Kvinnokroppen

Ett privilegium att få bli äldre

’

Jag skrev en liten hälsning på mitt instagramkonto idag. Egentligen var det en introduktion av mig till följare som kanske inte vet så mycket om mig.

Den löd:
Jag är en snart 50-årig tjej, född i Borås men Varbergare i hjärtat. Varberg har varit min trygga punkt i livet sedan jag var runt tjugo, och jag har tillbringat alla somrar här sedan jag var fyra år. Numera kallar jag mig även frankofil, då jag haft ett boende i Frankrike i snart sex år. Jag älskar naturen, att röra på mig, basta och bada i havet.

Jag driver en verksamhet med flera olika ben, där den gemensamma nämnaren är mitt arbete som digital kreatör och storyteller. Bild och text är mina starkaste uttryck. Sedan 2020 driver jag livsstilsmärket K LAGERQVIST, där vi skapar kläder, smycken och teblandningar med hälsa, välbefinnande och mjuka värden som en självklar del av helheten.

Butiken finns både digitalt och fysiskt, med tydlig tyngdpunkt på den digitala marknaden. Utöver detta arbetar jag som influencer, driver bloggen Krickelins och tillhörande Instagramkonton, samt tar uppdrag som föreläsare, skribent och arrangör av events.

Jag fick så många peppiga och fina kommentarer under dagen och den här fastnade hos mig lite exttra.

Roligt med den här feedbacken. Och hon har helt rätt. Jag tycker att hela Instagram svämmar över av kvinnor som inte vill åldras och som helst av allt vill se ut som 25. Det är lite sorgligt. För jag tycker att kvinnor som åldras är vackra.

Jag fyller 47 om några dagar och känner på riktigt att det är ett privilegium att få bli äldre. Att få vara vid liv och fortsätta vandra här på jorden. Jag har aldrig haft någon åldersnoja för i mig bor alla åldrar. Jag är tanten som vill lägga mig i tid och blir blödig av snällhet. Tonåringen som dansar i köket och drar pinsamma skämt inför barnen. Den mogna kvinnan som tar ansvar, tar plats och driver företag. Och samtidigt är jag fortfarande den lilla Kristin som gråter över missförstånd och orättvisor.

Jag vet inte om min obefintliga åldersnoja kommer av att jag en gång varit nära att förlora allt, eller av att jag har anhöriga som lever med kroniska sjukdomar. Men man blir smärtsamt medveten om att ingenting är självklart och att vi faktiskt aldrig vet hur lång tid vi har.

Borde man inte vara förbannat glad över att nästan ha nått femtio? Jag är stolt som tusan över att vara precis där jag är i livet.

Jag förstår verkligen sorgen i att kroppen inte alltid orkar som förr, att krämpor dyker upp. Hej artros, sömnbrist och klimakteriet. Men i många fall går det faktiskt att påverka kroppens mående så länge man inte är fysiskt begränsad av sjukdom eller skada. Rörelse, kost, sömn och kloka livsval gör skillnad.

Jag har gjort det till min mission att orka så länge jag kan och att skapa bästa möjliga förutsättningar för min kropp. Utan att tumma för mycket på njutning såklart, för det som ger livskraft, glädje och energi är minst lika viktigt. Hej nybakad kardemummabulle, ett glas krispigt vitt och krämiga ostar lite då och då.

Vad har ni för tankar kring åldrande?

Jag hoppas att jag fortsätter vilja åldras och känna likadant även när jag är sextio, sjuttio och åttio. Hoppas innerligt att jag får bli över åttio, vilken järnlady jag ska vara då.
Jag ska vara bra på att prata med de yngre, ha vänner i alla åldrar och aldrig stänga in mig i en generation. Jag älskar verkligen pratstunder med åttioåringar, de bär på en sådan klokskap & livserfarenhet.

K. LAGERQVIST

Nu stänger vi & flyttar!

Nu stänger vi butiken i Varbergs hamn & gör oss redo för att flytta till Kungsgatan 3.

(Reklam) vi passar på att ha ett stängningserbjudande och har 30% på hela vårt sortiment i butiken imorgon.  Passa på och besök oss i Tullhuset nu en sista gång.

Vi har verkligen trivts i huset men har hela tiden varit medveten om att det var temporärt och därför inte fäst oss för mycket.

Nu ska här byggas hotell och restaurang och det kommer bli toppen!

Är alldeles  pirrig över det nya och kommer nog börja måla alldeles strax. Därefter kommer mattläggare och sedan går vår flytt.

kul att ni är med på resan!

Frankrike, Vardag

08.12 och 15.32 – vad händer då?

08.12
I dag är det lite varmare och jag går upp och brygger kaffe utan att frysa. Prognosen visar upp till femton grader och det känns nästan smått otroligt. Jag ska bära ut kuddar och göra i ordning dagbädden på terrassen. I eftermiddag har vi bjudit in våra grannar på apéro, så vi tänker åka förbi grannbyn för lunch och köpa med oss lite godsaker. Kanske strosar vi runt i de mysiga gränderna och tar en kaffe. Hade jag inte fått så ont i magen av det hade jag definitivt köpt en crêpe med Nutella. Mums.

Vet ni vad en apéro är?

Apéro kommer från det franska ordet apéritif och är en tradition som handlar om att samlas före middagen för något att dricka och några enkla tilltugg. Det kan vara ett glas vin, pastis eller något alkoholfritt, tillsammans med oliver, nötter, chips, tapenad eller lite ost. Det är en kravlös social stund, precis så som jag tycker om det. Ofta sker det spontant, stående eller sittande lite hur som helst, och ibland blir apéron så generös att den nästan ersätter middagen. Det händer oss ofta, särskilt när vår vän Åsa bjuder in. Hon är fantastisk på soppor, snittar och små rätter. Alltid så mysigt.

Apéro speglar egentligen det franska sättet att leva: enkelt, avslappnat och med fokus på gemenskap och närvaro. Häromdagen hos Åsa gick vi bordet runt och reflekterade över 2025 och 2026. Vad som varit bäst, vad vi vill ta med oss, vad vi lämnar bakom oss och vad vi önskar av det nya året. Så fina samtal, inte minst eftersom vi hade en klok tonåring med i samtalet.

15.32
Jag sitter på terrassen i eftermiddagssolen. Den luras lite, gömmer sig bakom molnen då och då, och då blir det kyligt men ändå skönt. En filt över knäna. Jag har plockat fram både datorn och boken. Lillebror är ute och går och grannarna leker på andra sidan gatan. De kastar boll till hunden, springer runt och skrattar. Jag älskar hur vädret här uppmuntrar till uteliv och rörelse. Kanske borde jag också ge mig ut på en promenad en stund. Frågan är om jag hinner innan gästerna kommer.

Jag bävar för att åka hem. Livet går så långsamt här och trycket över bröstkorgen är mindre än på väldigt länge. I dag har jag fått två spännande mejl och jag tänker att ju mer jag öppnar bröstet, sårbart och nyfiket, desto mer får jag tillbaka. Jag har skrivit en lista med nya idéer kring mitt skapande och mitt företagande. Nästa steg är att pitcha dem för människor jag har förtroende för och be om deras ärliga åsikter.

Sedan ska jag spalta upp vad som faktiskt ger intäkter, vad som ger energi och vad som skapar mervärde för varumärket, så att allt blir hållbart i längden. Erfarenheten har lärt mig att det som är superkul och energigivande men inte genererar några intäkter till slut skapar ångest och negativa känslor. Samtidigt håller inte heller det som bara ger pengar men är tungt och tråkigt att utföra, det gör en olycklig. Och om jag bara satsar på synlighet utan att fakturera blir det till slut ett luftslott som kollapsar.

Balans och strategi är avgörande. Särskilt nu när jag är färdig med att maximera och i stället vill skala ner, för att skapa så många fria dagar som möjligt.

Nu ska jag öppna min bok.
Hoppas ni har en skön dag. Fin helg till er.

Frankrike, Vardag

Vykort från Languedoc och lite tips

För några dagar sedan åkte jag ner till vårt franska hem tillsammans med vår yngsta son. Helt ärligt var det inte helt självklart – han ville helst stanna hemma med sina vänner. Men jag stod på mig och lyckades till slut övertala honom om att vi skulle få några riktigt fina dagar här nere.

När vi kom hit möttes vi av stormvindar och nollgradigt väder. Elen gick så fort jag satte på ugnen och jag hann helt ärligt tänka:
”vad håller jag på med, varför bokade jag inte Thailand som så många andra…?”

Vi har haft stora utmaningar under vinterlovet, även om det såklart inte synts i mina digitala kanaler. Just därför kändes det ändå fint att få ett geografiskt ombyte och några dagar av ensamtid med bara ett barn.

Det är verkligen intressant hur man uppfattar andras liv genom de här digitala fönstren. Jag får själv påminna mig om att inte jämföra mig med människor som, i mina ögon, verkar ha det så galet härligt. För jämförelser får mitt eget liv att kännas sämre. Det är som om jämförelsen stjäl glädjen.

Så låt mig vara tydlig kring att även smärta och hemskheter passerar mitt lilla liv, trots bastubad i solnedgångar, vackra miljöer och ett hus i Frankrike. Jag väljer bara att inte skriva om allt här av hänsyn till mina anhöriga.

Jag vaknar alltid väldigt tidigt, oftast långt före sex på morgonen. Nu är klockan 11.14 och min son sover fortfarande. Det ger mig mycket egentid till att läsa, arbeta, baka, fotografera, skriva eller se en serie. En hel del arbete har ägt rum här från sängen. Som vanligt. Mysigt med kaffekoppen vid sidan.

Och jag har faktiskt börjat skriva dagbok för hand igen.
Det har jag inte gjort sedan jag var sexton år.

Under hela min uppväxt skrev jag mycket, men när min dåvarande pojkvän hittade mina dagböcker i tonåren så rev han ut sidorna där jag skrivit om tidigare förälskelser. Därefter slog han mig. Efter det skrev jag inte en enda rad till i de böckerna.

Att ta upp pennan igen och kladda ner mina rader känns både fint och ovant. Inte van att skriva för hand.

Här i Frankrike serveras lunch oftast bara mellan 12 och 14, så det gäller att komma iväg senast 12.30.
Jag har bokat en riktigt bra restaurang klockan 13 och ser verkligen fram emot att ta med min son dit. Att äta spännande och god mat och få uppleva kultur och natur tillsammans är bland det finaste man kan göra, om du frågar mig. Igår var vi i ett spännande kloster.

Får ofta frågan om vad jag har för färg på mina läppar och under flera år så har jag använt Dior Addicts glansläppstift Re(d)volution 745  . Skulle köpa ny på vägen ner till Frankrike men min vanliga kulör var slut så det blev en lite varmare kulör som heter Dior 8.

Varje säsong presenteras tre läppstiftshylsor ur kollektionen Dior Addict i begränsad utgåva och jag har egentligen försökt lägga vantarna på en tidigare i bugundy men lyckades beställa den blå under 2025. Så när jag köper ett nytt stift så stoppar jag i det i min fina Dior hylsa.
Tips för dig som gillar vackra detaljer för vardagen.

Jag har förhandlat lite med mig själv om jag ska öppna en bok eller ta en promenad innan vi ska ge oss av. Efter noggrant övervägande, inklusive när och hur jag egentligen ska tvätta håret (haha, vilket i-landsproblem) . så landade valet på bok.

Just nu läser jag Den Första Boken av Karolina Ramqvist. Nattetid lyssnar jag på Farväl till Panic Beach när jag vaknar. Det är svårt att hänga med i handlingen eftersom jag somnar till och från, men det är också hela poängen. Ljudbok med sleep timer på 15 minuter är väldigt sövande för mig. När jag vaknar på nätterna börjar tankarna annars snurra kring problem och ångest, så jag behöver distrahera dem. Man gör vad man kan, helt enkelt.

Ha en fin dag nu.

Entreprenörskap, Hem & Inredning, K. LAGERQVIST, Vardag

Att förenkla arbetet – mina förändringar under 2025

Kajsa skrev och undrade om jag kunde berätta mer om min affärsmodell – hur jag har resonerat, vilken strategi jag haft, varför jag gjort de val jag gjort och hur det har fungerat. Hon frågade också hur jag förändrade allt under 2025 i syfte att förenkla. Så roligt när ni kommer med önskemål om inlägg, det uppskattar jag verkligen. Så låt mig svara på Kajsas fråga.

Det första jag gjorde när jag insåg att jag behövde förenkla mitt liv och skapa förändring var att säga upp den stora och dyra butikslokalen på 300 kvadratmeter. Ansvaret för att varje månad bära hyra, el, värme, personal, städning och inköp låg som en våt filt över axlarna. Till slut började jag få ångest bara av att åka dit, och jag tyckte inte längre att det var roligt eller inspirerande att skapa i den miljön. Det var ett tydligt tecken på att något behövde förändras. Det ekonomiska hade vi säkert kunnat lösa om lusten fortfarande hade brunnit.

En möjlighet att flytta in temporärt i hamnen, i väntan på att hotellet i Tullhuset skulle byggas, öppnade sig. Jag går alltid ner till havet när jag mår dåligt, så det kändes nästan som ett tecken. Vad som skulle hända därefter, när hyresavtalet gick ut vid årsskiftet, valde jag att skjuta på. ”Det löser sig”, sa jag – och månaderna sprang iväg.

Parallellt gjorde jag andra förändringar. Jag valde mer vila framför arbete och märkte att jobbet ändå blev gjort. Jag slutade arbeta på kvällarna och släppte helt tankarna på fomo i min bransch. Jag läste boken Let Them, som betydde mycket för hur jag förhåller mig till relationer, både med kollegor och vänner. Sedan jag påbörjade hormonbehandlingen i februari har också perspektiv förändrats, livet känns ljusare.

Under hösten började jag fundera på vart verksamheten skulle ta vägen efter årsskiftet. Att vara helt digital var ett alternativ, eftersom vi säljer mer än 80 procent online, men vi hade ändå behövt kontor och lagerytor. Samtidigt är det personliga mötet med människor väldigt värdefullt för mig. Att få placera varumärket i sammanhang där mötet inte handlar om försäljning, utan om relationer, inspiration och närvaro. Precis som här. Jag skriver ner mina tankar och reflektioner utan förväntan på att någon ska köpa något. Jag vill ha en fysisk plats där människor kan bli inspirerade, mötas, dela kunskap och känna att platsen i sig tillför ett mervärde. Därför är både läget och byggnaden viktiga för mig. Jag har svårt att se mig själv i en klassisk butikslokal i en galleria.

Under en längre tid låg jag på om möjligheten att flytta in på Varbergs fästning. Jag hade hört att de sökte hyresgäster och att målet var att få Varbergare att besöka fästningen minst en gång i veckan. Det kändes som en perfekt match för en verksamhet som bygger på storytelling och destinationskänsla. Men responsen var ljummen, nästan obefintlig. Tiden rann iväg och till slut började jag desperat googla ”lediga lokaler”.

Då dök Tvillinghusen på Kungsgatan 3 upp ,en lokal med röd dörr, bara ett stenkast från tågstationen. Centralt, men inte på en av stadens klassiska shoppinggator. Granne med kulturhuset som rymmer både teater, bibliotek och museum.

Jag tror mycket på ödet och på vikten av att våga stänga dörrar, och ha tillit till att nya öppnas. Ibland måste man bara våga hoppa utan att veta exakt var man ska landa. Man vet bara att man måste vidare. Oavsett om det handlar om en destruktiv relation, ett arbete man inte trivs i eller en plats man har vuxit ifrån.

Varbergs unika kustkultur där naturen, lusten och hälsan står i centrum har på något sätt format oss och sättet vi arbetar med K. LAGERQVIST. Min ambition med varumärket är att skapa produkter för en livsstil där livet alltid kommer först. Lika viktigt är att bygga en miljö som inspirerar, som man vill återvända till och som bär på en berättelse.

Därför kändes Tvillinghusen vid Kungsgatan som en självklar plats. Detta är två nästan identiska hus byggda i slutet av 1800-talet för att välkomna stadens besökare.  Husen en del av Varbergs själ och historia.

När Varberg växte som bad- och kurort där i slutet på 18000-talet så anlades Eskilsgatan som en paradgata för tågresenärer. Den spikraka gatan skulle leda fram till en ståtlig byggnad och resultatet blev Tvillinghusen som var inspirerade av den florentinska renässansen. Trots sitt framträdande läge är deras historia fortfarande väldigt gåtfull. Vår fastihetsägare VFAB har funnit ett  bygglov från den 2 maj 1890 och det är det enda säkra spåret. Men vem som lät bygga husen och för vem är ännu okänt.

Genom åren har Tvillinghusen rymt allt från exklusiva bostäder till butiker, tandläkarmottagning, konditori, ABF-verksamhet och Varbergs första förskola. Under en period bodde även borgmästaren J.H.L. Janssen i det södra huset.

I dag står Tvillinghusen kvar som ett landmärke och är kanske Varbergs mest anonyma kulturfastigheter trots sin självklara plats. Här är tanken att vi ska skapa en destination med själ och historia som väcker nyfikenhet och engagemang.

Nu har jag mer än halverat min hyra och har en tre minuters promenad till arbetet. Win Win.

Det är en källarlokal, så här finns varken fiskbensparkett eller kakelugnar som i resten av byggnaden ovan. Däremot är det generös takhöjd, och jag kommer att skapa riktigt trivsamma och härliga rum för oss här. Allt handlar om materialval och kulörer, och förstås en hel del medvetna interiörval.

Jag tycker att förutsättningarna är väldigt goda. Dessutom älskar jag utmaningar och att få skapa något helt fantastiskt av en yta som många har svårt att föreställa sig. Till exempel har vi bestämt oss för att lägga en sisalmatta ovanpå kakelplattorna. Här får ni kika på några av mina moodboards.

För att skapa trivsel och en bra palett att plocka in mina kläder, smycken och teblandningar i behövs en monokrom bas. Inte att måla allt vitt och låta det kännas kalt, utan att i stället välja dämpade, jordnära kulörer och trädetaljer som harmonierar med sisalmattan och färgerna på väggar och tak.

Jag är helt övertygad om att detta är det bästa som kunde hända och att det är en naturlig och positiv utveckling av K. LAGERQVIST.

Min förhoppning är också att skapa events, workshops och spännande gästspel här. Jag har redan pratat med Anna Linton om att hålla breathwork i ett av de större rummen, och med Sofia som är otrolig på bindvävsmassage. Jag vill att lokalerna ska användas till mer än försäljning av produkter, det är viktigt för mig att även arbeta med mjuka värden och ett socialt engagemang kring hälsa och välbefinnande. I vår livsstilsbutik erbjuder vi kläder, teblandningar och smycken, men också upplevelser som kompletterar den typen av konsumtion.

Jag har dessutom planer på att utöka verksamheten med fler tjänster, som coaching och föreläsningar. Det här blir mitt kreativa högkvarter, platsen där idéer föds och där arbete får ta form.