Dagarna går som de vill. Jag fyller de med vackerheter runt omkring, köper en alldeles för dyr klänning, vänder pannkakor och får skit under naglarna i trädgården.
Det går perioder då jag tittar på min lilla skärm i det blå ljuset och tänker på alla de lyckliga där ute – de som sitter i syrenbersån med den hemkokta rabarbersaften och de leende barnen. Ibland är det härligt.
Och ibland får jag ont i magen – känner mig liten och dålig. Det är då man ska lägga bort telefonen och trycka in sin bästa låt i öronen, gå ut i trädgården och sätta händerna i jorden eller gå ut och springa det fortaste man kan.
Jag är ju en del av den här världen som skapar allt det där blommiga och väldoftande. Hoppas du stänger av mig när jag får dig må illa.
& att du sedan kommer tillbaka när du är nyfiken på vad som blommar i min trädgård och i mitt huvud.
Vi kämpar ju alla med vårt – som man så väl vet när man tänker efter. Allt ryms inte i den lilla rutan.
Just nu är det lite snårigt inne i skallen, i trädgården blommar syrenen nu över och små lila blomblad ramlar ner på grusgången.
På min senaste vallmobuske har en alldeles klarröd blomma slagit ut.
Och här står mängder av plantor som saknar plats i trädgården.
Det var det hela. Nu ska jag stänga datorn, packa med min kamera och åka till mina vänner. Det blir fint. Hoppas ni har fått en bra start på veckan.
