För några veckor sedan var jag i Brygge på jobb och nu ska jag ta mig ner till södra Frankrike. Denna gång kör jag och vi har funnit en liten by i Tyskland vi ska övernatta i.
Längtar som tusan efter några franska dagar.
Jag tar mig alltid in i gamla kyrkor och kloster då jag reser. Det är de vackraste platserna om du frågar mig. Så mycket att titta på, ett lugn som råder och i den sakrala miljön sänker sig lugnet i bröstet. Jag brukar skänka en peng och tända ett litet ljus, tänka på anhöriga jag önska att de ska må bra och få tröst.
Jag läste en intressant text av Sara Rönne som jag funderat på i några dagar. Hon problematiserar hur ordet destination har letat sig ut från besöksnäringens språk och in i vårt eget och vad som händer med vår blick på en plats när en stad, by eller ö börjar beskrivas som något vi ska konsumera.
Hennes resonemang fick mig att börja fundera på mitt eget sätt att resa. Och också på hur jag berättar.
När jag tänker tillbaka på mina dagar i Brygge så funderar jag lite över detta nu. Det var fantastiskt på så många sätt men samtidigt märktes det tydligt hur mycket av staden som anpassats efter oss turister. Jag smög gärna ut i arla morgonstund för att få uppleva de vackra gränderna och kanalerna innan köerna ringlade långa och turisterna fyllde gatorna. Det var då jag tyckte allra mest om staden och jag kan tänka mig att många av dem som faktiskt bor här håller med…
Som i min egna hemstad i juli. Jag lämnar knappt mitt hem denna månad och tar morgondoppet vid 06 i havet…
Turismen är såklart otroligt viktig för många platsers ekonomi. Men det behöver ju finnas en balans där vardagen som faktiskt pågår får fortsätta ta plats och vi som kommer på besök anpassar oss lite mer efter den. Vi kanske behöver resa lite mindre som kunder och lite mer som gäster.
Läs hela Saras text här>>
Egen reflektion. Vi reser mer, recenserar mer, betygsätter hotell, restauranger, stränder och hela städer. Vi förväntar oss öppettider, service, tillgänglighet, Instagramvänliga miljöer och valuta för pengarna. Samtidigt vill vi gärna uppleva det ”autentiska”. Där finns en stor motsättning. Vi söker det lokala livet samtidigt som vår egen närvaro verkligen förändrar det.
Kanske därför jag får skäll av vissa varbergare då jag tipsar om mina badplatser.
Från det ena till det andra. Här kommer just ett sådant tips…
Adornesdomein & Jeruzalemkapel var en av de där lite mer undangömda pärlorna i Brygge som jag verkligen tyckte om. Adornesdomein är en historisk egendom från 1400-talet som har tillhört familjen Adornes i generationer. Otroligt nog förvaltas egendomen fortfarande av samma familj som idag är av den 17:e generationen.
Det allra mest speciella är Jeruzalemkapel som är familjens egen kyrka. Det första kapellet invigdes 1429 och fick senare sitt speciella utseende inspirerat av Heliga gravens kyrka i Jerusalem efter familjens resor till det heliga landet. Här finns fortfarande målningar, reliker, krypta och Anselm Adornes och hans hustru Margaretas gravmonument. Det var verkligen häftigt att uppleva detta på plats och vi var dessutom helt själva, inte en enda turist i sikte.
Anselm själv mördades faktiskt i Skottland och hans kropp begravdes där läste jag. Men hans hjärta fördes tillbaka till Brygge sägs det. Vilken historia!
En liten tur i kvarteren. Adornesdomein ligger i Sint-Annakvarteren, Brygges gamla arbetarkvarter och en betydligt lugnare del av staden. Här finns smala kullerstensgator, små gamla arbetar- och hantverkarhus och betydligt färre turister än kring de stora torgen. Mitt bland allt detta ligger den märkliga och vackra Jeruzalemkapel nästan lite undangömd från resten av staden. Jag tänker lite på tidigare reflektion om plats kontra destination. Här kommer man lite närmare Brygge som stad och inte bara som turistmål.
Och jag inser såklart ironin i att jag själv är en av turisterna jag försöker komma undan från. Jag vill också resa, upptäcka vackra platser, äta på restauranger och fotografera de där kullerstensgränderna. Samtidigt vet jag precis hur det känns från andra hållet eftersom jag bor i en stad som fullkomligt exploderar av besökare varje juli.
Hur känner ni kring detta? Tänker ni på er själva som gäster när ni reser och märker ni skillnad på platser där turismen fått ta väldigt stor plats?
