Faktum är att vi letade efter ett ställe att luncha på med barnen den där första semesterveckan i Halmstad. Och så hamnade vi nere vid hamnen i Grötvik. Av en händelse gick vi förbi ateljén för att se om de hade något ätbart och så ramlade vi över rakubränning med keramikern Göran Loneberg. Vilken lycka!
Otto målade en Kalle Anka på sin skål innan han doppade den i glasyren
Jag bestämde mig för att göra en mugg utan tecken, blå och fint rakubränd. 
Koncentrerad….
och ganska så självkritisk…
Igor hade fullt upp med att snicksnacka med mannen med hunden.
Det blev min tur och jag doppade och drog bort överskottet undertill.
Minns Du när jag fotade Hammarposse då hon rakubrände? Kika här för att minnas hur det går till.
Jo…godkänt…
Här börjar mannen i den röda kavajen bli lite trött i öronen tror jag allt.
Pappas tur att välja glasyr.
Toppar och dalar, om man säger så… att vara fem är en utmaning.
En halvtimmas väntan blev det och vi passade på att äta lite gryta. 
Sedan var det dags att skrubba rent våra verk från all sot.
Här är resultatet. Dricker kaffe ur min egna rakumugg varje dag nu och funderar lite på om jag ska gå en kurs och lära mig dreja… kanske att jag kan ha en egen rakuugn i vår nya trädgård då…
(Göran var bara där i samband med sin utställning så jag kan tyvärr inte tipsa om att åka dit och göra en egen mugg.)
