Idag konfirmerades min äldsta son. Det är något visst med att se sina barn ta sina första steg ut i vuxenvärlden. Det klumpar ihop sig i halsen liksom, trycker i bröstet och svider i vid ögonfransarnas fäste. av kärlek såklart.
På vägen hem hade han somnat i bilen och jag bad min man svänga av vid kossorna för att knäppa ett foto eller två. Jag hade tagit på mig den där klänningen jag nästan hade glömt av i några år… volangerna hänger sådär fint runt sandalerna på den…
Och här finner du sommarens vackraste. Denna finhet är också helt ljuvlig.
