Tänk att lite ensamhet och 
hemmajobb kan göra mig så gott.

Att inte behöva prata.
Jag måste vara tyst ännu mer.

When I grow up, I want to live near the sea
Crab claws and bottles of rum
That’s what i’ll have staring at the seashell
Waiting for it to embrace me

                                        first aid kit

Jag åker till Stockholm i jobb imorgon.
Hotellnatt. 
Det betyder alltså att jag 
inte behöver vakna
en enda gång och sen
gå upp och äta frukost utan att duka 
fram och ta bort till andra.

Känns lite fint faktiskt.

På fotot är mellanpojken.
Det är i hans famn jag gömmer mig 
när livet blir för jobbigt.
Då fantiserar vi om Dracula och 
läskiga prinsessor i skogen.

Idag är det lika kallt om fingrarna som igår. 
Och jag längtar efter doften av jasmin.

Jag har tagit mig den stora muggen thé
och börjat mixtra med mina
foton utefter recepten i min nya fotobok.
Här är ett första.

Jag blir så glad av den.

Det här med att vara förälder är
verkligen omtumlande.

Jag vacklar mellan oro, skär lycka, 
ilska och kärlek hela tiden.

Vi hade strömavbrott i morse.
Igor och jag ägnade den tiden åt 
att ta kort på oss själva 
medans vi väntade på att 
storebror skulle vakna.

Det roligaste är nog att redigera fotona efteråt.

Jag har köpt en fotoreceptbok härifrån som
Honeypieliving tipsade om.
Jag ska sätta mig med den och en mugg thé en lång 
stund i morgon tänker jag.

Jag använder en fjärrutlösare när jag fotar så här.

Sen gick vi ut i växthuset 
och lämnade 
lite saker som 
jag rensat ut från huset.
En gammal peidestal
som kommer göra sig fint 
med en pelargon på.
Och en gul mugg att ha avplockade
Rosenskäror i.


Det var kallt om
fingrarna så vi kilade 
snabbt in igen.

Nu är det riktigt kallt på västkusten.

Jag har lagt en matta vid 
min sängkant, dragit på mig
raggsockar och dubbla morgonrockar.

Visst målar vi vitt överallt.
Och jag köper fler gråa linnekuddar 
och svartvita posters på vackra flickor. 

Men mönster och färger är 
ändå genomgående i huset.
Mina svärföräldrar kom hem från Marocko och
hade med sig den
här härliga sittpuffen
till oss. 
Och den klär vår nedervåning 
perfekt, om du frågar mig.

Stort tack!!

Idag har vi ledig dag och vi 
jobbar fortfarande på att bli
friska. Nu är det min tur att ta en 
penicillinkur.

En riktigt fin dag önskar 
jag er som kikar in.


Så jag går till jobb och dagis.
Vänder ansiktet mot solen och slickar i 
mig allt ljus jag kan få.
Nästan så jag sträcker upp händerna för att 
hjälpa till och trycka in strålarna i mina 
bottenlösa ögonbrunnar.
Och jag fyller på, 
vill så gärna att några 
strålar ska hitta 
lycklighetsnerven i hjärnan.
Så det kan sprattla till lite i bröstet.
Snälla, lite.


Januari var tuff.
Alla var sjuka och jag undrar om 
jag någonsin kommer hämta mig 
från alla vakna nätter.

Men hej februari, nu kan det bara bli bättre.

Nu tar vi helg.
Jobbarhelg.
Ses nästa vecka.