– Vet du, nu stänger jag av radion och låter inte dig lyssna på en enda nyhetsrapportering mer idag! Nu går du ut i trädgården och gräver istället – sluta upp med att skapa rädslor både hos dig själv och andra.

Vi står i köket och jag kan inte hjälpa det men helt plötsligt kan jag inte hålla tillbaka katastrof-tankarna utan brister ut i gråt i Jonas famn. Och rationell, som han alltid är, håller han hårt om mig och säger precis allt det där jag behöver höra för att samla ihop mig och ändra inställning. Jag har inte kontroll över detta och jag måste göra vad jag kan för att bidra med trygghet för oss alla.

Alla stora förändringar innebär problem –
men också möjligheter. Det gäller att se dem och vara tacksam över det vi har.

Jag ska alldeles strax lägga mig bredvid barnen och låta en humorserie fylla skärmen men först vill jag dela en liten uppdatering med er.

Hur mår ni? Berätta gärna. Känns fint att vi håller ihop och stöttar varandra – varenda dm och kommentar känns så himla fin dessa dagar och ju mer isolerad man blir från de fysiska mötena så känner i alla fall jag att jag vill vårda och ta hand om de digitala ännu mer.

Här finns ju faktiskt tröst och hopp att ta del av.

För våren kommer oavsett och de här fina påskliljorna har jag plockat på min promenad. De inger hoppp tänker jag.
Snart står hela rabatten där ute i blom.

Och solen kikade in så där vackert i hallen denna fredag.

Jag startade en ny hastag på instagram – #krickelinsfredagsfynd. Jag tänker att jag ska visa fina loppisfynd som kan inspirera till helgens loppisturer runt om i landet och så hoppas jag såklart att ni också vill vara med och tagga era fynd. Den här stolen fann jag för 60kr – den är allt jag inte visste jag behövde och allt jag nog faktiskt drömt om i en stol. Kommer skapa storheter sittandes in den här – var så säker.

En ögonnlicksbild från hallen – Ottos skejtboards staplade och jacka på tork efter promenad i regn.
Jag snor alltid Jonas varma Fjällräven då jag är ute och går med Boris.

Jag köpte tre likadana böcker – en till mig själv och två till vänner. Vet du om att något är bra ska du alltid dela med dig tänker jag.

Passa på att slå in och ge bort med litet vackert kort.

Smått och gott som jag gillar i köket.

Jag tänker att det är det där vardagliga man vill åt nu. Skrattet, myset & stunderna ihop. Långa frukostar och att rulla chokladbollar ihop.

Solen tittade inte fram på hela dagen men vi försökte skapa en solig dag ändå. Det blev bak och trädgårdsliv, varma samtal och mjuka kramar.

Var rädda om er. Lämnar er med ett fint musiktips.

Publicerat av Kristin Krickelin

Kommentarer till “Hur mår ni?”

  1. Var så med rätta upprörd när jag skrev men självklart ska det stå att Arbetarklassen inte synligörs på tv och i övrig massmedia.

  2. Jag stängde också av radion häromdagen, och har bestämt att för min egen skull bara lyssna på nyheter en gång om dagen. Jag fixar inte att lyssna till allt ältande. Och det blev så mycket bättre.
    Nästa mission är att lära mig att jobba hemifrån, det är inte min starka sida. Men det måste ju gå att lära sig, andra klarar det ju. Men jag sitter mest här på min fina altan och tittar ut mot trädgården och planerar (och läser din blogg..), för det är ju roligare än att göra ekonomiska prognoser…

  3. Jag är gravid. Vågar knappt säga det, för så många år med IVFer och nu andra försöket med att sätta in ett embryo….så lyckades det, några veckor innan alla gränser stängdes. Min oro är centrerad kring den lilla ärtan som växer i mig, och oro adderas av vad som händer i samhället. Inte så mycket för att bli smittad; jag är frisk och ung och gravid ska tydligen inte vara riskgrupp. Men jag oroar mig för folks jobb – jag känner så många musiker som nu blir av med alla inbokad jobb, det är så många små verksamheter som står på krisens rand. Min sambo blir av med jobb då det han levererar från fabriken inte längre ska levereras ut – för fabriken stänger i några veckor. Tur jag har bra lön. Tur att vi inte ännu börjat bygga på vårt hus. Jag oroar mig för att naturen nu börjar återhämta sig av vår mänskliga aktivitet – och att den sen kommer sargas av oss igen, när vi kommer ut ur vår karantän.

    Jag är orolig men inte på det planet att jag inte vågar gå utanför dörren. Jag oroas av allt annat. Och blir så tacksam över att få se dina bilder, att få lite längt efter våren, plantering, fina saker och vackra tapeter. Och så lyssnar jag om och om igen på Sara Parkmans skiva “Vesper” och särskilt låten “Kyrie / Sjung, syster sjung”, den ger tröst.

  4. Jag ser på filmer eftersom jag olämpligt blev förkyld. Jag försöker i övrigt inte oroa mig över det jag inte kan påverka och ta en stund i taget. Det är är onekligen surrealistiska tider.

  5. Jag märker att jag är lite mer lättrörd nu. Har nog en viss anspänning. Känner dock ingen större oro. Symtomen om man drabbas själv lär vara som en influensa. Självklart finns en oro för de i riskgrupper men de är i riskzonen även för vanlig influensa (som man i och för sig kan vaccinera sig mot). Tror man får försöka att inte oroa sig för mycket. Blev förresten rörd av kommentaren innan; var kommer byxorna ifrån? Blir en sådan skön kontrast och jag är likadan. Orkar inte oroa mig så jag fokuserar på något roligare. Kram

  6. Fint att ha en nära som säger det rätta. Jag är hemma med snuva tillsammans med en snuvig unge och en frisk unge. Vi sysselsätter oss bäst vi kan med film, spel och mys. Självklart hundra konflikter och lite rädsla på barns vis, mest för dom inte kan träffa farmor och farfar som vi brukar nästan varje dag annars. Men vi hoppas på ”vanlig” snuva och att livet med skola, förskola och jobb nästa vecka igen ger mer rutiner och vanliga känslor i kroppen.

  7. Så fint och tänkvärt inlägg, och vackra bilder som alltid<3
    Nog är det obehagligt alltihopa, även om jag fortfarande känner mig hyfsat lugn. Oroar mig dock för äldre familjemedlemmar och alla de som drabbas hårdast av hela situationen:( Är också lite nervös för hur vår utlandsflytt i augusti eventuellt kommer påverkas, känns som att hela världen mer eller mindre är i stand by-läge just nu och det är svårt att planera överhuvudtaget någonting.

    Skulle gått på din föreläsning i Luleå på onsdags, men hoppas och ser framemot ett nytt tillfälle när allt detta blåst över! <3

    Kram till dig, och tack för all inspiration du bidrar med!

    1. Ja, den blev framflyttad till i höst. Så synd, hade sett farm eot att träffa er.

      Vart ska ni flytta?
      Förstår att det känns osäkert just nu. Phu.

      kram till er,

    2. Jag arbetar i trädgården , så skönt att se allting som börjar ta fart igen, som inte ger upp och inte bryr sig om det virus som härjar. Hoppfullt!
      Jag arbetar inom intensivvården, idag är jag ledig men imorgon är det dags igen. Jag tar en dag i taget. Följer rekommendationerna och håller mig lugn.
      Njuter av dina fina bilder och dina texter
      Kram❤️

  8. Vad fint🙏Ja den Jonas,vad gjorde vi utan honom?……Lyssnar ofta på Kenta o även på Torsten Flink (?)…..”För jag reser mig igen”….

  9. Så fint och lugnande inlägg i dessa tider ❤️ O så fina byxor, var har du hittat dem?

Kommentarer stängda