Hej på er. Jag ramlar ner här i min soffa på söndagens eftermiddag för att skriva en liten hälsning till er. Hoppas ni mår bra och har en skön helg.
Jag har varit ledig och tillbringat dagarna med min familj, kortspel, bastu, middagar, fix i nya huset och en del promenader. Gårdagens kantarellpasta med svamp från torghandeln gjorde succé och likaså äppelpajen. Nu blir det äpple på längden och på tvären varke dag vi har ett riktigt bra äppelår. Men detta inläggs ska faktiskt handla om bananer, bland annat…
En av mina vita rosenbuskar blommar om just nu och den doftar ljuvligt. Om jag plockar av den och placerar ihop med mörka solrosor och dahlior för då blir buketten höstig och fin tycker jag. Gillar också att redigera mina foton i höstig känsla med varm kontrast. Den här buketten plockade jag tidigare i veckan och den kanske sjunger på sista refrängen denna söndag men absolut vacker ändå.
Så fint solen landar på min tavelvägg denna dag. Glimmer deluxe.
Ok. Bananer till frukost och här kommer ett tips. Jag delar mogna bananer och bryner dem på hög värme i smör. Sedan häller jag kanel och lite flingsalt över dem och lägger dem på ett fat.
I samma panna låter jag sedan kokosflingor svettas till de blir gyllene och lägger även dessa åt sidan på ett fat.
Nu är det dags att bygga min frukosttallrik. Jag vispar turkisk yoghurt och lägger en stor klick i tallriken. Två halva bananer, rostad kokos och färska fikon.
Smarrigt som tusan och något jag verkligen rekommenderar.
Min man och jag år vår frukost vid morgon-tv’n medan barnen fortfarande sov. Mysigt.
Därefter delade vi upp oss. Min man fixade i nya huset och drog på kalas med en son. Jag tog tag i äppelskörden och åkte med min minsta för att lämna till ett äppelmusteri. Vi passade dessutom på att äta lunch på stadens fågelreservat och det var så mysigt. Tips!
Fin söndag. Nu blir det bastu och smashed burgers med gänget. Viktigt med inlagd rödlök och tryffelmajjo. Fin söndag till er, Kram K
Den här morgonen hade jag bokat ett Tabata-pass för att kicka igång lördagen. Men efter minimalt med sömn, nackspärr och en natt full av mardrömmar och vaket skruvande fick jag tänka om och bokade av. Det finns väl knappast något värre än att ligga vaken i mörkret och uppslukas av allt det tunga man bär på. Problem växer till katastrofer klockan tre på natten.
Jag brukar sätta på en ljudbok och låta någon prata bredvid mig tills jag somnar om. Blev tipsad om ”10 Hours of Black Noise” på Spotify för att lugna hjärnan nattetid men då tror jag nog mer på ljudet av hav eller en sprakande brasa i så fall. För mig fungerar en berättarröst helt klart bäst. Då måste hjärnan koncentrera sig på storyn och släpper problemlösningen och ångesten som pågår där inne. Kroppen lugnar sig då och till slut somnar jag om.
Jag har såklart googlat efter fler tips och hittade en metod som heter cognitive shuffle. Man väljer exempelvis bokstaven B och föreställer sig helt orelaterade saker: banan… båt… blomma… bok… boll. Ser varje sak framför sig några sekunder och går sedan vidare till nästa. Hjärnan får något neutralt att sysselsätta sig med istället för att dra igång ännu ett varv i katastrofmaskinen. Har ni problem med sömnen? Vad fungerar för er?
Men nu till en annan sak jag tänkt på i veckan.
Jag befinner mig en hel del på sociala medier, följer poddar och tittar på aktuella program. Gift vid första ögonkastet, Skavlan och annat som diskuteras just nu. Och något jag har funderat mycket över är utrymmet som män med, enligt mig, ganska skruvade och direkt kvinnofientliga värderingar får i offentligheten. Varför ser vi så mycket av det just nu?
Är det en motreaktion på decennier av feminism och förändrade könsroller som gör visa män osäkra? Handlar det om ett hårdare samhällsklimat där värderingar som tidigare befann sig längre ut i marginalen fått större utrymme? Sociala medier och algoritmer som belönar konflikt? Politik? Eller är det helt enkelt flera saker som händer samtidigt? Jag har inget svar eller förklaring.
Män får prata ut i tv, gästa podd efter podd, gå på röda mattor och skriva böcker samtidigt som kvinna efter kvinna blir fälld för förtal och tystas då hon berättar sin historia. Så skevt. Det måste vi vara överens om?
Blev så frustrerad av att titta på Skavlan och delar mer än gärna Peter Rungs inlägg och hans tankar kring detta här – 40-årskrisen som spårade ut.
När blir ansvarstagande ett ansvarstagande och när blir det bara krishantering med ett mer passande narrativ?
Nu är det lördag och jag har nyplockade buketter från trädgården i nästan varje rum jag är inne på andra koppen kaffe och jag har en ledig lördag framför mig. Jag ska ta en tur till torget för att köpa kantareller och honung och samtidigt passa på att ta med kameran till vår stora renovering som pågår just nu i det nya huset. Är ni nyfikna?
Hemkommen från Brygge och packar upp min lilla väska. Lite minnen fick följa med hem och ni ska få kika på vad.
Dag tre, alltså onsdagen, så var det matmarknad på det stora torget utanför klocktornet. Jag har nog aldrig sett en så välfylld torghandel i hela mitt liv tror jag. Maxat med blommor, grönsaker och bakverk. Jag köpte tio smaskiga och gigantiska fikon för 5 euro. Sju tog sig hela vägen hem till Varberg och ska avnjutas denna helg.
Jag letar efter en husdoft till vårt kommande hem och testar dessa. Ett nytt varumärke för mig och jag såg att det finns på Lyko nu när jag googlade. Marie-Stella-Maris är ett Amsterdam-baserat doft- och livsstilsvarumärke med ett riktigt bra sortiment av lyxig kroppsvård och dofter för hemmet. Den här L’Heure Santal verkar inte finnas men en annan doft.
Tips för höstmyset!
En liten blommig clutch för lite hudvård eller andra smågrejer i väskan.
En av mina söner vänder sig till kyrkan vid olika tillfällen i livet, och jag har själv gjort detsamma stundtals för tröst, vägledning och sinnesro. När jag reser brukar jag därför köpa med mig ett kors till honom. Just nu bär han ett från Lyon och ett från Languedoc runt halsen. Imorgon ska han få ett från Brygge.
De två nedersta är mina egna. Jag köpte alla tre av en vänlig och vacker dam på torget vid kanalen. Hon slog omsorgsfullt in dem i tidningspapper, fäste en liten tygros på paketet och skrev sedan en lapp till mig med namnet på klostret som mitt långa halsband med korset en gång kom ifrån. Sådana små möten och minnen från resor tycker jag väldigt mycket om.
Från museibutiken. En kortlek och ett memory till familjen. Och vykort jag brukar smycka gå bort-presenter och julklappar med.
Vi ramlade in i en butik som sålde Waterdrop. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare men blev helt såld på idén. Så här kommer ett litet affärstips till dig som är sugen på att dra igång något, jag hittar nämligen ingen svensk återförsäljare av själva tabletterna.
Waterdrop är ett österrikiskt dryckes- och livsstilsvarumärke från Wien, grundat 2016. Grundidén är väldigt enkel: att få människor att dricka mer vatten utan att behöva köpa färdig dryck på flaska. Deras Microdrinks är små komprimerade kuber som löses upp i ungefär 400-600 ml vatten och smaksätter det med frukt- och växtextrakt och tillsatta vitaminer. De är sockerfria och sötade med bland annat stevia eller sukralos, beroende på sort. Det finns också varianter med elektrolyter och koffein. Jag köpte Cola och Mojito till barnen och Grape till mig själv. En snygg flaska fick också följa med hem.
Jag svänger förresten alltid in på apotek när jag är utomlands. Dels för att ragga östrogen, haha, men också för att jag tycker det är kul att kika på utbudet. Den här gången blev det en sheetmask till mig själv. Det får bli min fredagslyx idag. Sheetmask på och sedan ut i trädgården och plocka famnen full med blommor till en ordentlig fredagsbukett.
Mitt arbete går till stor del ut på berättande. Men också, rent krasst, på att fånga din uppmärksamhet medan du scrollar. Jag konkurrerar om den varje dag.
Därför försöker jag hålla mig uppdaterad om vad som händer i min bransch, hur plattformarna förändras och vilken typ av innehåll som för tillfället premieras. Och ganska ofta tycker jag att det är piss.
Jag vill ju lägga min tid på att vara kreativ. Skriva, fotografera, berätta, hitta nya idéer och skapa sådant som känns meningsfullt. Inte fundera över algoritmer, hooks, antal sekunder eller vad alla andra gör för att få räckvidd.
Samtidigt har jag valt att arbeta som digital kreatör, så självklart måste jag förhålla mig till spelplanen. Jag försöker göra min grej, följa hjärta och integritet, men också vara nyfiken och ibland testa sådant jag ser fungerar. Det är hela tiden en balans.
Jag blir så sjukt frustrerad när jag lägger många timmar på en text, fotografering eller ett inlägg som sedan faller helt platt. Men efter alla dessa år så försöker jag att inte bli nedstämd och låta det äta mig. Jag vet att räckvidd påverkas av mängder av variabler som jag inte kan styra över. Ibland flyger något man knappt räknat med och ibland sjunker det man själv tyckte var briljant. Samtidigt sporrar det mig. Jag vill fortsätta utvecklas.
Jag tycker fortfarande tusen gånger mer om att skriva långa texter här på bloggen än att sitta och klippa ihop rörliga sekvenser utan något egentligt budskap bara för att Instagram gillar formatet. Men jag är också väldigt medveten om att jag behöver bli bättre, mer varierad och mer strategisk på @klagerqvist och arbeta mer med rörligt innehåll på @krickelin för att nå nya människor.
Att vara riktigt duktig på sociala medier är en konst. Det tar enormt mycket tid att skapa bra innehåll samtidigt som innehållet konsumeras i en rasande fart. Jag följer till exempel @mayaparnevik och tycker att hon är en av de bästa i branschen. Måste verkligen gå på hennes föreläsning om hon kommer till västkusten. Hennes innehåll kan se lätt, roligt och självklart ut men bakom den typen av produktion ligger ett jäkla arbete. Ni skulle nog inte heller tro mig om jag berättade hur många timmar jag kan lägga på ett enda inlägg.
Men nu till något jag tycker är både fascinerande och motsägelsefullt med den här branschen. Titta på de här två inläggen.
Det ena har 152 480 visningar, omkring 4 000 likes och 1 700 sparningar. Det andra har 38 027 visningar, 666 likes och 161 sparningar. Samma influencer. Liknande budskap om reseupplevelse. Samma konto. Samma följare.
Och innan någon tänker att det naturligtvis är den manliga blicken som styr vill jag lägga till att omkring 94 procent av mina följare är kvinnor, framför allt i åldrarna 35-65.
Det går förstås inte att bevisa med två inlägg att den nakna kroppen ensam orsakar skillnaden. Motiv, ämne, tajming och en algoritm vi inte kontrollerar spelar också in. Men efter många år i den här branschen är mönstret svårt för mig att inte lägga märke till: Kropp drar blickar.
Och uppmärksamhet är hårdvaluta på sociala medier. Kolla skillnaden.
Jag personligen har noll problem med att stå i bikini på bild. Jag tummar inte på någon integritet genom att lägga upp den här bilden. Jag tycker att kvinnokroppen är fantastisk och absolut inte något som ska döljas. Tvärtom kan jag känna att det finns något bra i att också visa en snart 50-årig, icke opererad kropp mitt i ett internet där vi matas med väldigt snäva ideal för hur kvinnokroppen förväntas se ut i nästan alla åldrar. Så det här handlar inte om att jag vill klä på mig.
Det handlar om att jag blir nyfiken på varför ni tittar mer när jag klär av mig. Och kanske ännu mer, vad gör det med dem som växer upp och lär sig hur man får uppmärksamhet?
Den frågan är värd att fundera på.
Annat innehåll som ofta ger stor räckvidd är skilsmässor, sjukdom, radikala åsikter, konflikter, kriser och flyttar. Tur då att jag har en flytt på gång, så jag slipper dra igång något av det andra för att hålla mig intressant. Skämt åsido…
Jag vaknar 05.45 i en hotellsäng i Brygge. Jag befinner mig en bit utanför Bryssel och det känns som att jag vänt lite på dygnet…
Igår ringde klockan 03.30 och jag är här och arbetar några dagar.
Kunden har inte bokat utrymme på bloggen utan fokuserar på min kanal på Instagram för sitt budskap. Jag kan ibland tycka att det är synd att kunder inte riktigt ser värdet i innehåll på en blogg också. Här kan man breda ut texten, berätta mer, länka vidare till hemsidor och dessutom skapa innehåll som lever kvar och kan hittas via Google långt efter att resan är över.
Vi är så fokuserade på de snabba formaten med stor räckvidd att vi ibland glömmer de långsammare som faktiskt kan vara minst lika värdefulla och ibland betydligt mer lönsamma. För ett tag sedan pratade jag med en kund som hade fokuserat mycket på stora namn inom influencerbranschen. Tjejer som kommer dit, tar otroliga bilder på sig själva i bikini och når ut till galet många människor. Men kanske också till väldigt många unga tjejer som inte riktigt är målgruppen som faktiskt har möjlighet att boka och åka dit.
I vissa fall kanske man istället borde arbeta med en mer berättande influencer. Någon som givetvis tar vackra bilder men också kan beskriva platsen, berätta om vad man kan uppleva, dela kunskap och skapa en känsla kring destinationen och som dessutom har rätt målgrupp för ändamålet.
Fast det finns förstås mängder av variabler inom influencer marketing. Ibland är det helt rätt att placera en åtråvärd profil på en vacker plats och låta bilderna göra jobbet. Plötsligt vill alla andra i branschen åka dit och sedan kommer både följare och besökare på köpet. En känsla av lyx och fantastisk miljö förpacka med en snygg tjej har trots allt sålt i alla tider.
Nog om det. Jag är i alla fall glad att min kund den här gången har bokat en snart 50-årig kvinna som älskar att breda ut texten och berätta så mycket som möjligt om både destinationen och upplevelsen. Nu tar jag dagens tredje kaffe och tittar ut genom det öppna fönstret. Klockan är 06.44 och det är fortfarande beckmörkt ute. Över torget med de vackra gröna stolarna lyser snirkliga gatlyktor och jag funderar på vilken tid kyrkans klockspel egentligen drar igång. Igår kväll var det fullt ös på klockorna och de spelade i flera timmar.
Googlar… Mitt på torget reser sig det mäktiga klocktornet Belfort och härifrån har klockspel ljudit över staden i mer än 500 år. Tornets carillon består av hela 47 bronsklockor och fungerar som ett gigantiskt musikinstrument. Varje kvart hörs automatiska melodier över torget och vissa dagar spelas klockorna även live av stadens carillonneur, med hjälp av ett särskilt klaviatur för både händer och fötter.
Okej. Det var alltså detta vi lyssnade till igår kväll. Otroligt stämningsfullt att promenera genom de gamla gränderna tillbaka till hotellet efter middagen med klockspelet över hustaken. Jag älskar det här arbetet och har affirmerat åt både höger och vänster att jag vill arbeta mer med spännande destinationer. Både på hemmaplan och ute i resten av världen.
All kultur, all god mat, människorna, arkitekturen och miljöerna… Jag tror helt enkelt att man blir lite rikare som människa och kanske också mer ödmjuk av att resa och se sig omkring i världen. Man får andra perspektiv och mjuknar lite i kanterna. Och dessutom får världen där hemma också ett nytt skimmer när man upptäcker andra platser.
Fokus på just den här resan är kultur och arkitektur. Väldigt roligt! Vi har gott om tid att uppleva saker och här i Brygge befinner vi oss dessutom inom promenadavstånd till nästan allt. Runt 17 000 steg blev det igår.När vi var på Irland senast hade vi hyrbil och det tog ganska mycket tid att ta sig mellan platserna, samtidigt som schemat var tajt.
Här finns det tid att skriva, vara kreativ och publicera på det sättet jag själv uppskattar. Jag brukar arbeta med att lägga upp texter och bilder medan jag faktiskt befinner mig på destinationen. På det sättet blir det mer levande för mina följare. De får liksom följa med på resan medan den pågår och jag kan ösa på med innehåll när alla intryck fortfarande är färska. Jag vet att det är ganska unikt att arbeta så. Många kollegor åker hem med anteckningar och bilder och sätter sig sedan och redigerar, skriver, skickar utkast och publicerar. Det är också jättebra, men resultatet blir mer kurerat och ibland tror jag att de där små nyanserna riskerar att ramla bort.
Hur smakar egentligen en belgisk våffla? Varför finns det så många olika sätt att skriva och uttala Brygge? Hur kombinerar en stad sitt historiska arv med modern utveckling? Vad hör man från klocktornet när man går hem genom gränderna efter middagen?
Allt det där kan jag dela i stories under de 3 x 24 timmar jag befinner mig här och sedan spara i höjdpunkter. Det blir matigt och maffigt för den som själv blir sugen på att svänga förbi Flandern på nästa tur ner genom Europa.
Den enda lilla utmaningen de här dagarna är min mage. Jag brukar inte smälla i mig våfflor och choklad dagarna i ända annars så den kan bråka lite. Men hallå, man måste ju äta prick allt när man kommer till en ny plats. Annars missar man ju en ganska viktig del av upplevelsen.
Nä, nu är klockan exakt 07.00 och det börjar ljusna. Jag ska ta mig ner till torget och fotografera medan det fortfarande är nästan folktomt. Visar kanske sedan.
