Dags att sitta upp i sadeln igen.
Därför denna allvarliga blick. Det är dags att bryta min dåliga spiral och gå från undanflykter till endorfiner.
Jag har nog bokat av minst hundra träningspass de senaste månaderna och kommit med lika många undanflykter för att slippa gå till gymmet. Har intalat mig att jag ska träna hemma, ta långa promenader, lyfta lite vikter på egen hand… ja, ni vet. Fullt möjligt i teorin – men inte i praktiken. Efter 46 år i den här kroppen, med det här huvudet, borde jag veta bättre.
Ett tag funderade jag till och med på att säga upp gymkortet. Men då sa min man, vänligt men bestämt, att det nog inte var en särskilt bra idé – inte om jag vill fortsätta träna på riktigt.
Så nu står jag här. Träningsbrallorna är på, vattenflaskan är framletad, och jag peppar mig själv. Tänker lite på hur mycket träningsvärk jag kommer ha i morgon. Och på hur tungt det kommer kännas. Men ändå – jag är taggad. Nu finns det ingen återvändo.
Det regnar ute och jag har bastun igång, så det blir i alla fall ett mysigt avslut på lunchpasset. Ett dopp i regnet efteråt. Och det är ju fredag. Även om jag sällan får den där riktiga helgkänslan – jag jobbar ofta på lördagar och tycker faktiskt att alla veckodagar kan vara lika härliga. Måndagar, till exempel – de gillar jag nog lite extra.
Här är en ”före bild”. Ni ser ju peppen i blicken.
Vi hörs snart – jag lovar att återkomma med hur det gick. 🙂
Och du – ha en riktigt fin helg! Kram
Jag var så nära på att strunta i gymmet igår med… Men tog mig dit och det blev ett så bra pass och känsla efteråt. Kanske för att jag inte hade några förväntningar och för att jag gladdes att jag fick det gjort.
Heja oss!!! 😂
Heja! Du kommer vara tillbaka i sadeln snabbare än du tror och tycka träningen är underbar. Bara kör!
Heja heja dig! Hoppas det kändes bra! 💪
Påt igen bara! 👊