sen, min kära, sen ska vi sluta ha bråttom


På onsdagen klippte jag mitt eget hår hetsigt framför badrumsspegeln. Jag upptäckte en ny rynka över vänstra öga som jag bestämde mig för att tycka vara vacker. Resten av dagen sprang jag i trappor och log med både ögon och hjärta.
På torsdagen regnade det ner i mina stövlar och jag talade med grannen om föräldraskapet. Jag sa att jag tycker det är tråkigt att leka men är bra på att kramas. Sen gillar jag vattenkrig också.


Efter det fick jag migrän och rummet skiftade färg till skarpt strypande vitt, jag tog sådantdär nässpray som får mig att må illa och bekymrade mig över texten jag aldrig skrev.


Sen plockade jag nypon på vägen från skolan och vandrade Min gata ner med flämtande blick medan jag ansträngde mig för att höra det som blev sagt.
På torsdagskvällen nattade jag barn i tre timmar samtidigt som det vandrade en konflikt med tonåringen bredvid min sida ända tills jag satte mig för att skriva i sängen.

Idag går solen upp i slutet av vår gata,
 lillebror och jag är lediga.

Det är fredag. Jag planerar 
långa promenader vid havet
och längtar efter min man.

Kommentarer till “sen, min kära, sen ska vi sluta ha bråttom

  1. Åh, jag är så glad över att ditt fina lilla knyte har tittat ut och att allt gick bra 🙂 Tack för din kommentar, jag blir alltid lika glad. kram

  2. Men fy, så trist, jag är så glad över att slipa helgjobb sen jag tog det här året för att satsa på annat. Hoppass det gick bra och att du har en härligt ledig söndag nu. 🙂

  3. Ha ha ha, jo, jag köpte en svart och en grå i en liten by i Toscana. Jag var den enda i sällskapet som inte köpte en väska, men blev lite vilsen i det stora utbudet.
    Tack för din mycket fina kommentar, den gör mig verkligen glad.

  4. Fina du,
    Du skriver alltid så fint. Får det att låta vackert fast man förstår att det också är jobbigt. Du är helt grym på att ta hand om livet och allt omkring, så fint att läsa och ta del av dom olika delarna.

    Och tack för din kommentar hos mig. Läste den inte så långt efter att lillan var uteBlev så glad över det fina du skrev om vårt hem och familj. Varm i
    hjärtat. Här är verkligen en ny situation att komma in i, med massor av känslor åt alla håll – men
    Mest fint så klart

    Kram och hoppas du har en skön helg!

  5. Din rubrik, den fick mig att falla, som en fura. En fura känslig för poesi. Och stress.

    Dina bilder behöver inte kommenteras – they speak volumes!

    Tack, för superduperfint inlägg.

    /helena

    ps. den pastelliga sjalen (i texten här nedanför), som nästan ser lite stjärnbeströdd ut, talar den möjligen italienska… 😉

  6. Tack.
    Behöver känna att jag inte är ensam i stress träsket. Att vi är fler som vill och kan och älskar och längtar och försöker, men inte alltid får till det där harmoniska lugnet.
    Tack. Precis rätt för mig idag.
    Stor kram.

Kommentarer stängda