08.12 I dag är det lite varmare och jag går upp och brygger kaffe utan att frysa. Prognosen visar upp till femton grader och det känns nästan smått otroligt. Jag ska bära ut kuddar och göra i ordning dagbädden på terrassen. I eftermiddag har vi bjudit in våra grannar på apéro, så vi tänker åka förbi grannbyn för lunch och köpa med oss lite godsaker. Kanske strosar vi runt i de mysiga gränderna och tar en kaffe. Hade jag inte fått så ont i magen av det hade jag definitivt köpt en crêpe med Nutella. Mums.
Vet ni vad en apéro är?
Apéro kommer från det franska ordet apéritif och är en tradition som handlar om att samlas före middagen för något att dricka och några enkla tilltugg. Det kan vara ett glas vin, pastis eller något alkoholfritt, tillsammans med oliver, nötter, chips, tapenad eller lite ost. Det är en kravlös social stund, precis så som jag tycker om det. Ofta sker det spontant, stående eller sittande lite hur som helst, och ibland blir apéron så generös att den nästan ersätter middagen. Det händer oss ofta, särskilt när vår vän Åsa bjuder in. Hon är fantastisk på soppor, snittar och små rätter. Alltid så mysigt.
Apéro speglar egentligen det franska sättet att leva: enkelt, avslappnat och med fokus på gemenskap och närvaro. Häromdagen hos Åsa gick vi bordet runt och reflekterade över 2025 och 2026. Vad som varit bäst, vad vi vill ta med oss, vad vi lämnar bakom oss och vad vi önskar av det nya året. Så fina samtal, inte minst eftersom vi hade en klok tonåring med i samtalet.
15.32 Jag sitter på terrassen i eftermiddagssolen. Den luras lite, gömmer sig bakom molnen då och då, och då blir det kyligt men ändå skönt. En filt över knäna. Jag har plockat fram både datorn och boken. Lillebror är ute och går och grannarna leker på andra sidan gatan. De kastar boll till hunden, springer runt och skrattar. Jag älskar hur vädret här uppmuntrar till uteliv och rörelse. Kanske borde jag också ge mig ut på en promenad en stund. Frågan är om jag hinner innan gästerna kommer.
Jag bävar för att åka hem. Livet går så långsamt här och trycket över bröstkorgen är mindre än på väldigt länge. I dag har jag fått två spännande mejl och jag tänker att ju mer jag öppnar bröstet, sårbart och nyfiket, desto mer får jag tillbaka. Jag har skrivit en lista med nya idéer kring mitt skapande och mitt företagande. Nästa steg är att pitcha dem för människor jag har förtroende för och be om deras ärliga åsikter.
Sedan ska jag spalta upp vad som faktiskt ger intäkter, vad som ger energi och vad som skapar mervärde för varumärket, så att allt blir hållbart i längden. Erfarenheten har lärt mig att det som är superkul och energigivande men inte genererar några intäkter till slut skapar ångest och negativa känslor. Samtidigt håller inte heller det som bara ger pengar men är tungt och tråkigt att utföra, det gör en olycklig. Och om jag bara satsar på synlighet utan att fakturera blir det till slut ett luftslott som kollapsar.
Balans och strategi är avgörande. Särskilt nu när jag är färdig med att maximera och i stället vill skala ner, för att skapa så många fria dagar som möjligt.
Nu ska jag öppna min bok.
Hoppas ni har en skön dag. Fin helg till er.
För några dagar sedan åkte jag ner till vårt franska hem tillsammans med vår yngsta son. Helt ärligt var det inte helt självklart – han ville helst stanna hemma med sina vänner. Men jag stod på mig och lyckades till slut övertala honom om att vi skulle få några riktigt fina dagar här nere.
När vi kom hit möttes vi av stormvindar och nollgradigt väder. Elen gick så fort jag satte på ugnen och jag hann helt ärligt tänka:
”vad håller jag på med, varför bokade jag inte Thailand som så många andra…?”
Vi har haft stora utmaningar under vinterlovet, även om det såklart inte synts i mina digitala kanaler. Just därför kändes det ändå fint att få ett geografiskt ombyte och några dagar av ensamtid med bara ett barn.
Det är verkligen intressant hur man uppfattar andras liv genom de här digitala fönstren. Jag får själv påminna mig om att inte jämföra mig med människor som, i mina ögon, verkar ha det så galet härligt. För jämförelser får mitt eget liv att kännas sämre. Det är som om jämförelsen stjäl glädjen.
Så låt mig vara tydlig kring att även smärta och hemskheter passerar mitt lilla liv, trots bastubad i solnedgångar, vackra miljöer och ett hus i Frankrike. Jag väljer bara att inte skriva om allt här av hänsyn till mina anhöriga.
Jag vaknar alltid väldigt tidigt, oftast långt före sex på morgonen. Nu är klockan 11.14 och min son sover fortfarande. Det ger mig mycket egentid till att läsa, arbeta, baka, fotografera, skriva eller se en serie. En hel del arbete har ägt rum här från sängen. Som vanligt. Mysigt med kaffekoppen vid sidan.
Och jag har faktiskt börjat skriva dagbok för hand igen. Det har jag inte gjort sedan jag var sexton år.
Under hela min uppväxt skrev jag mycket, men när min dåvarande pojkvän hittade mina dagböcker i tonåren så rev han ut sidorna där jag skrivit om tidigare förälskelser. Därefter slog han mig. Efter det skrev jag inte en enda rad till i de böckerna.
Att ta upp pennan igen och kladda ner mina rader känns både fint och ovant. Inte van att skriva för hand.
Här i Frankrike serveras lunch oftast bara mellan 12 och 14, så det gäller att komma iväg senast 12.30. Jag har bokat en riktigt bra restaurang klockan 13 och ser verkligen fram emot att ta med min son dit. Att äta spännande och god mat och få uppleva kultur och natur tillsammans är bland det finaste man kan göra, om du frågar mig. Igår var vi i ett spännande kloster.
Får ofta frågan om vad jag har för färg på mina läppar och under flera år så har jag använt Dior Addicts glansläppstift Re(d)volution 745 . Skulle köpa ny på vägen ner till Frankrike men min vanliga kulör var slut så det blev en lite varmare kulör som heter Dior 8.
Varje säsong presenteras tre läppstiftshylsor ur kollektionen Dior Addict i begränsad utgåva och jag har egentligen försökt lägga vantarna på en tidigare i bugundy men lyckades beställa den blå under 2025. Så när jag köper ett nytt stift så stoppar jag i det i min fina Dior hylsa.
Tips för dig som gillar vackra detaljer för vardagen.
Jag har förhandlat lite med mig själv om jag ska öppna en bok eller ta en promenad innan vi ska ge oss av. Efter noggrant övervägande, inklusive när och hur jag egentligen ska tvätta håret (haha, vilket i-landsproblem) . så landade valet på bok.
Just nu läser jag Den Första Boken av Karolina Ramqvist. Nattetid lyssnar jag på Farväl till Panic Beach när jag vaknar. Det är svårt att hänga med i handlingen eftersom jag somnar till och från, men det är också hela poängen. Ljudbok med sleep timer på 15 minuter är väldigt sövande för mig. När jag vaknar på nätterna börjar tankarna annars snurra kring problem och ångest, så jag behöver distrahera dem. Man gör vad man kan, helt enkelt.
Kajsa skrev och undrade om jag kunde berätta mer om min affärsmodell – hur jag har resonerat, vilken strategi jag haft, varför jag gjort de val jag gjort och hur det har fungerat. Hon frågade också hur jag förändrade allt under 2025 i syfte att förenkla. Så roligt när ni kommer med önskemål om inlägg, det uppskattar jag verkligen. Så låt mig svara på Kajsas fråga.
Det första jag gjorde när jag insåg att jag behövde förenkla mitt liv och skapa förändring var att säga upp den stora och dyra butikslokalen på 300 kvadratmeter. Ansvaret för att varje månad bära hyra, el, värme, personal, städning och inköp låg som en våt filt över axlarna. Till slut började jag få ångest bara av att åka dit, och jag tyckte inte längre att det var roligt eller inspirerande att skapa i den miljön. Det var ett tydligt tecken på att något behövde förändras. Det ekonomiska hade vi säkert kunnat lösa om lusten fortfarande hade brunnit.
En möjlighet att flytta in temporärt i hamnen, i väntan på att hotellet i Tullhuset skulle byggas, öppnade sig. Jag går alltid ner till havet när jag mår dåligt, så det kändes nästan som ett tecken. Vad som skulle hända därefter, när hyresavtalet gick ut vid årsskiftet, valde jag att skjuta på. ”Det löser sig”, sa jag – och månaderna sprang iväg.
Parallellt gjorde jag andra förändringar. Jag valde mer vila framför arbete och märkte att jobbet ändå blev gjort. Jag slutade arbeta på kvällarna och släppte helt tankarna på fomo i min bransch. Jag läste boken Let Them, som betydde mycket för hur jag förhåller mig till relationer, både med kollegor och vänner. Sedan jag påbörjade hormonbehandlingen i februari har också perspektiv förändrats, livet känns ljusare.
Under hösten började jag fundera på vart verksamheten skulle ta vägen efter årsskiftet. Att vara helt digital var ett alternativ, eftersom vi säljer mer än 80 procent online, men vi hade ändå behövt kontor och lagerytor. Samtidigt är det personliga mötet med människor väldigt värdefullt för mig. Att få placera varumärket i sammanhang där mötet inte handlar om försäljning, utan om relationer, inspiration och närvaro. Precis som här. Jag skriver ner mina tankar och reflektioner utan förväntan på att någon ska köpa något. Jag vill ha en fysisk plats där människor kan bli inspirerade, mötas, dela kunskap och känna att platsen i sig tillför ett mervärde. Därför är både läget och byggnaden viktiga för mig. Jag har svårt att se mig själv i en klassisk butikslokal i en galleria.
Under en längre tid låg jag på om möjligheten att flytta in på Varbergs fästning. Jag hade hört att de sökte hyresgäster och att målet var att få Varbergare att besöka fästningen minst en gång i veckan. Det kändes som en perfekt match för en verksamhet som bygger på storytelling och destinationskänsla. Men responsen var ljummen, nästan obefintlig. Tiden rann iväg och till slut började jag desperat googla ”lediga lokaler”.
Då dök Tvillinghusen på Kungsgatan 3 upp ,en lokal med röd dörr, bara ett stenkast från tågstationen. Centralt, men inte på en av stadens klassiska shoppinggator. Granne med kulturhuset som rymmer både teater, bibliotek och museum.
Jag tror mycket på ödet och på vikten av att våga stänga dörrar, och ha tillit till att nya öppnas. Ibland måste man bara våga hoppa utan att veta exakt var man ska landa. Man vet bara att man måste vidare. Oavsett om det handlar om en destruktiv relation, ett arbete man inte trivs i eller en plats man har vuxit ifrån.
Varbergs unika kustkultur där naturen, lusten och hälsan står i centrum har på något sätt format oss och sättet vi arbetar med K. LAGERQVIST. Min ambition med varumärket är att skapa produkter för en livsstil där livet alltid kommer först. Lika viktigt är att bygga en miljö som inspirerar, som man vill återvända till och som bär på en berättelse.
Därför kändes Tvillinghusen vid Kungsgatan som en självklar plats. Detta är två nästan identiska hus byggda i slutet av 1800-talet för att välkomna stadens besökare. Husen en del av Varbergs själ och historia.
När Varberg växte som bad- och kurort där i slutet på 18000-talet så anlades Eskilsgatan som en paradgata för tågresenärer. Den spikraka gatan skulle leda fram till en ståtlig byggnad och resultatet blev Tvillinghusen som var inspirerade av den florentinska renässansen. Trots sitt framträdande läge är deras historia fortfarande väldigt gåtfull. Vår fastihetsägare VFAB har funnit ett bygglov från den 2 maj 1890 och det är det enda säkra spåret. Men vem som lät bygga husen och för vem är ännu okänt.
Genom åren har Tvillinghusen rymt allt från exklusiva bostäder till butiker, tandläkarmottagning, konditori, ABF-verksamhet och Varbergs första förskola. Under en period bodde även borgmästaren J.H.L. Janssen i det södra huset.
I dag står Tvillinghusen kvar som ett landmärke och är kanske Varbergs mest anonyma kulturfastigheter trots sin självklara plats. Här är tanken att vi ska skapa en destination med själ och historia som väcker nyfikenhet och engagemang.
Nu har jag mer än halverat min hyra och har en tre minuters promenad till arbetet. Win Win.
Det är en källarlokal, så här finns varken fiskbensparkett eller kakelugnar som i resten av byggnaden ovan. Däremot är det generös takhöjd, och jag kommer att skapa riktigt trivsamma och härliga rum för oss här. Allt handlar om materialval och kulörer, och förstås en hel del medvetna interiörval.
Jag tycker att förutsättningarna är väldigt goda. Dessutom älskar jag utmaningar och att få skapa något helt fantastiskt av en yta som många har svårt att föreställa sig. Till exempel har vi bestämt oss för att lägga en sisalmatta ovanpå kakelplattorna. Här får ni kika på några av mina moodboards.
För att skapa trivsel och en bra palett att plocka in mina kläder, smycken och teblandningar i behövs en monokrom bas. Inte att måla allt vitt och låta det kännas kalt, utan att i stället välja dämpade, jordnära kulörer och trädetaljer som harmonierar med sisalmattan och färgerna på väggar och tak.
Jag är helt övertygad om att detta är det bästa som kunde hända och att det är en naturlig och positiv utveckling av K. LAGERQVIST.
Min förhoppning är också att skapa events, workshops och spännande gästspel här. Jag har redan pratat med Anna Linton om att hålla breathwork i ett av de större rummen, och med Sofia som är otrolig på bindvävsmassage. Jag vill att lokalerna ska användas till mer än försäljning av produkter, det är viktigt för mig att även arbeta med mjuka värden och ett socialt engagemang kring hälsa och välbefinnande. I vår livsstilsbutik erbjuder vi kläder, teblandningar och smycken, men också upplevelser som kompletterar den typen av konsumtion.
Jag har dessutom planer på att utöka verksamheten med fler tjänster, som coaching och föreläsningar. Det här blir mitt kreativa högkvarter, platsen där idéer föds och där arbete får ta form.
Vi är en bit in i januari och jag har ännu inte valt något värdeord för året. Det finns inte ens på tungan, så jag har bestämt mig för att inte stressa fram något.
År 2023 valde jag HÄLSA, och det gav mig ovärderliga vanor som jag burit med mig vidare in i både 2024 och 2025. De rutinerna följer självklart även med in i detta år, och jag är djupt tacksam för de positiva förändringar som lett till en helt ny livsstil.
Inför 2024 valde jag TILLVÄXT som värdeord. Det var tänkt som ett helhetsbegrepp, långt ifrån enbart ekonomiskt. Men lågkonjunkturen slog hårt, och året kom snarare att handla om att släcka bränder och hålla tempot uppe, som att springa ett maraton snarare än om lugn utveckling och mognad.
Därför kändes det naturligt att välja FÖRENKLA som värdeord för 2025. Och det har verkligen fallit väl ut. Livet känns mer vilsamt nu, med ett långsammare tempo, hormonbehandling som stöd, fler fria dagar och förändringar i min affärsmodell.
Jag började träna CrossFit när mitt hälsoår drog igång och det har hjälpt mig mycket. Aldrig någonsin har jag känt mig så stark som under dessa år. Men efter en skada i höstas satsar jag nu ett tag på reformer pilates. Tycker verkligen om de mjuka svepande rörelserna som jobbar med de djupare musklerna. Detta ihop med bindvävsmassage blir kalas tror jag. Har även signat upp mig på ett vanligt gym där jag kommer lyfta vikter och fortsätta mina dagliga promenader men det tror jag redan jag bloggat om här. Jag har en bra plan.
Jag tänker mig många mysiga testunder, tid med vänner och finna ett större lugn så bokläsning kan få ta större plats.
Och vilan. Den stora vilan ska verkligen få ta plats. Ligga på mattan med Boris och gosa och slumra bredvid honom ett slag…
Hur många år får man med en labrador? Han är tio nu…. googlar.
En labrador retriever lever i genomsnitt 10–12 år.
Med god hälsa, rätt kost, lagom motion och regelbundna veterinärkontroller kan många leva 13–14 år, ibland ännu längre. Faktorer som genetik, vikt (labradorer har lätt att bli överviktiga), motion och mental stimulans spelar stor roll för livslängden.
Ska skapa ett riktigt gott och mysigt år för Boris 2026.
Och för mig själv. Fortsätta alla bastustunder här hemma med mig själv och min man och nere vid havet där jag bastar med mina kompisar en dag i veckan. Älskar dessa stunder!
Sist glömde jag tofflorna och det var riktigt kämpigt att trippa ner barfota på isen mot bryggan och sedan ner i vattnet.
Usch! man måste skydda fotsulorna för bästa upplevelsen. Gärna vristerna också nu när det börjar blir så kallt.
Kanske kan jag välja HÄLSA som värdeord igen. Det tål att tänkas på. Samtidigt undrar jag om SINNESFRID egentligen beskriver det jag söker ännu bättre. Att se hälsa ur ett mer holistiskt perspektiv.
Att tänka holistiskt handlar om att se helheten, om att förstå hur kropp, sinne, känslor, livsstil och omgivning hänger ihop. För det spelar ju ingen roll hur rent jag äter eller hur mycket pilates jag tränar om mina tankar är förgiftade, om jag stressar, känner bitterhet , oroar mig över grejer i onödan eller ständigt jämför mig med andra.
Under juldagarna bakade jag en stor sats granola, och den har sedan dess varit en självklar del av min morgonrutin. Jag vaknar vid sex, dricker ett glas citronvatten och blandar ytterligare ett med en rejäl sked chiafrön. Det får dra i cirka 30 minuter medan jag brygger kaffe och gör några mjuka lymfrörelser.
Därefter jobbar jag en stund i soffan med datorn, en kopp kaffe och tända ljus. Ibland har jag en podd som sällskap, ibland sitter min man bredvid och arbetar. Det är en lugn och skön start på dagen. Vid nio eller tio äter jag dagens första mål – ofta med min granola.
Turkisk yoghurt, keso, med granola, rostade hasselnötter, mullbär och olika sorters bär från frysen. Vill ni ha mitt recept?
Jag använder inga exakta mått, utan går helt på känsla och sunt förnuft. Allt blandas direkt på en plåt och åker in i ugnen på 180 grader. Jag brukar kika till den då och då och ta ut granolan när den fått en fint gyllene färg.
Ingredienser:
Fiberhavregryn
Hela mandlar
Några matskedar kokosolja
1 stor, mosad banan
Pumpafrön
Sesamfrön
Solrosfrön
Ca 1 dl vatten
Mycket kanel
Nymortlad kardemumma
En stor nypa salt
En enkel och god granola som bevaras i stor glasburk med lock.
