Det är sent. Jag dricker mandelmjölk och lyssnar på country. Men innan jag går och lägger mig så tänkte jag dela med mig av en av fördelarna med att bo i Varberg. Jag valde att ta lunchen nere vid havet. 
Vilda vindar. milda vindar. 
Jag hade med handduk och egentligen har jag faktiskt ingen förklaring till varför jag inte tog mig ett dopp. 
Jag ångrade mig redan när jag cyklade uppför backen och hem. 
Så här såg det ut när jag cyklade igenom Påskbergsskogen. Nästan så man inte vet vart vägen går… 
Jag tycker så mycket om Virginia Woolf.
