Månad: mars 2012

Vardag

Så här var våran morgon. 

Sen gick vi och matade fåglar.
Vi fann blåsippor i skogen och
lillebror åt naturligtvis
upp fåglarnas mat.


Jag vabbar på förmiddagen.
Både lillebror och mellanbror
är för dåliga för dagislek.

Faktum är. Att allt vabbande
och alla vakna nätter ger 
mig lite halsbränna.
Eller ganska mycket faktiskt.

kram.

Vardag

Barnen och jag kom hem från 
stranden med cykelkärran
full av drivved. Och med
ansiktet alldeles solkysst stod jag
i växthuset och tänkte på hur fantastiskt
det är att den kommer snart.
Det blir sommar i år också.
Bannemej.

Tänk att jag har en så vacker bloggvän.
Hon ger bort vishet, låttexter och 
styrka i små gåvor som jag sparar 
i ett speciellt fack i hjärtat.
Tack.


Vardag

Hur blev  det med den där tavelväggen egentligen?
Inget vidare faktiskt.


I natt har jag sovit två blundar
bredvid tunn darrande mellanbror.

Magsjukan kom.
Stackars. Och så mycket tvätt.

Sen blev pappan dålig.


Idag har jag varit sjuksyster. 
En ganska uttråkad och trött sådan.
Nya tavelväggar har kommit upp.
Och både våfflor och bröd har bakats.

-Ser du att det blev lite snett,
gick en sjukling förbi och sa.
Det var då måttbandet kom fram.
(det blev snett ändå…)

Imorgon ska det visst bli 16°
kom storebror hem och jublade om.
Han planerar BMX-köp och letade 
på blocket. 

Så. Jag packar ihop denna dagen 
och går och lägger mig nu.
Vardag

25 mars.

Notebook.

” jag vaknar alldeles dyblöt av svett.
får byta nattlinnet och vända täcket.
-jag drömde, viskar jag och tassar 
iväg med bara fötter på kallt 
golv mot toalettdörren.

16 år var jag då jag fick en kniv tryckt 
mot halsen för första gången. precis snett
 under hakan och jag stod upptryckt mot en vägg
på en av Stockholms gator. det var vattenfestivalen
och vem var jag egentligen…
jag visste inte ens att han bar runt på kniv.
jag var så förvirrad. tom och uppfylld på samma gång.
hora. det ekade i huvudet.”


Jag skriver ibland när jag ska gå och lägga mig.
Med lila penna som flyter ut.
Det blir kladdigt och jag tror det är en nödvändighet.

Nu har jag en drömfångare.
Kanske också en nödvändighet.

Vardag
Jag är den ofrivillige nattvandraren.

 Småbarnsförälder har jag varit sen jag var 20 år.
Då är man ju faktiskt nästan ett barn själv.

Jag var det i alla fall.

Jag fantiserar om all ork jag kommer få.
När den minsta börjar sova
om nätterna.

Nu ska jag springa av mig tröttheten
i löparspåret.