Författare: Kristin Krickelin

Träning

Min träningsresa Del 1

Att träna kroppen.
Vad händer inom dig när du läser den meningen?

Det beror nog på vilken stol du sitter på just nu tänker jag. Jag själv har suttit på de flesta genom livet och har tyvärr inte med mig träningsglädje i kroppen sedan barndomen. Jag hatade gymnastiken, kände mig klumpig och hade dålig kondis. Gav basket en chans på grund av att jag var lång, dansade jazzdans för att föräldrarna betalat årsavgiften och ägnade ett par år åt bugg eftersom min syster tävlade i detta och familjen åkte runt bland olika idrottshallar om helgerna. Jag har spelat golf sedan jag var fyra dock – blev riktigt bra men det bygger ju varken kondis eller några vidare muskler. Skapar mest en grund för social kompetens då du tvingas uppföra dig korrekt på golfbanan och hålla igång samtal i fem timmar med en liten grupp människor.
Jag har inte känt träningsglädje alls och tyvärr har alla sporter jag sysslat med varit förknippad med prestation. Jag var en blygis som barn och det var oerhört jobbigt att ”misslyckas” framför öppen ridå, hjärtat pumpade och magen vände sig av bara tanken på förväntningar och prestation.

Tonårstiden var full av fester, cigaretter och ångest. Noll träning.
Efter nian så fick jag min första fasta relation och efter ett par år också mitt första barn. Här utvecklades ett osunt hat mot både min kropp och min person –  som 16-åring. Kroppen fanns för andra men inte för mig själv och det tog väldigt många år att återfå självkärlek och självrespekt.

Vid 30 kastade jag cigaretterna och bestämde mig för att springa Göteborgsvarvet. Och så blev det – två gånger till och med. Men jag skulle inte kalla det träningsglädje, mer pannben om man säger så. Lite gym, cirkelpass och även en mountainbike har korsat min väg runt 40. Min man har alltid tränat väldigt mycket och jag har gjort tappra försök att finna det han har – lusten & glädjen. Det har varit totalt främmande för mig när han satt klockan på 05 för att springa en mil i mörkret innan han går till jobbet. Det har varit som om vi är på helt olika planeter.
Visst har jag hållit igång kroppen på mitt sätt ändå – lite yoga, surf, vandring, lite gym och så vidare. Men inga bra och regelbundna rutiner som hållit i sig.

Men så valde jag värdeord för 2023. HÄLSA. Detta innebar en ordentlig satsning och pannben – nu bestämde jag mig för att gå in i detta och inte tappa motivationen. En vän och jag signade upp medlemsskap på staden Crossfit. Redan här gjorde jag två rätt, hade med mig en vän som jag kunde kroka arm med och valde ett gym som låg granne med mitt jobb.

Fyra pass med PT och samtal var bokade innan jag skulle komma igång med pass i grupp. Jag var både rädd och nervös. Hatar att vara nybörjare och har aldrig känt mig bekväm på gym.
De första pt- passen hade jag och min vän ihop och vi peppade varandra. Jag hade också ett målsamtal med min pt där vi pratade om mitt ”varför” och vart jag ville ta mig. Jag sa som det var – jag ville bli stark, orka mer, vara frisk och leva länge. Framförallt ville jag vara så glad och tillfreds jag bara kan i mitt eget lilla liv. Vara en gladare mamma och fru. Sova bättre.
Vi bestämde att jag skulle satsa på att boka in mig på tre gruppass i veckan och ha regelbundna målsamtal.

Något helt fantastiskt har hänt med mig detta året. Det är som om jag öppnat dörren till ett helt annat liv ~ aldrig någonsin skulle jag kunna tro att jag skulle finna så mycket glädje av rörelse och gemenskap i en träningshall. Det känns också smått märkligt att tvåla in axlarna i duschen då de blivit såpass muskulösa så jag inte längre kan ha vissa kläder. Men det viktigaste ~ mitt mentala mående. Jag känner mig så mycket mer stabil, fokuserad och glad. Jag känner mig också väldigt tacksam över att jag gav detta till mig själv ~ även om trappsteget var förbannat högt.

I del 2 ska jag berätta mer om just träningsformen Crossfit, om hur mitt år var och vart jag är nu.

Har ni några träningsresor ni vill dela med oss andra här inne i detta forum – skriv gärna, vill verkligen veta hur er väg sett ut.

Vardag

Three Women och kaffe efter fyra

Klockan är över fyra men jag kan inte låta bli att brygga mig en liten kopp kaffe. Otroligt sugen!
Dricker kaffet med mitt mellanmål som jag precis svängt ihop och i sann bloggare anda både fotat och filmat under hela processen. Jag fick verkligen hålla mig för skratt då jag vispat ihop en citronyoghurt i en glasburk för extra tjusighet och när jag tog några oförsiktiga varv med skeden för att blanda baletten så slog jag sönder den och allt rann ut på marmorbänken i en stor sörja. Ja, ja, så kan det gå. Men jag hade ingredienser för en ny sats så retligheten fick jag bara svälja och blanda nytt, fota slutresultatet och så var det inte mer med det. Så sjukt gott blev det också. Får dela receptet här en dag.

En liten kopp kaffe och kanske näst sista avsnittet av Three Women? Har ni sett den på Svt?
Jag såg första avsnittet för flera veckor sedan men stängde av efter halva då jag inte stod ut. Det var en sexscen som var otroligt jobbig att se och det vände sig i hela magen över obehagliga situationen. Helt klart en trigger för mig men jag kan förstå att andra finner detta kittlande. Men i alla fall. Handlingen är som så att Gia, en sörjande författare, bestämmer sig för att skriva en bok om kvinnors lust. I centrum står Lina, en hemmafru i Indiana; Slaoane, en glamorös entreprenör i Nordöstra USA och Maggie, en servitris i North Dakota. Detta är en dramaserie efter Lisa Taddeos bok som tydligen gjort succé. Jag har inte läst.

Sagt om boken:
»Tre kvinnor är ett nedslag i kvinnornas rum, en gripande skildring jag tror många kan känna igen sig i, och samtidigt en av de bästa böcker jag läst, inte bara i år, utan även det senaste decenniet.« Lena de Veen, Dala-Demokraten
»En omedelbar feministisk klassiker.. Helt fängslande« O, The Oprah Magazine

Kanske borde läsa den…
Jag plockade i alla fall upp serien igen efter en varm rekommendation från en cool tjej. Jag tänkte att om hon gillar den så måste den ju vara sevärd helt klart. Jag fortsatte tycka att det är sjukt jobbigt med kvinnan som har ett behov av att ha sex med andra inför sin man och spolade över dessa scener – det är typ den värsta jag kan tänka mig och det största sveket. Men så känner ju inte alla såklart. Intressant hur jobbigt jag tyckte det var – måste kanske gräva i det. Eller inte.
Men alla historier är så fängslande, råa, ärliga, äkta, vackra, bubblande och fina på sitt sätt. Vi är bara människor som kämpar på i våra små liv liksom.

Fick ett omedelbart sug av att själv skriva mer. Texter till böcker. Jag vet att jag har minst två böcker i mig. Eller tre. Jag har ju gjort en och också fått höra att ens ”guldkorn” ska man inte börja med. Den berättelsen ska aldrig vara ens första.

Entreprenörskap, K. LAGERQVIST, Vardag

Synlighet som företagare

Det är alltid lika retligt när man ska brygga morgonkaffet och inser att havremjölken är slut. Inte sant?
Saker som rubbar ens rutiner i början på dagen är inget vidare tycker jag. Men nu sitter jag i alla fall här i arla morgonstund och skriver på bloggen efter ha lagt lite tid på Instagram.
Det sista har jag tänkt en hel del på att jag måste utveckla mig och skruva till min relevans i detta forum – Instagram alltså. Inget går att göra halvdant och inte genomtänkt men jag hävdar ändå att finns det varken tid eller lust så ska man vara där ändå och posta innehåll. Kanske återanvända material som gått bra tidigare och ändra lite i budskapet?
Fast nu kräver mina kanaler en rejäl insats – jag har byggt upp dessa under många år och det är min viktigaste kanal att nå ut i så den måste jag vårda och försöka hänga med i utvecklingen. Vad önskar mina följare se, vad gillar algoritmen, vad är relevant och kul? Dettta ska jag grotta ner mig i nästa vecka då jag kommer ägna alla mina dagar åt att skapa innehåll.
Vill ni höra mer om mitt bakgrundsarbete och hur jag skannat av min branch för inspiration och för att kunna applicera detta på mina kanaler?

Måste ju först och främst vara realist – börjar jag filma mig själv när jag syr kuddöverdrag eller bakar kakor så vet jag att detta är något jag inte kan hålla i i längden och det är inte heller något som egentligen förknippas med mitt varumärke. Men – det finns ju mycket annat jag kan göra.

Men från en fråga till en annan – imorgon kommer Marina och jag spela in en podd som handlar om företagande. Den ursprungliga frågan är ”Hur börjar man jobba med e-handel – vad ska man tänka på då man skapar en webbshop?”
Och för att jag inte bara ska hålla monolog i en timme så lyfter vi in varumärkesbyggnad i samtalet också – hur bygger man ett varumärke till en destination, en butik, en restaurang eller ett café. Vi är såklart inga proffs i detta men har många års erfarenhet av det och kan säkert inspirera en eller två.

Därför undrar jag nu om ni har några frågor i dessa ämnen? Vad undrar ni över och vad vill ni att vi ska lyfta?

Som företagare känner jag mig lite överkörd just nu. Igår lämnade jag in för kommande kollektioner inför produktion och samtidigt håller jag på och mailar fram och tillbaka kring kollektionen som är i produktion just nu. Leveranstider ruckas på, problem uppstår och ja, det är ingen enkel promenad det här. Vi jobbar också med nya leverantörer för utökande produkter som vi bygger relationer till och lär oss hur de fungerar.
Och om man då återkommer till början på detta inlägg – hur ska jag orka, hinna och ha lust till att skapa vackert och spännande innehåll till de digitala kanalerna när det är så mycket som pågår bakom kulisserna?
Jo – jag påminner mig om att det är bannemej den viktigaste uppgiften jag har som företagare. För om jag inte bygger varumärke och berättar om att jag finns så kan jag bara tacka för mig och strunta i de här vackra kollektionerna jag skapar. Detta är verkligen en av utmaningarna som egenföretagare för många tror jag – så länge man inte har en avsedd marknadsavdelning som jobbar heltid med dessa uppgifter. Det finns ju också konsulter man kan hyra in vår att stötta upp. Man kan ju också betala och arbeta aktivt med att andra profiler gör ditt varumärke synligt. Det kostar en slant och ska det ske organiskt så ligger det otroligt mycket jobb bakom detta.
Det viktiga är att arbetet med synligheten blir gjort tänker jag. Den bollen får inte läggas på hatthyllan för då kan det bli riktigt jobbigt…

K. LAGERQVIST

En underbar pyjamas

reklam för egen verksamhet 

 

Idag är det söndag och dags vår månadens släpp hos K. LAGERQVIST. Vi kommer lansera en randig pyjamas och två blusar.

Jag är så himla nöjd med den här vävda randen som vi sytt upp pyjamas av. Allt i 100& europeisk linne.

Det är smart för man kan använda skjortan till jeans också så man behöver inte bara ha setet som en pyjamas. Tänker att byxorna kan vara hörga till stranden eller i trädgården under sommaren också med en t-shirt eller ett linne.

Den är riktigt skön och helst vill jag strosa runt i dem mest hela tiden.

Dragsko i midjan så man kan justera efter sin egen kropp. Här finner du alla nyheter. 

Vardag

Astier de Villatte – mina trasiga dyrgripar

Jag började min samling av Astier  de Villatte muggar för många år sedan. Det började med att jag gjorde ett riktigt bra jobb ett år och gav mig själv en mugg i gåva. Som ett ”du är grym” – present till mig själv. Sedan dess har det tillkommit några fler i min samling.

Artilleriet är en av butikerna som säljer Astier de Villatte keramik i Sverige. PÅ deras hemsida läser man:

”Med anor från 1800-talet har Astier de Villatte gjort sig förtjänt av sin status som en legendarisk tillverkare av keramiska verk. I verkstaden, belägen i anrika Bastille-distriktet i Paris, tillverkas porslinet för hand av några av Paris bästa keramiker. De traditionella tillverkningsmetoderna, som ärvts genom generationer, börjar med svart terrakotta-lera som behandlas för hand innan den slutligen glaseras med vackert vit glasyr.”

Jag har varit i deras egna butik i Paris och den är så inspirerande. Där råder dock strikt fotoförbud vilket är lite trist – jag vet faktiskt inte varför.
Vad tror ni ligger bakom det beslutet?

Jag tycker om allt de gör och jag har en stor vit vas på min önskelista men den får jag spara ett tag till för deras grejer kostar en rejäl peng.
Både doftljus, doftpinnar, muggar, fat och vaser…
Jag har ett vackert fat med en svala på och investerade också i ett litet fat som höll doftpinnar. Men den gick tyvärr sönder då vi hade städhjälp en gång och jag tyckte det var så retligt att be om ersättning så jag bara blundade och slängde. Fy, så jobbigt när något riktigt dyrt går sönder. Man går ju sällan och köper ny för det gjorde ju typ redan ont då man drog kortet första gången… hahaha… Värdsliga ting givetvis i det stora hela men ni fattar vad jag menar eller?

För många är det såklart helt världsfrånvänt att köpa en kaffemugg för över en tusing – jag fattar.

Men fatet är dessvärre inte det enda som gått sönder. Kolla här. Vad är det frågan om egentligen?!

Både rosen och hjärtat har jag köpt i samma butik och de gick sönder när jag höll i handtaget och diskade dem samtidigt. De hade inte ens fått en smäll så det var konstigt. Och jag diskar dem aldrig i maskin. Ögat och fyrklövern har jag köpt i butiken i Paris vid två olika tillfällen och de dricker jag jämnt ur. CPU är därför svinlågt på dessa dyrgripar – alltså ”cost per use”.
Men vad hände?
Jo, min man stod och diskade en form och bara tappade den rakt ner i diskbänken på min fina mugg. Nu har jag bara en kvar!

Men jag har faktiskt inte hjärta att slänga en endaste av dem. De får stå här och påminna mig om att jag är en grym människa som jobbar hårt och verkligen är värd en vacker Astier de Villatte mugg att dricka mitt morgonkaffe i. Vågar jag köpa fler? Eller är detta ett tecken på att jag nog kanske inte alls ska samla på sådana här?