Boris och jag smet ut tidigt i trädgården för att lyssna på sommarprat, dricka kaffe och städa iordning i växthuset. Tomater och gurka har tagit sig egna friheter här ute och behövde både bindas upp och gå lite näring.
Min man steg upp strax efter mig, fyllde på en kaffekopp och la sig med de sista sdorna i Ken Follets bok. 1200 sidor och han läste ut… Det var verkligen imponerande. Då har man en riktigt fin semester tänker jag. Heja honom.
Det är något otroligt tillfredställande i att utan störningsmoment plocka iordning och pilla här ute. Plocka buketter, jaga sniglar och klippa bort överblommade växter.
Det är ganska vilt och brokigt – precis som jag vill ha det. Kål, basilika och krasse växer ur en äppellåda bredvid dragon och vinbär.
Stora klasar vindruvor mognar och hänger tungt från taket och långa stjälkar tagetes stoppas i vaser.
Det är knappt så. man får plats att umgås här inne längre – det är så mycket tomater.
Men det är lugnt – det är mest Boris och jag som hänger i växthuset nu förtiden. De andra hänger på poolkanten och lapar sol.
En stor del av mig själv vill bara utplåna hela trädgården och allt jag byggt upp. För när jag inte hinner med så ger den mig förskräckligt dåligt samvete och en känsla av otillräcklighet. Men så får jag en sådan hjär morgon och allt är förlåtet igen. Den är fin och det är helt ok att inte hinna med allt man vill göra. Vem ska döma och varför? Låt det växa liksom …
Nu har jag gett min trädgård både hönsgödsel, tångnäring och guldvatten. Entrén till växthuset ser extra frodigt ut och då ska ni se blomsterbädden bakom glashuset – vojne vojne. Den behöver helt klart lite uppbindning.
Sådär. Nu känner jag mig redo att ta tag i dagen och åka till jobbet. Det är utmanande att arbeta som mest när alla runt om har semester. Jag försöker njuta av kvällarna och tidiga morgnar och det funkar fint. Barnen är stora och reder sig själva, min man tycker det är skönt att ha lite egentid och vi har inga behov av att hänga ihop konstant under semestertider. Det är bara väldigt stressande att se till så att alla i familjen är nöjda och vara värdinna för semesterfirande gäster tycker jag. Tittar runt om mig på hur vissa har det under semestern och är på riktigt sjukt glad över att vara på jobbet istället för att ha kollo för tre familjer hemma under högsommaren. Men vi är ju olika såklart.
Nu ser jag fram emot en mysig lugn kväll – ett bad i havet kanske, kolla över trädgården, går en promenad med Boris, bli bjuden på middag av man och barn, en ny serie med popcorn? Låter som en bra plan.
