25 mars.
Notebook.
” jag vaknar alldeles dyblöt av svett.
får byta nattlinnet och vända täcket.
-jag drömde, viskar jag och tassar
iväg med bara fötter på kallt
golv mot toalettdörren.
16 år var jag då jag fick en kniv tryckt
mot halsen för första gången. precis snett
under hakan och jag stod upptryckt mot en vägg
på en av Stockholms gator. det var vattenfestivalen
och vem var jag egentligen…
jag visste inte ens att han bar runt på kniv.
jag var så förvirrad. tom och uppfylld på samma gång.
hora. det ekade i huvudet.”
Jag skriver ibland när jag ska gå och lägga mig.
Med lila penna som flyter ut.
Det blir kladdigt och jag tror det är en nödvändighet.
Nu har jag en drömfångare.
Kanske också en nödvändighet.
starkt.
och modigt.
det är bara så sjukt overkligt. tänk att du tagit dig igenom allt det där…du är bra du och stark så in i norden.
Smukt, smukt, smukt skrevet.
Hoppas drömfångaren fungerar! Jag tycker du verkar vara helt fantastisk Kristin! Tack för att du delar med dig! Kram Suss
Jag tycker om att skriva om det verkliga livet. Det fina och det fula. Tack för att du hänger med och peppar 🙂
kärlek till Dig för att Du delar med Dig.
kärlek till henne Du var då, är nu.
stark & modig, annars inte detta.
Du var nog något skört, precis i början av en resa där du var osäker på vilken riktning som var för dig.
Nu blir det aldrig så igen.
Jag fick en bok av mamma i julklapp, där står det något i stil med att, ”bara den som gått vilse från stigen upptäcker gläntan i skogen”
hjälp.. nu satte du igång tankarna hos mig igen.. men det r bra.
Vi ska ju gå igenom allt.. igenom och ut på andra sidan.
KRAM!
Skönt att du finns med!
Men åh!
Skönt att läsa, ingen är ensam.
Det finns inga ord. Det är alltför vanligt. Jag möter i mitt jobb såååå många. I början var jag chockad över hur vanligt det är. Det är jag fortfarande. Fina du. Du är stark mitt i det svåra.
♥
Håller med föregående! Du har verkligen talang för att skriva.
Jag läser en stark och fasansfull text, fylld av hat och smärta! Och jag tänker på hur viktigt det är att de kommer ut, för dig och för andra- och att du inte är ensam!
Sedan tänker jag på viken fin person, mamma och bloggare du är, som delar med dig av livet…
kram!