Jag har fokuserat mycket på mitt uttryck genom kameran under lång tid och inte lagt så stort arbete och vikt vid mina ord. De har helt enkelt inte funnits där för mig…
Under 2016 mådde jag väldigt dåligt och livet var så otroligt trasigt. Det är svårt att jobba i ett ”offentligt rum” då man går igenom hemska saker privat.
För mig har det dock varit viktigt att göra ett bra jobb med den plattform jag byggt upp trots svårigheter.
Så att jag kan fortsätta äga min egen tid, jobba med min verksamhet som jag tycker väldigt mycket om och också för att jag ska kunna vara hemma mer.
Nu när jag landat och mår bättre så funderar jag på vem jag vill vara i den här digitala världen. Om vad jag vill sätta för avtryck och hur ska jag kunna inspirera på ett bra sätt.
Läst i en kollegas kommentarsfält om Krickelin i mitten av december 2016:
”Håller med dig! Och håller också med några som skrivit här tidigare att Krickelins blogg ”kryper under skinnet” på en, just på tal om att allt ska vara så perfekt, enkelt, naturligt och ändå hypermodernt och bla bla. Jag tycker om hennes bilder och jag vill minnas att hon skrivit nåt inlägg om att hon vill hålla bloggen positiv och inte blanda in bråk med barnen, vardag osv. Full förståelse för den tanken. Men nu har jag slutat läsa den bloggen trots superfina bilder och en cool tjej, just för att det inte nånstans går att relatera. Jag känner mig misslyckad och otillräcklig när jag läser liknande bloggar.”
Jag kan inte påverka hur andra känner när de läser min blogg. Och det är fullt förståeligt att bloggen inte passar alla. Annat vore verkligen märkligt. Men jag kan ändå reflektera över de skrivna orden ovan och förstå att vi alla önskar en stor dos verklighet i våra sociala flöden. Som Anja Forsnor skrev så bra i magasinet ELLE’s krönika:
”Hur inspirerande är egentligen det perfekta livet?”
Alla vet naturligtvis att något ”perfekt liv” inte existerar. Och i längden blir kanske mjuka bilder på blå soffor, tavelväggar och fikastunder lite platt om det inte finns ett skrivet personligt budskap från avsändaren med i samma inlägg.
Eller lite skön vardagsrealism då och då.
Hos Sofia på Mokkasin:
”Med detta vill jag bara visa att det här hemmet liksom inte är harmoni i övrigt. Det verkar ju onekligen vara så att så många tror att en bild säger all sanning i världen. Fast det är precis raka motsatsen. Ett rent och skönt hörn har förmodligen en kontrast om man vänder på klacken. I alla fall hos oss.”
Och hos Johanna Bradford som helt misslyckats med sin tjusiga smoothie:
”Jag gjorde en grön smoothie till men den blev rent ut sagt så äcklig att jag inte kunde dricka upp den, så jag skippar att dela med mig av det receptet. Men den blev ju fin på bild.”
Härligt tycker jag!
Vad tycker du?
