Springer in i helgen, grannen har lovat grillat, Jonas har satt på bastun och jag tänker engagera barnen i att få ner de sista plantorna samt städa hönshuset. Önska mig lycka till.
Jag tänker på de bloggare och profiler jag följer på Instagram – så jäkla lyckliga och positiva hela tiden. Nästan frustrerande – ja, jag vet, även fast jag jobbar med detta och är likadan själv så känner jag ändå så när jag scrollar ibland. Blir trött. Mitt i en kris liksom – dahlior, vackra skåp & blommiga kakor för hela slanten.
Men så tänker jag att det behövs – allt härligt att vila blicken på. Tack för det.
Man vet ju att det finns flera sidor på ett mynt om man tänker lite längre än just den omedelbara känslan som landar i kroppen då man tycker att det skaver.
& oftast känns allt det härliga dock bara inspirerande ju.
Jag personligen orkar bannemej inte dela all skit jag gått igenom de sista halvåret i mina flöden. Jag är liksom för skör – jag vill faktiskt bara vara glad och må bra nu. Jag vill också läsa om positiva grejer. Hur känner du?
Ibland glömmer jag ju också bort att vi är mitt i en pandemi. Men så slår det mig som en blixt från klar himmel då jag går och handlar mat och de i högtalarna ber alla i butiken hålla avstånd för att inte sprida smittan vidare, visa hänsyn… Sjukt surrealistisk situation.
Då känns det som jag är med i en film och jag tappar nästan hakan av det ofattbara mänskligheten går igenom just nu.
Nu svamlar jag – och familjen har redan gått över till grannen. Sätter punkt här nu och önskar er en fin helg.
Vill tipsa om Johanna Bradfords härliga inlägg om att öppna ett B&B på Österlen. Låt oss fly in i det vackra och härliga ett tag till vetja.
Fin helg till er.
Visst är det surrealistiskt när man går i matbutiken och i högtalarna går en förinspelad slinga om att tänka på att hålla avstånd. Biträden bakom plexiglas, avstånd, armbågehälsningar, som i en film. Jag har till och med reagerat mot tv-program där de kramas och tar i hand, tills jag kommer på att de var inspelade för över ett år sen när det inte var någon pandemi. Men visst vänjer man sig fort? Och visst får man fortsätta njuta av det vackra i livet? Jag försöker hitta balans, men det är inte alltid så lätt.
Ja låt oss fly in i det vackra. Mitt liv är så kaosigt och så att jag behöver få se och njuta av det vackra. Jag behöver det för att ha kraft i vardagen. Har fötts med ett ganska jämt humör och är nästan jämt på en ganska bra plats mentalt. Det gör saker lättare. Men livet måste också ha utrymme för svärta och mörker. ”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där…” ta hand om dig
Funderat lite, och jag tycker nog om en variation. Är det bara vackert och lyckligt blir det till slut lite opersonligt och jag tappar intresset. En gnutta av allt annat som finns i livet, som kanske är jobbigt eller ledsamt är också fint att få läsa om. Då blir det lättare att känna samhörighet på något vis.
Ha en fin helg i solen!
//Malin
Jag personligen uppskattar blandningen. Det vackra och blommiga behöver ju inte utesluta misslyckandena och en dålig dag. Det känns mer äkta om även det mörka får ta plats i den lilla kvadratiska rutan tycker jag. Tröttnar snabbt på att bara se framgångssagor och blanka pannor. Dina starkaste inlägg är ju t ex (i mina ögon) dahlior ena dagen och återblickar i livet som kvinna på flykt andra dagen. Kan relatera till båda och gillar kontrasten. Tack för en viktig blogg!