Längst ner på gatan blommar två stora Paradisäppelträd. Och där bor jag. Det är som att stiga in och hem genom en tunnel av djupt rosa blomster dessa dagar och jag vet att jag ligger efter med allt och då prioriterar jag fel. helt fel. Minna berättade att hon gjorde likadant och det är fint med igenkänning sådär. Miranda Rebecca har åkt på semester och lämnat mig till att packa ordrar… något jag för all del skulle kunna tycka är roligt och ganska meditativt. Om jag inte får för mig att printa ut foton mitt i allt och leta efter bästa Kent – låtarna och styra upp tonåringens kakförsäljning samtidigt. Nu är jag helt lost och det har redan blivit mörkt..
Så nu går jag och lägger mig istället..
