Jag har haft en hudförändring i mitt ansikte under ett tag som började klia och efter lite googlande beslutade jag mig för att kolla upp vad det var hos en hudläkare. Eftersom min farmor blev sjuk i hudcancer så var jag lite orolig helt ärligt.
Det visade sig vara en solskada som gick att behandla men det var igen fara för Malignt melanom i detta läge. Phu.
Jag har aldrig gjort något med mitt ansikte och hud mer än att använda bra krämer, sitta i bastu, kallbada, äta bra mat, dricka mycket vatten och tränat. Men jag har också påverkat den negativt med solarie på 90-talet, varit dålig på att använda spf och många års cigarettrökning.
Jag är 46 år nu och det syns absolut att jag åldras. Såklart. Speciellt på dessa osminkade bilder då jag dessutom är rätt sjuk denna vecka. Minst sagt sliten. Men vill ändå visa. Vet att jag själv är en del av den kurerade tillrättalagda värld som påverkar många eftersom jag arbetar som influencer.
Mina påsar under ögonen blir bara större och större. När jag är stressad och sovit dåligt får jag ett blåmärke under höger öga. Mina ögonlock hänger en del. Jättemycket solfläckar. Ytliga röda blodkärl som typ brister då och då. Ett födelsemärke som bara växer sig större vid sidan av näsan. Ja, vanliga saker som händer i en kvinnas ansikte när det åldras.
Och nu när jag ändå var på den där hudkliniken så frågade jag om man kunde göra något åt den växande ”vårtan” på näsan och kanske även något åt blodkärlen. Det visade sig att man kan använda en lasermetod som heter IPL. Några behandlingar och rätt så dyrt. Födelsemärket får man skära bort och det kostar såklart också en peng. Kanske jag tar bort det men har inte bestämt mig än.
Har funderat mycket på ingrepp i ansikte det senaste eftersom jag tillbringat mycket tid scrollande i min telefon. En reel som den här till exempel – den gjorde mig ledsen.
Min önskan är att jag kommer vilja åldras och vara nyfiken på hur min kropp och mitt ansikte utvecklas in i framtiden. Att jag inte ska känna att jag behöver skära eller spruta in grejer. Men jag vet inte hur jag kommer känna om tio år. Det är möjligt att min åsikt ser helt annorlunda ut då.
Men min önskan just nu är att att både män och kvinnor tillåts att åldras och att inte samhället ska vara så åldersfixerat. Att det premieras att vi fokuserar på rörelse, hälsa och den inre resan.
Samtidigt som jag skriver detta vill jag inte på något sätt vara fördömande eller ifrågasätta andra.
Jag tänker mest att jag vill öppna upp en ickedömande och nyfiken dialog kring hur det är att åldras. I allt från klimakteriet till de mer ytligare delarna kring hur vårt utseende påverkar oss.
Hur känner ni? Har ni en önskan om att förändra ert utseende? Har ni gjort ingrepp och fick det er att må bättre?
Tycker ni att det är jobbigt att åldras?
Jag är 58 år och försöker omfamna åldrandet, ibland går det bättre och ibland sämre. Har inte färgat mitt gråa hår på mer än 10 år men är nu plötsligt i en svacka där jag känner mig gammal och ful med mitt gråa… Lyckan kommer inte av ett fint yttre, jag vet det men blir ändå så starkt påverkad av samhällets ideal. Försöker stå stark i det men just idag är jag svag…
Vilket fint och ärligt inlägg! ❤️ Det är inte enkelt att navigera det där och jag tänker mkt på vad jag konsumerar på sociala medier för jag påverkas som snart 47-årig kvinna. Själv har jag landat i att jag hellre jobbar på mitt mindset kring att åldras än att försöka föryngra mig själv med kirurgisk hjälp (el botox alt. fillers). Dessutom vill jag som kroniskt sjuk inte ta risken, det kan faktiskt gå fel också. Jag vet redan alldeles för mkt hur det är att ha kronisk smärta och kroniska sjukdomar. Jag vet inte hur jag gör om jag som min mamma får överhängande ögonlock som skapar irritation. Det skulle ev vara då jag gör ngt. Men annars…jag åldras och FY FASIKEN vad det är en ynnest. Jag firar varje år att jag fått leva ett år till. Det borde vara fokus, för morgondagen är inte utlovad någon av oss. ❤️❤️
Jag har drabbats ovanligt hårt av menopaus, smärta och fatige, huvudvärk från helvetet. Massa mediciner och bromsats upp av åldrandet. 12 år har sett ut så. Periodvis kunde jag inte gå. Och orken tröt så mycket att jag efter kraftig huvudvärk. Satt, el sov i en fåtölj.
Nu är jag medicinfri, men mediciner har givit kraftig övervikt och socker är överhängande. Jag har blivit tvungen att operera mig vid flera tillfällen pga sjukdom inte fetma. Och mitt sista barn togs med akut kejsarsnitt. Jag har lovat mig själv att aldrig göra en operation i ”onödan” och vill bara åldras naturligt. Men jag vill ha livskvalité och hälsa. Det är ff en bit kvar innan det är så. Men visst har jag sett dubbelhakorna, de ålersbruna fläckarna, som tydligen kommer på kinderna. Mitt mål är att försöka gå ner mina extra kilon (de är tyvärr många!) förhoppningsvis slippa diabetes och kunna röra mig. Då är jag ok med att åldras.
Kramar A
Skulle aldrig i livet göra något som inte är nödvändigt. Kan inte förstå vad det är för konstigheter, och att relativt unga personer inte är nöjda, och vill förändra sig😓. Så himla tragiskt…. Att åldras är naturligt och det är många som inte ens får det, utan dör alldeles för tidigt. Så trött på all ytlighet…ta vara på livet, lev o njut ..av att ha livet❤️
Om en tittar tillbaka på foton av sig själv så finns det både fina perioder då man blir finare på fotografier. Precis som med tyngre perioder då vi kanske inte har vårat bästa glow på bilden direkt. Tar min egen älskade moster som exempel. Hon är snart 78 år och för 2 år sedan var det stort födelsedagsfirande med många av hennes vänner på plats. Jag blev både förvånad och överraskad då hennes vänner såg 15-20 år äldre ut, än henne, fast de är jämngamla. När jag tittar tillbaka på gamla foton av henne är hon nästan alltid glad på bilderna, liksom oförskämt nöjd med livet. Hon är en mycket omtänksam person och är extremt nyfiken och utforskande. Minns att hon hade ett par mer gråa år, då hon inte såg lika ”bra ut” men efter 45-55 kom hennes glow tillbaka. När jag frågat henne om livet så förstår jag att hon inte kommer ligga på dödsbädden och ångra allt hon aldrig gjorde, utan mer som du Kristin, pissdagar som alla andra men gräver ej ner sig utan rör sig hela tiden mot nya intressen och områden. Hon är välutbildad, har både lägenhet i innerstan, stort hus vid Baggens Fjärden , elbil och två landställen. Detta har hon skapat själv. Att ta vara på dagen, kallbad, Sofias gympa, att leva enkelt men ändå resa ofta verkar vara en bra sak och verkligen noll stagnation. ADHD-driv och hon minns ej att klimakteriet var särskilt besvärligt, för det som är halvjobbigt har hon liksom inte tid med. Önskar att jag kunde lägga till ett foto på henne här men ni skulle ändå aldrig tro att hon är 76 år gammal. Viktigt att vi gör det vi kan för att leva det liv vi vill leva. Viktigare än dyrt porslin, fina märkeskläder och svindyra hudvårdsprodukter. Hon har dessutom varit rökare i 30 vilket inte syns alls, eftersom hon slutade för många år sedan. Att ta inspiration från andra är bra, men allt passar inte alla människor och att jämföra sig med andra hör till men du är ändå den bästa versionen av dig själv.
Jag vill vara mer ödmjuk till mitt åldrande. Vill kunna gå mer osminkad. Jag tycker ju alla andras åldrande är vackert, värdigt, ger karaktär, ger respekt för ert liv levt. Jobbar på att tänka så om mig själv också. En process av acceptans och av att kunna ge sig själv lika mycket värde i det som jag ger andra.
Först och främst, vilken fin porträttbild på dig. Så ärlig, så härlig. Du är så jäkla bra på det här, att mixa inredning, lifestyle, krämer, vackra kläder och ting och ändå stay normal (vad nu det är men du fattar) Fantastiskt! Och ibland ganska ofta så förändras folk i den här branschen, tappar fotfästet och seglar iväg till nåt en inte längre kan identifiera sig med. Du förändras ju givet ständigt, men du tappar aldrig grunden. Det är så fint, jag tror att vi är många som uppskattar det.
Klippet från insta på faceliftet gör mig så gråtfärdig och illamående.
När min mamma dog fick jag gråtrynkor under ögonen. Jag var 35 och åldrades tio år i fejset på två månader typ. Skilsmässan några år senare, likadant. De rynkorna har jag lite svårt med, för de är så förknippade med elände. Men övriga rynkor runt ögonen och mun, de är spännande. Det gråa i håret är spännande. Häng-röva är inte jättespännande iofsg, men den är lite som bulldeg att ta på, och ändå ganska len. Kroppen funkar, jag är stark, och jag mår tusen ggr bättre i min kropp nu, än jag gjorde för 20 år sen. Det är iofsg sorgligt om en tänker för mkt på det, men nu är nu och jag mår bra.
Hejja dig, du gör ett jättebra jobb, jämt fanimig! Kram
Tack för ditt ärliga inlägg Kristin. Uppskattar det mycket. Jag tycker det är mest sorgligt att vårt samhälle lägger så mycket tid, pengar och energi på yta. Tänk om vi/samhället lade mer tyngd på att utveckla våra själsliga förmågor? Vad skulle hända med världen då?
Jag är 45 och har inte gjort några ingrepp, kommer inte att göra det. Tycker faktiskt det vore svårt att stå framför mina barn och känna det här: ”ni duger som ni är men mamma gör tydligen inte det.” Jag vet inte, ni förstår vad jag menar? Vill se en annan värld än denna botoxfillersutslätade. Känner mig ärligt talat äldre pga alla släta botoxpannor jag ser, men det får vara så helt enkelt.
Skriver helt under på det här. Tänker på signalerna det sänder till mina tonårsdöttrar, men också vilka oerhörda pengar det finns i skönhetsindustrin. Hur mycket som faktiskt bygger på att vi aldrig ska känna oss nöjda. Känner starkt att det är en utveckling och en kvinnofälla jag inte vill bidra till.
Exakt så!
Vill visa mina barn vad jag står för, att de duger, och att jag duger & ge åldrande ngn form av pondus igen. I vår kultur har inte åldrande ngn status alls, i många andra finns det en annan inställning. Kan sakna lite drag av den, ngn form av respekt för ett liv levt, visdom, livets tålamod?
Och också visa barnen att utseende inte är det viktigaste, kroppen är förgänglig, det måste finnas viktigare värden i livet?
Jag tänker mindre och mindre på mitt utseende. Samtidigt tycker jag synd om de människor som är alltför upptagna med sitt yttre när det finns så mycket annat som betyder något. Som hälsa, relationer och trygghet. Allt det som gör oss lugnare och skänker glädje. För mig är botox, fillers, operationer så knäppa saker att utsätta sig för och ett tecken på att man saknas något. Det går ju inte att ta miste på att någon gjort ingrepp, och jag tycker snarare att det blir komiskt och löjligt än vackert.
Anna, Håller med dig i allt du skriver, det är så knäppt att man häpnar. För all del är det är mest i den digitala, parallella världen det är mest hets på yta, utseende och överdrifter, själv känner jag ingen som håller på och nojar så mycket över hur de ser ut. Livet är fullt av så mycket annat viktigare och
vi kommer ju alla att bli gamla hur mycket vi än botoxar oss.
Håller helt med dig👍🏼
Det är svårt att hålla sig opåverkad av alla perfekta ansikten och kroppar vi möts av överallt. Det är också svårt att acceptera när det känns som om depression och tunga perioder man gått igenom reflekteras i ens ansikte.. Jag är 44 år gammal, behandlar min tandgnissling med botox och har också valt att lägga en liten dos vid ögonbrynen. Har inte sagt det till någon då jag inte känner att jag kan stå för det men ingen verkar ha märkt det, eller jag har inte fått några kommentarer iallafall. Jag känner mig nöjd, det har inte gjort mig rynkfri och jag är inte orörlig i pannan men jag har fått en ”lättare” känsla i panna/ögonlock och jag tycker att jag ser lite piggare ut. I övrigt sminkar jag mig ytterst lite och uppfattas nog som ganska naturlig, många skulle nog bli väldigt förvånade om de visste att jag av alla människor har valt att använda botox. Läpparna har blivit tunnare och fått mindre volym och ansiktet har blivit mer hängigt och jag har mindre stuns i huden, men fillers är inte intressant för min del.
Jag är lika gammal som du. Är helt au naturell, inte ens smink mer än lite mascara.
Har fram till nu alltid sett väldigt ung ut men inte längre. Det är som att alla tuffa år med mycket sjukdom, problem inom familjen och påföljande stress kommer i kapp min kropp och utseende nu. Känner mig väldigt gammal och det är jättejobbigt. Speciellt när en har ett företag där en ska vara ansiktet utåt. Kommer inte göra några ingrepp för det går emot allt jag står för. Har inte heller en ekonomi för det. Men jag har ännu inte riktigt lyckats omfamna åldrandet. Hoppas det är en process som börjar nu.
Tack för din öppenhet och fina sätt att beröra svåra ämnen.
Jag blir 40 i år och märker att jag tänker mer och mer på det. Inte operera mig men tex botox. Har ingen start åsikt men känns liksom…ledsamt. Tänker mycket på vad jag vill vara för förebild till mina barn och varför skönhet är så jäkla viktigt? Nyfiken på den dialogen liksom.
Hej fina människa!
Jag är 51 år gammal och känner igen mig mycket i det du skriver om. Jag har valt att se åldrandet som något vackert och fint.
Jag inspireras av äldre personer med härliga personligheter där deras inre vackra natur lyser igenom skalet. Jag förvånas över hur vackra jag tycker att de är😍🥰
Så därför intalar jag mig själv att jag vill också vara en sån person som utstrålar sitt vackra inte till världen, för då reflekterar de det tillbaka till mig och jag känner mig vacker.
Du är en person jag beundrar och har följt på Instagram ett tag. Du utstrålar styrka, klokhet, charm och kreativitet i allra högsta grad!
Du är vacker och klok!
När jag mötte dig i verkligheten i din fina butik i Varberg blev jag inte förvånad att du var ännu finare i verkligheten! Heja dig och dina tankar som är så värda att prata om och belysa.
Kram
Isabel
P.S. Jag saknar er podd!!!!
Vilken vacker porträttbild på dig. Jättefint!
Jag har tidigare aldrig tänkt på åldrandet och rynkor som något hemskt eller fult. Men i och med sociala medier, alla olika filter och retuscheringar, botox, fillers etc, så blir man ändå påverkad. Vågar knappt lägga ut en selfie för att alla ska tycka jag ser gammal och ful ut. Fyller 48 nu i mars. Jag har också hängande påsar över ögonlocken, det är väl det jag stör mig mest på. Samt att huden fått en annan struktur, och blodkärl som brustit. Skulle aldrig någonsin göra en ansiktslyftning som i den videon du länkade till. Tycker det ser jätteläskigt ut. Att någon skär i ansiktet på en och lyfter hela huden. Fy sjutton! Vill inte heller spruta in konstiga preparat i ansiktet.
Det är tråkigt idag att så många tjejer och kvinnor ser likadana ut. Det är lösögonfransar, förstorade läppar, löshår, akrylnaglar etc. Vad mycket pengar kvinnor lägger ned på sitt utseende. Och det tråkiga är att detta blir standard. Att vi tror att detta är ett naturligt utseende. Så många kända kvinnor och män, som åldrats naturligt, och får massa negativa kommentarer om hur gamla de ser ut.
Det finns ju i alla fall några konton på instagram som lyfter åldrandet på ett naturligt sätt. Bland annat fiftysister och and.bloom.
Först – tack för att du visar hur en 46-årig kvinna kan se ut på riktigt! Vi kvinnor vill nästan alltid förställa oss med smink. Det är sorgligt men så svårt att agera annorlunda tycker jag. Jag är påverkad och präglad av normen för vad som är ”lägsta-nivå” för hur en kvinna kan få se ut utanför hemmet.
Visst har jag provat tanken på om jag skulle testa någon botox eller fillers, främst för att minska de mörka ringarna under ögonen, men när jag sedan landar i vad jag faktisk skulle kunna tänka mig att göra så blir det ett självklart nej. Känns overkligt och märkligt att jag skulle spruta in ämnen man faktiskt inte vet så mycket om i ansiktet. Jag har inga vänner som gjort några ingrepp vilket faktiskt är skönt, då är det normala och rimliga att inte göra det.
Jag funderar på de som säger att det vackraste de vet är ett rynkigt ansikte där det syns att man levt. Vissa menar det säkert genuint men jag tror att det är lätt att säga så så länge det handlar om någon annans ansikte. Tycker man verkligen att det är fantastiskt vackert när det händer en själv? När man inte tycker att man känner igen sitt eget utseende, när man tycker att man ser trött ut och sliten ut?
Hej
Har funderat på det där med att åldras med värdighet. Har 3 barn 1flicka och 2pojkar. Har alltid känt att visa dem att man duger som man är, men att stå emot allt flöde om hur man kan fixa sig är svårt såklart att man blir påverkad.
I oktober blev jag diagnostiserad med cancer i tarmen. Har sedan dess gjort flera operationer. Detta har fått mig att inse att vara tacksam för hur jag ser ut. Finns inget i mig som skulle fundera över att göra något med mitt ansikte för att se yngre ut.
Cancer resan är inget jag önskar någon. Men jag är nu helt fri ifrån att vilja göra något för att se yngre ut och vara nöjd trygg med hur jag ser ut….Trots hängande ögonlock mm:) Detta är en skön känsla att ha landat i.
Du är fin som du är.
Kram 54 åring med
Hej på dig going. Jag är en 65 årig kvinna med mina årsringar i ansiktet. (kallar mina rynkor för det) och de blir fler och djupare. Har även åldersfäckar och de gillar jag mindre men sminkar över dem lätt som en plätt. Ja, jag blir äldre men alternativet att peta runt i ansiktet funkar ett tag men sedan blir det likadant igen och att ständigt se ut som en 30-åring kräver alldeles för mycket jobb med knivar och sprutor. De pengarna som det kostar lägger jag istället på luncher med vänner, gym och resor till mitt barnbarn i Malmö. Mesta tiden av vårt liv tittar vi INTE i spegeln. Vi åldras alla och jag har alldeles för många vänner som har dött under årens lopp så jag bryr mig inte om det. Jag finns och jag lever det är det viktigaste. Kram från Varbergstanten Kicki 🥰
Över 50 och ser nya rynkor komma. Stör mig inte men inser att jag är äldre. Konstig känsla. Nu är jag äldre. Inga solfläckar, bara fler rynkor.
Aldrig använt SPF – har hört att det inte är bra pga kemikalierna i det. Huden är största organet och man ska vara rädd om vad man sätter på.Jag är ljus och lätt rödblond och ”borde” ha det. Har dock alltid varit försiktig i solen.
Vi är ungefär lika gamla, och jag har samma ansikte (eller ja, du fattar) och bakgrund som du, förutom rökningen. Har väl egentligen precis samma tankar som du, borde jag typ göra nåt åt pigmentfläckarna? Vad mycket skrattrynkor jag får när jag ler, ska jag le mindre stort?
Det är så himla lätt att dras med i skönhetshetsen och ungdomsidealen, så jag skulle VERKLIGEN uppskatta en plats online där man just kan få diskutera sånt här på ett neutralt sätt (som du gör). Som du, jag dömer ingen som vill göra ingrepp, men JAG vill inte känna att jag vill det – fast ibland gör man ju det ändå. Då tänker jag att det är värdefullt att få känna att vi är många som är i samma sits, så vi kan påminna varandra om att det är vackert även med ålderstecken – för det är ju så lätt att se det i någon annan, hur vackert det är? Men på sig själv är det svårt….
Det vore så skönt om vi kunde normalisera att man fick bli äldre utan att behöva dölja det, precis som det vore skönt om vi kunde sluta döma varandras kroppar, på alla sätt, och bara låta folk finnas.
Det blir lite svamligt, men kanske min tanke kommer fram.
Närbilden/porträttet på dig i detta inlägg är den vackraste bild jag sett på dig. För jag SER dig där, allt som är du.
Alla gör som alla vill, men jag älskar spår & märken av livet & upplevelser både hoa andra och mig själv. De berättar en historia, och jag blir glad då de får ta plats.
Hoppas du kryar på dig snart, och så skönt att dina fläckar var ofarliga. 🩷
Åh vad jag tycker du är vacker. Japp, jag kan se de förändringar i ditt ansikte som du nämner men egentligen seeer jag de inte. Du är bara så fin.
Jag har alltid tyckt att gamla människor med mycket rynkor är otroligt vackra. Ansiktet blir som en karta över livet på något sätt och får karaktär. Min inställning har därför alltid varit att jag vill bli riktigt rynkig så att det syns att jag har levt.
Det här tänker jag mycket på, att FÅ åldras, och att det får synas, få vara den man är och kunna vila i det, njuta av det. Och som året har årstider och förändras under tidens gång, så har vi ju kvinnor en hel rad olika årstider. Alla på olika vis.
En tanke som kommer till mig ganska ofta är: kan vi bara få VA ♥️
Varm hälsning från Sofia
Jag tänker jag vill åldras med värdighet & vara stolt & glad över den ålder jag har!Sedan kan man ju försöka förvalta 💷 ( pundet så bra som möjligt men utan ingrepp!
Jag funderar väldigt lite på mitt utseende och hur det förändras i takt med att bli äldre. Skulle aldrig operera mig eller göra något annat pga utseendet. För mig är det mycket mera skrämmande att ex få en minnessjukdom än ett få rynkor.
Åh! Preeeeeis dethär funderar jag på nu. Jag blev nyss 48 och är fortfarande otroligt omogen och barnslig. Lite dum också, kanske! 😉 så när jag ser mig i spegeln känner jag inte alls igen mig längre. Hängig runt munnen, fina rynkor vid läppen, lyckliga linjer vid ögonen… men vill ju inte ändra eller påverka något, egentligen. Självklart vill jag också ta hand om min hy, likt dig, med vatten, frisk luft, bra mat och kallbad, men inte mer. Svårt att acceptera nu bara… men du är fruktansvärt fin och härlig. 😍
Det finns bara en tanke för mig som är jobbig kring åldrandet. Det är att inte åldras…att inte få bli gammal! Tycker dessutom att många blir finare med åren, naturligt snygga på något sätt.
Jag har inte gjort några ingrepp och har tänkt att inte göra några om det inte påverkar mig fysiskt.
Det som jag tycker är jobbigt är att jag har lagt på mig runt 20 kg och känner inte igen min kropp, det påverkar även min fysiska förmåga.
Jag har mer ont och bär på alldeles för många kilo jämfört med min benstomme.
jag är inte rädd för att åldras, utan ser det som en del av livet.
Jag blir så glad när jag ser dig, en naturligt vacker kvinna. Vi åldras ju allihop, och att se andra kvinnor åldras, gör det lättare att acceptera sin egen förändring. Man är inte ensam, och att kämpa emot åldern är ju ett slag man aldrig kan vinna. Jag är 57 år och testade fillers när jag 40 + och mina runda kinder började rasa nedåt. Men insåg ganska fort att det var ett evigt jobb, och ju äldre jag blev desto sämre tyckte jag att det såg ut, man kan liksom inte fylla ut varje rynka. Bestämde mig i stället för att försöka ge mig själv bra så bra förutsättningar jag kan med sömn, träning och vettig kost. Men också en massa ovettig kost, ett glas vin och försöka ha kul hela vägen i ”mål”.
❤️❤️
Du är vacker.
Ja, så är det. Det är jobbigt att åldras. När jag fyllde 40.. 45, 48 tänkte jag inte så mycket på det.
Nu, när jag blivit 54 ser jag tydligt att jag blivit och blir äldre. Det är påsarna under ögonen som syns i varje foto och ger mig ångest. Håret, som tappat sin glans och blivit så torrt. Och inte glömma bort rynkorna vid munnen. Jag som i vanligt vis är så glad, ser nästan syr ut, jämt.
Jag försöker dock komma ihåg att det är livets gång. Alla vi blir äldre, får rynkor mm.
Det går inte att ändra på, bara lära sig att acceptera och försöka ta hand om sin kropp.
Försöker sova, dricka vatten och må allmänt så bra som möjligt, men visst det där med att sova har också blivit svårt. Svårt att somna, sova…och då ser man dagen efter ännu tröttare ut. Klimakteriet är jättejobbigt!
Kvinnokroppen är speciell:-)
Sol och värme hjälper, positiva takar och drömmar…de ska man fortfarande ha, massor.
Inga ingrepp här, men kanske får man göra någonting åt ögonlocken när de börjar hänga alldeles för mycket. Skulle vilja åldras utan större ingrepp. Är lite rädd att inte se ”naturlig” ut. Det är inte alltid det blir bättre heller…
Kram Nina
Intressant ämne du lyfter!
Jag brukar tänka på att den som tjänar mest på att jag avskyr mitt utseende är patriarkatet/kapitalismen, och varför ska jag gynna det? Det är fan radikalt att gilla den man är ju 🫶
Jag tycker ärligt talat att jag blir snyggare och snyggare! Fyller 40 i år och har lagt hela mina tjugoår på att ha ångest och typ hata mitt utseende & den jag var. Sen är det klart att jag fick nån liten chock när jag upptäckte lite grått hår men so what liksom?!
Ofta tycker jag att insidan speglar utsidan, är man vänlig, snäll varm syns detta i folks ansikten. Jag tror inte man blir lyckligare av att fixa sig, lyckan kommer inifrån & ut, inte tvärtom.
Sen tycker jag ofta att det är någonting som stör symmetrin i ansiktet på folk som gjort något. Har inga vänner/i min bekantskapskrets som fixat sig vilket jag tycker känns befriande. Däremot har jag en underbar stamkund på mitt jobb, hon är 90år och heeelt fantastisk, gott gry i henne, vitt permanentat lagt hår och ansiktet smockfullt av rynkor, så mycket värdighet, humor och skönhet i den kvinnan!
Jag tänker ofta att det är en gåva att få bli äldre. Själv har jag inga problem med mina kråksparkar. Tycker att dom är charmiga. Men jag är den där personen som knappt använder några hudcremer och tvättar ansiktet med tvål och vatten.
Jag är 66 år! Har aldrig ens tänkt på botox mm…Jag vill att det ska synas att jag levt i 66 år 🩷 Rynkor, solskador,ärr…
Använder bra hudprodukter, men det hjälper inte egentligen.
Tyvärr är samhället idag sådan att alla helst ska se ut som 25 år, jag tycker synd om ungdomar som redan i 18 års ålder använder botox!
Bra att du lyfter detta
Du är vacker som du är ❤️
Jag är 54 år och då jag led av ständig huvudvärk, opererade jag mina väldigt hängande ögonlock för 5 år sedan och blev ”botad” på direkten. Min pappa hade fått detta sanktionerat av sjukvården, så det var inte bara ett skönhetsfel, men jag måste erkänna att det kändes fantastiskt att kunna sminka ögonen igen.
Båda mina föräldrar gick bort i cancer relativt tidigt i åldrarna 69 och 72 och om jag följer samma mönster, så har jag ju bara 15 år kvar. Vet ju självklart att det inte behöver bli så, men det kan ju också hända tidigare. Jag har iallafall bestämt mig för att försöka njuta av livet, för alternativet till att inte bli äldre är ju att inte leva alls. Ska försöka låta mitt gråsprängda hår växa ut och se om jag fixar det. Annars får jag väl bara göra lite slingor igen, tänker jag.
Du skriver om så viktiga saker, blandat med ordentligt ögongodis. Längtar så till vi får se mer från Frankrike. Krya på dig!
Hej, jag fyller 63 år i år och har aldrig tyckt att det har varit jobbigt att åldras. Jag har snarare omfamnat varje nytt årtionde! Men jag märker att det finns en stor tendens att se på oss kvinnor över 60 år som gamla. Jag känner mig inte gammal! För visst skojas det en del om ’när jag blir gammal, över 60 då skall jag…` Jag är aktiv och åker skidor, vandrar, styrketränar, cyklar MTB o spinning mm trots problem med min kropp. Jag har haft turen att ha få en bra hud i generna av min mamma o har mycket få rynkor. Jag färgar håret, för det gör mig fin! Jag har gjort filler på min överläpp för just där hade jag sååå mycket rynkor, kallas visst EAN-koden, så jag kunde inte ha någon form av färg på läpparna för de flöt bara ut. Åh vad nöjd jag är och jag kan har rött läppstift på mig igen. Men visst bedöms man lite överallt man går, vi känner vi väl alla till den där blicken från andra kvinnor som scannar en uppifrån o ner? Men man gör den väl själv också, om nu sanningen skall fram. Jag tänker att är jag nöjd, glad och stolt över mig själv, då lyser det igenom och att man mår bättre av att sluta jämföra sig med andra. Kram
Du är vacker som du är. Och att åldras är fantastiskt. Jag vet inget vackrare än ett äldre ansikte med tydliga rynkor och kråkfötter i ögonvrår. Ett som levt, skrattat, gråtit, kämpat, vindpinats och njutit av sol och bad.
Jag är precis fyllda 40, börjde få grått vid 26, vid 30 var det tydligt och jag slutade färga håret under pandemin, det tog sin tid men var befriande när jag tilllsist kunde klippa bort det sista färgade och håret stämde hela vägen. Jag slutade färga för att min dotter ska ha en verklig förebild för jag upplever att utseende får mer och mer fokus, och jag på något sätt inte vill bidra.
Nu i dagarna har min jämnåriga vänninna fått besked att hon är döende i cancer och bara har veckor kvar. Det sätter saker än mer i perspektiv och jag kommer gladeligen visa min medsystrar att ålder är något att njuta av, att åldras är ynnesten att få leva längre och längre. Det ska vi vara tacksamma för. All kärlek till er alla. <3
Jag tycker det är rent förjävligt tungt att åldras.
Hatar mig själv lite mer för varje år som går. Jag har dock inte tänkt göra några ingrepp. Förfallet är så omfattande att det definitivt är för sent.
Intressant läsning. Jag tycker det är märkligt att det pratas så mycket ingrepp – i min bekantskapskrets är det ingen som gjort något sånt och då är de flesta i 40-årsåldern. Känns mest som en influencergrej, eller? Och det är kanske inte så konstigt att man tänker på det mycket om ens jobb innebär att man visar upp sitt hår, sitt face och sin kropp dagarna i ända… vi andra är ju inte alls lika exponerade för våra egna utseenden eller andras tankar om dem.
Själv är jag 36 och det är väl för tidigt att ens fundera över rynkor och sånt, men jag är deppig över att jag började bli gråhårig vid 25 (då jag också fick mitt första barn). Nu är håret rejält grått om jag inte färgar och slingar och det gör jag, för jag kan inte försonas med bilden av mig själv som gammal och gråhårig. Känner mig SÅ ung på de flesta andra sätt. Men det är dyrt och omständigt och ur den aspekten ser jag fram emot att komma upp i en ålder där det känns ok att vara gråhårig. Kanske vid 55. Bara 20 år kvar, Hahaha…
Jag är snart 38 och har så otroligt mycket rynkor i ansiktet. Mår ärligt talat skit över det – det finns extremt få kvinnor i min egen ålder har jag insett som har så välcementerade rynkor som jag. Antingen så kör de botox eller så har de bra gener. Har liksom blivit besatt, ser rynkfria ansikten överallt..
Samtidigt vill jag inte lägga botox och fillers, det är inte en lösning för mig i längden, jag vill hellre investera mina pengar på börsen! Med det sagt är jag sjukt påverkad och testar nu tejpning för att mina mängden.. Känner ofta att det vore enklare att vara man 🙃🙃
Jag är 38 och vill säga att du inte är ensam. Känner igen mig så mycket i hur du känner. Jag fick djupa rynkor i pannan väldigt tidigt och det enda jag ser är folk med helt släta pannor. Det jobbigaste tycker jag dock är att jag har tappat mycket volym i ansiktet. Har alltid varit smal och inte haft de där äpplekinderna jag tycker alla andra har. Har testat både botox och fillers och der är ju nice ett tag men går ur fort och blir helt enkelt för dyrt att hålla på. Försöker nu acceptera att det är okej att åldras.
Tack Sanna, vad skönt ändå att höra att man inte är ensam! För mig blir det också lite katastroftänk – typ ”om jag ser ut såhär nu, hur fasen kommer jag då se ut när jag är 50?!” GAH.
En del av mig vill bara strunta i allt pga JAG ORKAR INTE hålla på, med injektioner, krämer, behandlingar osv, och jag blir så arg över att så många kvinnor lägger så mycket pengar på att se unga ut medan männen bara seglar runt. Klart de har nojor men upplever inte att någon av de män jag har i min umgängeskrets lägger en femtedel av dessa summor på sitt utseende, snarare på berikande upplevelser som resor, restaurangbesök osv.
Samtidigt så är jag väl mänsklig och blir sjukt påverkad av alla runt omkring mig, av media, sociala medier osv osv och vill absolut inte låta det vara som det är. Så dubbelt och så mycket känslor det här rör upp alltså!
Nån sorts önskan om att fiffa till mig har jag ju. Har haft eksem runt ögonen i ett par omgångar och därför inte sminkat mig på några år. Nu har jag testat med lite cc-cream, rouge och mascara några veckor och hitintills har huden inte reagerat. Jag känner mig lite piggare när jag ser en fräsch nuna i spegeln, men det motiverar inte mig att göra kirurgiska ingrepp eller att spruta in botox eller annat grejs i mitt fejs.
Jag är är lite både och vad det gäller att åldras. Jag är glad och tacksam över min kropp. Visst, den börjar få sina skavanker, men jag kan röra mig obehindrat och leva mitt liv som jag önskar. Att åldras innebär också för min del att jag slutar jobba till sommaren och nu ser jag fram emot mer tid med hund, make och barn och barnbarn, med böcker, symaskin, stickor och garn.
Tack för att du som influencer visar flera sidor av ditt jag!
Jag har lidit av ögonlockseksem hela mitt vuxna liv och behandlat med olika kortisonkurer. För två år sedan skaffade jag en helt sjukt bra ögonkräm och har helt blivit av med eksemen sen dess. Funkar kanske inte för alla, men funkar för mig. Den är från La Roche Posay och heter Toleriane Dermalegio Eyes (eller något liknande). Smörjer morgon och kväll och har aldrig eksem längre! Brukar dock inte ha något annat på ögonen än mascara.
Åh, jag sparar namnet på ögonkrämen på eksemen skulle komma tillbaka. Tack, snälla!
Obs! De hjälper inte NÄR eksemen kommer utan det är regelbunden användning i preventivt syfte som gäller!
Det var den enda krämen som hjälpte mig med, den är verkligen toppen!
Mig med!
Håller med om att Toleriane Dermalegio Eyes är toppen men jag vill också tipsa om Bioderma Atoderm Intensive Eye. En riktig lifesaver för mina ögonlock! Jag har lidit av ögoneksem som kommit och gått i många år men den här krämen håller det i schack. En jättetub som räcker länge! (kan även användas som rengöring)
Slänger in ett tips om Roseseriens ögonkräm också. Har använt den i åratal och mina bekymmer med eksem runt ögonen är som bortblåsta. Hade tidigare rätt stora problem, har avverkat ett gäng tuber Ficortril genom livet om man säger så. Eksem runt ögonen kan tyckas vara en rätt liten grej men oj vad skönt det är att inte vakna med svullna, torra, röda och flagnande ögonlock. Hopps att någon av tipsen på krämer funkar för dig!
Det är nog väldigt många kvinnor som funderar i dessa frågor. Fint av dig att lyfta frågan och att visa den sidan av dig själv.
Jag har tidigare blivit lite stressad när man ser att människor runt om kring en gör ingrepp, men försöker verkligen tänka sunt och bara ta hand om mig själv på mitt sätt.
Bra mat, rimlig hudvård, motion och att vistas utomhus så mycket jag kan. Skogen är min favoritplats.
Det är en svår fråga och det är lätt att dras med. Men i grunden verkar det lite som att det fokuseras för mycket på yta hos många, istället för att lägga krutet på en frisk och hälsosam kropp som ska fungera under lång tid.
Att åldras känns lite jobbigt när det ändå märks att kroppen protesterar. Tänker att man får försöka hitta sin balans.
Sorgligt när 25-30 åringar börjar göra ingrepp, de får nog räkna med att avsätta en hel del pengar under sitt liv till detta. Skulle tro att det är svårt att sluta om man börjar.
Tack för en fantastisk blogg.
Hej! Tack för en fin blogg som ofta väcker till eftertanke . Jag tror att det här kan låta lite klyschigt men jag menar det verkligen: Jag är så evinnerligt tacksam att jag åldras. Alternativet är så ledsamt att tänka på tycker jag. Man vet ju inget och får naturligtvis inte bestämma över det men jag hoppas så på att få bli en gammal dam. En sån som fick leva klart. Att folk efteråt säger: hon var färdig nu, Frida. Hon fick ett långt liv. Hon var nöjd. Och färdig.
Alternativet till att åldras skrämmer mig! Ha en fortsatt fin helg och hoppas du är pigg igen snart.
❤
Din vackra, vackra blå ögonfärg trumfar allt! För övrigt håller jag med om att du skriver så klokt; hoppas och tror att du fortsätter så. Kram från en som alldeles nyss (som det känns) var, där du är nu. Känner igen mycket förutom att influencers inte förekom då, men så klart all annan påverkan.
Du skriver så klokt. Jag tycker att ålderstecknen blir lättare att försonas med om man ser på ansiktet/kroppen lite som ringarna inuti en trädstam – våra kroppar bär ju spår av alla de liv vi levt, all glädje och alla prövningar vi tagit oss igenom. Och tiden i sig som vi levt. På senare år har jag börjat tänka mer på att vara snäll mot mig själv, lyssna in och ge mig tid till vila och tid att göra sådant jag älskar. DET är väl kanske det främsta hälso- och skönhetsknepet ändå?
Du skriver så klokt. ”Jag tycker att ålderstecknen blir lättare att försonas med om man ser på ansiktet/kroppen lite som ringarna inuti en trädstam – våra kroppar bär ju spår av alla de liv vi levt, all glädje och alla prövningar vi tagit oss igenom. Och tiden i sig som vi levt. På senare år har jag börjat tänka mer på att vara snäll mot mig själv, lyssna in och ge mig tid till vila och tid att göra sådant jag älskar. DET är väl kanske det främsta hälso- och skönhetsknepet ändå?
Tack för att du lyfter det här. Det har blivit så sjukt vad kvinnor förväntas göra för att se ”normala” ut. Jag kämpar hårt med att inte döma folk som gör det. Javisst, varje person ska få fatta egna beslut och vara sin egen lyckas smed. Men det betyder inte att dom besluten inte påverkar andra negativt. För varje kvinna som kör botox och fillers så flyttas vår perception av hur en åldrande kvinna ser ut, och vi står med en norm där normalt åldrande inte längre är normalt.
Åldersdiskriminering är ett stort problem, särskilt för kvinnor. Att göra fillers och botox hjälper kanske en enskild person, men den cementerar åldersdiskrimineringen ännu mer. Väldigt sorgligt.
Tack igen för att du belyser det här, vågar visa dig själv som du ser ut, och vill prata om det.
Så bra skrivet Malin.
Instämmer! Bra synpunkt!
Du är vacker i all din naturlighet Kristin💕
Fint att du lyfter detta ämne!
Jag tycker att alla ska få göra som de önskar och vill.
Dock blir jag bekymrad över att så unga, naturligt fina tjejer gör det mesta i kirurgiska ingrepp. Sorgligt om de bara uppfattar sitt yttre på detta vis.
Själv är jag 67 och älskar bra hudvård och att ta hjälp av makeup😉
Tack för alla fina inlägg och krya på dig!
🌸☀️🌷🥰🌸