Först -Ursäkta sur uppsyn på ovan bild, var inte riktigt meningen såklart. Ville ta en fin bild i min coola tisha bara.
Jag har dock en tuff vecka och känner mig allmänt off faktiskt. Så är det ju ibland – livet du vet. Fast nu släpper vi det.
Jag tänkte börja skriva om mitt jobb och hur vägen från anställd till egen har sett ut. Om den där omvägen jag tagit som nog egentligen visade sig vara genvägen och allt det där emellan. Jag tänker speciellt på min krokiga skolgång och mitt brokiga yrkesliv nu när jag själv är förälder till olika individer med unika egenskaper. Barn som går i skolan och fostras in i samhällets snäva mallar och kantiga normer. Det är svårt.
Ännu svårare än när jag gick i grundskolan och slapp ha koll på alla andra via sociala medier dygnet runt. Snacka om distraktion och alldeles för mycket intryck. Vi sågs liksom på fritidsgården, åkte moppe och rökte Marlboro under bron. Sedan gick vi hem.
Det är viktigt att veta att du kan vara ett ufo i skolan, inte fatta ett skit alltså, men ändå klara dig rätt bra där ute i livet ändå.
Man får bara hitta andra vägar och vara lite kreativ. Men framförallt – man måste våga öppna dörrar och ha mod att gå in genom dem. Ödmjukhet och envishet är inte tokiga egenskaper det heller.
Funkar inte skolan så måste man dock tro på sig själv och jobba hårdare än alla andra. Oavsett om det är att bli den bästa diskaren den där golfrestaurangen någonsin haft, dela ut tidningar i rekordfart om nätterna, bära tolv tallrikar med ett leende in i disken då man är inne på sin tionde arbetstimma eller bara bestämma sig för att klura ut hur man ska driva ett kreativt växande bolag på bästa sätt utan att ha gått i gymnasiet och hatar siffror på allvar.
Skolarbetet var riktigt tungt för mig och blev världens uppförsbacke… Det enda jag behärskade någorlunda var Svenska och Bild.
Men jag älskade att läsa böcker, blandade poesi med tunga romaner och låste in mig i mitt blommiga flickrum. Sedan målade jag massor. Både akvarell och olja.
Jag var nog väldigt glad och trevlig utåt så det var liksom ingen som riktigt fattade att jag inte var med i matchen. Förrän betygen kom! Oj oj, vilken huvudvärk…
Jag började jobba tidigt. Jag har jobbat i ICA-butiker, på korvkiosk, i spelbutik, som tidningsutdelare…. ja en mängd olika arbeten som inte kräver någon vidare utbildning. Jag älskar att jobba oavsett vad jag än har haft för arbetsuppgifter. Tänker att det är viktigt att göra så gott man kan i alla roller annars får man aldrig ta nästa steg…
Och eftersom jag fick barn när jag själv var ett barn så fanns det varken tid eller lust för mig att ta igen skolarbetet efter jag fyllt tjugo. Jag var tvungen att jobba för att få livet att gå runt helt enkelt.
Vid sidan av mitt arbete startade jag bloggen Krickelin.
Låt mig berätta här att jag knappt ägt en egen kamera, hade noll datorvana och visste alltså inte ens hur man skickade ett mail när jag bestämde mig för att börja blogga. Detta var 2008.
Jag blev snabbt helt fast och tyckte det var underbart att uttrycka mig i text och bild och att kunna hitta likasinnade på nätet. Det var ett fantastiskt community där vi peppade varandra och jag som aldrig haft ett eget intresse som jag brunnit för innan var helt lyrisk. Ville bara blogga mest hela tiden.
Mitt stora intresse har visat sig vara lönsamt och under åren har jag byggt upp mitt eget varumärke och fått andra arbeten som hör därtill. Utan att det var målet från början – jag gjorde bara något jag tyckte så himla mycket om.
Det ihärdiga arbetet med bloggen gav mig till exempel en anställning som digital marknadsförare på samma företag som jag städat toaletterna åt några år tidigare.
Mycket har hänt på dessa nio år som bloggare. Branschen har växt och det har även mitt bloggande gjort. Numer jobbar jag som influencer, driver webbshop och tar också uppdrag som fotograf ibland.
Men jag har alltså haft en fast anställning fram till våren 2016, parallellt med att jag bloggat, fotograferat och byggt upp webbshopen For Good Luck. Det ligger en hel del arbete bakom detta och inget har kommit gratis.
Läsarfråga :
Vi är nog många som drömmer om att starta eget, men en sak som det ständigt kommer ner till för min del är: pengar i uppstartsskedet. Både jag och min sambo har bra jobb, men inga enorma buffertar. Hur börjar man? Vad kom först för dig, förfrågningar om jobb (i sådana fall hur/var fick du dem) eller startade du utan att ha ett enda uppdrag? Många “kreativa företagare” verkar leva med partners som har relativt välbetalda yrken. Har detta hjälpt dig att kunna få mat på bordet det första året? Hur kan jag, som är “beroende” av en viss trygg inkomst, tänka kring detta? Några tips? Jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb och hoppas inte du tar min fråga fel. Tack för all inspiration!
Svar:
Ja, i slutet av dagen ska ju räkningar betalas och middagen dukas fram. De flesta behöver en inkomst för att gå runt och så även jag. Jag har som sagt hela tiden sett till att jag haft en fast inkomst och byggt upp mina företag parallellt. Det var inte förrän jag hade samlat på mig en hyfsat stor buffert och kalkylerat fram och tillbaka flera gånger med min man som jag vågade klippa banden och bli helt egen.
Jag har visat upp min kreativitet och kompetens i sociala medier sedan 2008 och allt eftersom har jobbförfrågningar trillat in. Jag ska tillägga här att mitt företagande hela tiden drivits av passion och det tror jag är en vinnande faktor i ett gott och framgångsrikt entreprenörskap.
Det ska vara förbannat roligt och något du absolut vill sätta dig med varenda kväll efter barnen har somnat och kanske till och med få dig att stanna hemma från festligheter. För att du har ett kall – du bygger upp något unikt med din signatur. Och det ska få ta tid och plats i livet.
Men! Det ska inte få ta värdefull tid från familjen – det kan vara en svår balansgång det där faktiskt.
Ett annat tips är att inte vara för noggrann…
Viktigt att briljera när det verkligen gäller men ofta är det bara så sjukt viktigt att leverera och vara effektiv.
Ytterligare ett tips. Ta rygg på människor som är fantastiska och inspirerar dig. Framgång smittar av sig så försök bygga broar och kroka arm så mycket du bara kan.
Ibland tror jag tyvärr att en del människor är lite fördomsfulla och tror att en del har partners som drar in stålar så den andra får “jobba med sin hobby” och leka sig fram i livet. Så synd.
Det ligger otroligt mycket jobb bakom varje ensamföretagare. Speciellt kvinnliga som dessutom (tyvärr) förväntas ta en mycket större roll i hemmet. I mitt fall hade jag ju ett annat jobb samtidigt under många år.
Jag jobbade och drog in störst lön då min man pluggade på Handels för att slutligen kunna börja jobba med sin dröm. Så himla stolt över min mans prestationer i yrkeslivet. Sedan drog han in störst lön under en period då jag gick ner i tid för att lägga ner mer tid på mina bolag. Vi är ju ett team. Man får hitta sin egen väg till det egna företagandet ekonomiskt, allt är väldigt individuellt såklart.
Men man hittar alltid en väg om man vill det tillräckligt mycket och är beredd att jobba som en tok och leva väldigt ekonomiskt i perioder.
Oj, oj, vad långt det blev. Hoppas Du orkat läsa hela vägen hit och att du fått lite inspiration. Kanske en hel famn med mod att starta eget genom att läsa om min brokiga resa hit.
