Under mina år som kreatör har jag mött många andra som ibland känner sig hotade – av att någon ska “ta” eller redan har tagit deras idé, stil eller uttryck. En ganska vanlig känsla, tror jag. Jag har också känt den där lilla taggen ibland. Den kan smyga sig på, särskilt om man är trött eller osäker.
Men jag tänker också att rädslan för att bli kopierad lätt kan ta över och börja styra mer än den borde. Det blir som ett filter på allt man gör – en broms snarare än en motor. Den kan göra att man håller tillbaka, att man inte vågar samarbeta eller dela med sig. Och det är synd.
Jag har själv fått höra att jag härmar andra – med min stil, mina bilder, min inredning, mina linnekläder, mitt sätt att jobba. Och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra när det sker, för jag upplever inte alls att så är fallet. Så vitt jag vet har ingen patent på att måla en vägg i en viss kulör, fotografera en frukost i motljus, sy upp en linneblus eller köpa ett hus i södra Frankrike.
Självklart inspireras jag av livet, av miljöer, människor – ja, ibland kanske till och med av någon annans idé. Men det är inte samma sak som att kopiera. Skulle du till exempel låta bli att skaffa dig ett hus i Frankrike av rädsla för att härma någon? Eller alternativet att inte skapa content runt en frukost i motljus? Inte måla om i en kulör du sett hos någon annan och förälskat dig i?
Inte starta ett varumärke som gör vackra kläder?
Känns liksom inte som ett rimligt krav för att ”inte härma”. Du missar ju så mycket av livet om man tänker så.
Nästan all utveckling sker genom att vi inspireras av varandra, bygger vidare på varandras idéer, samarbetar och delar med oss.
Så jag tror alla kreatörer inspireras av andra. Det är ju så vi utvecklas. Och jag tror att det viktigaste man kan göra är att fortsätta framåt. Att vara nyfiken, våga prova nytt, och inte fastna i vad andra kanske tänker om en. Och om andra kreatörer inspireras av det du gör och skapar något liknande, så är det bara ett fint bevis på att du gör något riktigt bra – det är både beröm och bekräftelse på att du är grym på det du gör och gör något unikt som inspirerar andra.
Jag minns en kvinna jag jobbade med som var så rädd att bli kopierad att hon knappt vågade visa upp sitt arbete och sin produkt. Och jag fattar det, men det blev ju också ett hinder för henne själv. Ingen visste vad hon skapade – och då var det också svårt att bygga något som kunde växa och få en målgrupp som var intresserad av produkten.
Så till dig som känner dig osäker ibland: ingen kan ta ifrån dig det som är ditt. Och om någon faktiskt härmar dig rakt av, så kommer det ändå alltid synas vem som är originalet. Du är du. Det kan ingen kopiera.
Och till oss alla: låt oss fortsätta dela med oss. Av kunskap, pepp, tips, inspiration. Världen behöver mer av det.
Tack för upplysningen om byxorna!
Varsågod 🙂
🧡
Jag yrkesarbetar eller rör mig inte i branschen som intresserar sig och blommar för utseende, kläder, trender, heminredning men tycker mig ha förmågan att njuta av konst, människor med vackra egenskaper, hemtrevliga hem, vacker natur. Denna blogg besöker jag för tänkvärda texter, vackra foton, ge näring till egen kreativitet.
Undrar om det inte är så att när man, så som det mycket är i vår samtid, tappar kontakten med det som är jordnära, kärleksfullt, äkta, också tappar kontakten med sin känslobana till välmående och kontakten med det som magkänslan säger om den bara får chansen. Att förmågan att känna att man duger, uppleva förnöjsamhet, tacksamhet och därmed kunna uppskatta LIVET sinar i takt med att man sneglar till höger och vänster och jämför. Att inse att den trendiga kjolen som den har inte kommer bringa välmående, för lycka kommer inte med inköp. Detta är nog, ihop med andra faktorer såklart, vår tids sorg och en stor anledning till att vi inte är särskilt….lyckliga?
Mindre yta och mer empati. Och att vi ser varandra, bryr oss. Detta önskar jag.
Nu har jag svävat ut, ev i fel spalt, må det så vara då
– ha en fortsatt fin sommar 2025 !
Tack för tänkvärd reflektion ~ du har verkligen en poäng ♥️
Om det är något livet lärt mig så är det att jag inte blir lyckligare av mer prylar eller ”rätta trendiga” kläder 🙂
Men visst kan man vara intressed av mode, inredning, trädgård och allt kreativt runt detta ändå ♥️
Har aldrig tänkt tanken att du härmar någon. I mina ögon är du någon som ”har det i sig”, att det du gör kommer inifrån och ut – inte tvärtom. Ändå är det väl vackert att kunna se saker i sin omvärld och låta sig inspireras av det som man tycker om. Det vore väl tråkigt annars? Jag blev t e x helt tagen av den vackra husväggen du står framför. (Snygg färgkombo du har!) 🧡🩶🧡Var finns det huset?
Undrar också 🥰 Vilka underbara byxor du verkar ha. Varifrån kommer dessa aprikosdrömmar? 🧡
Hittade det här svaret i en annan blogg:
På en husvägg i Varberg sitter ett ljuvligt konstverk i form av ett gigantiskt frimärke. Ett sådant där som får en att stanna upp och bara le. Det gjordes av den lokala konstnären Lennart Linjer, som jag förstår även verkade som bildlärare på gymnasiet i Varberg i många år.
Tror du inte byxorna kommer från Krickelins shop?
🧡🧡🧡
Vad intressant med konstverket 🧡 Det var verkligen så fint!
Nej tror inte byxorna kommer från Kristins butik 🧡 har kollat o den nyansen har jag inte sett 🧡 men det var en underbar nyans 🧡 Så om någon har upplysningar om byxorna så vore jag tacksam 🙏
Detta är ett par jeans från varumärket CLOSED
Du har så härlig blogg. Undrar bara om du inte kan ta patent på just din design och kreation?
Man tar patent på uppfinningar som är tekniskt unika – och visst, det går också att varumärkesskydda en logotyp eller design. Men det är både kostsamt och tidskrävande att driva sådana processer, och helt ärligt: personligen har jag aldrig känt att det är där jag vill lägga min energi. Jag gör ju dessutom produkter som inte på något sätt är unika ~ många gör kläder & smycken. Men det är klart att jag försöker vara unik på mitt sätt o sticka ut från mängden.
Om någon vill kopiera – så får de väl göra det. Det blir ändå aldrig samma sak. För det handlar inte bara om en produkt eller en bild, utan om känslan, kommunikationen, uttrycket bakom. Och de som kopierar brukar ofta snubbla på vägen ändå.
Själv vill jag framåt – jag gör nytt, jag utvecklas, jag hittar nya spår. Och det är där jag vill lägga min kraft. 🙂
intressant ämne du tar upp.
När man ser på innehållet i svenska influencers bloggar osv, så är det en stor likriktning överlag, Ganska få som sticker ut och har skapat något riktigt unikt och originellt, oavsett vad det handlar om, mode, mat, resor, inredning, livsstil. Det är mycket inspiration av varandra och mycket danskt o franskt, lite överdrivet enl mig.
Men vi är flockmänniskor och påverkas av varandra och vill höra till.
Inte lätt att uppfinna hjulet igen heller, det mesta är redan exploaterat och sen blir det upprepning och tappar sin kraft och charm.
Din blogg är därför numera en av de få jag läser eftersom du berör andra delar av livet på ett öppet och fint sätt, blandat med vackra bilder blir det väldigt bra. Trevlig söndag!
Hos mig hittar du både franskt och danskt – precis som hos många andra. För jag inspireras också av fantastiska kreatörer som Elsa, Sofia, Systrarna Dixdotter, Emily och flera andra. Vi har så många generösa svenska inspiratörer som delar med sig av sina hem, recept, trädgårdar och vardagsglimtar. Det är jag verkligen tacksam för.
Jag tycker det är fint när man ser flera kreatörer utforska liknande uttryck. Det känns inte alls ängsligt eller ”härmigt” i mina ögon – snarare en helt naturlig följd av det kreativa flöde vi alla är en del av i det medielandskap vi lever i.
Roligt att du gillar min blogg – stort tack!!!!
Jag håller med om att det är vackert hur vi kreatörer inspireras av varandra, och att uttryck får leva vidare i ett slags gemensamt flöde. Samtidigt vill jag vara ärlig med att jag ibland har känt mig osynliggjord, när idéer eller uttryck jag jobbat med länge plötsligt syns hos andra, väldigt lika, men utan erkännande. Det är en skör plats att stå i, särskilt när ens skapande kommer från något djupt personligt.
Jag tror verkligen på generositet, men också på att våga se och erkänna var inspirationen kommer ifrån, även när det inte är från de mest synliga personerna. För det är så lätt att följa strömmen när något blir populärt och lyfts av ’rätt’ kreatörer. Då glöms ofta de som gått före, de som kanske inte har samma räckvidd men vars arbete ändå påverkat.
Det är svårt att vara helt unik idag, vi rör oss alla i samma landskap. Men att vara öppen med sina influenser är också ett sätt att vara sann. Att ge cred är inget som förminskar det egna, det är ett sätt att bidra till en starkare, mer respektfull kreativ kultur.
Jag vill förtydliga att det jag skriver inte är riktat mot dig eller någon särskild person, det är mer en allmän reflektion jag burit på ett tag. För vi rör oss alla i ett kreativt landskap där idéer flyter, inspireras, upprepas och förädlas. Egentligen är det ju ingen som uppfinner något helt nytt idag, utan vi bär alla på influenser från andra, medvetet eller omedvetet.
Men just därför tror jag det blir extra viktigt att vara öppen med vad som påverkar oss. Att ge erkännande när något faktiskt är inspirerat av någon annan, även om det är små detaljer. Det förminskar inte det egna, utan visar bara på generositet och respekt. Kanske framför allt: det stärker den gemenskap många av oss vill känna i det kreativa arbetet, snarare än att tävla om vem som var ”först”.
Hej Sussi ~ håller verkligen med dig. Credda den som creddas bör. Inspireras och om man gör något liknande bör man absolut berätta källan.
” Det är svårt att vara helt unik idag, vi rör oss alla i samma landskap. Men att vara öppen med sina influenser är också ett sätt att vara sann. Att ge cred är inget som förminskar det egna, det är ett sätt att bidra till en starkare, mer respektfull kreativ kultur.”
Skulle inte kunna sagt det bättre själv.