Men snälla ni. Jag har fått en riktigt tuff start på det nya året, med både privata prövningar, sjukdom och ett arbetsschema som inte lämnat mycket andrum. Jag kan knappt minnas när jag senast kände mig genuint glad.
Sedan torsdag kväll har jag legat däckad i en tung bihåleinflammation och, helt ärligt, vill jag ibland bara kliva av allt och slippa vara med just nu. This too shall pass, mantrat rullar inom mig och jag övar på acceptans. Jag, som har sinnesro som värdeord under 2026, kan inte låta bli att hånskratta åt ironin. För just nu känns det väldigt långt borta.
Så ja, det blir ett lite tråkigare bloggande just nu, med pauser och mindre inspiration. Det är inte så kul, varken för er eller för mig, men så ser livet ut ibland när det skaver. Men snart kommer det mer härlig inspiration igen, och förhoppningsvis också något klokt att skriva om.
Idag har jag i alla fall duschat, krupit i ett par jeans, satt håret i en knut och lagt lite rouge på kinderna. Nu ska jag hjälpa till med flytten. Mina fantastiska kollegor och familjemedlemmar har stöttat upp när jag varit sjuk, och jag känner mig oerhört tacksam och ödmjuk inför allt de gör.
Tusen tack för alla era tips på hur man tar sig igenom en bihåleinflammation. Jag sköljer med den här två gånger om dagen nu, men känner mig fortfarande helt tung i huvudet. Det känns som att ögonen ska ploppa ur skallen när som helst.
Jag hann dessutom fylla år mitt i allt detta elände. Ändå var det faktiskt mysigare än när jag fyllde 45, då låg jag i rejäl magsjuka och familjen vågade knappt passera mitt rum. Januari alltså… ett riktigt helvete.
Tur att månaden snart är slut, redan till helgen, så att vi kan ta sats mot våren, ljuset och lite lättare dagar. Hoppas ni fått en bra start på veckan.
Men fy, det låter helt gräsligt. Hoppas att du snart mår bättre.
Liebe Kristin, Ich schreibe Dir diese Nachricht in meiner Sprache deutsch, dann kannst du sie übersetzen, dann gibt es wahrscheinlich weniger Fehler. Nasennebenhöhlen, ich kämpfe jeden Winter erfolgreich dagegegen und was mir als Einziges hilft ist eine Kombination aus verschiedenne Maßnahmen. Jeden Tag viermal konsequent mit heissem Dampf und Eukalyptus inhalieren. Keine Kamille, kein Salz..! Eukalpytus (hier heisst das Transpulmin Balsam). Dann abschwellendes Nasenspray und Tabletten mit Efeu-Extrakt (hier genannt Sinupret) einnehmen.
Wichtig, das Inhalieren konsequent durchziehen und mindestens eine Woche länger als deine Beschwerden, sonst kommt es wieder zurück.
Ganz am Ende der Behandlung umsteigen auf Nasenspray mit Cortison für etwa drei Tage.. dann fühlt sich das alles weniger geschwollen an, dann hast du es geschafft…
Aber wie gesagt, das Wichtigste ist das Inhalieren, heiß, dass tötet die Viren und lässt die Schleimhäute abschwellen.
Takk for at du minner meg på å stoppe opp, Kristin!
(Vet vi har bihuler av en grunn, men er usikker på om skaperverket tenkte gjennom plasseringen av de – plagsomt nær vitale funksjoner som tankevirksomhet, syn og hørsel. Foreslår bihulene flyttet til f. eks. en av tærne…)
Stopper opp ved teksten din. Denne perioden er utrolig arbeidsintensiv for meg også; jeg vil og må så mye mer enn det som er mulig. Verken dagene, hjernen eller kreftene strekker til. Mine valg om positivitet og naivitet i møte med mennesker krever sitt av meg akkurat nå. Vil så gjerne tro det beste om mennesker, men det innebærer også at jeg jevnlig skal gjennom perioder med høyere dramafaktor enn det jeg har rigget livet mitt for. Det er en del av livet, men hvorfor, hvorfor, hvorfor må folk dundre inn i mitt liv uten å henge fra seg dysfunksjonaliteten sin ‘i garderoben’? Jeg vet jo hvorfor. Altså. Det er jo min rolle i hele dette livet å sortere og rydde og være fredsskapende styrke i andres liv. Og jeg trenger innimellom påminning, kanskje, om hva som er og ikke er mitt(medavhengig), og hva som er meg selv som person – og evnen til å la andre eie sitt drama, sin ‘dysfønk’. Gud vet at jeg har min egen bagasje. Men må det hele spille seg ut i januar 2026, undrer jeg meg?
Mitt i en verdenssituasjon som ikke er til å tro, dessuten.
Ta vare♥️
I feel you!!!! Tack för att du delar. Stor kram K
Bästa Kristin, krya på dig och hör hur du kämpar på! Här är det samma, börjat året med influensa hela familjen, massa privata saker samt jobb som inte gått vägen.
Hästens år börjar 17 februari, då vänder det!
Tycker väldigt mycket om din blogg som alltid känns äkta och inspirerande!
Tusen tack kära du! Vi satsar på att vända skutan nu i februari för oss bägge nu då 🙂 Stor kram och pepp
ÄLSKAR detta inlägg. Förutom att du då är sjuk, det är ju inte så kul. Men sårbarheten, tillåtelsen att känna att du inte är så glad nu. Fy bubblans vilket fint inlägg.
Fint att du uppskattar,. Tack! stor kram K
Tack för att du bloggar även om sjukstuga. Det är inte alls tråkigt att läsa om. När man själv är där känns det mindre ensamt. Krya på dig!
Tack kära Kattis!
Krya på dig!
(har ett tips som är jättekonstigt men som verkade funka när jag testade på ett av mina förkylda barn – håll för näsan och andas ut, håll sedan andan och ”nicka” upp och ner tills du behöver andas igen. Upprepa 3-4 gånger och sen släpper nästan allt snor. Det ska bero på nånting med koldioxid som gör att näsan sväller av, och nåt mer jag inte minns. Kostar ju inget att testa i alla fall!)
Spännande! Ska testa! tack för tips! kram K
Heja! Förstår att det känns tungt. Lycka till med flytten och allt spännande som ligger framför er i de nya lokalerna. Det ser så fint ut.
Tusen tack Monnah!
Din stackare. God bättring och snart vänder det förhoppningsvis!
Tack fina, kram