Så glad över att jag uppskattar att ha en ensam vardag här nere i Frankrike.
Att ha en dag då jag bara lufsar runt i tofflor, äter tuna melt, läser bok, kollar serier och tar en tupplur. Tror det blir pumpasoppa med kokt ägg till kvällsmat och ska gå till sängs med en bok redan vid åtta.
Mina killar har åkt till fjällen för skidåkning och de har det toppen. Får fina bilder från skoterturer och skidbackar. Jag skickar tillbaks bilder på ostron och mimosa.
Har ni rest ensamma?
Jag har förstått att det inte är en självklarhet för många. Dels det praktiska med hur man ska lösa allt själv och sedan det sociala – att man känner sig ensam helt enkelt. Det gäller att verkligen gå utanför sin comfort zone och utmana sig ibland tänker jag.
Men man har mycket att vinna på att kunna känna sig självständig och klara saker själv – speciellt som kvinna.
Apropå att vara född till kvinna. Jag är fyrtiosex i år och har haft det sjukt jobbigt under en lång tid. Både med sömnen, humöret, kroppen och ja, allt som kommer med förklimakteriet kan jag tro. I december grät jag varje dag och hade riktigt mörka tankar kring livets vara eller icke vara. Till slut bokade jag tid för klimakterieutredning och nu sitter jag här med en liten dosa tabletter i handen. Jag har fått Novofem som är en hormonell substitutionsbehandling. Det innehåller en kombination av två hormoner; estradiol och noretisteronacetat. Är det någon av er som har erfarenhet av att ta östrogen i tablettform?
Jag är inne på min sjätte dag nu.
Har verkligen försökt att mota olle i grind och göra vad jag kan för att hantera min situation. Träning, antiinflammatorisk mat, minimalt med socker, försökt minska stress, suttit i bastun och doppat mig i kalla bad. Men nej. Jag var verkligen tvungen att söka hjälp och min man var dessutom på mig som tusan. Han krävde att jag sökte hjälp för att kunna reda ut situationen. Har väl inte varit helt lätt att leva med det sista kan jag tro… fy…oberäknelig, arg , uppgiven och ledsen.
Min gynekolog såg att jag slutat producera ägg på ena äggledaren och har några få kvar på andra. Jag är på väg in i klimakteriet med största sannolikhet och alla mina symptom pekar verkligen åt samma håll. Så nu har jag medicin och jag hoppas att jag ska bli mig själv igen.
Men från det ena till det andra. Lugn dag här idag men drog ändå fram penseln och målade båda sidorna av dessa dubbeldörrar till sovrummet. Ska ta tag i fönster också men väntar in värmen. Det flår bli i påsk då jag är här igen.
Visst blir det bra?
Det är Peachy från Jotun jag målar med på dessa snickerier.
Hur har ni det i er cykel – har ni mycket pms, problem med klimakteriet eller vad är era erfarenheter kring detta? Kan vi bli lite klokare tillsammans och utbyta erfarenheter. Inatt vaknade jag varje timme från klockan två och fram till fem då jag gick upp. Det är en mardröm att inte få sova. Tycker också jag samlat på mig vätska i kroppen och liksom svullnat upp. Kan inte heller lita på min intelligens längre – känner mig trög och osäker. Mitt katastroftänk har tagit helt andra nivåer dessutom.
Snälla – låt det vända nu.
Hej!
Ville bara tacka för att du delar med dig! Jag har också ätit Novofem, är i samma ålder som dig. Fick svårt att sova och värmevallningar. Hjälpte jättebra! Är mig själv igen nu. Fick även hjälp med lågt järn/ferritin och Niferex. (Provade först Utrogestan men den var inte alls något för mig. Mådde bara sämre och fick ångest något jag aldrig har annars.)
Ser en grapefrukt på fotot och den kanske är med för att den är snygg 🙂 Men grapefrukt påverkar hur vissa läkemedel bryts ned. Bara så alla vet det. Man kan ringa Läkemedelsupplysningen eller Apotekets rådgivning men just grapefrukt och järntabletter är något man inte ska ta alls eller ta samma tid som vissa läkemedel. Detta då koncentrationen i kroppen kan bli högre eller lägre än vad det är tänkt.
Hoppas du ska må bättre och bättre!
Jagvar jättetidigt i klimakteriet som tur var för mig (mensen från hell i 30år). Jag gick igenom det utan behandling några år, men tyckte sen att jag provar för att slippa lida i några år till. Och det var tur, hormoner gåller en ung och pigg, jag slipper besvär. Hoppas dock att jag kan leva utan de snart, för de försvåra att man slipper aala överföödiga kilon eller hindra att gå ned i vikt. Det alltid nånting….
Till en början nu, så har bioidentiskt progesteron varit min räddning, den får mig att sova gott utan uppvaknande och jag är lugnare och mer harmonisk. Progesteronet är det första hormonet som sjunker i förklimakteriet.
Progesteron hjälper mig med. Är inte i klimakteriet än, men började få symptom på förklimakterie redan för 10 år sedan (är 41).
Har inte hittat någon läkare som tror på att det kan vara detta, så jag tar progesteron höjande kosttillskott. Får bort pms-huvudvärk, jämnare humör, stabilare, botar känslan av att jag är för lätt och håller på att blåsa bort, sover bättre. Botar hjärndimman som kommer vid mens.
Hej Anna!
Jag hoppas det är ok att jag frågar, vilket progesteron höjande tillskott tar du?
Jag var nog sen in i klimakteriet. Hade många besvär i många år, som jag nu förstår har varit förklimateriet.. led i det tysta. Tyvärr.. Kunde dock sova🙏🏼
Men sedan….Som 60+ började sömnen bli ett stort problem. Stod inte ut till slut, så nu har jag en gel på huden varje dag, samt tablett 2 veckor var 3:dje månad. Sömnen har blivit mycket bättre. Utan sömn fungerar jag inte.
En del säger att klimateriet varar livet ut. Är det verkligen så? Varför pratas det så lite om detta kvinnoproblem? Upplever det väldigt tyst.. även i vården🤫
Jag äter också novofem. För mig vände det på fem dagar. Vallningarna borta, hjärndimman borta, lusten åter. Jag gjorde redan allt man skulle: bra kost, träning etc. Men det är hormonerna som gjorde susen. Och visst finns de risker, men de är väldigt små.
Så fint att hitta denna post när jag googlade runt på hormonpreparat. Tack för att du delar med dig av din upplevelse och är så transparent.
Jag kan inte förstå varför kvinnohälsa, klimakteriet, mens och fan och hans moster på området fortfarande kan vara ett tabu i vårt s.k. ”välfärdssamhälle”. (Vad välfärd nu innebär. Ekonomisk? Själslig? Sexuell?)
Jag fyller strax 53 och dundrade rätt in i klimakteriet för några månader sedan. Det gick över en natt och initierades av en kraftig urinvägsinfektion som krävde antibiotika. Efter antibiotika och vidhängande svampinfektion drabbades jag av sköra och torra slemhinnor, urinvägsbesvär buksmärtor och allmän smärta i kroppen vilket jag trodde hade med antibiotikakuren att göra. Penicillin är ju rena neutronbomben där biverkningar kan ta upp mot ett år att överkomma. Men när jag, över en natt, drabbades av det som lite skämtsamt kallas ”skrumpmus” så förstod jag att det nog var klimakteriet och fick då snabbt tid hos gynekolog för utredning. Jag har läst på innan (Har Monika Björns böcker) och ville ha bioidentiskt progesteron men min gynekolog har nu först satt in Intrarosa mot urinvägsinfektionerna och sköra slemhinnor. Eftersom min tidigare starka libido är som utplånad, så menade gyn att Intrarosa även ska hjälpa mot detta.
Jag är jättetacksam över att jag nu har blivit av med mina urinvägsbesvär! Känns nästan som vanligt i underlivet förutom att sexlusten fortfarande är borta. Jag vill ju gärna vara intim med min partner igen men fick sådant trauma efter den allvarliga urinvägsinfektionen så jag har inte vågat var intim igen vilket känns lite jobbigt. Vill ju inte riskera att få tillbaka en infektion igen! Och är rädd för att det ska göra ont eftersom slemhinnorna har blivit så sköra….
Detta är ett av mina största problem just nu. Jag började äta Aswhaganda mot sömnsstörningarna vilket faktiskt har hjälpt oerhört; nu kan jag istället sova hur länge som helst, känns det som. Har inte så mycket problem med vallningar – kanske för att jag bastar och tränar – men humöret är mycket svajigt; jag blir arg och gråtmild om vartannat och tål ingen som helst stress på jobbet eller privat. Ena stunden vill jag göra slut med min man – vill inte utsätta honom för mina svängningar – och andra stunden är jag så ynklig och vill inget annat än att bli omhändertagen.
Har dessutom sås i hjärnan; glömsk, förvirrad och allmänt dålig, kognitiv förmåga.
Med en whiplashskada i bagaget (olycka 2021)så visste jag, genom min sjukgymnast, att jag skulle bära med mig min smärtproblematik in i klimakteriet och att det sannolikt skulle bli mer besvärliga symtom i takt med att det ”smärtstillande” östrogenet minskar i kroppen. Detta, samt mina hormonella svängningar, är den största anledningen till att jag nu i mars kommer att få hormoner utskrivet.
Livet är för kort för att man ska lida. Och som någon annan redan skrivit i en tidigare kommentar; det är större risk att få cancer av alkohol än av hormontillskott.
Jag tänker ta hormoner utan att oroa ihjäl mig för alla biverkningar. Hela livet är ju ett osäkert projekt så jag tänker se varje ny dag som en bonus. I djurvärlden är det många arter som dör när fortplantning upphör. En havssköldpadda dör när den lagt sina ägg. Likaså ålen. Meningen med deras existens upphör.
Att hamna i klimakteriet ödmjukar en. Gör en extra sårbar, skör och känslig. Men också mer tacksam för gåvan livet.
Äter samma. Och får sova igen. Och knappt några vallningar. Utan sömn fungerar en knappt. Dessutom triggade värmevallningarna min ångest så jag inte visste vad som var vad tillslut. Hoppas du också bli hjälpt av dessa.
Hej!
Jag brukar aldrig kommentera inlägg för jag tänker att det jag säger inte är så intressant. Men vill ändå peppa dig att du börjat med hormoner! Gissar på att du följer Monika Björn? Hon har varit min räddning. Jag har åkt till Spanien och Grekland där jag köpt bioidentiskt progesteron och det har gjort att jag kan sova hela nätter och blivit av med min ångest. Ångest som jag trodde alla hade och som var fullständigt orimlig så här i efterhand.
Kör hårt! Du är grym!
Hej!
Så viktig fråga! Vi kvinnor tar ju ofta ansvar för vår hälsa o vana att fixa allt- klimakteriet är inte vårt fel och lidandet är så olika mellan kvinnor. Alla andra åkommor, normala eller ej låter vi faktiskt en läkare råda oss i. Samma i detta- man diskuterar sin egen behandling med sin egen gynekolog. ”Googledoktorerna” och självutnämnda experter kan vara så farligt. Hoppas din HRT hjälper och du får livslustarna åter 😉
Hej Kristin❤️
Inte ofta jag kommenterar här men läser allt du skriver. Du är grym det vet du att jag tycker.
Nu kände jag att jag var tvungen att skriva. Förklimakteriet har verkligen blivit något som jag har ”nördat” in mig på senaste året. Så mkt besvär jag har haft under så många år. Utan att ens veta om att det fanns ngt som hette förklimakteriet. Inte känt igen mig själv. Precis som du, trött , håglös, nere ena stunden arg andra stunden, torra slemhinnor, inflammationer, dåligt sömn.. Känt mig ”sur” och stressad i kroppen vid högintensiv träning.
Fattar inte ens nu i efterhand hur jag stått ut!!😅
I somras sökte jag hjälp och har sedan augusti tagit östrogen plåster (estradot)samt bioidemtoskt progresteron (utrogestan). För min del ville jag ej ha gestgen då jag tidigare i livet varken kunnat ha hormonspiral, minipiller, p-stav osv. Mått väldigt dåligt av det. Bioidentiskt progresteron fungerar utmärkt på mig. Jag sover SÅ bra av det och det gör mig lugn i sinnet. Jag är nu både gladare och piggare på dagarna.
Östrogenet har hjälpt mig mkt med slemhinnor och inflammationer men också ger det mig det där lilla extra jävlaranammat. Som har tyckt att jag saknat de sista åren. Tränar fortfarande mkt lugnare. Promenader och styrketräning är det som gäller och som jag mår bra av. Men hoppas på att kunna börja köra lite mer högintensivt längre fram. Vi får se🙂
Tror att det är väldigt viktigt att verkligen läsa på samt också stå på sig när man pratar med läkare. Alla läkare är tyvärr inte så pålästa när det kommer till klimakteriet.
Det är även viktigt att testa sig fram.
Jag började tex med progresteron cyklist (200 mg) men insåg efter 3 månader att jag helst ville ta det regelbundet. Då jag kände att jag sov som allra bäst när jag tog det. Så efter kontroll och samtal med min läkare fick jag göra det istället. Innan var det krångligare att få 100 mg progresteron utskrivet men nu är det betydligt lättare.
Tips är att lyssna på klimakteriepodden, finns massvis med intressanta avsnitt. Även gå med i stark genom klimakteriet gruppen på Facebook. Bjöd in dig😉 Där finns det samlat så mkt information samt också namn på kliniker och läkare/gynekologer som är pålästa och kunniga, som man kan boka tid hos.
Stor Kram Hanna
Hej!
Vad bra att du tar upp detta ämne.
Jag kände mig lite konstig i kroppen för ca 5 månader sedan. Började bli alldeles för varm när jag skulle sova, svettig känsla. Jag får sova med extra tjockt täcke i vanliga fall då jag alltid kall om händer och tår, både om nätter och dagtid är de kalla. Likaså kände jag mig lettretligt på allt och alla.
Med mina 48 år så insåg att jag kanske börjat tassa in på förklimakteriets område.
Jag gillar ju naturliga saker först och främst, så jag tänkte på hälsokost och vad finns det där. Fungerar inte det så får man ju kolla vad man gör istället.
Hittade tabletter som heter Homones & me (inget reklamarbete 🙂 ). Efter par månder så var jag faktiskt i balans igen, inga svettiga nätter, likaså tycker jag själv att mitt humör har blivit bättre. De kalla tårna och fingrarna är också tillbaka, haha.
Får se om detta håller i sig eller att jag får ta något annat i framtiden.
Kram till er alla
Hej Jag känner igen mig i allt du skriver. Jag var där i höstas, glömde saker som att stänga av kranar,spisen, helt låg på energi, allt var jobbigt, trög i tanken och dåligt självförtroende. Som att jag var på väg i depression. Efter åtta veckor med östrogenspray började jag hitta tillbaks till mig själv igen. Så det finns hopp. Har också testat allt du beskrev… kost motion mm. Så nu känner jag tacksamhet till min gynekolog och lutar mig mot att det är större risker med alkohol än det är att få bröstcancer om du tar östrogen. Ibland är hälsokost och alternativ medicin bra men tror mer på forskningen. Du kommer snart märka skillnad och till ett bättre mående… Lycka till
Detta inlägg poppade upp för mig precis när jag behövde det. Jag hade en tid hos doktorn för återbesök igår morse och detta inlägg kom upp precis innan jag skulle ta mig dit.
Jag fyller 45 i slutet av året och har i ungefär tre år kämpat med det som så många av er här beskriver. Jag brukar säga att jag har två personligheter, min vanliga och så min hormone psycho bitch. Och hon är inte rolig alls. Hon blir så arg så att hon är elak. Hon vänder på grejer och misstolkar. Hon skriker på sin man och sina barn, vill skilja sig, säga upp sig och förstår inte vad livet ska vara bra för. Hon gråter konstant kanske fem dagar i månaden.
Jag var alltså hos två olika doktorer och en gynekolog för att få hjälp med detta. Ät p-piller, sa de. Det ville jag inte, men de satte mig på anti-depp, precis som så många andra. Det blev lite bättre. Så som det blir med tanke på vad pillerna är designade för.
Igår skulle jag alltså tillbaka till doktorn och hade redan bestämt mig för att ta fighten om att jag vill börja HRT. (Jag bor i Australien och de är lite efter på sådant här, är min känsla i alla fall). Jag läste detta inlägget på morgonen, med spaltmeter av kommentarer om andra i min situation och blev så glad! Det kändes som att jag var på rätt väg!
Lite senare kom jag hem med prescriptions på progesteronetabletter och östrogengel. Äntligen har jag blivit hörd och har en plan framöver! Visst, det kanske inte fungerar, men då löser vi det med genom att testa, tweaka och läsa på.
Till saken hör att australiensiska politiker precis bestämt att äntligen satsa på kvinnohälsa, så mina hormoner jag ska börja ta sänks från $90 till $30. Jippi till alla kvinnor!
Tack för alla som delat, och såklart dig Kristin. 🤎
Men wow – så fint att höra! Känner verkligen igen mig i förklaringen av humörsvängningar – fy fanken.
Önskar dig all lycka till!!! Stor kram
Ja, det känns som en stor lättnad! Att jag i alla fall inte står och stampar längre.
Usch ja, det är så himla ovärdigt! Och det går inte att kontrollera sig som man kan när man blir arg i vanliga livet. Men skönt att det börjar bli okej att prata om. På tiden!
Tack snälla! Och detsamma till dig!
Kramar
Åh, tack för att du delar med dig! Lite liknande situation för mig där det också började kring 46 års ålder med värmevallningar, dålig sömn och torra slemhinnor. Äter samma tablett som dig och den har hjälpt enormt för mig. Fått jättebra hjälp. Provade även Utrogestan men den var verkligen inget för mig, fick ångest av den. Är så glad att hittat rätt. I perioder fick jag även lågt järn/ferritin så en kur med Niferex fick upp den biten. (Man ska inte ta järnet samma tid som medicinen utan 4 timmar emellan eller fråga Apotek). Så lättad att äntligen känna igen mig själv
Hej Cecilia! Tipsar dig om Lara Briden. Jämfört med Sverige kan man iaf säga att hon är i dina hoods 😃 NZ. Rekommenderar hennes bok Hormone Repair Manual https://www.larabriden.com/.
Heja dig att du har en plan. Jag har ännu inte hittat en läkare som hjälpt. Kampen fortsätter 😅
Hej Malin!
Men tack snälla, ska genast kolla! Ja, hon är ju nästan granne😁
Tråkigt att höra! Men ge inte upp, du kommer att hitta din väg! Säg till om jag kan hjälpa till på något sätt.
Kramar
Jag är 40 och har tydligen redan gått in i för klimakteriet. Fick Drovelis utskrivet av gynekolog. Använd i något år snart, blev rek det för att det minskade risken för blodproppar då det innehåller levonorgestrel. Men vettesjutton om jag märker någon skillnad. Känner en känsla av likgiltighet och någon form av överhängande rädsla som hänger över en.
Någon som har testat Drovelis och Novofem och märkt någon skillnad mellan dessa?
Är det skillnad på att äta tex Drovelis som är ett P-piller och Novofem som inte är ett preventivmedel?
( Drovelis är ett rätt nytt kombinerat p-piller, det första med det bioidentiska östrogenet Estetrol (E4), som har den unika egenskapen att det verkar selektivt i vävnader. )
Hej!
Äter Drovelis sen 1,5 år tillbaka pga av endometrios… ville helt enkelt bli av med mensen. Är 46 år.
Mår precis som du beskriver. Likgiltig och allmänt låg… men hellre det än att ha ont i magen 24/7.
Häpnar över alla härinne som skriver att ni tar hormonpreparat. Vet ni inte att östrogentillförsel kan öka risken för äggstockscancer bröstcancer?
Snälla, ta hand om er och var kritiska.
Tack, för att du också reagerade 🙂
Hej!
Finns ju väldigt uppdaterad forskning om det där. Snälla läs på innan ni hoppar på andra
Visst finns det risker med all medicinering och självklart pratade min gynokolog och jag om både risken för blopropp och cancer. Men som någon redan skrivit här – hur uppdaterade är ni kring forskningen kring riskerna av detta?
Jag tycker att alla ska läsa på och göra sin egen bedömning tillsammans med läkare kring om deras kropp ska utsättas för östrogentillförsel –
Jag är av åsikten att många utsätter sina kroppar för mängder av saker som leder till följdsjukdomar varje dag och bara rycker på axlarna åt det.
Kunskap är a och o – och var snäll och sprid inte någon form skrämselpropaganda i kommentarsfältet. 🙂
Man kan ju alltid se det från två sidor. En gynekolog har sagt till mig att hormonpreparat minskar risken för cancer i livmoder/äggstockar men ökar risken något för bröstcancer. MEN bröstcancer är lättare att upptäcka i tid och att behandla. Blodpropp finns det också en förhöjd risk för men risken att få blodpropp av att vara gravid är större än när man äter hormonpreparat. Gissar att ganska många skaffat flera barn utan att bli ifrågasatta angående den risken 🙂
Jösses Anna, vilket årtionde lever du i. Snälla, ta hand om dig och läs på.
Hoppas du blir bättre snart! Jag har haft tur hittills, 49 år och inga känningar, men tänker absolut ta hormoner om det blir för jobbigt när klimakteriet väl kommer. Kan tipsa om jengunter på Instagram, gynekolog från usa/canada, allt baserat på forskning, inget hittepå. Just nu handlar innehållet mest om Trump o allt hemskt han hittar på men annars mkt bra info om klimakteriet/kvinnohälsa.
Vilken igenkänning på detta! Jag är i 60-års åldern nu och har kommit ut på ”andra sidan”. Men jag känner så väl igen detta. Känslan av hudlöshet, sinnets skörhet, oron , den dåliga oroliga nattsömnen och värmevallningar vid de mest olämpliga tillfällen. Det som hjälpte mig var dels att läsa boken ” Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin och använda råd och tips därifrån, dels att jag efter att jag läst boken hade turen att hitta en gynekolog som skrev ut bioidentiska hormoner. Hormoner och boken som krycka hjälpte mig igenom denna fas, nu är livet igen helt OK. Så det finns hopp och det kan bli bättre, det gäller bara att orka pröva och hitta sin egen väg framåt.
Jag är 54 år i år och har i flera år undrat vad klimakteriet är, hur det kommer att bli. När händer det liksom. Jag känner igen en del av vad som beskrivs här med ledsamhet och katastrof tankar. Jag blir varm någon minut ibland på nätterna men fryser mest. Jag tänker att precis som en förlossning så är det helt naturligt för kvinnan och jag skulle inte ta medicin om det inte var för att jag höll på att bli galen. Dock förstår om man gör det. Jag hoppas att mina, i mitt sätt att se det ”lindriga” symptom fortsätter för att sedan försvinna helt.
Va skönt att höra att någon faktiskt kan må ganska ok genom klimakterietiden! Lätt att det försvinner i alla berättelser från de som har det tufft. För att fortsätta liknelsen med förlossning så är det ju så olika upplevelser där med – vissa har det jättetufft och andra går det lättare för och alla nyanser är naturliga. Det är lätt att snappa upp de hemskaste berättelserna och tro att det är allmän sanning och kommer att vara så även för mig.
Har fått östrogen-spray och bioidentiskt progestoron, tagit sedan i somras (är 45 och har troligen skyndats in i förklimakterie/klimakterie av stress). Mår. Så. Sjukt. Mycket. Bättre!
Har fått tillbaka min hjärna och tankeförmåga, även om minnet är lite halvdant efter utmattning, men klarar också träningen (också crossfit) lite bättre sedan hormonerna. Där får jag dock bara inse att klimakterie+gammal utmattning gör att jag inte riktigt klarar det mest högintensiva, och nog inte kommer göra det på ett tag heller.
Deppa inte om inte just den här formen av tabletter funkar, be om olika varianter och olika styrkor!! Det finns ett liv som känns ”som ens gamla liv” om man hittar rätt.
Kram på dig!
Tusen tack för reflektioner – kan man alltså stressa på symptom i förklimakterie pga stress? Så intressant.
Jag har det kämpigt ibland med det högintensiva på Crossfiten, speciellt cykeln… ghaaa…
Ja, det blir lite hönan och ägget – var det hormonell inbalans som gjorde mig mer stresstålig eller var det stressen som skyndade på obalansen… Men det hängde absolut ihop sa min läkare. Hade jag vetat det tidigare hade jag kanske kunnat bromsa utmattningen, eller i alla fall påskyndat ”läkningen”.
Det verkar vara så att man blir väldigt känslig för, eller snabbt får höga påslag av, kortisol runt klimakteriet, och det är det som händer vid högintensiv träning i den här perioden. Det går alltså inte att ”träna sig ur det” utan man får lite vackert hålla en rimlig nivå tills obalansen lagt sig och det funkar att träna intensivt igen. (obs, styrketräningen är ju kanon, det är det MEST intensiva som kroppen inte klarar)
Grattis till Novofem, nu kommer det bli bra! Är en praktisk människa och har så svårt att förstå att kvinnor ska behöva träla sig igenom ÅR med dåligt mående bara för att undgå medicin? Slutet kommer ju oavsett för oss alla. Kommer ju knappast ligga där på dödsbädden och tänka; jag tog i ALLAFALL ingen medicin för klimakteriet, hurra! Så, grattis! Bra tänkt, för livet och förhållandet och allt! ( o funkar inte Novofem på just dig så finns det annat!)
Känner exakt samma – finns noll heder i att kämpa sig igenom saker och lida utan att ta hjälp. Livskvalité och hälsa måste väl ändå vara a och o…?
Ja medicinering under min långa klimakterie period (17år) var min räddning 🙏🏻
Kunde sova, jobba och lusten kom tillbaka till allt .
Mina vallningar var hemska!
1 vecka tog det tills jag märkte skillnad .
❤️❤️
Underbart att höra – längtar efter att märka av någon form av förändring.
Tack för att du lyfter! Vill bara tipsa alla om @starkgenomklimakteriet också. Finns SÅ mycket kunskap där – t.o.m listor på rekommenderade gynekologmottagningar som har koll. Vi har rätt till hjälp!
Ja! Följer Monica Björn på hennes båda konton – otrolig!
Även Heavy Health är ett bra tips för alla här. Stor kram och tack!
Är 46 år och har nog inte märkt av förklimakteriet än. Med alla berättelser om hur kvinnor mår i det så är jag banne mig skraj för hur det ska bli! Lever lite som du Kristin och försöker ta hand om mig på de sätt jag kan med träning, kost, stress, och sömn men uppenbarligen så räcker det inte alltid. Blir minst sagt spännande att se hur ens egen upplevelse blir när det blir dags…
En annan sak som jag är nyfiken på om du vill berätta lite om är hur ni resonerat kring miljöeffekten av att ha ett boende i annat land långt hemifrån? Vi är lite sugna på att ha ett boende i Frankrike och har man det vill man ju såklart nyttja det så mycket som möjligt men en sak som håller oss tillbaka är frågan om vi tycker att det känns försvarbart att flyga eller köra dit flera gånger om året. Hur har ni tänkt?
Hej, tack för ditt avtryck och reflektioner kring förklimakterie. Bra att vara beredd och veta i förväg lite vad som händer – man tror verkligen att man har blivit galen en dag.
Gällande resorna till vårt franska hem. Vi kör med elbil när hela familjen ska ner två gånger per år – vid påsk och sommar. Då kör vi i ett svep och sträcker på benen vid laddstationerna. När jag åker ner själv tar jag flyget till Montpellier.
Självklart önskar jag att det fanns ett mer klimatsmart sätt att ta sig hit då jag åker själv – har testat åka tåg till södra Frankrike en gång och det var ingen positiv upplevelse. Det var några år sedan så jag ska ge det ett nytt försök för jag tror det har utvecklat sig sedan dess.
Jag har tappat mensen sen två år, de helt galna svettningarna är borta och jag tror att jag är i klimakteriet nu. För man kliver ju aldrig riktigt ”ur” det. Man är ju i det för att stanna liksom? Sömnen är bättre men blir nog aldrig ”bra” igen? Själv är jag livrädd för hormoner pga rädsla för cancer och tänker att även klimakteriet är en del av livet och att jag vill låta kroppen klara det ”själv”.( Har full förståelse för att andra vill/kan göra annorlunda!) För mig var förklimakteriet värst, hade ofta ångest nattetid då min hjärna fantiserade ihop alla möjliga katastrofscenarion. Blev emellanåt också oförklarligt arg. Det mesta av det här har klingat av nu, och jag kan förstå vad det är som händer med kroppen och då är det lättare att hantera. Oftast fryser jag mest numer😬 Har aldrig varit den tränande typen så jag tror inte det gjort någon skillnad för mig om jag plötsligt började nu. Jag tror att klimakteriet är som puberteten, olika för oss alla, och därmed olika vägar ”genom”det. Tror att det viktigaste är att prata om det. Det man upplever är verkligt och inte hittepå, och naturligt om än stundtals jobbigt
Hej!
Vilken bra tråd att läsa!
Så skönt att känna att vi inte är ensamma, att vi kan dela råd, erfarenheter mm
Jag är 51 år och har ätit Novofem sedan ca 1 år tillbaka. Jag mådde precis som du och andra beskriver det inte alls bra innan dess.
Kände inte igen mig själv. Så arg, ledsen och känslosam, d v s inga direkta problem fysiskt men så instabil mentalt vilket är hemskt för en själv och familjen.
Jag tycker absolut att tabletterna har hjälpt mig, jag har färre dåliga dagar i månaden, kan min cykel och förstår mitt mående bättre. Men jag tyckte det tog 2-3 månader så ha lite tålamod om du inte märker skillnad på en gång.
Jag har fortfarande dippar och är låg vissa dagar. Men livet är ju ups & downs oavsett ålder.
Med andra ord, tabletterna har gjort skillnad men jag får samtidig själv hitta verktyg för att må bra. Motion, (cykling & golf) promenader, poddar samt små ”guldkanter” i vardagen som får mig att känna glädje & fylla på energi.
Plus jätteviktigt att ens respektive förstår och kan stötta. Det betyder mycket❤️.
Hoppas att du kommer märka skillnad så småningom och att livet i övrigt innehåller mycket positivt då blir allt lite lättare tror jag.
När jag kom i klimakteriet åt jag alfalfa groddar varje dag, fick tips om att de innehöll naturens östrogen. Nu har jag flera i min bekantskapskrets som äter Dr Diamantis MenoStrong multiört och säger att den hjälper väldigt bra. Önskar dig fortsatt fina dagar i Frankrike 🙏
Känner igen dina symptom, samma som många av oss andra. För-klimakteriet är ingen lek. Dessutom är det tyvärr så att om man har/har haft svår pms så är det oftast så att för-klimakteriet blir tufft också.
När det gäller sömnen så är det kortisol nivåerna som åker upp pga hormonerna som inte har en jämn nivå utan åker upp och ned. Hade själv problem med att jag somnade på kvällen men vaknade vid 2-tiden och kunde sedan inte somna om. Kände att kroppen gick på högvarv.
Var inte rädd för att ta extra östrogen! Vi behöver det när den egna produktionen minskar och förutom att besvären blir bättre så hjälper det mot hjärt- kärlsjukdomar, benskörhet och demens.
Enligt en forskare jag lyssnade på så minskar vår hjärna när östrogenet minskar och vem vill ha det så?
Jag hoppas du snart kommer känna bättring med Novoferm! Tack för att du delar med dig och lyfter detta ämne som är så viktigt! Tack också för en fin blogg. ❤️
Jag har ätit novoferm i 2 år snart.
Helt plötsligt kändes det som att livet tog slut och jag fattade ingenting, inget var roligt, inget att se fram emot, humöret och ilskan jag hade var förfärlig!
Kände inte igen mig själv och kände att jag var på en transportsträcka mot döden… skulle livet vara såhär?
Fick tips av en väninna att träffa en en gynekolog som är specialist, en gammal man, som sa, apropå min transportsträcka till döden…”vet du vad, såhär ska du inte behöva känna, det ska vi ändra på”!
Såg glad att jag tog mig dit, förändrade hela mig och jag är mitt vanliga jag igen. Nu är livet toppen och jag kan känna lyckan och livet i mig igen! lycka till 🙂 💗
Tack för att du skriver om det här Kristin!
Det är så värdefullt för alla som är mitt upp i det – eller som jag själv – som närmar mig 40 med fruktansvärd PMS och jag tänker varje månad ”hur ska det bli när jag närmar mig/kommer in i klimakteriet?”…
Att det finns hjälp att få känns betryggande.
Hoppas tabletterna hjälper dig att komma tillbaka till att känna igen dig själv.
Vilket bra kommentarsfält! Jag har flera av symptomen som beskrivs och har tänkt söka hjälp. Men det tar emot eftersom det känns som att man måste vara så påläst själv, veta vad man vill ha för behandling och leta upp rätt gynekolog innan man börjar. Det liknar mer att projektleda sin egen hälsa än ”att få hjälp”. 😓 Men tack för att du lyfter detta och att alla ni andra fyller på med info!
Min mens slutade tvärt från en dag till en annan när min pappa gick bort. Jag var då 44 år. Kroppen kan tydligen reagera så. Därefter följde år av stor stress och nära på PTSD pga mord i familjen, så det var svårt att skilja på depression och klimakteriebesvär. Två i min närhet fick plåster och kände att de fick livet tillbaka och rekommenderade mig att göra detsamma. Tyvärr är det väl fortfarande brist, så det skrivs inte ut några nya. Jag fick en variant av tabletter för ett år sedan och började 1 mars. När en månad gått och jag bara blev sämre och sämre, ville tillslut bara gråta för allt och ingenting, fick jag istället rådet att avsluta. Troligtvis skulle jag kanske gått vidare någon annanstans för att få mer hjälp, men orkade helt enkelt inte mer.
I ett annat syfte, provade jag en behandling för att få fart på lymfsystemet. Hypoxi. Wow, för mig, som känt mig motarbetad av min kropp i kanske 7-8 år, så vände allt och jag tappade 7 kg vätska på 6 veckor. Fick energin tillbaka och det kändes huxflux som att gå på moln, inte i snigelslem.
Jag har fortfarande små vallningar om nätterna, men inte värre än att jag klarar av att leva med dom och det är svårt att ta beslut om att exprimentera med annat preparat, när jag mår bättre nu än på många år.
Min mamma åt aldrig något. Hur vet man om man måste?
Låter oerhört tufft ❤️ All styrka till dig!
Vill du dela med dig av vad du fick för lymfbehandling?
Åh, vad jag känner igen mig. Jag fattade helt ärligt inte att jag var i förklimakteriet. Hade några riktigt eländiga år. Är äntligen igenom det. Det är fan inte kul att bli gammal.
Vad många fina kommentarer! Det här känns som ett tryggt rum♥️
Jag är helt vilse, hur ska man veta ? Jag fyller 43 i sommar, och har fortfarande regelbunden mens, men tycker något hänt i kroppen. Jag sover dåligt med katastrofmardrömmar, har ingen sexlust alls, känner mig grinig och instabil i humöret allt som oftast. Ont i knän och en enorm trötthet i kroppen, samlar vätska och lön r mig uppsvälld och ful (hjälper inte direkt för sexlusten). Hur ska man veta om det är förklimakteriet? Är det bara boka läkartid som gäller? Och var sjutton får man tag på en bra gynekolog i Stockholm? Har varit till så många konstiga att jag tappat hoppet och känner mig otrygg.
Femcare!! Så bra och vanlig vårdavgift.
Vad bra att du tog tag i detta!
Du får utforska vad som du trivs med.,
Jag blev inte helt nöjd med tabletter utan gick över till östogenplåster och bioidentisk progesteron som går att köpa för 5 euro asken på apotek i Spanien, Grekland och Italien bla. Finns i Sverige numera men då får man kämpa lite med att få recept. Det var en nyckel till bättre sömn och jag är nöjd och vill aldrig vara utan. Lycka till med din resa!
Vad heter dessa? 🙂
Estradot. Finns även under andra namn men det ska innehålla estradiol.
Progesteronet heter olika för olika märken men vanligast Utrogestan.
Hej Kristin,
Jag började äta Novofem för 4 månader sedan, Jag kände mig lite likgiltig över livet och hade förjävliga svallningar, både dag och natt och hade svårt att somna. Jag är 50 år.
Men jag skojar inte..mina problem nästan försvann efter 1 månad! Jag mår mycket bättre, är sugen på livet och har börjat träna igen:) hoppas att det funkar för dig med❣️
Mvh Anna
Kära du,
Fattar så vad du stått i och står i… Förklimakteriet kan verkligen vara brutalt. Efter liknande upplevelser som du (med pålägg av post covid och reumatisk sjukdom) så konstaterade vården att jag gjort allt jag ska för att må så bra som möjligt (mat, träning, ingen alkohol, ingen rökning, sömn osv) och att jag skulle få Novofem. För mig gjorde det all skillnad! Inte så att allt har löst sig, men helt plötsligt kände jag igen mig själv igen och mina känslor blev rimliga och möjliga att förstå igen. Jag hoppas så att du känner att du blir hjälpt av dem! Önskar dig massor av omtanke mitt i ditt utforskande av hälsa i den här tiden av livet. ❤️
Fint att du delar. Tycker det är så viktigt att vi alla kan prata om flickors och kvinnors hälsa genom livet.
Var först när jag fött barn, efter 30 och sökt vård för förlossningsskada (efter att ha väntat det ”magiska året” och knipt till förbannelse..) som en läkare för första gången frågade mig hur jag mår genom min cykel. Det var snabbt uppenbart för henne att jag har PMDS.
Nu äter jag escitalopram (antidepressiv medicin) intermittent, alltså efter ägglossning och dagarna innan mens. Jag mår så mycket bättre. På sätt och vis en sorg att ha åkt hormonell bergochdalbana i mer än halva mitt liv men samtidigt så skönt att få en förklaring och framför allt hjälp. Att slippa tankar på att: skilja mig, säga upp mig eller ännu värre.. under några dagar varje månad gör såklart livet så mycket lättare för alla, inte minst mig själv. Det är jag värd!
Önskar dig all lycka på din hormonresa, fortsätt gärna att dela! 💛
Hej! Jag är snart 54 och har alltid tränat och varit aktiv tills nång gång under 2021-2022. Då gjorde allt ont i kroppen, sömnen blev usel och man sa knäartros. Av en fantastisk slump fick jag snabbt en tid hos klimakteriespecialist i maj 2024 och jag har ätit hormontabletter sedan juni förra året. Fick livet tillbaka! Sover på nätterna, kan springa igen eftersom knävärken försvann, kan göra squats och sitta på huk igen. En massa andra fördelar också! Jag märkte effekt redan efter ett par dagar och är fortfarande full av förundran. Äter nog samma kombination som du fast den heter något annat. Så många kroppsligheter som återkom och fungerade igen.. att inte ha ont i kroppen, att kunna styrketräna igen, på mina villkor🙌🏻🙌🏻🙌🏻
Jag önskar att fler skulle få hjälp utan att behöva söka upp den själv…
Tack för dina fantastiska Frankrikebilder🥰 jag har en målbild numera, att fira jul med ostron och champagne 🥂🦪
Hej, äter samma sedan 2 år. Jag är 53 år. Bättre och jämnare mående, inga vallningar – hade på nätterna tidigare. Fortfarande blödningar men tycker att de minskar i mängd varje tillfälle. Fick hypotyreos samtidigt med klimakteriet började. Lite lika symtom. Så äter levaxin för det.
Kul att höra hur du mår efter ett tag. Hoppas på bättre mående för dig. Å så fint du har i Frankrike, längtar efter vår nu.
Du är inte ensam.
När jag sover vaknar jag i en sjö av mitt eget svett🫤
Jag har aldrig tränat så mycket & / eller så hårt i hela mitt liv och ändå ser det ut som att jag äter tårta till frukost. Helt svullen runt magen.
Kämpa, det är skönt att du lyfter din klimakterie status. Eftersom det inte är det skönaste/hörligaste samtalsämnet i lunchrummet.
Har ätit samma piller i drygt två år nu. Jag tycker att de hjälper. Inte lika jobbig pms, inga vallningar, jämnare i humöret. Skönt när mensen blir lite regelbundet igen också. Men tyvärr har jag nu efter två år börjat må sämre igen. Extrem trötthet trots att jag sedan jag började ta dessa piller sovit mycket bättre. Har bokat tid hos läkaren. Kan ju vara något annat. Hoppas du kommer känna skillnad och må bättre 🩷
Använder estradiolkräm på huden och progesterontabletter. Man måste ta progesteron också såklart. Utan dessa hade jag behövt gå på starka antidepp och behövt sluta röra på mej, hade enorm höftsmärta i flera år. Allt detta borta nu. Inte på topp som vid trettio men jag mår bra! Hälsar 49 åring.
Ps. Jag vet att jag måste sluta med kaffe när jag håller uppe med kaffet då mår jag sjukt bra! Men är så beroende..
Hur lång tid tog det innan du märkte skillnad?
Jag ska börja med kräm och tabletter på måndag.
Jag unnar mig kaffe en eller två gånger i veckan. Då behöver jag inte vara helt utan, men det är på en nivå som kroppen accepterar. Kaffe på lördagmorgon har blivit en ännu större högtidsstund!
Är precis där med! Mitt började smyga på vid 40 med en himla massa märkliga synptom, är 49 nu. Vet ibland inte hur jag ska orka en enda dag till. Humöret, måendet, den blöta filten, sömnen som är det värsta och så kroppen då (vad händer? Är svullen och har ont). Vallningarna skulle jag klara av att leva med. Har testat bioidentiska hormoner men mår ännu mer kasst med dem. Så klart, varför skulle jag bara en av dem som det funkar för? Alltså är det här domen för resten av livet? Eller lägger det sig efter menopaus ( hoppas det).
Åt precis samma tabletter som du fått. För
mig var det som att dra upp en rullgardin. Sömnen blev otroligt mycket bättre, mina kolsvarta tankar som kom cykliskt försvann, min dimmiga hjärna blev klarare. På det hela taget blev livet så mycket lättare. Efter några månader påpekade min man att jag var så mycket gladare människa nu. Så, tack för hormoner!!! Efter 1-2 år gick jag över till Activelle som passar senare i klimakteriet.
Jag vill säga till alla kvinnor som lever med den gamla föreställningen att hormoner skulle vara dåligt. Det är en myt som kommer av en ovetenskaplig rapport från 80-talet. Hormoner är tvärtom bra för massor av saker! Förutom det uppenbara; att man mår bra (!), slipper vallningar, får tillbaka sexlusten etc etc, så förebygger det bl.a. hjärt- och kärlsjukdom och inte minst benskörhet. Absolut ska man kolla vad som gäller om man har ärftlig risk för bröstcancer, men det finns spray och plåster. Om man är tveksam; läs på och besök en bra gynekolog. Byt om du inte är nöjd med den du har! Min mamma är över 80 och tar fortfarande lite östrogen.
Jeg bruker spray (Lenzetto), nettopp som du sier fordi hormoner via huden er bedre for kroppen, og så tar jeg også progesteron, som alle med livmoren i behold må ta. En venninne er så redd for å ta hormoner, ”tilføre kroppen hormoner”, enda hun sliter og ikke har familiehistorikk som tilsier at hun ikke kan ta hormoner. Jeg sa: ”Men hva tror du at p-pillene du har tatt hver dag i over 30 år, inneholder?” Mine utallige symptomer forsvant i løpet av 3-4 dager da jeg begynte med østrogen; hadde aldri klart meg uten. Men man *må* sjekke seg: Jeg går til *både* mammografi og utvendig ultralyd av brystene hvert år, og jeg sjekker tykkelsen på livmorslimhinnen minst én gang per år. Og ikke glem celleprøver!
Vad är utvändigt ultraljud av brösten? Har aldrig hört om det.
Det er et supplement til mammografien, for ikke alt kan oppdages på mammografi (f eks hvis man har tett brystvev, som jeg har i ett bryst), og da kan ultralyd være et bra supplement. Mammografiklinikken min i Oslo tilbyr det. Samme som gravide tar, på en måte. Gynekologen min anbefalte å ta begge undersøkelser hvert år, og jeg betaler for det selv.
Jag var i samma ålder då det började för mig, fick en utmattningsdiagnos men förstår nu att det var förklimakteriet. Hade urinvägsinfektioner, sov dåligt och var väldigt nere tills jag till slut läst på så mycket att jag sökte hjälp på en kvinnoklinik och först då fick jag rätt hjälp. Nu äter jag östrogen och progesteron och sov bättre relativt snabbt, vad gäller humör och energi tog det lite längre tid men jag valde att gå i terapi parallellt. Nu har det gått en tid men det har vänt, jag börjar känna igen mig, tankarna är klarare, jag är i bättre i balans än på länge och känner att jag faktiskt kommer ut ur det här som en starkare och bättre version av mig själv. Jag hoppas att detta ger dig hopp och jag vill också tacka dig för att du skriver om klimakteriet i din blogg för vi är många som känner igen oss och det är viktigt att vi delar med oss av våra erfarenheter. Ha tålamod, en dag i taget så kommer du snart må bättre. Kram!
52 år och käkar samma piller sen flera år och det är en sån enorm skillnad på mitt mående! Hjälper 100% på störd sömn och vallningar som var mina problem. Otroligt tacksam för dessa!
Spännande. Själv är jag 38 och känner också att något händer i kroppen, igen liksom! När ska en kvinna få vila och hitta sig själv?! Har under tre års tid samlat massor av vätska nattetid även om jag har en striktare kost och dricker minst två liter vatten om dagen. Ingen vill liksom ens kolla om det har med hormoner och klimakteriet att göra när jag är i den åldern jag är i. Testats för en massa annat men allt är bra säger dem. Ser fram emot att följa dig och dina upplevelser kring detta.
Anna, vill bara säga att du ska stå på dig och få det undersökt! Jag själv slutade få min mens vid 39 år och hade alltså varit i förklimakteriet i flera år utan att ha en aning..
Tack! Jag ska försöka stå på mig. Detta är ju inte det enda som blivit märkligt de senaste åren. Mensen beter sig konstigt, min pms är 50 ggr värre, jag känner att jag har svårt att hålla tätt vid ägglossning m.m.
Jag är 41 och förra året sökte jag vård för min milslånga lista med symptom på vårdcentralen. Deras svar var ”nej, det kan inte vara för-klimakteriet för du är för ung”. Jag ringde direkt till gyn, de var inte direkt sugna på att ta emot mig heller. Men efter att läst deras egna interna riktlinjer (som jag hittade vid en googling) kunde jag stå på mig. Efter ett besök, får mina äggstockar inte ens gick att hitta (!), har jag nu estrogel och livet är inte helt tillbaka med till 80%. Mina besvär började runt 37-38 års ålder. Du har rätt till hjälp!