Igår var jag på Hotellet och sprang i trapporna.
Tänk. Där har det sprungit
människor i 112 år.
Fast jag inbillar mig att förr hade
de långa stora klänningar, talade släpigt,
sippade på kaffe i små koppar med fat och
var inte ett dugg stressade.
Och titta.
Duktiga Anna Grundberg har tecknat mig.
Så fantastiskt smickrande. Tack!!
Anna har tidigare gjort denna illustrationen
av mig. Fint som bara den.
Läser ikapp mig. Fina bilder och texter som alltid. Vilken ära att bli avmålad sådär och fint dessutom!
Detsamma 🙂
Så himla fint.
Jag längtar efter dig!