Hem & Inredning

Karin Larssons kudde med solrosor på

Förra året var jag uppe i Sundborn i början av maj. Älskar att besöka Karin och Carl Larssons hem och finner så mycket inspiration till mitt egna här. Kulörerna, kreativiteten. lekfullheten, alla mönster och blomster överallt. Hur fint är det inte med den orangeröda hyllan och stolarna till den ärtgröna väggen till exempel? Panelen, placeringen av tallrikar samt tavlor och så en väggmålning på detta. ”All in” kallar man detta och jag älskar.

”För Karin var det viktigaste av allt att hon hade blommor till alla vaser, blommor att njuta av där de stod i trädgården och blommor som Carl kunde måla av.”
(hämtat från boken ”I min trädgård vill jag vara Karin”)
Solrosen finns med på flera av Carls målningar. Blomsterbården i Suzannes rum består av solrosor och kaprifolen.  Solrosen är även det motiv som Karin använt sig av i mönstret till sin solroskudde som ligger i matsalssoffan.

När vi stannade i museets lilla butik efter besöket så stod jag och höll i den här kudden. Undrade om den skulle får följa med hem till min soffa…

Men så insåg jag att det var ett broderi-kit jag stod och höll i. Borde verkligen ställt tillbaka den men det slutade med att jag tog en till och gick till kassan. Verkligen jag i ett nötskal.

Det blev sannerligen inte en billig historia och jag har haft så dåligt samvete över detta idiotiska köp.

För hur skulle jag ha tålamod och tid att sitta med det här i knät?
Jag som inte ens uppskattar den här sortens handarbete. Två blå tygstycken och mängder av garn i olika kulörer. Det var ju inte en liten som skulle broderas heller – det var fyra gigantiska solrosor. Gånger två.

Mina vänner och jag åkte till skogs och bodde i en trädkoja i september samma år. Så mysigt. Tjejerna hade tagit med sig deras handarbete – de gillar att sticka halsdukar, koftor och grejer. Väldigt fascinerande hur de bara sitter och tråcklar på… Bättre än att scrolla på mobilen såklart.

Ser ni längst ner i bildens vänstra hörn? Där ligger mitt broderi. Jajamen, det åkte med.

Marina hade köpt en hel kasse med garn och jag tror faktiskt hon påbörjade något. Måste fråga henne vad det blev av detta projekt.

Jag broderade tio svarta korsstygn och sedan tröttnade jag och plockade upp kameran istället. Mitt roligaste.
Lisa putsade på vår kantarellskatt vi fann i skogen inför kvällens middag. En så fin resa.

Sedan dess har de ogjorda kuddarna legat och skämts i min garderob tills jag en dag frågade min svärmor om hon kunde förbarma sig över den ena. Varsågod sa jag. Bättre den blir broderad och ligger i någon annans soffa än i ett paket i min garderob. Visst?

Så en dag stod hon här i hallen med den färdiga  kudden i famnen och sa att den passar nog bäst hemma hos er. Varsågod!
Jösses – hon hade suttit hur länge som helst med den här i knät och faktiskt tyckt att det var riktigt roligt.

Vilket hantverk va?! Är så imponerad, glad och tacksam.

Träning, Vardag

Idag börjar jag springa

Ett mål jag satt i år är att jag ska komma igång med löpträning. Jag behöver någon träningsform som tar mig utanför gymmet, ger mig bättre kondition och får mig ut i naturen.

Jag tycker det är tråkigt att springa. Mest för att jag tycker det är tungt och jobbigt tror jag. Usch fy satan så jobbigt.
Detta behöver jag åtgärda och jag har insett att jag inte klarar av det själv. Uppenbarligen klarar jag ingen träning alls på egen hand…
Jag tänker alltid att jag ska ta med mig mina övningar hem eller när jag reser men jag är förvånande dålig på det.
Vi har en källare med vikter, bollar, hopprep och gud vet allt men jag går aldrig ner dit. Fy så tråkigt. Jag gör det bara inte och om jag tar mig till ett gym själv så fuskar jag mig igenom allt och tröttnar direkt.

Därför satte jag upp mig på ett löparprogram med Joanna Swica och idag börjar jag. Pirr!
Joanna är en träningsprofil jag började följa för många år sedan. En superdriven tjej som är imponerande duktig på att skapa innehåll för sociala medier, fixar träningsresor, föreläser, poddar, coachar mm.

Jag köpte en prenumeration hos Joanna och tänkte att jag startar med tre månader och utvärderar sedan.
Laddade ner appen och började svara på Joannas frågor i chatten.
I vår chat skrev jag att mitt mål är fyra pass crossfit i veckan och löpning de andra dagarna. Min man sa dock att han tyckte det var lite väl hög ribba jag satt. Och Joanna verkar hålla med.  

Redan här i första mötet via chatten fick jag stort förtroende för det realistiska resonemanget. Hon har ju rätt såklart. Jag säger ju det – jag behöver någon som håller ordning på mig och berättar vad jag ska göra. Jag klarar det liksom inte själv. Det blir allt eller inget då.

Idag är det måndag och jag har nu suttit i soffan och gått igenom i appen vad jag ska göra tillsammans med min man som är en van löpare.
”Jag har ångest nu – tror du jag klarar det?” säger jag och kastar mig bak bland kuddarna.
”Hahaha, nu har du pratat om att du ska börja springa i två månaders tid – du kommer förmodligen leta efter hur många anledningar som helst att slippa idag. Kom igen nu, givetvis klarar du det om du tar dig ut!”
Helst skulle jag vilja att han följde med och sprang de första gångerna så jag inte fuskar men han ska till jobbet och dessutom har min PT, på crossfit, starkt avrått mig från att springa med Jonas i början. Han är liksom för snabb och bra i löparspåret och det är väl kanske inte bästa sällskapet när man står i startgroparna.

Nu har jag verkligen inget att skylla på längre. Ingen snö eller is och dessutom skiner solen. Let´s do this!
Återkommer med en uppdatering i detta ämne.

Obs. Jag har sprungit Göteborgsvarvet två gånger för 15 år sedan så det är inte första gången jag snörar på löparskorna. Jag har väl dock aldrig tyckt att det varit så kul. Önskar jag kunde längta efter att springa så som jag längtar efter ett riktigt tungt pass crossfit och få det till en regelbunden rutin i min vardag.

Är du en löpare? Ge mig dina bästa tips snälla.

K. LAGERQVIST, Vardag

Intensivt, minst sagt

Ni som hängt med mig denna vecka har förstått att den varit minst sagt intensiv. Det är spännande hur kroppen reagerar då. I huvudet blir jag bara snabbare och snabbare och hinner mer och mer. Jag upplever mig själv som väldigt skarp och lösningsorienterad också när jag har det så här.
Men jag har mycket svårare att varva ner och komma till ro för att sova och vaknar ännu fler gånger om nätterna. Kroppen blir vätskefylld och jag får uppblåst och orolig mage. Huden blir också kass. Jag som aldrig har finnar här nu fyra stycken i ansiktet, är svullen runt ögonen och har fått munsår. Tur man inte har det så här jämnt för då hade man ju dukat under.

Jag har dock fullständig koll på allt så det är inga problem. Synd att bli sliten, missa träning och sömn bara. Tänk så sjukt viktigt återhämtning och ledig tid är – det får verkligen inte prioriteras bort under längre perioder. Viktigt!

Nog om det. En rolig grej är att vi har en ny lansering denna vecka med läderprodukter. (reklam)

Innan jag öppnade butiken denna morgon så fotade jag mig igenom sortimentet och jag blev jättenöjd med resultatet. Tog med mig lite rekvisita hemifrån och röjde av bordet på jobbet för att använda som backdrop.

Vid tio slog vi upp dörrarna för våra kunder och jag laddade in bilderna i datorn. Därefter redigerade jag löpande vid varje stund jag kunde under dagen så vid tvåtiden var jag klar och kunde skicka iväg mailutskick och tanka upp bilder på alla produkter på hemsidan.

Ja, hejsan vad det går här nu. Kommande vecka ska vi signera vårt bokslut efter revisionsarbetet och så ska vi styra upp i butiken.

Theoni, min närmsta kollega, har likadana brallor som jag så nu ser vi ut som tvillingar bakifrån. Hon har dock mycket tjockare och vackrare hår.
Hon har verkligen varit en hjälte denna vecka då hon styrt om hemma med familj och med arbetsuppgifter hos K. LAGERQVIST för att åka med mig till Värmland med kort varsel. Är så tacksam.
Hoppas ni har en riktigt härlig helg.

Entreprenörskap, Vardag

Picasso och våren

Våren spricker upp även här i Värmland där jag nu befinner mig. Isen som legat tjock i Kristinehamns skärgård släpper och isflak guppar runt i dimman.

Vilken otrolig syn va?! Men nu längtar man ju bara efter krokus och gröna små skott inte sant?
Varberg har ett litet försprång, snöklockor kikar upp ur vinterdvalan och varje dag ser jag hur syrenens grenar visar tecken på att våren är runt knuten. Och ja, snart är det ju faktiskt påsk så man känner sig mer än redo.

Denna resa tog mig runt på en mängd äventyr och det som kanske lämnade mäktigast avtryck var en skulptur signerad Pablo Picasso. Tänk att här står den i hamninloppet på en klippa med karga tallväxter runt om. Vilken otrolig scen.
Älskar hur skulpturen placerats rakt i den karga naturen så här och inte på ett museum eller i en park. Konstverket i blästrad naturbetong är ett porträtt av Picassos sista fru Jacqueline Roque. Formen har sin bakgrund i en period då Picasso experimenterade och rev i papper för att skapa silhuetter. Den första versionen av Kvinnohuvud skapade Picasso av ett vikt och klippt papper.

Text av Tommy Ternemar, f d kommunalråd i Kristinehamn:

”I Kristinehamns skärgård står en av Pablo Picassos första monumentala skulpturer Kvinnohuvud (Tète de femme). Att denna 15 meter höga skulptur, hamnade just här är något av en slump och mycket tack vare Kristinehamnskonstnären Bengt Olson. Hösten 1963 träffade Olson den norske konstnären Carl Nesjar på en dammig landsväg utanför Paris. Nesjar som sedan några år tillbaka arbetade med den store Pablo Picasso, berättade att Picasso aldrig fått göra några monumentala verk, då han är så dyr att ingen stad eller inget land har råd att köpa ett. Därför, berättade Nesjar, så hade Picasso bestämt sig för att skänka bort denna möjlighet. Nesjar pekade på en modell och berättade att den skulle kosta 150 000 kr att få 15 meter hög och att New York eventuellt var intresserade. Olson frågade om han inte kunde få ta med sig modellen till Sverige och försöka få den såld där. Det fick han, men det var snabba ryck då New York kanske ville ha den. Olson åkte hem till Kristinehamn och ringde upp dåvarande stadsfullmäktiges ordförande Göte Berg, som förstod att detta var ett enastående erbjudande. Stadsfullmäktige kallades samman redan dagen efter (två dagar innan julafton) och alla kom. Olson fick ordet, visade modellen och avslutade med att säga ”Om det nu är så att Picasso väljer Kristinehamn framför New York, vem av er vågar då säga nej till framtiden?” Göte Berg tog snabbt klubban och sa: ”Ja, om det nu är så, ska väl för fan inte vi säga nej till det?” ”Nej”, sa resterande kring bordet och så drämde Göte Berg klubban i bordet.” (källa)

Nu ska jag avsluta mitt arbete här i Värmland och ta mig hem till våren i Varberg. Hoppas jag kan ta mig ut i trädgården för lite härligt arbete, bada i havet och sitta länge i bastun.

Förresten – idag är jag gäst i Sanna Lundell & Ann Söderlunds podd. Vi pratar om kallbad, företagande, livet och sociala medier. Lyssna här. 

Entreprenörskap, resor, Vardag

Så här jobbar jag när jag är på resande fot

Jag befinner mig i Värmland – är här och jobbar fram till imorgon. När jag arbetar med destinationer på detta vis så blir det alltid väldigt intensivt arbete  – jag har märkt att följare och kunder får ut mesta möjliga av upplevelsen om jag postar bilder och texter löpande medan jag är på plats. Det blir autentiskt, hjärtligt och personligt samtidigt som följaren känner att den är med på mitt äventyr.

Kunden jag jobbar med just nu har köpt utrymme på Instagram bara så jag kommer inte täcka upp denna resan på bloggen men jag kan ju dela några bilder jag valde mellan till ”första bild” för inlägg i feed på Instagram. Kristin på spa i bastu med otrolig mosaik? Samma influencer men lutad mystiskt bakåt? I varma källor? Eller gåendes ner för en trappa till ett museum?

Vilken tycker ni passar bäst? Beror såklart på vad budskapet är men ibland är det inte alls det som slår igenom i bruset när folk scrollar faktiskt.

Jag är här för att berätta om kultur och arkitektur främst. Och så äter jag såklart god mat och bor på hotell som kunden valt ut – dessa skriver jag också om men fokus är kultur som sagt.
Hade jag valt en bild på ett museum eller ett foto jag tog på otroliga Lars Lerins akvareller från Lofoten så hade inte så många stannat och velat läsa mer , tyvärr – detta säger i alla fall min erfarenhet i vad jag postar i min kanal.

Jag behöver plocka in mig själv i en vacker miljö för att locka intresse – det kan ju låta helt knasigt och världsfrånvänt men det är kanske bara att se till sitt eget beteende på sociala medier då man scrollar. Så det är alltså inte så att jag tycker att jag själv är en oemotsåndlig och superhet person som måste stå framför kameran för mitt eget ego…
Det är det som går hem helt enkelt och då gör jag så. Jag står i kök, i vardagsrum och utanför växthuset…hahaha… den observanta har också lagt märke till att jag ofta och gärna vänder huvudet lite åt höger för jag tycker själv att det blir finast på foto med håret och med min ”uppåtnäsa ” Som jag förövrigt haft komplex över i hela mitt liv till jag fyllde trettio år – då började jag plötsligt uppskatta min profil istället och rata bilder som togs rakt fram ifrån.
Så kontentan är att det är klokt att plocka in mig själv i den miljön jag vill skriva om jag vill nå ut till fler människor och få bra räckvidd – och det är ju det det hela går ut på, Visa upp spännande upplevelser i Värmland för att få så många som möjligt att välja just detta resmål då de semestrar i Sverige. Som förövrigt är ett fantastiskt land att resa genom!
Vilka pärlor jag får uppleva via mitt arbete och sedan ha förmånen att förmedla vidare i mina digitala kanaler.

Nu blev det bilden med mig framåtlutad i bastun för min kollega sa att jag såg ”lite svår och onaturlig ut” på den där jag lutade mig bakåt och jag var inte jättenöjd med håret på den bilden i vattnet. Den med gula väggen var fin men bastun kändes mer unik. Funktionen att lägga till fler bilder och filmer i en karusell på Instagram finns ju så man kan fylla på med annat för att rama in budskapet bra.

Igår jobbade jag nonstop med bilder, redigering, research, anteckningar och texter från 05.20 till sen kväll på varenda liten stund i bilen, hotellet eller då vi åt mat. Hoppas jag får en liten lucka för en promenad eller en löptur i eftermiddag. Jag har dock världens roligaste jobb så det är inte ett dugg synd om mig såklart.

Ja, där fick ni en liten inblick i mitt arbete och mina tankar kring bildval dessa dagar.