Det är dags att ge pelargonerna lite kärlek.
Även beskära dem kanske? Jag har mina Dr Westerlund framme året runt så de får aldrig någon vintervila. De får en slurk vatten då och då och sedan står de här och kippar efter andan genom vinterhalvåret då elementet under helt torkar ut dem på bara tjugofyra timmar.
Pelargonen är ursprungligen en ökenväxt och när plantan vuxit till sig vill den inte ha så mycket vatten. Jag låter därför den torka ut mellan vattningarna . Plockar man bort stänglar som blommat ut så får man rikare blomning – men dessa Westerlunds blommar sällan faktiskt. De blir dock enorma om jag tar väl hand om dem och jag tycker det är fint i detta fönster.
Nu ska jag ge dem ny jord, ta lite sticklingar och sedan ge dem lite extra tångnäring.
Vi håller på med en rokad här på mellanvåningen. Möbler flyttas och platsbyggs, väggar målas och tavlor flyttas runt. Det har ni redan sett lite av.
Mitt favoritskåp fick pianots plats och jag har passat på att städa ut alla lådor samt fyllt på stearinljusen. Skönt att bocka av detta på listan. Föreställer mig känslan som kommer infinna sig i kroppen då jag städat hela källaren och satt upp min drejskiva i ett hörn. Kommer gråta tror jag.
Vill tacka för fint engagemang i min förra post. Det är inte helt lätt det där med åldern, utseendet och acceptansen. Fint att att vi kan ha en ärlig och ickedömande dialog kring det – de är mänskligt att bli påverkad av samhället vi lever i och jag tror det är bra att vi ventilerar våra tankar och gör varandra lite klokare med våra erfarenheter. Tack!
Jag är på benen igen efter åtta dagars influensa. Jag tar det fortfarande väldigt lugnt och känner mig fortfarande rätt låg och trött. Nästa år ska jag ta sprutan tror jag.
Avslutar med ett boktips:
Tre berättelser ur olika tidsåldrar vävs ihop till samma slutsats: utan bin är mänskligheten förlorad.
I 1800-talets England kämpar familjefadern William med sin status som framträdande biolog men blir hela tiden omsprungen av andra forskare. Ska hans revolutionerande bikupa äntligen säkra försörjningen och äran?
I USA har Georges familj varit biodlare i generationer men år 2007 börjar det hända något som slår ut bisamhällen över hela landet. Bidöden är ett faktum och ingen förstår varför. Kan sonen, som har helt andra framtidsplaner, bli gårdens räddning?
Det är år 2098 och kinesiska Tao lever i en värld där bina helt dött ut, med svältdöd och världskrig som följd. För att överleva tvingas befolkningen handpollinera fruktträd. Tao bär på drömmen att hennes egen son ska bli en av de utvalda som får gå i skolan, men ambitionerna leder till en oförklarlig tragedi. I sitt desperata sökande efter svar hittar Tao en bok om biodling från 1800-talet Nu förstår hon vad som har hänt och vad som måste göras.
Bör läsas!
Om klimatet på er franska plats är frostfritt kan du ta med en Dr Westerlund och sätta ute. Då får du med stor sannolikhet uppleva helt annan blomning. Jag har en ursprungligen (ja, det ursprung jag känner till, då!) svensk sådan i min lilla trädgård i norra Portugal och den blommar så fint varje år i maj. Blir enormt stor och buskig om den får växa fritt. Här är verkligen inte ökenklimat men den trivs!
Fantastisk bok! Även de andra i samma serie av Maja Lunde rekommenderas.