Jag tänker mig att det måste vara
väldigt jobbigt stundtals att
leva med en människa som är så ostrukturerad
som jag är.
Min man går ibland runt här och suckar.
För när han växte upp då låg minsann saxarna,
pennorna och gummibanden på sin bestämda plats.
Livet blir ju genast lite enklare då, hävdar han.
Här hemma kan man bl a hitta barnens målarsaker i socklådan.
Eller skruvmejslar och hammare i lådan i köket.
Det kan ju har varit så att när jag
plockade undan så var det stället som
var närmast och där det fick plats just då….
Oftast är allt nertryckt och i en salig oordning också.
Jag har så bråttom när jag städar och ofta blir
jag avbruten av barn eller idéer jag får.
Som att baka, blogga, fota, möblera om osv..
Men en sak är säker och det är
att det är rätt tröttsamt att vara Jag också.
Jag blir aldrig färdig och ofta
känns det som att jag har dålig
koll på precis allt.
Just nu t ex sitter jag och jobbar med
bilder till en hemsida,
samtidigt som jag städar
fast jag egentligen måste laga mat.
Eller nu bloggar jag ju förresten…
