Författare: Kristin Krickelin

Hem & Inredning

Barnens rum blev kontor

Jag brukar sällan ta med mig kameran upp till vår övervåning, och barnens rum har jag nog inte dokumenterat på säkert tio år. De vill ju hålla sig så långt borta från mina digitala flöden som möjligt, fullt förståeligt. Nu är barnen stora och håller på att lämna nästet. En minst sagt speciell tid i livet.

Jag känner en stor sorg över att småbarnsåren är över, men samtidigt ser jag med förtjusning fram emot den här fasen. En tid där det finns mer utrymme att fokusera på relationen till min man och på min egen utveckling.

Två av barnen har numera eget boende, och vår yngsta har flyttat ner till entréplanet med egen ingång och eget badrum, för att få lite mer privatliv med vänner. Det är faktiskt ganska fint. När man kikar in i rummet ligger det ofta ett helt gäng ungdomar i sängen och pratar, och ibland får man en liten stund tillsammans över köksön eller middagsbordet.

Tonåringar är det finaste och läskigaste som finns, om du frågar mig. Jag är livrädd för vad som kan gå snett, men samtidigt pirrig av deras klokhet och de stora kliv de tar i sin utveckling. Ett liv kan förändras på en helg, och på bara några veckor kan man stå inför en helt ny person, både till utseende och sätt.
Vart tog min lilla unge vägen?

Men i alla fall. Nu har lillebror lämnat sitt blå sovrum, och min man tyckte att det var en strålande idé att göra om det till ett kontor åt honom. Jag höll med. Själv sitter jag oftast i soffan när jag arbetar, och min man brukar slå sig ner vid skrivbordet i biblioteket. Jag har alltid stört mig på de stora skärmarna och de ergonomiska stolarna, så jag var rätt glad över att vi nu kan flytta in allt det fula i det här rummet.

”Ska du ha ett höj- och sänkbart skrivbord också…?” sa jag och skrattade.

Men ja, inte långt ifrån det faktiskt. Ett brunt skrivbord och en hylla inhandlades på det stora blå varuhuset, och äntligen fick den här lampan en okej placering.

De där märkliga ”gamingstolarna” är bland det fulaste jag vet, men en sådan fick givetvis ta plats den också.

Tavlan, som är ett foto på vår yngsta, har tidigare haft sin plats på bottenplan. Det kändes fint att låta den komma till användning igen. Lillebror fick liksom stanna kvar i rummet en liten stund till…

Att ha familjen på väggen i ett kontor hör väl till?
Och ja, det är jag som fixat lite fint på puffen.

Ett kontor kan faktiskt inredas trivsamt och hemtrevligt. Jonas har till och med ställt in en kaffemaskin i hyllan. Mysigt!

Olika semesterfoton, vi två på ett bröllop i Torekov och så dagen då jag födde lillebror.

Brunt och gyllene detaljer är väldigt fint tillsammans med blått. Det ger ett moget och ombonat uttryck, tycker jag. Hade det blå kombinerats enbart med svarta detaljer hade rummet lätt blivit kallt och maskulint.

Jag kommer nog inte att vistas här särskilt mycket, men blir däremot väldigt glad varje gång jag passerar dörröppningen. Skönt att slippa gå förbi ett tonårsrum i ständig kaos av kläder och parfym  och någon som vrålar att man ska stänga dörren.

Vardag

Mina franska fynd, årets första mimosa och en shot

Lillebror och jag var i vårt franska hem förra veckan. Vi hade lata och lugna dagar och avslutade varje afton med ett avsnitt av Stranger Things uppkrupna under filt i soffan. Så mysigt!
Jag hade bunkrat upp med både UNO, Yatzy, kortlek och frågekort för att minimera skärmtid men det slutade med att vi mest hade väldigt fina samtal istället.

En dag tog vi en utflykt till Servian. Jag brukar besöka Emmaus där och fyndar alltid så fina grejer. Det är mycket skräp så man får ta på sig sina hökögon som man annars använder på loppis, men helt klart värt det för det är bra priser.

En vacker tekanna för fem euro.

Behövde tydligen två. Köpte den här klassikern i gott skick för 4 euro.

Dessa antika kristallglas köpte jag samma dag fast i en vintagebutik i Pezenas. Rätt dyra, gav 60 euro för sex så det var inget kap men jag kunde inte motstå.

Den här kannan var ett fynd från Emmaus också. Minns ej priset men alla grejer var runt sextio kronor styck så det var verkligen fyndläge.

En kristallvas på fot. Vilken dröm!
Jag gick ner i trädgården och klippte årets första bukett. Oliv, rosmarin, blommande aloe vera och passionsblomma. Tydligen kan man använda passionsblomma i te och jag tänker testa nästa gång jag är i Frankrike.

Så vackra mönster på vasen. Ser med spänning fram emot vilka blomster som ska få sättas i vatten i den här under det kommande året.

Kanske det blir mimosa nästa gång jag kommer ner hit. De blommar här i februari men redan nu finns de i butikerna.

En annan sak. Jag gick upp till bageriet vid torget en dag för att köpa nybakt till lillebror. Kom hem med nypressad lokal olivolja. Den är otroligt god!
Bestämde mig genast för att starta en god rutin varje morgon då jag vaknar. Ska inte bara dricka ett glas vatten med citron utan nu ta en shot kallpressad jungfruolja ihop med pressad citron.

Extra Virgin ska det stå på flaskan. Men varför ska man dricka jungfruolja med pressad citron? 
Jungfruolja är ju kallpressad och rik på naturliga antioxidanter och goda fetter. Det sägs att när man kombinerar citron och hälsosamma fetter från olivolja så stödjer man matsmältning, immunsystemet och levern,
En enkel morgonritual som ska vara välgörande.
Jag testar!

Någon av er som gör liknande? Eller har ni några morgonritualer för er?

Jag är så trött så ögonen nästan går i kors nu. Har målat i nya butiken hela dagen, styrt upp med belysningen och med snickarna. Efter middag med min minsta ser jag nu fram emot att somna tidigt som tusan. Jag ska vara i säng innan klockan slår 21. Hoppas ni också får en god natts sömn. Kram K

Vardag

Ställ dig i en varm dusch & skaka loss

Måndag igen. Det är nästan obegripligt hur fort tiden går – redan mitten av januari. Jag som verkligen anstränger mig för att leva i ett långsammare tempo kan ändå känna en viss frustration över hur svårt det är att helt värja sig mot tidens hastighet.

Men igår tillät jag mig en lång stund i sängen, med kaffe, te och frukost inom räckhåll. Datorn vilade i knät, tv:n stod på i bakgrunden cog så jobbade jag på telefonen, snacka om multitasking. Ändå var jag kvar i nattlinne och sängläge, vilket kändes som en ganska bra kompromiss. Att få bocka av sådant som måste göras skapar sinnesro, och då kan axlarna sjunka ner en liten stund.

Efter långsam förmiddag allena i sängen så svidade jag om och gav mig ut i vintersolen. En underbar dag ju!
Tog massa bilder med min telefon och ska skriva om vårt vinteräventyr här men det får bli en annan dag för jag ska träffa en elektriker alldeles strax i nya butiken och hinner därför inte skriva mycket längre denna morgon. den som är otålig kan kolla här  eller här – för ja, vi hamnade till och med i lokaltidningen. Haha!

Nu ska jag packa ihop mig, dricka upp kaffet, ta på mig varma kläder och gå ner till nya butiken som inte ligger mer än en kort promenad på ett par minuter från mitt hem.

Efter vinteräventyret gick jag dit och målade igår. Jag har valt tre olika kulörer för väggar och en för snickerier. Tror de passar riktigt bra till sisalmattan som läggs in på onsdag. Tar med kameran idag så ni ska få ordentliga förebilder och lite ”behind the scenes”-känsla.

Vaknade med ångest deluxe i morse. Sådant som påverkar mig negativt och som jag själv inte kan styra över låg som ett tryck över bröstet redan när jag slog upp ögonen. Ändå tänker jag göra mitt bästa för att plocka fram alla verktyg jag har, ta mig igenom dagen och försöka vara positiv.

Jag tänker att jag knappast är ensam. Kanske är det fler än jag som drömt mardrömmar, vaknat med hjärtat lite för högt upp i halsen och en känsla av tyngd i kroppen.

Så detta får bli en vänlig påminnelse till mig själv och till dig, ta ett djupt andetag, ställ dig i en varm dusch, skaka loss det som sitter fast i kroppen. Gör vad du kan för att skapa dig en så fin dag som möjligt utifrån just där du är.

Jag ska göra mitt bästa.
Kram, K

Kvinnokroppen

Ett privilegium att få bli äldre

’

Jag skrev en liten hälsning på mitt instagramkonto idag. Egentligen var det en introduktion av mig till följare som kanske inte vet så mycket om mig.

Den löd:
Jag är en snart 50-årig tjej, född i Borås men Varbergare i hjärtat. Varberg har varit min trygga punkt i livet sedan jag var runt tjugo, och jag har tillbringat alla somrar här sedan jag var fyra år. Numera kallar jag mig även frankofil, då jag haft ett boende i Frankrike i snart sex år. Jag älskar naturen, att röra på mig, basta och bada i havet.

Jag driver en verksamhet med flera olika ben, där den gemensamma nämnaren är mitt arbete som digital kreatör och storyteller. Bild och text är mina starkaste uttryck. Sedan 2020 driver jag livsstilsmärket K LAGERQVIST, där vi skapar kläder, smycken och teblandningar med hälsa, välbefinnande och mjuka värden som en självklar del av helheten.

Butiken finns både digitalt och fysiskt, med tydlig tyngdpunkt på den digitala marknaden. Utöver detta arbetar jag som influencer, driver bloggen Krickelins och tillhörande Instagramkonton, samt tar uppdrag som föreläsare, skribent och arrangör av events.

Jag fick så många peppiga och fina kommentarer under dagen och den här fastnade hos mig lite exttra.

Roligt med den här feedbacken. Och hon har helt rätt. Jag tycker att hela Instagram svämmar över av kvinnor som inte vill åldras och som helst av allt vill se ut som 25. Det är lite sorgligt. För jag tycker att kvinnor som åldras är vackra.

Jag fyller 47 om några dagar och känner på riktigt att det är ett privilegium att få bli äldre. Att få vara vid liv och fortsätta vandra här på jorden. Jag har aldrig haft någon åldersnoja för i mig bor alla åldrar. Jag är tanten som vill lägga mig i tid och blir blödig av snällhet. Tonåringen som dansar i köket och drar pinsamma skämt inför barnen. Den mogna kvinnan som tar ansvar, tar plats och driver företag. Och samtidigt är jag fortfarande den lilla Kristin som gråter över missförstånd och orättvisor.

Jag vet inte om min obefintliga åldersnoja kommer av att jag en gång varit nära att förlora allt, eller av att jag har anhöriga som lever med kroniska sjukdomar. Men man blir smärtsamt medveten om att ingenting är självklart och att vi faktiskt aldrig vet hur lång tid vi har.

Borde man inte vara förbannat glad över att nästan ha nått femtio? Jag är stolt som tusan över att vara precis där jag är i livet.

Jag förstår verkligen sorgen i att kroppen inte alltid orkar som förr, att krämpor dyker upp. Hej artros, sömnbrist och klimakteriet. Men i många fall går det faktiskt att påverka kroppens mående så länge man inte är fysiskt begränsad av sjukdom eller skada. Rörelse, kost, sömn och kloka livsval gör skillnad.

Jag har gjort det till min mission att orka så länge jag kan och att skapa bästa möjliga förutsättningar för min kropp. Utan att tumma för mycket på njutning såklart, för det som ger livskraft, glädje och energi är minst lika viktigt. Hej nybakad kardemummabulle, ett glas krispigt vitt och krämiga ostar lite då och då.

Vad har ni för tankar kring åldrande?

Jag hoppas att jag fortsätter vilja åldras och känna likadant även när jag är sextio, sjuttio och åttio. Hoppas innerligt att jag får bli över åttio, vilken järnlady jag ska vara då.
Jag ska vara bra på att prata med de yngre, ha vänner i alla åldrar och aldrig stänga in mig i en generation. Jag älskar verkligen pratstunder med åttioåringar, de bär på en sådan klokskap & livserfarenhet.

K. LAGERQVIST

Nu stänger vi & flyttar!

Nu stänger vi butiken i Varbergs hamn & gör oss redo för att flytta till Kungsgatan 3.

(Reklam) vi passar på att ha ett stängningserbjudande och har 30% på hela vårt sortiment i butiken imorgon.  Passa på och besök oss i Tullhuset nu en sista gång.

Vi har verkligen trivts i huset men har hela tiden varit medveten om att det var temporärt och därför inte fäst oss för mycket.

Nu ska här byggas hotell och restaurang och det kommer bli toppen!

Är alldeles  pirrig över det nya och kommer nog börja måla alldeles strax. Därefter kommer mattläggare och sedan går vår flytt.

kul att ni är med på resan!