Viburnum opulus ’Roseum’, ~ men jag kallar den bara snöbollsbusken.

Det är något alldeles särskilt med trädgården i mitten av juni. Mycket har exploderat ut i blom men ändå har trädgården mängder av växter kvar som väntar på att slå ut. Näst på tur är honungsrosen, min röda ros Flammentanz, New Dawn runt köksentren och alla hortensior jag planterade i höstas.

Det är som om trädgården viskar ”missa nu inget” i mitt öra. Syrénerna har blommat över & längst bort vid häcken står snöbollsbusken som vajat stolt i vinden med sina vackra blomklasar de senaste veckorna  ~ även den har blommat över för i år. Men jag hann plocka in säkert fem buketter innan den tackade för sig.

Varje vår växer den till sig och är ett självklart inslag  i trädgårdens rum. Viburnum opulus ’Roseum’, ~ men jag kallar den bara snöbollsbusken.

Små limegröna bollar som vecklar ut sig, dag för dag. Och sedan – nästan över en natt – blommar den för fullt. Vita, overkligt perfekta bollar som ser ut att vara gjorda av papper. Otroligt vackra!

Snöbollsbusken är inte svår att ta hand om. Den kräver inget märkvärdigt. Lite sol, lite vatten, en plats att få breda ut sig på. Den växer som den vill, i sin egen takt och är ingen trendig blomma. Men den gör sig fint i en lummig trädgård och i buketter inomhus. En varm rekommendation.

Jag brukar få svarta löss på den då det är varmt men spolar bort dem med vattenslangen eller klipper av dessa grenar.