Sådär jättemycket yoga som man kanske hoppats på har det faktiskt inte blivit. Vi har gjort våra solhälsningar under morgonen och kanske haft en lite längre yogastund på mattan någon eftermiddag. Men vilket fantastiskt ställe att finna lugnet på ändå. Även fast man är igång och jobbar stor del av tiden.
Morgonstund har guld i mun. Alltid först till frukosten.
Jag hade fel. Stället hade inte tio katter. De hade tjugo katter. Mir var i katthimmeln.
Jag åt frukt till frukost. Fint sätt att starta dagen på.
Fast imorgon åker jag hem till mina pojkar igen. Längtar efter att leka dunkgömme i trädgården och hänga upp de där tavlorna…
Vi gör lite sådär som vi brukar. Fotar i rasande fart med svetten rinnandes längs med ryggraden och fokus i blick. Små snabba uppmaningar och nickningar till svar. Sedan lyssnar vi på Cat Stevensoch dricker Chang.Efteråt sitter vi hela kvällen och pratar med en flicka som har ”stjärna” till namn, Dao. Hon berättar om hur de lever i den byn hon föddes i och vi visar foton på klippor och kalla bad. Jag äter drakfrukt och Mir dricker vatten med ingefära. Vi pratar också om den nya månstenen som sitter i liknande smycke som denna ametist. Den ska vara bra för både intuition och inspiration samt ge Dig skydd både på land och hav. fint så.Natten kommer i faslig fart och vi lämnar landsbygden för storstaden imorgon redan. Mir pratar om både pedikyr och manikyr. Jag vill nog mest äta en papayasallad eller två…
Igår hade vi en dag som för evigt kommer vara etsat fast i hjärtat. Jag måste smälta intrycken innan jag kan veta hur jag ska uttrycka mig men de möten vi gjorde igår var omtumlande och förändrade allt där inom.
Det finns alltid barn som lider i världen. Jag vet. Du vet. Men att komma nära inpå och kunna göra skillnad gör något med en tror jag. Det kan säkerligen alla som någon gång jobbat som volontär hålla med om, eller hur?
I alla fall. Vi fick skjuts upp i bergen av Jack, en ung man med stora drömmar. Han tog med oss till heta källor och enorma risfält för att sedan nå sista destinationen, barnhemmet, som är en förlängning till stället vi bor på.
Mir fann en krabba i risfältet.
Och jag kan inte tänka mig ett vackrare ställe att vara på. Jo, kanske kustlinjen i Varberg då i så fall…
Denna dagen saknar jag min familj så där lite extra mycket. Jag skulle viljat dela denna upplevelse med alla jag känner, ja, faktiskt hela världen. Jag skickade sms till min mamma på kvällen efter mycket skratt och tårar. Hon svarade ”Vet att du blir berörd, det är bra! De rev ett flyktingläger i Malmö idag…”
Sent igår kväll gjorde Mir en jätteinsats och skrev om sina känslor och om vårt möte med barnen till sina vänner på Facebook. Inom loppet av fem timmar har mängder av varmhjärtade vänner swishat ca 11 000kr, motsvarande 46 000 baht, att överlämna till barnen idag. Man kan göra skillnad. alla kan göra skillnad.
Så vi landar här. På den thailändska landsbygden och det visar sig att vi är de enda gästerna på hela stället då vi drar in våra väskor i en gigantisk bungalow.
-Är ni bara två, frågar de försiktigt och vi viskar ja och blir alldeles hänförda då de visar oss runt i den vackert ekoodlade trädgården där de hämtar varor till både frukost, lunch och middag. Nio hönor sprätter runt och kacklar när gammelfarmor passerar och ger oss det varmaste leendet. Det är ett familjeägt ställe och alla är verkligen varma och vänliga.
Lunch vid poolen några steg från där vi sover. Bara fågelkvitter, en och annan tupp som tjoar och familjens tio katter som ligger och snosar i skuggan.Vi tog oss ut på en cykeltur. För att spana in byn…
Kanske var vi en märklig syn. Två blonda svenskor i varsin solklänning på gröna cyklar som kryssar sig fram på grusvägarna bland små butiker i garage, vackra hönshus och lekande barn. Vi fick långa blickar i vart fall.
Frukosten idag. På en skylt läser vi ”Everything we serve here is organic” och fnissar mot varandra. Slumpen alltså. Detta var en stressad bokning av mig några dagar innan vi satte oss på planet. Hade inte kollat upp det vidare mycket om jag ska vara ärlig. Sjuk tur!
Vackert är det också. Idag stötte vi på en nyanländ tysk gäst. Ung som tusan. Hon ska bo här i fem månader och jobba på ett barnhem och lära ut engelska. Önskar verkligen att mina barn har viljan och möjligheten att göra samma resa någon gång i livet.
”Time spent with a cat is never a waste” säger Mir under frukosten.
Marknad som suger musten ur den bästa. Lite frukt och cocosglass i skymningen är välförtjänt efter en hektisk dag.På marknaden vi besöker finner man små skatter. Nya designers och riktigt fint hantverk. En del producerat i liten skala och med det rätta tänket när det gäller jordens resurser. Det är mycket skräp och massproduktion här också såklart… för mycket (!)Kanske det som de flesta ser med blotta ögat vid ett första besök. En röra av skräp under plåttak i flera kvadratkilometer, att man bara blir klaustrofobisk och illamående i värmen… Förstår att man kan känna så. Men är uthållig så hittar man guldklimpar.
Rätt som det är dyker man på en liten farbror i en av butikerna. Han och hans son sitter och skapar de vackraste silversmyckena att trä runt fotled och nacke. Så det är en blandad kompott. minst sagt.
Jag och papaya. Vi hade ett möte med vår leverantör från Hey Pilgrim där allt är handtryckt och med rätta inställningen – buy less, think more.
Jag har på mig en av deras nyheter – Curl up & Die
Vi avslutade dagen med varsin lemonad och lite akustisk skönsång från en thaikille. Jag valde gin och Mir vodka.
Senare på kvällen på vår gata. Man kan ströva runt hela natten och kika på livet runt om och dricka en och annan cocosnöt.Men vi var tvungna att hoppa i säng för vårt flyg gick från Bangkok och upp i bergen under morgonen.
Så nu sitter vi tryggt hemma i vår bungalow efter vi cyklat vilse bland tuppar, palmer och grusdamm på den thailändska landsbygden. De pratar om värsta myggen men jag undrar mest om det bor ormar i träden…
