Godmorgon – vad tycker ni om dessa tidiga inläggen på dagen?
Ska inte tråka er med hur sömnen var i natt mer än att jag gick och la mig redan vid åtta så jag har fått mina timmar. Vill såklart tacka för all omtanke och alla tips kring sömnsvårigheter. Ibland beror utmaningarna på vart man befinner sig i livet och på yttre omständigheter och då får man bara gilla läget och göra det bästa av situationen – ta sig igenom det. I mitt fall så har jag varit sjuk en tid och inte kunna träna. Jag har haft hosta, feber och varit sängliggande så det tar ett tag att återhämta sig antar jag. Jag är också mitt uppe i en utmaning med att titta inåt denna vecka och har nog varit/är påverkad av detta även i sömnen. Alla människor bär på sorg och smärta.
Det senaste året har jag pratat mycket om vårt föräldraskap. Jag kunde gjort mer, jag kunde varit bättre, har jag verkligen gett allt? Nu när barnen är stora finns det gott om tid för reflektion.
Jag ältar och ältar och till slut sa min man ifrån på skarpen.
-Nu får du sluta! Det du säger är inte sant och om du håller på att mata din osanning så kommer den växa och ta all plats från allt som faktiskt var. Vi var bra!
Vi har gjort det absolut bästa vi kunnat efter våra förutsättningar. Vi har alltid satt barnen främst i alla lägen och valt familjen – du har vänt ut och in på dig själv och jag har aldrig mött någon som kämpat så hårt för sina barn som du. Skärp dig!
I min feed så ser jag massa lyckliga ungar med sina familjer. Duktiga föräldrar med skärmtider och idrottsaktiviteter. Funderar och klankar på mig själv. Jag borde gjort mer….
Men så var jag på jakt efter bilder till ett inlägg och googlade runt i min egen blogg. Och min man har ju rätt – så mycket familjetid tid vi lagt på utflykter, äventyr, kreativitet, spel. Allt syns ju inte på en ytlig blogg såklart men jag blev påmind om att även om jag inte var tränare i fotbollslaget så gjorde vi så mycket roliga och värdefulla saker med barnen.
De här tavlorna vi målade en helg var ju otroliga!
Dessa konstverk likaså. Måste påminna tonåringar hur roligt de tycker det är att skapa med händerna men så kommer jag på mig själv med att det är precis så artonåringen håller på nu. Fast med motorer och bilskärmar. Det bankas, slipas och lackas. Skruvas och fixas.
Alla stunder vid havet.
Dessa minnen är de finaste jag har.
Vad mycket vi fått uppleva tillsammans. Känner mig tacksam. Och så all vardag vi haft. Stunderna runt middagsbordet – samtalen, som vi fortfarande har.
Vill också öva på att sitta i en squat på detta sätt som Igor.
Min minsta. Minns att jag förstorade upp det här fotot och ramade in. Det var kontrasterna med kniven, blombuketten, ansiktsuttrycket och utsikten.
Jag tänker att jag nog gjorde så gott jag kunde ändå. Efter de förutsättningar och kunskaper jag haft. Jag ska sluta elda på min osanning och vara lite mer snäll mot denna lilla mamma. Och föräldraskapet är ju långt ifrån över bara för att barnen bryter sig loss och tränar på att vara självständiga individer. Jag har många fler stunder att göra mitt bästa och finnas där för dem i alla situationer.
När jag ändå googlade runt så fastnade jag för detta inlägg jag skrev november 2018. Lika viktig påminnelse oktober 2024. Håll tillgodo.
”Har tänkt en hel del på hur vi människor går igenom svårigheter och vad vi gör för att klara av att gå upp om morgonen. Det är olika. Människor är olika. Ingen är sämre och ingen är bättre.
Kanske kommer man just inte – upp. Och det är ok. Man kanske behöver medicinsk hjälp och faktiskt vara sängliggande ett bra tag.
Eller så kanske man tar på sig sina mest färgglada kläder, mascaran, tar fram sitt största leende man har och går till jobbet och briljerar. Vi gör alla vad kan för att överleva dagen. Ingen har rätt att döma Dig och du ska aldrig behöva ursäkta dig över hur du hanterar situationer och att du försöker finna glädje i livet även när det är nattsvart.
Man följer olika människor i sociala medier. Individer man gillar, inspireras av och har daglig kontakt med.
Det är dock bara ett fönster, en liten inblick i någon annans verklighet.
Jag försöker så ofta jag kan visa fler färger i paletten – jag tycker det är viktigt i dagens mediebrus att visa mig sårbar och mänsklig. Gå mot strömmen och ifrågasätta normer jag inte känner mig hemma i och berätta om situationer jag tror kan vara till hjälp och tröst för er som läser.
Jag har plockat nedan dialog ur mitt eget kommentarfält från ett par veckor tillbaka- jag tycker dialogen är intressant och att vi alla kan lära oss något ur den.
Läsare 1– Naja, du har ett jättebra liv, svårt att tro på dina ‘mörka’ tider… Uppmärksammshype?
Jag – Intressant kommentar. Säger mycket om vår samtid där vi följer individer på en skärm via sociala medier och tror att vi vet hur de lever sitt liv fast man endast får ta del av en bråkdel.
Jag lever ett mycket bra liv, helt rätt. Men precis som alla andra går jag igenom sorger, kriser och andra trauman i livet.
Detta är ingen dagbok och jag väljer att lämna vissa delar av mitt liv helt utanför detta utrymme. Jag delar bara det jag tycker är relevant för er läsare och försöker hålla min familjs sorger utanför.
Men för att ge dig en liten inblick i hur min senaste tid har varit så kan jag berätta att vårt barn är väldigt sjukt. Han har haft en kritisk period den senaste månaden och vi var nära att förlora honom. Mer än så vill jag inte dela.
Läsare 1 – Hej, förlåt, det var en dum kommentar från min sida!
Men, jag har svårt ibland att tro att det är äkta om folk skriver om mörka, tunga tider men vill inte ‘avslöja’ vad det handlar om. Inte att man vill veta detaljer, men om du hade t.ex. skrivit: jag har en tung tid pga av mitt barn är sjuk så är det mer trovärdigt och du ‘avslöjer’ nånting eller berättar i detalj. Det är klart att det inget du måste göra för dina läsare
Men om man ser jättefina bilda, galabesök och mkt annat är du svårt att tro/förstå.
Själv går jag också genom sorgen pga av min systers död i somras…
Hoppas att ditt barn blir frisk igen!!!
Förlåt en gång till!
Läsare 2 – Ibland är det lätt att glömma att insidan inte alltid syns på utsidan. Avicii är ett tex ett sådant exempel. Hade han inte delat genom sin dokumentär så hade vi inte förstått alls. Kanske trott att det handlade om drogmissbruk snarare än svår ångest. Han visade att ångest kan plåga oss människor även i ett liv präglat av lyx och rikedom. Och det är inget konstigt med det. Det går inte att köpa lycka.
Läsare 3 – Tänker att alla har vackra saker och företeelser i sitt liv, precis som Kristin, men tar inte riktigt vara på dem under tuffa påfrestningar och perioder, vilket Kristin ändå gör genom sin blogg. Det svåra och lätta/vackra samexisterar hos oss alla så varför kan man inte tro att någon har det svårt trots vackra bilder? Utforska, se, samla och höj upp allt det goda och vackra i ditt liv trots svåra prövningar.
Ibland är det lätt att glömma att insidan inte alltid syns på utsidan. så sant.”
Jag har har precis som Läsare 1 ovanpå ibland svårt att tro att det är äkta om folk skriver om mörka, tunga tider, men har världens bästa liv. Visst, alla har sina tunga tider, sorg osv såklart, men jag kan ibland inte komma ur sängen vid mörka tider och inte ens om att skriva en blogg som är ju fritidsnöje. Jag har svårt att göra mitt jobb i såna tider och jag måste för att kunna köpa mat. Bloggen är inte ditt jobb, du gör det frivilligt. Det kanske tillhör marketing, men jag tror inte att du komma att bli fattig och hamna på gatan om du inte skriva blogg regelbundet. Så därför har jag svårt att tror på allt influencers skriver eller posta på insta, det Jag har har precis som Läsare 1 ovanpå ibland svårt att tro att det är äkta om folk skriver om mörka, tunga tider, men har världens bästa liv. Visst, alla har sina tunga tider, sorg osv såklart, men jag kan ibland inte komma ur sängen vid mörka tider och inte ens om att skriva en blogg som är ju fritidsnöje. Jag har svårt att göra mitt jobb i såna tider och jag måste för att kunna köpa mat. Det är inte ditt jobb, du gör det frivilligt. det kanske tillhör som marketing, men tror inte att du komma att bli fattig och hamna på gatan om du inte skriva blogg regelbundet. Så därför har jag svårt att tror på allt influencers skriver eller posta på insta, det verkar ju ofta vara uppmärksamshype. Och ja, de som luter åt att de behöver uppmärksamhet i sitt liv blir ju influencers också! Din stil att skriva verkar oftast fishing för kompliments eller empati tyvärr. varje vecka skriver du att du har så mycket att göra och att du inte hinna, men semestrar sen i Frankrike. och hinner ändå med allt för att visa att du är superwoman? Nja, att resa i Irland i fancy hotell, fotar lite och äter fin mat är ju inget jobb för mig, det är bäst betald fritidsnöje.
Hej Sonja,
Varför skulle inte boggen vara mitt arbete även fast jag gör det frivilligt? Jag vet inte om du läste hela inlägget men av erfarenhet vet jag att människor klarar av privata kriser, sjukdomar, död osv på olika sätt. En del går till arbetet och behöver fortsätta med sina rutiner och en del kommer inte upp ur sängen eller klarar av att gå och handla. Det finns inga rätt och fel i sorg och mörker och man gör bäst i att inte vara en oempatisk och fördömande människa.
Ursäkta frågan – men, Sonja, har du en dålig dag där jag och min blogg var extra provocerande?
Läs gärna igenom din kommentar med nyktra och kärleksfulla ögon igen och tänk efter om jag verkligen förtjänade dina dömande tankar om mig.
Mvh Kristin
Nu är jag inte Kristin, men har varit med min jobb-bloggande syster på flera av hennes jobbresor. Jag kan säga att dessa resor bjudit på fantastiska upplevelser, precis som fotona i de färdiga inläggen visar. Det som inte syns i reportagen är hur högt tempot varit och att det knappt funnits tid för vila, att saker gått fel, att minsta minuts förskjutning i tidsplanen gett stresspåslag under resten av dagen o.s.v. Att på detta vara kreativ och leverera IRL-uppdateringar ex. på Instagram, vara trevlig och beläst gentemot kunden som är beställare och ge rätt uppmärksamhet till alla kontaktpersoner, ja, det kräver sin kvinna. Det är stor skillnad på att ha bloggen som en hobby, som jag, och att ha bloggen som en del av en affärsverksamhet.
Det brukar sägas att genom sig själv känner man andra. Det är ju helt osant. Däremot läser man av andra genom sitt eget sätt att vara. Om man själv manipulerar och fulfiskar efter det man vill ha är det detta man ser i andras beteenden. Om man själv kämpar med att inte visa hur dåligt man mår är det lätt att döma alla som ger uttryck för alla sina känslor som svaga.
Detta inlägg berörde.
Jag har en tonåring på glid och i perioder tänker jag också så- har jag gjort för lite, för mycket, vad har saknats? Och jag tror inte att jag gjort fel. Och OM nåt är fel -då är det en blind fläck som jag inte kan göra nåt åt.
Ofta är jag den där som bara kör på. Gått till jobbet fast jag precis haft svåra samtal med diverse olika samhällsfunktioner som rör sig på en skala mellan att hjälpa oss och ifrågasätta oss.
Ibland vaknar jag till och är så oerhört tacksam för min materiella trygghet. Men den gör en inte immun mot sorg och utmattning .
Tack för att du delar med dig.
Tack själv för din delning. stor kram
Jag känner ofta som det du beskriver. Men alla dessa år man haft med tex svårt sjuka barn, barn med npf osv osv, det ger en så otroligt mycket kunskap och erfarenhet. När jag då med det jag kan idag ser på mitt tidiga föräldraskap så ser jag ju vissa ”fel”. Men just då gjorde jag så gott jag kunde utifrån vad jag visste då. Så är det nog för alla föräldrar kanske, oavsett om man har barn med svårigheter eller inte. Tiden ger erfarenheter man hade velat ha som nybliven förälder. Jag försöker i alla fall trösta mig så när jag är i tvivelperioder. Kram!
Bästa Kristin! Det är inte så konstigt att du tänker, känner som du för nu. När våra barn drabbas av något så blir vi mammor enormt påverkade. Vi bär ju dom under skinnet😔. Att det dessutom är fullmåne och en måne som har känts väldigt nära jorden i flera veckor nu. Hör många kvinnor som har väldigt dålig sömn nu, oförklarligt för dom flesta. Du har dock all anledning att sova dåligt när du och din familj går igenom något mycket svårt. Vila och gör det som är möjligt.
Varm kram🙏🏻
Jag kommer in i dessa perioder från och till. Olika dilemman men alltid samma slutsats – att jag är dålig. Sen kommer jag på att det är den dagen, veckan, i månaden. Trots att den numera är oregelbunden (snart 50 år) så verkar hormonerna vilja spela en ett spratt några dagar varje månad.
Din man har rätt. Man gör sitt yttersta, vad mer ska man göra. Det är bra, rätt och det viktiga.
Känner dock igen grubblerierna..tror det beror på att tiden ändå gick så fort, och den kommer aldrig mer tillbaka.. den vetskapen liksom.
Men framtiden kan rymma oerhört mycket, föräldrarollen upphör inte för att barnen växer upp. En ny resa börjar.. lycklig är den som får vara med på den🙏🏼😅🙏🏼
lycklig är den som får vara med på den – dagens sanning. Stor kram K
Jag tänker ofta på att ni var mkt på skateparken med era barn när de var mindre. Tänker på det varje gång jag springer förbi den vid oss och hur kul det hade varit om mina pojkar (som är små fortfarande) hade velat hänga där. Utifrån har man sett via bloggen att ni varit superengagerade föräldrar.
Men det hör väl till föräldraskapet med självrannsakan och att man alltid velat göra mer. Fast man vet att man gett allt innerst inne. Inte lätt alltså.
Ja, det har du rätt i – självrannsakan hör kanske till. Kul att du springer vid parken – så mycket bra skateparker i Varberg nu. Roligt för barnen! Och vuxna såklart.
Det här är på riktigt. Fint, sorgligt och kärleksfullt. Livets upp och ner som ibland känns mest ner. Känner igen mig i dina tankar kring föräldraskap för det finns alltid mer att göra, som en hink med vatten man kan ösa ur hur länge om helst. Och den dåliga självkänslan som allt bottnar i (för min del). Alltid ska den störa och hålla på. Lyssna på din man, han verkar se klart när du snurrar in dig i tankar och inte kommer ut (förlåt men min man är bra på att rätta upp när jag själv irrar). Du är så modig som delar med dig så att alla vi andra känner oss mer trygga och mindre ensamma.
tack för ditt avtryck och din reflektion. stor kram
Tack 🩷
Tack själv 🙂