Något jag tänkt på det senaste.

Att få energi av att jobba?
Jo, men så kan det vara för många.
Frågan är varför vissa blir så otroligt provocerande av detta  – de kan liksom inte låta bli att ge gliringar liknande ”Du borde sakta ner på tempot” , ”fattar inte hur du hinner allt – blir alldeles matt av dig” eller ”Oj oj oj, dig ser man ju verkligen överallt” och ”Unna dig själv en paus och checka ut”.

Ja, men om det inte funkar för alla då. Kan man inte få blanda ihop allt till en stor klump och ha lite jobb på semestern om man vill? På det sättet kan jag ju ha lite semester på jobbet också… Så himla bra balans för mig.
Så länge det inte får negativa konsekvenser för familjelivet såklart.

Nu jobbar jag ju dock inte några vanliga arbetsdagar 8-17. Allt flyter ihop och jag jobbar då jag har möjlighet och mitt arbete är bland det roligaste jag vet.

My Feldt skriver ”Jag smetar ihop arbete med livet, för jag vet inte riktigt skillnad? ”

Precis så känner jag.

Tänk att det kan vara så stressande för många att se hur andra väljer att fördela sin tid. Jag har då aldrig i mitt liv sagt till någon som är långsam att öka tempot. Det vore ju det sjukaste!! Väldigt kränkande också faktiskt.

Om jag hade blivit sjukt stressad av hur andra väljer att göra så är det ju något Jag måste jobba på. Inte de som inte håller samma tempo. De får ju checka ut, ta digitala pauser, vila och pilla naveln bäst sjutton de vill. Jag har inte med det att göra.
En annan märklig sak – då någon kommentarer min kropp. Att ”jag har blivit för smal och borde äta upp mig”. Helt otroligt faktiskt!
Har aldrig i hela mitt liv sagt till någon att de borde äta mindre för de har gått upp i vikt.

Dessa kommentarer känns inte som de är sprungna ur välmening –  man borde vända spegeln mot sig själv istället och fråga sig  varför man blir provocerad. Försöka jobba på att få bort den känslan istället för att tycka till om hur andra väljer att spendera sin tid.

Kommentarer till “Jag smetar ihop arbete med livet

  1. Så bra inlägg Kristin.
    Önskar dig en toppendag! Fortsätt att vara den du är, i DITT tempo. Såklart en av dina grymma skills att få gjort så mkt som du gör👍🏻Fy för att kommentera att du ska äta mer. Fått höra sådant på olika sätt. Inte ens dricka grädde skulle hjälpa och så kränkande som du säger att ens kommentera sådant.
    Nej, vackra du. Skaka av dig och var precis den du är♥️
    Kram Johanna

  2. Känner en stor igenkänning på det du skriver! Jag tror att framförallt vi som driver bolag själva söker det där med att få göra saker lite på ett annat sätt. Jag – som startade bolag direkt när jag slutade plugga och egentligen aldrig gjort något annat, har alltid försökt kämpa med att få till de där rutinerna alla pratar om. Kämpat länge med att inte ”smeta” för att det känns som normen att en ska tycka arbetsveckorna är jobbiga men älska helgen. Får krypningar i kroppen av bara den tanken och att jag ”måste göra på det rätta sättet”. Själv älskar jag förändringen. Att få jobba en söndag när jag känner för det och behöver, men också få ta en lite längre lunch någon vardag och kunna ta en löptur eller gå på loppis och rensa skallen. Det känns fortfarande efter 7 år som ett otrolig privilegium men jag vet ju också att det är just det som gör att jag inte bränner ut mig. Det finns så mycket pekpinnar och ”du borde”, och stigman kring att vara kvinna och entreprenör. Jag tycker det är så bra att du lyfter olikheterna Kristin (och My) , att det kan få bli en diskussion kring att allt inte behöver vara som det alltid varit.

  3. Sån igenkänning! Jag kan ju inte vara still och vill inte heller. Kör på bara du som vet ditt tempo! Kram

  4. Jag kände mig träffad av det du skriver – delvis. Jag har en kollega som har en väldigt snabb takt. Vi har olika arbetsuppgifter, men vissa saker överlappar och dessa hinner hon nästan alltid göra ”i förbifarten”. Jag är inte alls långsam i jämförelse med andra, men hon är så snabb. Det stressar mig, jag är rädd att hon skall tycka att hon ”tvingas göra allt”. Jag har också pratat med henne om detta. Jag vet att det är en sak jag får jobba på med mig själv, att inte känna mig dålig för att jag är långsammare än henne. Och det jobbar jag på. Men. Hon ger ganska ofta uttryck för trötthet eller stressymptom. Jag tror inte att hon vet hur man jobbar långsammare, men det känns så otroligt onödigt att hon driver upp takten – sin egen och tyvärr också andras då hon kanske kunde må bättre med lite mer ”vanligt” tempo. Kan man ens försöka förklara det åt henne, och hur skulle man isåfall göra? Vi bryr oss verkligen om varandra, och det sista jag vill är att hon skall uppfatta att jag kränker henne. Det kanske är bäst att jag är tyst om saken, trots att jag är lite bekymrad.

    1. tusen tack för din kommentar! Så intressant. Bevisar bara hur olika vi människor är och hur viktigt det är med kommunikation och respekt. Så lätt att missförstå varandra och bara se ur sitt egna perspektiv.
      Jag har alltid varit snabb och samtidigt haft svårt med min koncentration, det har tvingat mig att göra allt fort så jag inte tröttnar o lägger av. Ofta har jag funnit det otroligt frustrerande när folk lagt flera dagar på saker jag gjort i förbifarten och jag har verkligen jobbat på att fatta att alla är olika. Jag har förstått att jag stressar andra och det är inte min mening – man får hitta en balans mellan kollegor o sluta jämföra sig. Alla är viktiga och har sina egna unika kompetenser som tar arbetet framåt. Livsfarligt när man börjar jobba emot varandra och börja störa sig på varandra, hatar känslan!!
      Kram till dig

    2. Jag känner igen behovet att kommentera andras liv och tänker att det beror på min egen osäkerhet att duga som jag är. Jag vill hitta någon som är lika som jag. Men ju äldre jag blir destu mindre behov har jag att jämföra mig med andra och istället bara vara som jag är och vara nöjd med det och det är skönt.

  5. Grymt bra skrivet! Du är fantastisk i det du gör och för min del så tycker jag din klokhet genomsyrar allt du förmedlar på bloggen. Därför är det så konstigt att folk inte litar på att det du gör är bäst för dig/ er… Sedan är jag så grymt fascinerad över hur olika vi alla är! En ”tröttis”som jag som blir helt snurrig av att ha många projekt samtidigt tycker det är toppen att människor som Du finns- ni gör min värld bättre. ”Kärleksglasögonen” på!

  6. Helt rätt! Man har olika behov och mår bra av olika saker och det är ok. Heja!

  7. Hej! Först och främst tack för en vacker och mycket insiktsfull blogg. Intressant det här ämnet om att arbeta mycket och att ”smeta ihop jobbet och livet”. Funderar på det en lång stund och kommer direkt att tänka på mig själv och det liv jag levde förut under många år. Då arbetade jag som fastighetsmäklare under många år och levde precis så. Dessutom hade jag egna hästar, tävlade och utbildade mig till sportdomare och jobbade med det på helgerna förutom arbetet som mäklare som pågick sju dagar i veckan. Allt var ju så roligt. Bakade bullar och mat, bjöd på släktmiddagar och fixade det mesta med barnen och familjen. Jo, jag var trött ibland men allt var ju så roligt! Plötsligt en dag efter många år blev jag så trött och inget var roligt längre. Insåg att jag hade kört för hårt i många år. Märkligt nog kom insikten först långt senare. Det jag vill säga är att man inte alltid märker under tiden hur trött man är ”för allt är ju så roligt”. Så var det i alla fall för mig. Till alla duktiga fantastiska kvinnor där ute: Var rädda om er! Kram

    1. Ja, precis. jag har också haft sådana perioder i mitt liv men det har ju inte alls funkat för mig. Man lär sig av sina misstag och får försöka finna balans. Det kan vara svårt när man vill så mycket och allt är skoj. Jag har blivit väldigt bra på att tacka nej och undvika situationer som ”bränner ut” mig. Tack för din kommentar.

  8. Igenkänning på det du skriver! Jag får ofta kommentarer om att jag borde stressa mindre och jobba mindre, många gånger istf grattis när jag faktiskt uppnått något jag är stolt över. Tycker ganska många gånger att det handlar om behov av att förminska, inte välmening. Jag gillar mitt liv – där liv och jobb är sammansmetat. Tack för fina ord ❤️

Kommentarer stängda