Bli älskad av alla?

Igår knäppte jag tre foton på de buketter jag har spridit ut i huset. Blommor från min egen och Maries trädgård. Som karameller!

Jag har tänkt mycket på en sak den senaste tiden och igår, då jag scrollade genom mina favoriter, så satte en av dem verkligen ord på känslan jag försöker jobba med:
“Mitt mål är inte att bli älskad av allt och alla. Mitt mål är att älska allt och alla.”

& att älska mig själv.

Otroligt mycket tid och energi har lagts på att vara omtyckt av alla under så många år. Undrat vad folk tycker om mig, kämpat för passa in och vara duktig. Inte göra några fel.

Insett, lite för sent, att jag inte kan vinna detta lopp . Ännu bättre – jag vill inte vinna.

Jag har varit bekräftelsenarkoman de luxe. Minns en gång för några år sedan då Johanna och jag  jobbade med en reklaminspelning och jag vände och vred på hur varenda tagning gick,  då ingen sa “Grymt, bra jobbat!” så trodde jag att jag misslyckats och att alla tyckte jag var kass.

Johanna, som känner mig, märkte det och ropade ut till hela teamet “Tänk på att ni måste peppa och bekräfta Kristin hela tiden..”
Hahaha. så illa är det inte längre vid sådana här tillfällen men ändå.
Jag vill ju vara bäst, eller så bra Jag kan vara i alla fall. Vill inte göra någon besviken. Folk har förväntningar och jada jada jada…

Snacka om att ta sig själv på för stort allvar.

Förra veckan skrev jag ett inlägg och fick olika reaktioner i kommentarfältet. Såklart.
Folk är olika och ser då på saker på olika sätt. Idag, när jag skriver detta så vet jag att denna text kommer upplevas på ungefär fyra tusen olika sätt innan dagen är slut. Även om ni alla läser precis samma sak.

Vissa kanske håller med och känner igen sig. Vissa upplever mig som svag. Andra som modig som berättar. En annan kanske inte ens bryr sig alls och vill bara kolla fina bilder med blommor på. Det är ok.
Jag landar på fötterna ändå – även om ni inte ger mig en high five över detta inlägg.

Jag gillar dig. Tror det i alla fall – Jag känner ju inte dig som kikar in här men jag tänker att du måste vara en hygglig prick som vill hänga här med mig om dagarna.
& Jag försöker göra mitt allra bästa med att gilla mig själv. Jobbar stenhårt på det. Men det kan vara ganska svårt att gilla sig själv ibland.
Håller du med mig?

Men det är en absolut nödvändighet annars är det knepigt att tycka om livet. Om man inte gillar sig själv alltså.

En annan sak. Följer du Isabelle och hennes familj på Instagram? De flyttade ju till Bali för ett tag sedan. Galet inspirerande!
Jag har blivit helt besatt av tanken och vill just nu vidga min familjs värld och leva i en annan miljö med annan kultur i ett till två år…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Bli älskad av alla?

  1. Jag är väldigt glad och blir inspirerad av att allt fler och fler offentliga röster börjar prata mer om det här nu. 🙂 Vi är inte lika, vi tycker olika, vi är svaga ibland, starka ibland, kommer överens ibland, är oense ibland och så kommer det väl vara i livet, hela livet? Vi är bara människor med massor av fel och brister men det är ganska fantastiskt ändå! Vi faller, vi reser oss och vi är alldeles underbara oavsett vad andra tycker och tänker. Jag tror att vi ska lyssna mer på vår inre lilla röst och vara snälla mot den. Då gör vi nog också gott för andra. Love attracts love.

  2. Tycker det är jättefint att få se flera sidor och inte bara den polerade, lyckade sidan. Vill bara säga att jag i alla fall tycket du är grym!

    PS. Var på Bali på bröllopsresa för ett antal år sedan och har nu återupptäckt ön rack vare Isabell. Håller just nu på att skissa på en plan hur jag ska få med mig min hemkäre man på en flytt bara. 😊

  3. Otroligt fin text, jag läser alltid, kommenterar sällan (för att min ork inte räcker till) men det här berörde mig verkligen. Jag har så komplex relation till att bli omtyckt. Gör alltid det mitt hjärta säger till mig, säger ifrån och står upp för det jag tycker är rätt även om jag riskerar att ensam stå kvar. I det är jag trygg och säker, samtidigt som jag alltid tänker att “det inte är någon som gillar mig”, för att jag är så knepig och annorlunda, för att jag gestikulerar mycket och pratar snabbt, har andra intressen och inte riktigt passar in någonstans. Men sen ibland tänker jag att det kanske bara är i mitt huvud. Och jag anpassar mig ju ändå inte, försöker vara till lags även om jag tänker att ingen gillar mig. På något sätt hoppas jag nog bara att det ska gå över, de där tankarna i mitt eget huvud, för jag vet att jag ändå kommer fortsätta vara jag och göra så gott jag kan. Men vet du, på något sätt är det fint ändå. Att läsa hur du tänker om dig själv, för att jag själv tänker att du är så himla bra och klockrent och självsäker. För det, ja det betyder att det pågår så mycket inom oss alla, och att det inte alls alltid är det andra upplever. Och att det känns fint att känna igen sig, att vi alla kanske är lite lagom förvirrade och bekräftelsebehövande ibland, men självsäkra och starka precis på samma gång. <3

  4. Fina du!
    Älskar din blogg, din stil och dina foton. Brukar kika in på din blogg varje dag för att kolla hur din dag i fina Varberg har varit. Älskar alla dina inlägg och blir så inspirerad av varenda en. När jag läste detta inlägg så fick det mig att tänka ännu mer på just detta som jag tänker på lite varje dag. Att bli omtyckt av alla är svårt. Jag skulle säga att det är omöjligt att bli omtyckt av alla. Och så är livet. Men dem personerna som tycker om en för den man är och för det man står för ska man hålla extra hårt i. Beundrar dig så ofantligt mycket och vill bara säga att keep up the good work beacuse you rock! ❤️❤️❤️

  5. Kloka människa. Jag gillar dig. Jag gillar också mig själv, i nästan alla lägen. Och annars så är jag faktiskt okej trots mina brister. Men så fint du beskriver det – att målet är att gilla alla. Jag försöker landa i en medelväg. Att förstå att beteenden ofta har en grund i något och att ingen av oss kommer helskinnade ur livet. Men att det går att ha medkänsla i det, om vi tränar på det. Kanske är det vad också du menar, men så formulerar jag det för mig. <3

  6. Jamen såklart en följer Isabelle! Jag är sååå sugen o pepp men vet inte riktigt hur jag skulle få ihop det. Känns ju rätt trist om en förälder ska vara medföljare och hur svårt är det inte att lyckas få två jobb samtidigt på ngt exotiskt ställe.
    Nu är jag lite inne på om man skulle dra iväg på en långsemester istället. Hyra ett hus i 3-4 månader, ta tjänstledigt, köra lite hemskolning, kanske jobba ideellt på ngt sätt. Rädd att det inte blir av annars.

  7. Hej!
    Vill bara säga att jag älskar ditt instagramkonto och nu har jag precis hittat in på bloggen. 🙂
    Blir så inspirerad av färgerna och bilderna. Har insett att jag måste in med mer grejer och mer färg hemma för att få till myset ordentligt. 🙂
    Trevlig helg!

  8. High five från mig. Om du visste hur många gånger dina fina texter har lyft mig och min dag. En kan vara stark och skör på en och samma gång. Vi duger bra precis som vi är….

  9. Mycket bra mål, enligt min ringa mening (lånat av Ture Sventon..); Och ja man tycker ju att det flesta som följer dig gör det för att de gillar dig, din livsfilosofi, dina bilder (vilket visar också ditt estetiska sinne och färgsinne) och överhuvudtaget, gillar att kolla vad du gör. Så fortsätt du och håll huvudet högt och gör det som känns rätt för dig och din “familj” (då räknar jag in dina vänner och kolleger i arbetslivet och överhuvudtaget, de som känner dig och bryr sig om dig, de är säkert många). Ha det bra i, hoppeligen, denna soliga och vackra höst!

  10. Tack! Kämpar och har kämpat länge för att släppa på det där… att vara bra, duga till och att vara omtyckt av alla. Jag vågar säga nej och jag litar på att jag duger.. men vissa dagar ramlar jag.
    Svaghet är att inte kunna se detta, att inte kunna reflektera och öppet prata om det. Eller nä kanske inte svaghet bara avsaknad av insikt och mod. Du är stark och jag älskar att läsa dina reflektioner då de är så otroligt lika mina.
    Klart att bland blommor och blåtonade bilder finns ju livet och livet är ju oftast inte en rotfri stig genom åren. Vi snubblar men reser oss upp med rätt stöd och pepp. Alla vill ju vara någon, endel mer som andra vill och endel mer som man själv vill vara. En balansgång som kan vara svår att klara om man tassar lite ute i bekräftelsemossen. Bekräftelse behöver vi alla, men att vara omtyckt av alla är bara att ge upp. Du verkar vara fantastisk just bara som du är <3
    Kram till dig!

  11. Så hög igenkänning. Är 38 år och skäms varje gång jag kommer på mig själv med att vara beroende av bekräftelse för det jag gjort. Om ingen säger ”-bra jobbat!”, så tolkar jag det många gånger automatiskt som att jag inte levererat tillräckligt bra. Som om ens omgivning inte hade bättre saker för sig än att berömma mig i alla lägen. Man är ju inte ensam här i världen direkt. Brukar vända på det och tänka att jag ju inte går runt och bekräftar alla i min omgivning konstant. Då skulle ju ingenting bli gjort.
    Tycker du är en stor inspirationskälla och otroligt modig som delar med dig av ditt liv till mig som läsare. Tack för det❤️

  12. Kristin, jeg vil bare si at jeg elsker å følge bloggen din. Jeg legger altfor sjeldent noe i kommentarfeltet, men passer i alle fall på å trykke “hjerte” for hvert innlegg. Husk at vi også er mange “stille” følgere som setter utrolig pris på alt du deler med oss. Gleder meg hver morgen til å sjekke om du har skrevet noe nytt fint/klokt. Stor takk til deg! 🙂

  13. Hej! Jag tycker du har så fint i ditt hem och trädgård😊
    Jag har flyttat in i nytt radhus sen några månader och inser att typ allt du har hemma vill jag sno🤓
    Och när min trädgård är färdigplanerad kan du ge dig f*n på att jag ska ha dahlior😀

  14. Heja dig! Jag tycker du är så inspirerande, ärlig och klok. Brukar inprincip aldrig lämna kommentarer, trist jag vet! Men ofta känns det som “äh varför ska jag skriva något, det läses nog ändå inte”.

    Men ang att flytta utomlands – GÖR DET!!!
    (Följer självklart Isabelle)
    Vi flyttar snart hem efter två år i Brasilien, bland det bästa vi gjort, både för oss själva och barnen att ta den chansen. Och våra liv är så enormt mycket rikare nu och faktiskt så tror jag mina barn är lite klokare (alltså än om vi stannat i Sverige, kloka var dom innan också). Dom har fått se och uppleva så mycket, fått perspektiv på hur olika liv man kan leva mm. Och för min egen del så har jag gått från att vara långtidssjukskriven till att känna att jag klara vad som helst nu!

    Lycka till med allt!
    Kram

    1. haha! Jag läser alltid kommentarerna. Det är så roligt, mycket mer skoj än mail, dm’s och andra sätt att nå mig på. Det uppskattas ska du veta 🙂

      Men va!? Två år i Brasilien? Svimmar av kärleksfull avund. Detta är en dröm.
      Rent praktiskt, vad gör ni där? Jobbar?
      Försöker komma på hur vi ska jobba om vi drar i något år eller så…
      kram och tack för att du skrev.

      1. Vilket kul svar!

        Min man jobbar för ett svenskt företag så jag och barnen är medföljare. Enligt visumet får jag inte jobba är ”dona de casa” fast det är faktiskt ett heltidsjobb att vara hemmafru här! Det är lite som i 50-talets Sverige ibland, när man ska handla mat så måste man åka via minst tre butiker, oftast fyra. Också måste man ta bilen överallt. Men det är helt fantastiskt också. Så vi har tur som har kunnat få chansen att åka via ett svenskt företag.

        Mina barn går i Brassekola, några få lärare pratar engelska, supertufft i början men nu är don flytande i portugisiska och den äldsta har även läst spanska i skolan i 1.5 år.

        Måste bara lägga till att Brassarna är det trevligaste folket jag träffat! Nästan alla är genuint snälla och omtänksamma och erbjuder hjälp, allt från grannen till killen på mataffären. Och vissa platser här är så vackra att man inte tror det är sant.

  15. Åh så spot on igen! Det där bekräftelsebehovet, så det ställer till det ibland! Pepp på dig och fina insikter om livet 💛
    Som en vill flytta just nu, när vi hela familjen följer Isabelle. Dottern här hemma är så avis på daglig surf och hundmys. Det är väl det där med spindlarna som förstör för mig 😂

  16. Mitt i prick! Började precis plugga en specialistutbildning. Känner ingen. De första dagarna hakar jag fast i några trevliga nya kompisar och direkt börjar jag tänka på hur jag beter mig och ser ut, för att en önskan finns där om att vara omtyckt… du är inte ensam. Jag lovar. Insåg ganska snart att jag inte kan hålla på att lägga energi på detta utan på pluggandet iatället. Nu har jag jätteroligt och känner mig bekväm och glad. Så underbart!

    1. Visst är det så. Man vill passa in och så går massa energi till något som man egentligen inte vill och behöver… kram till dig och pepp inför studierna.

  17. Så grymt bra och fint skrivet, det är mitt i prick med full respekt för att vi är individer som ser och läser saker på olika sätt, med vår olika bakgrund, synsätt och erfarenheter 💕 Vi måste inte vara bäst utan det räcker att vi är den person som vi vill vara när vi är så bra vi kan, där fokus inte bara är på oss själva utan där vi också öppnar upp för att se och älska andra och våra olikheter. Kram

  18. High five! Så många gånger som jag tänkt lägga ner min blogg för att den aldrig växer. Frågar runt lite vad som saknas och nästan alla säger att den är bra och bilderna fina. Men jag tror dem inte eftersom den aldrig växer. Jag tänker att om den varit så bra som alla säger (kanske ljuger de?) så borde intresset vara större. Tänker att jag kanske är en för tråkig person, mitt liv inte är tillräckligt intressant. Efter mycket velande gång på gång så kommer jag fram till att jag själv älskar min blogg och det räcker.

    1. I feel you.
      Det är svårt att växa som bloggare nu förtiden. Man konkurrerar med snabbare medier som Instagram osv och det är svårt att rucka på folks vanliga digitala mösnter där de går in och kikar där de brukar och inte mer. Man måste ha lite tur att få rätt länkar och vara flitig som tusan med att leverera bra innehåll regelbundet. Synas i rätt sammanhang osv. Det räcker tyvärr inte bara med att vara sjukt bra.
      Men kämpa på med bloggen – tycker den ser jättefin ut och har en härlig blandning av inlägg.

      Vi planerar att ha en influencer träff i Varberg senare i år och då kabske du kan signa upp dig så kan du hjälpa varumärket att spridas på traven. 🙂 kram

  19. Vilken fin tanke, att älska alla istället för att bli älskad av alla. Att det en kan göra är att utgå från sig själv. Tack för att du inspirerar Kristin! Älskar att vara här och se dina underbara bilder och läsa dina ord.

  20. Precis så, men jättesvårt är det, att förstå att man räcker och mer därtill ❤ Älskar att titta in här och inspireras av kloka ord och fina bilder ❤

  21. Jag förstår hur du menar.
    Tillhör själv en kategori som inte blir omtyckt av gemene man och har lärt mig leva med det.
    Läxan att lära
    Om du inte passar in – så är du på fel ställe.
    Mina vänner gillar mig som jag är.
    Och dom som inte gör det – ja, det är deras förlust och de har mest troligt kass humor 😉
    Nåja. Jag försöker ta det med ro.
    Varför behöver en bli omtyckt av många?
    Är det inte lika mycket värt att vara omtyckt av de en verkligen gillar och bryr sig om?
    Det vill jag tycka.

    Intressant ämne.

    1. Visst är det intressant.
      Det är lättare för en del att skaka av sig att inte vara omtyckt än för andra. Vad skönt för dig att du tar det med ro och kan lägag energi på andra saker som är viktigare. 🙂

  22. Idag räddade du mig. Just så. Som du beskriver. Känner jag ibland. Från toppen till botten. Så snabbt att en inte hinner bromsa. Men så. Tar en sig upp igen. Idag räddade du mig.

    Lilla e

  23. Vilket intressant inlägg som verkligen inspirerar till att våga vara lite mer transparent och ärlig mot sig själv och andra. Våga öppna upp.

    Och jag känner igen mig själv SÅ MYCKET. Som om det vore mina ord. Du får iaf en high five från mig!

    /C

    http://fondofhome.blogg.se – nyinvigd renoverings-/inredningsblogg

  24. Jag känner igen mig i mycket som du skriver Kristin. Jag har som du ett stort behov av bekräftelse och är gärna den som är bäst, men samtidigt inte den som inte kan låta någon lysa. Jag har en bild av hur andra uppfattar mig, en bild av hur jag själv ser på mig och en annan bild om hur jag vill vara. Ångest och stress förstör bilden om hur jag vill vara. Dessa krafter slår sönder de fina krafterna inom mig. Det är som att jämföra att 100 stycken säger att du är grym och två säger att de inte håller med. Min hjärna, likaså många andras, fokuserar såklart på de två negativa rösterna. Hopplöst. Känner mig fast. Man känner till alla verktyg och knep men hade önskat att det bara fanns en deleteknapp i sinnet. Vem vill liksom inte alltid känna sig glad och nöjd? Att vara mamma och jobba, baggis. Att samtidigt träna, laga mat, hålla igång sociala kontakter, baggis! Eller…. pust. Livet är tufft