En morgon var jag uppe med tuppen och slog mig ner i min nya soffa med en kopp kaffe dator och bok. Så typiskt mig att tro att jag kan jobba samtidigt som jag läser och dessutom fånga allt på bild för ett blogginlägg.
Jag behöver väl inte ens nämna att boken aldrig öppnades…
Men det var i alla fall den här soffan jag ville visa för er.
Jag skulle ju så gärna vilja säga att jag inte påverkas av trender och hur andra inreder men det gör jag ju alltid – vare sig jag vill det eller ej. Jag är som en svamp och omvärldsbevakar med hungrig blick för att sedan plocka de bästa russinen ur kakan och sedan applicera på mitt eget hem.
Helt plötsligt har man lagt bevakning på både auktionsajter och Blocket på blommiga soffor för att man sett dem hos sin stilförebild.
För mig – oftast Johanna Bradford.
Ingen kan ge mig så ett så galet stort habegär som henne. Hahaha!
Jag tycker det här poddavsnittet med Billgren & Wood är så bra – Trenden är död, länge leve trenden.
Sofia Wood och Elsa Billgren har förresten sommarens i särklass bästa bloggar tycker jag. De bjuder på så mycket härligheter och kloka tankar.
Men kolla. Jag köpte en inte så billig kudde på Artilleriet och ringde sedan och skällde på min mamma som gjort sig av med alla liknande tyger från mitt barndomshem. Sedan vann jag budgivningen på en soffa i liknande tyg – en fin Dux i riktigt bra kvalité. För nästan samma pris som kudden. Galet.
Familjen gillar den inte alls. Men det gör jag!
Möjligt att den får flytta in i vårt bokrum efter sommaren så blir alla nöjda och glada.
Du ser ju hur fin den är.
Boris, min snalla vapendragare. Han är världen finaste och alltid på min sida i alla fall.
Palettbladet tar sig ordentligt på detta lilla spelbord. Om jag någon gång ångrat att jag målat detta rum blått? Nej, aldrig.
Kulören heter Krickelin Dimblå.
Alla buketter som fyller rummen just nu är som balsam för själen. Blir alldels pirrigt lycklig av detta.
Plockar buketter varje dag nu och väntar förväntansfullt in de riktigt stora dahliorna. Stora solrosor har frösått sig i rabatterna och de förhöjer verkligen.
Förra veckans #trädgårdsbuketten såg ut så här.
Rosor och buskig luktärt är en fin kombination ihop med slöjsilja, tagetes och bolltistel.
Buketten hamnade senare utanför växthuset .
Det är riktigt frustrerande att inte kunna blogga så mycket som jag vill. Bloggen är min plats, min vila och min fristad. Ofta väljer jag detta framför en löprunda, podd eller en lässtund. Men sommarlovet bara snurrar runt med massa männskor, olika behov, jobb och andra skojigheter och jag finner inte mitt egna lilla utrymme. Får man säga att man längtar efter vardagen och ett tyst hus lite grann…?
Igår var jag och intervjuade en kvinnlig entreprenör om svek och sorg. Längtar tills jag kan dela hennes historia med er – om hur man bjuder på svagheter istället för framgångsrecept och om hur en kris påverkar företagandet.
Sugen på klok och insiktfull sommarläsning? Ta del av alla mina intervjuer här.
