Senare på kvällen. Då hämtningen är gjord, maten lagad, badet är avklarat, tvätten är vikt, då jag läst om älvkungen och dragit in doften av lillebror medan liten trött arm vilat runt min nacke. Då. finns det en liten stund över, kanske en tjugo minuter eller så innan det är dags för nästa tandborstning.
Så jag fattar mig kort dårå.
Jag har plockat in citronen och avocadon. Men lämnat fikonet till sitt öde, han såg för sorglig ut alltså. Kanske får han flytta in i garaget tills våren kommer, för gammal vänskaps skull.
Jag hatar när folk säger att de inte har tid. Alla har ju lika mycket av den. Ändå hör jag mig själv säga det hela tiden, att tiden jag har inte räcker för allt jag vill och borde göra alltså. Hela infarten är full nedfallna äpplen men ändå käkar jag köpt på burk. Så jäkla trist. Vill göra som denna vackra.
En dagens från idag. Och från igår. och förrgår. Ingen verkar orka ta tag i det hela. Tänker att det bjuder in till kreativitet, bygga något i farten, innan frukost eller läxläsning. Och där hänger min nya tavla jag fick av Lisa Burenius. Där, över fjärilarna som en gång hängde i min mormor Ruts hall. Gifter sig med klockan konstaterade vi ju såklart. Tusen tack!!
Jag lyssnar till Agnes Obel och arg tonårsröst de sista vakna timmarna. Allt är precis som det ska vara, tror jag. Kämpigt och vackert på samma gång liksom. Och har du något boktips? Snälla, pretty please, något som "Påven Johanna" eller "Över näktergalens golv". Eller ska man läsa Alice Munro?
