När jag är lite nere och vill må bra så ringer jag Lisa och frågar om vi kan ses lite. Det är helt egoistiskt alltså… men jag hoppas hon gillar mig också såklart. Hon är den skönaste jag känner till och jag går alltid därifrån med ett stort flin på läpparna och lite lättare i bröstet.
Har ingen aning varför jag fångade henne med en kniv och en klematis. Klematisen skulle i alla fall ut på altanen men kniven vet i sjutton vart den hörde hemma.
Johanna och jag åt vår lunch hos Lisa förra veckan. Det var så himla soligt och härligt på verandan utanför ateljén.
Vi fick varmt vatten med mynta i. Givetvis.
Sedan valde Johanna ut små prints och packade med hem till Göteborg.
En van position. Vet inte hur många foton jag har på den här tjejen då hon står exakt så här…
Favorithyllan. love it.
Tack och hej Lisa. Du är ta mig fasen ett lyckopiller som jag är helt beroende av. Kommer snart igen.
