Denna morgon vaknade jag här. På en liten ö i Bohuslän – en sommaridyll med Lerin som närmsta granne ön bredvid. På agendan står endast strålande väder, familjeliv och ostronplockning. Jag var uppe med tuppen såklart och då var här alldeles stilla och tyst. Ett dopp vid bryggan, en promenad runt ön och en god kopp kaffe innan alla andra vaknade.
Igår, innan middagen, så kom jag på att tröjan jag bar var så himla härlig för en svensk sommarkväll så jag beslutade mig för att lansera den redan denna helg. Bra va?
Den heter MINOU och är stickad i europeisk merinoull och kashmir. Otrolig kvalité!
Jag har gått upp en storlek på min men modellen här har S/M och är 180cm lång.
Så imorgon har vi en lansering på den här, en randig omlottklänning och en marinblå oversized skjorta. Kika in vid 15.00 hos K. LAGERQVIST vetja.
Ha en bra dag nu.
Apropå gårdagens inlägg som handlade om förväntningar och önskningar så har jag tänkt ganska mycket på olika perspektiv de senaste dagarna då jag haft Moa Herngrens bok Syskonfejden i öronen när jag jobbat i trädgården. Jag har slukat både Skilsmässan, Svärmodern och nu senaste Syskonfejden med stor behållning. Moa Herngren är en fena på att porträttera olika perspektiv och jag bad faktiskt min man läsa Skilsmässan efter mig för att det var så galet intressant att följa bådas upplevelse av samma situation och man kunde liksom då förstå bådas agendor så mycket bättre. Det blir en hel del igenkänning och självrannsakan när man läser Moas böcker. Mycket läsvärda och mästerliga romaner om relationers skörhet och om hur de människor vi borde känna allra bäst ibland kan kännas som totala främlingar.
”Moa Herngren skildrar i Skilsmässan än en gång mästerligt de tabun som finns i relationer och de känslor som vi kanske inte pratar om så ofta. Precis som i succéromanen Svärmodern beskriver hon hur situationer kan uppfattas så totalt olika och om hur små händelser i vardagen kan växa till oöverstigliga hinder.”
För visst är vissa känslor tabu – man känner dem men vågar inte yppa för man vet att man känner ”fel”. Som att vara besviken för att inte bli firad som 45 -åring – en helt orimlig och korkad känsla när man granskar den med nyktra ögon.
Men dessa känslor bubblar ju upp ändå – vare sig man vill det eller inte tänker jag. I alla fall hos oss som känner väldigt mycket.
Jag har extremt lätt att känna både glädje, tacksamhet och lycka. Det negativa med detta är att jag har lika lätt för att bli förtvivlad, arg och ledsen. Jag är sällan lagom men kämpar otroligt mycket för att vara det – i alla fall att upplevas som det.
Det här med förväntningar hör också ihop med vad man har för kärlekens språk tänker jag.
Kärlekens fem språk:
1. Bekräftande ord
2. Kvalitetstid
3. Gåvor
4. Tjänster
5. Fysisk beröring
Vet du vad ditt språk är? För mig är det kvalitetstid och gåvor. För min man är det tjänster och fysisk beröring. Så om man får oombedd hjälp med att byta vindrutetorkare, städa bilen, fixa med något med siffror eller något annat praktiskt så vet man att det är en handling av kärlek. Men vad man hade uppskattat mest är kanske en spaupplevelse eller en tågresa till Göteborg med en inbokad långlunch och ett museibesök…
Så därför är det ofta sådana grejer jag själv skapar för andra. Men han kanske hade blivit gladare om jag städat garaget?
Är ni med…? Det är ganska intressant när man kikar på det med dessa ögon – lättare att förstå varandra.
Hej kära ni,
Det är den tjugotredje maj och jag njuter till fullo av vardag med disk och tvätt. Att laga middag till barnen, gå runt kvarteret med hunden och vattna växthuset. Sådana där självklara saker i livet som man bara tar för givet. Det känns som livslyx i min kropp när jag kan lyssna på ljudbok och städa upp i köket samtidigt och sedan krypa ner i sängen och kolla en serie med lillebror.
I år fyllde jag 45 år och det betyder att min äldsta fyller 25 år i år. Tänk att man varit mamma mer än hälften av sitt liv – svindlande tanke.
Min födelsedag blev inga roliga grejer eftersom jag låg i magsjuka. Knappt familjen vågade sig in i rummet där jag låg helt utslagen och olycklig. Därefter blev det inget firande av mig och jag kan ibland känna mig som ett tjurigt och bortskämt barn över att jag gick miste om det. Besviken liksom. Något kunde väl någon hittat på tänker jag ibland och så tänker jag i nästa stund att man får vad man förtjänar och ja, jag är väl inte värd att firas då…. hahaha, ni hör ju! Som ett barn är jag. Vill helst att min födelsedag ska pågå i en vecka och bli uttagen på överraskningar, få genomtänkta presenter och små påhittiga grejer. Lite omtanke liksom. Så löjligt egentligen. Nu är det både Mors dag och bröllopsdag till helgen och vi är bortresta så det blir inget firade av det heller. Får vänta ett helt år till. Snark.
Är det bara jag som känner så här med bemärkelsedagar? Är jag dum i huvudet, bortskämd och löjlig?
Jo, det är jag nog – jag fattar verkligen att det är något som inte står rätt till här. Här är jag inte 45 år och mogen – här är jag definitivt lilla barnet Kristin som fortfarande döper blommorna i trädgården till vackra prinsessnamn, ritar flickor med långt hår och stora ögon med tuschpenna och vill att allt ska vara som i sagornas värld. Skärpning.
Lite gulligt ändå – att lilla Kristin kikar fram.
I vilka situationer kikar barnet i er fram?
Min trädgård blommar för fullt. Vet inte om det är syrenen eller rosen som berusar mig mest med dess otroliga dofter. Skynda njut! Plocka in för guds skull!
Hos @colorelles läste jag :
”Hörde av en granne häromdagen att vår kommun har en karta som visar ödetomter där det är tillåtet att plocka exempelvis syréner och äpplen mm. Värt att kolla upp i andra kommuner också om man inte har trädgård och vill plocka.
Eller fråga någon trädgårdsägare om man får ta. Min erfarenhet är att syréner bara mår bra av plockning.”
Så fint och bra! Kolla upp om du inte har egen trädgård.
Förresten – jag söker en sommarjobbare till min trädgård halva juni. En vuxen människa som har erfarenhet och intresse. Skriv till mig i så fall om ni är intresserade.
Idag ska jag till Göteborg med min vän Marina. Men först ska jag gräva ner mer plantor i min trädgård, jobba och träna. Älskar vardag! Sa jag det?
Det kryper en trötthet i kroppen och den senaste tidens höga tempo tar ut sin fulla rätt genom att energin hos mig gick ner i nästan minus. Det är en konstig och ovan känsla att knappt orka gräva ner dahliorna och bara vilja lägga sig ner på grusgången och sova. Kanske är det värmen också såklart. Men nu när jag nått i mål med vårens alla större arbeten så sjönk axlarna och jag pustade ut i ett par dagar. Jobbet tar ju inte slut såklart och tur är väl det – men jag hinner nog hämta andan ett litet tag denna vecka, förhoppningvis.
Så därav min högst oplanerade frånvaro av inlägg på bloggen. Jag har lyssnat på ljudbok, tittat på dokumentärer, gått långa promenader och legat med händerna i rabatterna.
Jag har alla de här bilderna från Irland – de fyller mina mappar och jag känner att det är en skatt. Jobbet är redan levererat och klart men jag har ännu inte bearbetat alla intryck. Jag har så mycket jag vill berätta för er.
Om Slane Castle och dess historia. Allt från branden på 90-talet till rockkonserterna med Rolling Stones och U2 på ägorna.
Jag har en del att berätta känner jag men samtidigt har jag ett enormt sug efter att skriva om sommarstaden jag bor och verkar i – ni är så många som undrar om Varberg nu när det är dags att ha semester. Ja, nu får ju bloggpausen vara över, helt klart.
Maj är jävlig. Allt händer på en och samma gång och maxas. Jag är långt ifrån den enda som är överväldigad och har svårt med balansen av njutet och allt som ska göras. Tänker att det enda man faktiskt kan göra är att sänka kraven på både sig själv och andra – njuta av stunden, tacka nej, kanske boka av, känna efter i magen vart suget ligger och inte vara rädd för att bara sätta sig och tomglo på en aprikos vallmo medan den slår ut.
Idag smög jag ut i min trädgård tidigt som tusan för att fota lite olika outfits på mig själv från kollektionen som släpps idag. Men vad klurigt det blev med skarp morgonsol, allt det gröna och mörka skuggor. Beslutade mig för att plaggen syns bäst om jag fotar mig som vanligt i vardagsrummet. Sagt och gjort.
Det här är kjolen Margot som har både fickor och smart design då den är omlott. Den sluter sig alltså passande runt kroppen hos de flesta och är lagom lång.
Kommer i solig gul kulör. Så fin!
En av mina favoriter!
Detta är kjolen Jules. Den har också fickor men resår i midjan istället för knytning.
Lite längre än Margot och kommer i ett vävt randigt linnetyg som känns jättelyxig mot huden. Har ni våra plagg sedan tidigare så vet ni att linnet håller en väldigt hög kvalite och faller fint på kroppen. 100% europeisk och certifierad linne som alltid.
Den här korblå kulören gör mig glad.
Klänningen heter Sofi och även den är omlott. Fickor på båda sidor och som en kimono över axlarna. Väldigt bekväm men ändå grymt bra passform då du knyter den i midjan och markerar på det sätt en snygg siluett.
Detta är Alice blus och Jolie shorts. Ett under att dessa inte var i tvätten för dem har jag använt så mycket. Älskar! Resår i midjan och fickor. Otroligt bekväma att ha upp i midjan eller nere på höften beroende på hur lågt du vill att de ska sitta eller vilken längd du vill ha ner på låret. Blusen brukar jag vika eller rulla upp ärmen på och den är så snygg med blåjeans. En klassiker!
Det kommer fler shorts och blusar samt en oversized cool skjorta i dagens lansering men de ligger i tvättmaskin. Ska hänga upp under äppelträdet nu så de torkar fort.
Väldigt stolt och glad över denna kollektion.
Redan nu kan ni se mått och bilder på hemsidan. Mellan 13 och 15 har vi plaockat bort plaggen för att hinan aktivera lagersaldo men kl 15.00 är det säpp och då kan ni klicka hem alla dessa plagg och ännu fler på vår lansering HÄR.
