Jag har en toppenfin dag. Har jobbat i butiken, sedan tränat och badat med vänner och ska nu ut på date med min man.
Buketten plockade jag från rosenbuskarna igår. Så himla fin!!
Tre snabba nu då.
– Jag har bitit av alla mina naglar och det värker som tusan i mina fingertoppar.
– Jag har köpte en balansbräda till familjen och är så pepp på hur barnen kommer ta sig an detta. Hiss eller diss liksom? Ska vara väldigt bra.
-Mina dahlior är rätt sega – men den som väntar på något gott…
En morgon var jag uppe med tuppen och slog mig ner i min nya soffa med en kopp kaffe dator och bok. Så typiskt mig att tro att jag kan jobba samtidigt som jag läser och dessutom fånga allt på bild för ett blogginlägg.
Jag behöver väl inte ens nämna att boken aldrig öppnades…
Men det var i alla fall den här soffan jag ville visa för er.
Jag skulle ju så gärna vilja säga att jag inte påverkas av trender och hur andra inreder men det gör jag ju alltid – vare sig jag vill det eller ej. Jag är som en svamp och omvärldsbevakar med hungrig blick för att sedan plocka de bästa russinen ur kakan och sedan applicera på mitt eget hem.
Helt plötsligt har man lagt bevakning på både auktionsajter och Blocket på blommiga soffor för att man sett dem hos sin stilförebild.
För mig – oftast Johanna Bradford.
Ingen kan ge mig så ett så galet stort habegär som henne. Hahaha!
Sofia Wood och Elsa Billgren har förresten sommarens i särklass bästa bloggar tycker jag. De bjuder på så mycket härligheter och kloka tankar.
Men kolla. Jag köpte en inte så billig kudde på Artilleriet och ringde sedan och skällde på min mamma som gjort sig av med alla liknande tyger från mitt barndomshem. Sedan vann jag budgivningen på en soffa i liknande tyg – en fin Dux i riktigt bra kvalité. För nästan samma pris som kudden. Galet.
Familjen gillar den inte alls. Men det gör jag!
Möjligt att den får flytta in i vårt bokrum efter sommaren så blir alla nöjda och glada.
Du ser ju hur fin den är.
Boris, min snalla vapendragare. Han är världen finaste och alltid på min sida i alla fall.
Palettbladet tar sig ordentligt på detta lilla spelbord. Om jag någon gång ångrat att jag målat detta rum blått? Nej, aldrig.
Kulören heter Krickelin Dimblå.
Alla buketter som fyller rummen just nu är som balsam för själen. Blir alldels pirrigt lycklig av detta.
Plockar buketter varje dag nu och väntar förväntansfullt in de riktigt stora dahliorna. Stora solrosor har frösått sig i rabatterna och de förhöjer verkligen.
Förra veckans #trädgårdsbuketten såg ut så här.
Rosor och buskig luktärt är en fin kombination ihop med slöjsilja, tagetes och bolltistel.
Buketten hamnade senare utanför växthuset .
Det är riktigt frustrerande att inte kunna blogga så mycket som jag vill. Bloggen är min plats, min vila och min fristad. Ofta väljer jag detta framför en löprunda, podd eller en lässtund. Men sommarlovet bara snurrar runt med massa männskor, olika behov, jobb och andra skojigheter och jag finner inte mitt egna lilla utrymme. Får man säga att man längtar efter vardagen och ett tyst hus lite grann…?
Igår var jag och intervjuade en kvinnlig entreprenör om svek och sorg. Längtar tills jag kan dela hennes historia med er – om hur man bjuder på svagheter istället för framgångsrecept och om hur en kris påverkar företagandet.
Sugen på klok och insiktfull sommarläsning? Ta del av alla mina intervjuer här.
Nu prunkar det här ute. Vi plockar buketter varje dag och en timme här ute blir gärna två eller tre. Världens bästa blomsterterapi.
Min sommar doftar sött, vinbärsbusken behöver plockas av och under körsbärsträdet hittar vi den bästa svalkan. Jag borde vara glad men känner mig ledsen och på promenaden runt kvarteret räknar jag färgerna på stockrosorna samtidigt som jag lyssnar på Carina Bergfeldt.
Tänker att blomstermoroten måste vara sommarens mest tacksamma blomma att plocka in. Idag är det fredag och jag ska göra veckans vackraste bukett.
En kväll fick jag hjälp av Stella att vattna här ute och jag ställde henne i blomsterhavet.
Små stunder på en varm klippa med badande sommarlovsbarn och sedan hem igen. Överfull tvättstuga och sandiga fötter. Potatis och sill – hur enkel lunch kan jag göra? Sugen på kräftor varje dag och ett munsår som pirrar i läppen. Ben som vill springa och en mage som vill ha jordgubbar. Vill vara själv men aldrig ensam. Hur ofta kan man tvinga till sig kli på ryggen och hur sällan kan man tvätta håret? Och hur många böcker kan man påbörja egentligen…?
De riktigt stora dahliorna har inte börjat blomma än och vårt filmande kom av sig där- tidigt i juni. Otto tröttnade och allt blev lite krångligt.
I Halmstad köpte jag en blommig soffa och världens vackraste bröd. Jag sitter i den nu och det bästa kanske är att hundhåren inte syns i den. Och att den har de finaste blå blommorna.
Den här filmen gjordes när trädgården tog form. Jag hade planterat ut alla plantor och vi filmade lite med drönaren. Filmade bastun inifrån också. Sedan låg klippen och vilade på en hårddisk fram till igår då jag klippte ihop allt och la musik till. Sädärja! Nästa film blir från en blommade trädgård i motljus.
Det regnar över min trädgård och jag har börjat skriva dagbok igen. Egentligen borde jag springa långt och snabbt för att få still på mina hjärnspöken – men kroppen är så trött.
Hela natten drömde jag hur jag ringde maniskt – telefonsignalerna gick fram och telefonsvararen gick på “personen du söker är inte anträffbar – personen du söker är död.” Telefonsvararen – hela natten.
Jag är så himla starkskör. Och lite arg. Blommorna välter av tyngden. Jag ramlar ju också.
Lyssnade på både Carin Rodebjer och Jonas Gardells sommarprat och deras historier landade inom.
Jag kände så igen mig. Det var tröstande. Och klokt.
Jag bakade både paj, banankaka och hallongrottor. & flyttade ett blått skåp. olagom som så ofta.
Sedan råkade jag radera förra inlägget då jag jobbade på en “Varbergsguide”. Blev också arg på en följare som skrev gliringar till mig på dm. Brukar verkligen bara rinna av men vissa dagar har jag inte det där filtret på. Allt går liksom rakt in.
Nu blir jag plötsligt orolig över att jag ska få kommentarer nu om att jag ska vila. Att jag gör för mycket. De är de värsta tycker jag.
Jonas Gardell sa i sitt sommarprat: “Världen är full av idioter – du kan inte ta hänsyn till dem”
Tänker på den här som passerade mig idag.
Nu ska jag knyta på mig löparskorna ändå och springa på jakt efter dopaminet. & I natt ska jag sova drömlöst.
Alltså vet du hur många inlägg jag har att lägga upp egentligen? Hoppas jag får ordning på rutinerna i veckan…
Å då ska jag svara på alla mail också. kram till er.
Sommarkvällarna nu är helt magiska och i vårt område sänker sig den brinnande solen ner över hustaken var kväll. Vi bor i ett av de äldsta områdena i Varberg och här finner man en mängd vackra gamla trädgårdar då man strosar runt bland husen. Rosorna blommar ikapp med schersminen just nu och jag stannar oftare än Boris och stoppar ner näsan bland blombladen.
Igår firade vi födelsedagar, packade och fixade i trädgården. Jag var dessutom och jobbade under dagen så trädgårdsfixet kom tidigt på morgonen då familjen sov och sedan sent på kvällen när alla väskor var packade. Jag passade på att knäppa några foton för att visa hur trädgården ser ut i mörker. Vi har fixat så bra utebelysning som ger ett fint mervärde.
I uteköket har vi en bra stallampa som är placerad över grill och diskbänk. Lite mindre up- & downlights vid bastu och rosor.
Inne i växhuset har vi hängt ljuslingor och jag har fäst korglampskärmar i olika storlekar på glödlamporna. Mysigt när vinrankorna letar sig in bland ljussättningen.
Vid dahliorna har vi en stallampa på stolpe – den ger ett riktigt bra ljus. Nu börjar det komma knoppar då en del av dahliorna.
Note to self – Ska bygga upp stöd i god tid i år.
Utanför entrén till växthuset har vi placerat en klassisk stolplykta och den passar så fint framför äppelträdet. Rekommenderar verkligen bra belysning i trädgården om du tillbringar mycket tid där.
Stella var med mig ute i trädgården. Hon sjöng låtar från Frost, hoppade studsmatta och hjulade runt. Vi pratade om våra semestrar och kramade varandra hejdå. Ses om ett par veckor och så hörs vi via Facetime eller bilder.
En bild till innan vi sa godnatt.
Denna vecka har varit så himla fin i Varberg och jag grämer mig över att den varit så intensiv på alla plan. Jag har inte kunnat prioritera varken bad eller träning. Och nu ska vi resa iväg från allt det här vackra. Bitterljuvt minst sagt.
Ser dock fram emot att åka bort några dagar och landa utan måsten – äta god mat, läsa böcker, bada i ett annat hav och försöka sova ut.
Sitter i bilen och laddar med blogginlägg som jag kan kan posta när jag är iväg. Men visst kommer det ett och annat vykort från semestern också. Önskar er en fin dag.
