Helt plötsligt blev himlen svart och hettan som vibrerade i staden byttes ut till ett hällregn utan dess like.
Vi befann oss på fabrikslagret och diskuterade sömmar med en designer men avbröt för att gå ut och kika på vädret. Sedan stod vi där tryckta mot en vägg och tyckte att livet var rätt härligt.
Skymningen la sig snabbare än någonsin och i mörkret körde vi vidare till män som stansar ut tryck i träblock.
Vi pratar mycket om utvecklingen i Indien de senaste åren. Vår vän Lalit, Miranda och jag. Vi hade fördomar… Hur jämställt är det egentligen? Vem gör vad i familjen.. vem får göra vad? Vart är kvinnorna?
Det är intressant. Indien ligger helt klart efter Sverige i jämställdhet men de fördomarna vi kom hit med är som bortblåsta efter ha hängt med indier i två hela dygn.
“Indien gör något med människor, landet lämnar ingen oberörd” sa Lalit ikväll då han skjutsade oss till hotellet och vi kryssade bland de tiggande barnen runt bilköerna. De lämnar mig inte oberörd. Lika vackert som det är fult. Jag tar in alltihop.
Vi fick var sitt urkarvat träd. Vackrast!
Och kanske att det blir en kjol eller två. Nyfiken?