Denna söndag tog vi oss ut i trädgården för att ta hand om våra vindruvor och städa upp lite. Så välbehövligt!
Och mysigt.
Femton liter vin och alla dessa vindruvor att frysa in. Inte tokigt!
Växthus i motljus innan jag gick in och drog på mig morgonrock. Det var dags för bastu och kallbad.
Snart är det dags att röja upp här bland tagetes, dahlior och rosenskära.
Men rosenskärans bästa tid är ju nu i oktober. Den växer som tusan och jag plockar in buketter. Oktober är också den rosa månaden – då vi stöttar bröstcancerfonden extra mycket.
Här ser ni förresten den fina boxen min kompis Hanna Wendelbo varit med och jobbat fram.
9000 svenska kvinnor får varje år besked om att de har en bröstcancerdiagnos. Hanna var en av dem i början av året och har under våren behandlats. Allt gick bra.
Upptäcks detta i ett tidigt stadie är prognosen oftast mycket god. För att sätta ljuset på den här frågan och ge stöd till forskningen fick Hanna uppdraget att rita två mönster som pryder gåvoboxen the Pink Box med två rosa och härliga produkter i.
Hanna själv:
”När jag var mitt uppe i kaoset var det viktigt för mig att upprätthålla vardagens små saker. Som att dricka min kaffe ur min vanliga kopp och göra min morgonrutin och smörja ansikte, hals och barm med sköna produkter. Genom beröringen hylla min kropp som skulle ta mig igenom även detta. Ta hand om dig och gå på mammografin när du blir kallad, ok?”
Idag mötte detta mig då. jag öppnade badrumsfönstret. Solen gick upp på andra sidan mitt hus och lyste upp de stora lyftkranarna i hamnen. De var liksom självlysande där nere med den dramatiska himlen som fond. Jag var pepp för det var måndag och jag hade bokat PT. Sedan unnade jag mig en kväll med bastu och bad vid havet med en vän. Kan inte tänka mig en bättre start på veckan.
Långsamt har en önskan om att bo enklare och mer minimalistiskt att forma sig inom mig. Det brinner och tickar – drömmar om förändring och att hitta en väg ut…
Kan det vara åldern? Eller kan det vara tiden? En medelålderskris?
Men vad är det jag vill ut ur då? Jag älskar mitt liv, min familj, min man, mitt arbete, mitt hem och min livssituation. Jag vill liksom bara ta del av allt fast utan så mycket måsten hela tiden. Allt har sin tid tänker jag. När jag var nybliven husägare älskade jag att gå på loppis och i inredningsbutiker och dra hem nya fynd. Nu känner jag bara – oh no, inte en pryl till, då ska tio ut. Från att inte ha brytt mig det minsta om att det är stök i källaren, i lådor och garderober så har det nu börjat klia något oerhört i mig över kaoset. Jag tittar in i mitt kylskåp och undrar varför det står tio halvätna tacosåser där inne och spyr lite över att nu är det inte bara ett mayhem (= violent or extreme disorder; chaos.) i källaren, det är också i garaget, alla skåp, alla garderober, på vinden, i trädgården, i förråden, i frysar, kylar, på hyllor, i kontoret, på min dator, i barnens rum, på lagret på mitt arbete och också i min hjärna. Det går inte att börja någonstans för det är för mycket.
Jag måste därför flytta och få en ny chans. Göra om och göra rätt.
Ibland tänker jag detsamma om föräldraskapet. Få en ny chans och bara göra allt rätt men det tåget har ju gått för länge sedan. Hahaha….
Kanske jag bara behöver en förändring. Ett lättare liv. Mer tid för natur, bastu och bad. Sätta mig vid den där drejskivan igen.
Affirmationer är bra. Så nu har jag börjat tänka mycket och prata om mitt framtida hus. Det kommer ligga på en naturtomt med närhet till vatten. Det ska vara enplans och nybyggt, högt i tak och med små hus bredvid där barn och barnbarn kana vara – eventuellt en ateljé med kontor. Ingen trädgård. Endast stenlagd terass som är enkel att sköta och stora lådor för kryddor och perenner.
Se ovan inspirationsfoto. (källa)
När jag började drömma om inredningen så tänkte jag först att jag inte ska ha några prylar alls. Jag ska ju leva minimalistiskt i det nya…. Men böcker och konst ska få ta plats.
En öppen eldstad likaså. Naturmaterial – trä…stora fönster så man kan följa säsongen skiftningar utanför. Rymden är viktig och det ska vara högt i tak.
Först tänkte jag mig bara jordiga beige kulörer och naturmaterial. Men när jag sparade ner bilder för moodboards så hamnade bara en mängd gröna foton i min inspirationsmapp. Kolla ljusinsläppet och den stora tavlan ovanför sängen – detta är så vackert.
Ett hemtrevligt och rymligt kök måste man ha. Så fint med allt i trä. Eller är det ljuset som smeker golvet jag blev förälskad i? Kanske jag ska ha mer betong och rostfritt? Ja, det finns ju gott om tid att drömma om man säger så. Min man är inte redo att flytta från vårt nuvarande hus.
Men drömma går ju. Eller hur?
Och nu har jag ju också berättat för er så nu är jag ett steg närmre min dröm. Så fint att förenkla boendet här i Sverige för att kunna satsa mer på hemmet i Frankrike. Barnen är snart utflugna och den här villan från 1927 som vi nu huserar i kräver så mycket jobb. Alla fönster ska målas om och taket behöver sig en fix. Trädgården jag byggt upp håller sakta på att kväva mig (obs, endast mitt eget fel) och alla rum gör det omöjligt att ligga i fas och hålla iordning.
Nä, nu måste jag slå ihop datorn för jag har hela bilen full skräp som jag ska slängas och sedan ska jag ut och höststäda trädgården. Hade jag bott i mitt enkla hus hade jag nog legat framför brasan med en bok med en kopp te just nu och sedan tagit en lång söndagspromenad runt sjön eller vid havet…
Förra helgen drog vi ner till Österlen för att gå på Karl Fredrik och Petters bröllop. Ni kanske känner till kreatören på Eklaholm som haft en egen serie på Tv4 och skapar en mängd inspiration och finheter runt sig?
Här sitter jag i sängen på vårt Airbnb och har tjugo minuter tillgodo för fix av smink och hår. Det gick fint!
Vigseln var en dröm på en blomfält i den skånska starka vinden. Loa Falkman och hans fru var vigselförrättare så visst var det en hel del härlig sång och så väldigt fina ord som sades.
En skål för det fina bröllopsparet – tycker så mycket om dem. Karl Fredrik är den mest ödmjuka och härligaste – en riktigt fin kille jag önskar mig själv många härliga middagar med.
Tre pinglor på bröllopsfest. Hanna Wendelbo, Hilda Kirkoff och jag. Såg ni Hilda när hon gjorde kanelbullar i Nyhetsmorgon denna veckan?
Den här bilden visare verkligen vilken fart det var i kalaset och vilket ös det var på dansgolvet. Jösses!
Vi smet efter vickningen vid ett och kröp i säng. Dagen efter åt vi medhavd frukost på vårt AirBnb som vi hyrde precis bredvid Eklaholm. Vi hade Hanna och hennes man som grannar så vi satt med kaffekoppar och pratade igenom festen ihop med stora skratt och värme i bröstet.
Innan vi drog runt på på Österlens guldkorn så besökte vi såklart Karl Fredriks butik på Eklaholm. En varm rekommendation.
Mitt växthus är sprängfyllt av mogna vindruvor som bör skördas. varje år säger vi att vi ska göra druvjuice och min man har till och med sträckt sig så långt och sagt att han ska testa göra vin men så kommer september och pang, allt ska göras samtidigt och så hinns inte trädgården med. Det är lite synd såklart. Men min svärmor är här och plockar både äpplen och druvor. Jag är flitig med att plocka in buketter och ge mina killar skålar med vindruvor då de är hemma.
Men i alla fall. I år har jag gjort det bästa av situationen och tagit med ett gigantiskt träfat med de blå vindruvorna till butiken som dekoration och så har jag skördat av en mängd gröna att frysa in och skänka till grannar. Jag är inte klar men kommit en bit på vägen.
Dessa gröna heter nog Dr Schmidtmanns Sockerdruva men är inte säker. De är kärnfria och har en krispig söt smak – knappt ingen syrlighet als när de är mogna. Barnen älskar dem såklart. Jag med – man äter dem som godis. Jag satte rankan för sju år sedan tror jag och har varit ganska dålig på att beskära – så nu tar de över hela växthuset och har stulit all sol från de stackars tomater och gurkor jag också försökt odla.
På fem minuter så hade jag knipsat av ett gäng som jag bar in.
En podd i öronen och lite rens är avslappnande. Sådana här burkar med turkisk yoghurt har jag en mängd av.
Tre burkar som jag ställde i frysen.
Någon dag efter tog jag fram en burk och serverade som snacks och som glass. Jag la bara i druvorna i matberedaren tillsammans med en skvätt råpressad äpplemust.
Detta fick höga betyg av alla som smakade så har du en liknande vinranka hemma så vet du nu vad du ska göra. TIPS!
Är rätt försiktigt med att köpa vindruvor i butik för jag vet att de är så besprutade. Så detta är ett riktigt bra alternativ att frysa in och kunna njuta av egenodlat länge. Likadant med äppelmos och äppelbitar ju… Fört alla vinterns alla goda äppelpajer.
Jag fick lite förslag på blogginlägg från följare på Instagram och tänkte hoppa direkt in i den inringade.
”Hur jag hittar min kreativitet under sämre dagar”
Det vet ju egentligen inte ni – om jag är kreativ under sämre dagar eller ej…
Det är bara för mig att strunta i att vara aktiv och synas i digitala kanaler under den tiden så framstår jag som någon som alltid har kreativitet och energi. Så lätt att bara visa en kurerad sida av verkligheten.
Eller hur?
Men om sanningen ska fram så har jag inga problem med att vara kreativ även då jag har det svårt. Ibland kan jag vara som mest kreativ när jag har det som värst. Jag behöver sysselsätta mig med både text och kamera eller något annat projekt för att kunna hålla näsan över vattenytan. Jobbet och kreativiteten har ofta hjälpt mig när jag går igenom svåra saker för jag kan distrahera mig och fly in i det ett tag och slippa vara i det tunga. Kvalitén på resultatet varierar däremot i dessa lägen men jag tror det viktigaste är att bara göra och inte döma sig själv för hårt. Man får nya chanser imorgon.
Det brukar aldrig låsa sig helt för mig men ibland kan jag bli osäker på mitt eget kreativa kompass under pressade perioder – det är då jag börjar snegla på vad andra gör och känner mig dålig. Men det är okej och högst mänskligt att känna så då och då. Jag skulle vilja säga att kreativiteten ligger där och lurar i olika former hela tiden.
Om jag ska tipsa om något som i alla fall funkar för mig så är det att undvika deadlines och leveranser när man mår som sämst, försöka skjuta upp och boka om datum. Ta upp något kreativt som känns lustfyllt och inte så prestationsstyrt istället – på det sättet får kreativiteten blomstra hela tiden och ligger inte som en blöt skuldtyngd filt över axlarna under sämre dagar.
Jag har däremot väldigt svårt för sociala sammanhang när jag har sämre dagar – allt bara låser sig och jag får ångest över att träffa människor och över att behöva prata med folk. Det är svårt och jobbigt. För ibland måste man ju vara social vare sig man vill det eller inte.
