Vi har födelsedagsbuketter lite överallt i huset.

Jag passar på att fånga dem på bild innan de vissnar.

 Jag är ledig och alla barnen är hemma.


 


Vi planerara att baka kakor.
Macarons.

Fast det verkar som att jag bara behöver 
lösa konflikter och jag känner mig mammatrött.

Det bästa med dagen är att 
någon kanske har hittat vår katt
som varit borta sen 15 december.

Vi håller tummarna för att det är vår Iris.

Så igår gick jag på fest i 
rosa klänning och 
turkosa strumpebyxor.

Denna dagen känns mindre glammig.
Pizzabak, sjuka barn, städning och lite jobb.

Fast, det är fasligt skönt att 
vara hemma med samlad familj. 
Det är lördagsmorgon.
Och jag dräller omkring i morgonrock och 
dricker varmt vatten.

Och morgonens måste är doftljuset från Klinta.
Havsbris, luktar kanske mer tång 
i verkligheten än vad ljuset gör. 

Det bästa med ljuset är att 
jag kan stoppa fingret i den varma 
oljan och smörja in spruckna torra 
fingrar med det.

Tre andra måsten för lördagen är 
kräm för läpparna, 
lite färg och min börs.

Jag ska på loppis.

                                                                                                                                                                                      
På morgonen innan vi väckte den sjukaste brodern.

Jag hade sovit med flätor på lavendeldoftande kudde.

Hur kunde de bli så mörka. När mina är så blå.

     
Och hur kan man älska någon så gränslöst.
Helt okomplicerat.

Jag bestämde mig precis för att 
lägga mig extremt tidigt så 
huvudvärken släpper.
  
     
             Det blir Jane Austen som får följa med.                                                                                                                                          
Min födelsedag har passerat i denna sjukvecka. 
Och jag tänker att 33 är ett bra år. 
Det är året då man finner sig själv 
i både yrke och föräldraroll. 
Man börjar yoga, dricka massa thé och 
läser en hel del konstiga böcker.

Visst?

Jag blev i alla fall uppvaktad med lite presenter.

Några fick hamna på bild med det nya objektivet.
Som jag tjatar om det…
(Det är ett 35mm 1:1.8 G för er som undrar)

Så, nu ska jag inte säga pip om det igen.


Musli från Kustbageriet.
Ett måste för en 33åring som vill lyxa till det.

Thé förstår också mina nära att jag behöver.

Tack.

Och gråa linnelakan.

Den finaste gåvan stod nog min son för.

Han lämnade lek i badhus och promenerade 
jättelångt med ryggsäck för att hinna 
köpa en lykta till mig innan 
hans tåg gick hem.