recept, Vardag

Detta äter jag – tips på enkla goda måltider

Att äta mat som främjar hälsan behöver inte vara svårt – inte när man har skapat bra rutiner och ser till att ha rätt råvaror hemma.  Till och med på hotellfrukost eller restaurang går det att välja det kroppen mår bäst av. Självklart gör jag undantag ibland – jag är helt emot förbud och älskar att vara med i trevliga sociala sammanhang. Ibland slinker det därför ner sådant jag vanligtvis väljer bort i vardagen, men det sker vid väl valda tillfällen.

Jag undviker socker, gluten, grädde och mat med tillsatser, och försöker istället äta antiinflammatoriskt så ofta jag kan. Det jag alltid tackar nej till är smågodis och läsk – det har jag gjort i över tio år. Däremot säger jag gärna ja till en dessert eller lite glass när jag blir bjuden, men tar då bara lite. Konsekvensen blir ofta en uppsvälld mage och illamående om jag äter socker, grädde eller gluten – men ibland är det värt det. För vem kan motstå en napolitansk pizza, ett gott levainbröd, en smörig pasta eller en saftig kardemummabulle?

Jag är definitivt en njutare, och tycker att gemensamma måltider är minst lika viktiga som träning och sömn. För mig handlar det om balans – att kunna äta med både glädje och omtanke.

Jag skulle aldrig ta med egen matlåda till ett kalas. Istället ser jag till att äta något som magen mår bra av innan, och tar lite mindre av det som bjuds. Det är helt okej. Jag har lärt mig att det kan döda stämningen om man börjar prata om allt man undviker – det får andra att känna sig dåliga eller känna skam, och det finns det ingen anledning till. You do you.

Om någon frågar nyfiket berättar jag mer än gärna om antiinflammatorisk mat och mina erfarenheter – men utan pekpinnar. Precis som i det här inlägget. Jag berättar vad jag äter, men försöker att inte låta “uppläxande”.
Är det inspirerande eller provocerande? Det är upp till Dig såklart.

Så – vad äter jag då?
På hotellbuffén väljer jag gärna kokta ägg, fet yoghurt med nötter och frön, och osockrade bär. Finns det fröknäcke och hummus så åker det också med på tallriken.

Hemma äter jag alltid:
-smoothibowl med bär och frukt, nötter och frön. Till det kokt ägg.
-gröt av steelcut frön med ett ägg i, nötter, bär och youghrt, honung.
-äggröra, avokado och fröknäcke
-glutenfri bananpannkaka med nötter och bär.

Det är oftast jag som gör gemensamma frukostar här hemma och familjen äter allt ovan med god behållning. Gör de egen frukost så åker Lingongrova mackor och toast fram – finns det oboy så dricker någon åtta glas av det osv…. Det blir väl.
Jag är glad när jag hinner före och serverar något mättande med ägg eftersom jag vet att blodsockret inte kommer dala i klassrummet och mättnaden håller i sig längre.

Jag hade världens sämsta kosthållning i tonåren men det är väl en del av frigörelsen – att välja själv vad man vill äta.

Middag och lunch själv – om jag får välja.
Lättkokta gröna bönor, sallad, avokado och gurka. Ovanpå en lätt stekt tonfisk som jag skivat upp, färska fikon och så en egengjord majonäs.

Du behöver:
1 helt ägg (rumstempererat)
2 tsk dijonsenap
1 msk citronjuice 
ca 2–2,5 dl neutral olja 
salt efter smak

Så gör du:
Lägg ägg, senap, citronjuice och en nypa salt i en hög bunke. Sätt ner stavmixern och börja mixa på botten. Häll långsamt i oljan i en tunn stråle medan du fortsätter mixa – du ser hur majonnäsen tjocknar nästan direkt.

Luftigt, lent och klart på under en minut. Enkelt, rent och så mycket godare än köpt!

Dett var ju lyxigt med både färsk tonfisk och fikon. Vi kollar på ett budget alternativ också.

Jag har nästan alltid tillagad sötpotatis i kylen – gör en stor form i ugnen och år att äta med stekt nöt eller vilt, fisk, andra rotfrukter eller vad som.
Här. med en burk tonfik, surkål & en tsatsiki. Tar mindre än fem minuter att svänga ihop. Väldigt mättande och gott. jag undviker helt vitlök i min tsatsiki och har bara riven gurka, fet syrad yoghurt och salt.

Här kommer tonfisk på burk fram igen. Med hackade hassselnötter och äpple. Rotfrukter, tomater och en tsatsiki. Så lätt och bra!

När kvällen kommer gör jag egen tacofärs med nötfärs, mycket spiskummin, paprikapulver, riven vitlök, tomatpuré, lite färsk rosmarin, salt och peppar. Serverar med sallad, tsatsiki och sötpotatis. Alla glada!
När vi gör köttfärssås så brukar jag servera linspasta.

Mellan måltider tar jag en grön smoothie eller en matcha. Ibland svänger jag ihop snacks av dadlar, nötsmör och 85% choklad.

Ja, det går verkligen att välja näringsrik och god mat i vardagen och behöver inte alls vara klurigt.

Ska lämna er med ett gott frukosttips till dig själv eller barnen. Den här tallriken serverade jag min 15-åring denna morgon.

Han tål inte nötter så jag toppade min med rostade hasselnötter och hans med hackade 85& choklad. Succè!
Koka steelcut gröt och vispa ner ett ägg i gröten. Servera med frysta blåbär, kokosflingor, ringlad honung, hackad mörk choklad och en klick turkisk yoghurt. Fem minuter max. Det är inte krångligt att fixa bra grejer och den här frukosten innehåller så mycket fler näringsgämnen än två vita toastmackor med ost på – och mättar dessutom länge med jämnt blodsocker. För oss som lever med adhd i vår familj så är den här sortens kost super – slipper berg och dalbanan i humör och energi som socker och snabba kolhydrater ger.

Hjärtefrågor, Kvinnokroppen

Klimakteriet – ont i kroppen, visste du detta?

Kanske är de vanligaste symptomen under förklimakteriet och klimakteriet just vallningar och kraftiga humörsvängningar. Det är i alla fall det många söker hjälp för – och ofta också det som leder till att man påbörjar hormonbehandling.

För vi kvinnor är ju otroligt smärttåliga. Vi är vana vid att ha ont – efter graviditeter, förlossningar och amning. Så när kroppen börjar mola och värka där runt 40 tänker man lätt att “det här är väl bara en del av att bli äldre”. Man biter ihop, för det är ju så vi gör.

I mitt förra inlägg om min ryggskada var det många som delade egna erfarenheter men också några som skrev att de har ont i kroppen trots att de ej skadat sig  – stela leder, trötta muskler och en känsla av att kroppen har börjat protestera, utan någon tydlig orsak.

Jag vet precis hur det känns att vakna på morgonen och känna sig gammal i kroppen efter en natt. För min del hade jag dessutom vaknat flera gånger varje natt med värk i ländryggen. Jag blev orolig, trodde nästan att jag hade något allvarligt – så jag gjorde en MR som visade artros och en gammal blödning. Sådant som blir bättre med rörelse och träning.

Men ärligt talat tror jag att klimakteriet spökade också. För sedan jag började med hormonbehandling i början av året har värken minskat markant. (Om man bortser från min senaste ryggskada, förstås…)

Värk i kroppen är faktiskt ett av de vanligaste – men minst omtalade – symtomen under förklimakteriet och klimakteriet. Och nej, det är inte inbillning. Det finns en tydlig biologisk förklaring.

När östrogennivåerna börjar sjunka påverkas inte bara menscykeln, utan också leder, muskler och bindväv.
Kroppens förmåga att binda vätska minskar, vilket gör att brosk och leder blir torrare och mindre elastiska. Samtidigt kan den inflammatoriska aktiviteten öka. Resultatet blir stelhet, ömhet och en diffus värk som gärna flyttar runt i kroppen.

Många beskriver:

  • Stelhet i fingrar, knän, höfter, nacke eller axlar

  • Morgonstelhet som lättar när man rör sig

  • “Vandrande värk” – smärta som flyttar runt

  • Tyngdkänsla eller svullnad i kroppen

  • Allmän muskelömhet, som en ständig träningsvärk

  • Ibland stickningar eller domningar

Under förklimakteriet, när hormonerna svajar extra mycket, kan värken dessutom komma och gå i cykler.

Vi kvinnor är ofta väldigt bra på att ta tag i saker. Vi tränar, sover ordentligt, äter antiinflammatoriskt, bastar, badar kallt, torrborstar, vandrar – you name it. (Jag pekar på mig själv här.) Men ibland räcker det faktiskt inte. Ibland handlar det inte om livsstil, utan om hormonbalans. Då kan man behöva kolla sina östrogennivåer och få lite hjälp utifrån.

Östrogen har nämligen flera viktiga roller – det skyddar brosk och benmassa, smörjer lederna och dämpar inflammation. När nivåerna sjunker försvinner en del av det naturliga skyddet, och lederna blir mer känsliga.

Lägg till sömnbrist, stress och låga progesteronnivåer – vanligt i förklimakteriet – så försämras kroppens återhämtning och smärttålighet. Och plötsligt känns allt lite tyngre.

Jag hade själv aldrig sökt hjälp för just värken. Jag sökte hjälp för att jag inte orkade med att leva längre – jag var på botten psykiskt, och min man fick bokstavligen tvinga mig till läkaren.
Men det blev vändningen. Jag har testat mig fram bland både tabletter och plåster och har landat i att östrogenplåster och en isatt hormonspiral för progesteron.
Nu är jag mer jämn i humöret och inte så ledsen längre. Jag har dessutom mindre ont i leder och sover bättre.

Om du känner igen dig i det här, om du lider av värk, stelhet eller bara den där känslan av att kroppen inte längre känns som din – sök hjälp.
Man behöver inte gå runt och ha ont och må dåligt. Det finns lindring, och Du förtjänar verkligen att må bra.

Trädgården, Vardag

Morgonkaffe i nattlinne och stövlar

Jag kom hem från Frankrike innan helgen och har landat fint här hemma – med mina killar runt middagsbordet och i tv-soffan.

När barnen blir stora får man plötsligt mycket egentid, och jag försöker verkligen fylla dagarna med sånt som gör mig glad. Tycker faktiskt att jag gör ett riktigt bra jobb i att njuta av vardagen och av den ensamtid jag har.

Jag har stulit till mig stunder med grabbarna, jobbat i butiken, gått långa promenader, badat i havet, lagat middagar, bakat banankaka och bastat länge. Jag älskar vardag – så mycket!
Det känns fint att ha sitt paradis där nere i Frankrike, men ändå kunna njuta så innerligt av livet här hemma. Jag känner mig lugn, grundad och tacksam.

Kanske har jag äntligen fått mitt klimakterium under kontroll – tacksamheten över det känner verkligen inga gränser. Den perioden var en mardröm att ta sig igenom.

En morgon gick jag ut i nattlinne och stövlar, med kaffekoppen i handen. Frosten hade lagt ett tunt, skimrande täcke över rosenskärorna – de glittrade i morgonsolen.

Dahliornas sista suck.

Jag tackar mina tagetes för denna säsong. Har inga planer på att ha dem nästa år utan kommer satsa på andra färgskalor.

Nu är frågan om jag ska bevara mina dahliaknölar eller ej. kanske struntar i dessa nästa år.

Rosenskäran kommer ju definitivt komma tillbaks nästa år också – den verkar vara helt invasiv hos mig då jag inte satt några frön de två senaste åren men hela trädgården är full av dem ändå.

Kolla!

Min man gjorde ett kraftjobb med att skörda alla druvor för några veckor sedan. Nu ska jag röja ut här inne.

Så vackra kulörer. Man blir alldeles pirrigt lycklig – inte sant?
Hoppas ni fått en fin start på veckan.

 

Kvinnokroppen, Träning

Ryggskada, rehab och byxa med fokus på rumpan…

Tio veckor med en trasig rygg.
Den här upplevelsen har gjort mig både ödmjuk och förlåtande mot min kropp.
Stundtals har jag varit förbannad och ledsen, men det är ju som det är.
Jag har försökt göra det bästa av situationen och hålla humöret uppe – men utan fysisk aktivitet blir min hjärna verkligen inte klar i tanken. Jag blir deppig och får ångest. Men. Ja ja…

Vad hände?
Jag tog emot en tung wallball på fel sätt och drog till ländryggen.
Först trodde jag att jag skadat diskarna, men röntgen visade att det var ett ligament som fått sig en rejäl smäll.

När ett ligament sträcks för långt eller delvis brister uppstår små vävnadsskador, ibland med blödning och svullnad. Inflammationen som följer är en del av läkningen, men musklerna runtom går ofta i kramp för att skydda området – kroppens eget sätt att stabilisera ryggen.
Tyvärr tar en större bristning flera månader att läka, och vävnaden blir sällan lika stark som innan.
Mitt planerade halvmarathon i november känns sådär…

Om läkningsprocessen går snett kan det leda till instabilitet i ländryggen, vilket i sin tur kan ge återkommande smärta. Ghaaa…

Hur jag löst det:
Först var jag helt still i nästan två veckor – dumt, visade det sig.
Sedan gick jag till läkare, fick röntgen och tog ett allvarligt snack med min PT om hur jag kunde röra mig utan att förvärra skadan.
Efter det kom jag till en fantastisk fysioterapeut som gav mig övningar för att stärka området, plus akupunktur mot muskelkrampen.

Sedan dess har jag gått 10–15 000 steg om dagen, suttit på air assault bike för att hålla igång konditionen, och försökt hålla kroppen i rörelse utan att provocera ryggen.
Överkroppen och bålen har fått lida – jag känner mig svagare, har sämre hållning och min gamla nacksmärta (och artros!) har smugit sig tillbaka.

Detta har verkligen varit en dyrköpt läxa.
Jag kommer aldrig ta kroppen för given igen.
Jag har fått träna psyket lika mycket som kroppen – att hitta nya vägar i stället för att bara deppa ihop. Det hade varit lätt att tappa rutiner och tycka synd om sig själv, men jag försöker hålla kursen.

Och för att peppa mig själv lite extra så jag beställde nya träningskläder.
Efter två år i samma tröja och byxor kändes det rätt.
Chokladbruna tights, nya strumpor och en tjock hoodie.

Det visade sig dock att tightsen går in mellan skinkorna sådär som jag sett de yngre tjejerna på gymmet eller på sociala medier.
Min man blev ganska förvånad, och vi diskuterade runt om det är ”passande” i min ålder – men alltså, spelar det någon roll?
De sitter skönt och rumpan ser ut så här, punkt.

Hoodien däremot – älskar den. Stor logga på magen och krage med dragkedja. Känns härligt 90-tal.
Det är Aim’n från Halmstad som har dessa fina träningskläder. Brukar köpa ev dem eller Björn Borg som ju också har sina rötter i Varberg

Nu är jag inne på tredje månaden och ryggen gör fortfarande ont när jag legat still eller suttit för länge.
Tänk om det aldrig läker helt? Tänk om jag aldrig kan göra situps eller marklyft igen? Så ledsamt.

Men jag har satt upp små mål fram till november:

  • Träna fyra dagar i veckan på air assault bike

  • Göra sjukgymnastiken

  • Power walks varje dag
    Om en vecka ska jag testa korta löppass och se hur ryggen reagerar. Jag har även bokat crossfitpass – med anpassade övningar.

Har ni skadat er någon gång? Hur påverkade det er?

Frankrike, Hem & Inredning

Min sorts lyx i livet

Hej på er!
Hoppas ni mår riktigt bra. Jag har sovit nästan nio timmar i natt – och mår som en prinsessa! ✨

Jag har funderat en del på det där med vad som egentligen känns lyxigt nuförtiden. För mig handlar det inte alls om dyra väskor, smycken eller flådiga inredningsdetaljer. Riktig lyx, som jag ser det, är en god natts sömn, en stund i bastun, bra och hälsosam mat, tid för återhämtning – och stunder i naturen som fyller en med lugn.

Vad är lyx för er?

 

Dessa dagar här nere har varit helt otroliga och jag är evinnerligt tacksam över att få landa här nere och också kunna erbjuda vänner och kollegor att uppleva njutet här nere i södra Frankrike.

Inom kort kommer stenläggningen bli klar i trädgården och även ett stort glasparti med vackra spröjs kommer sättas in i den stora öppningen in till källaren. Det växer så det knakar som ni ser och jag har både vattnat och gett näring under veckan jag varit här.

Fina Emily Slotte i mitt sovrum. Hon ser ut som en dröm!
Egentligen kände vi inte varandra så mycket innan vi drog iväg på detta äventyr. Men det visade sig att vi var i princip samma sorts person – på pricken faktiskt.
Samma små egenheter och energi. Kul!
Om jag är är en morgonmänniska är det inget mot Emily som var uppe rnt 05.30 varje morgon.
Måste hänga med denna tjejen mer.

Så många som frågar efter klänningen – den är från By Malene Birger men från en äldre kollektion dessvärre. Kolla Tradera eller Vinted.

Min paradfrukost. Smoothiebowl med bär, fikon, nötter och bipollen. Äter med ett kokt ägg så står jag mig många timmar.

Min nya New Balance visade sig vara en klok och bra investering – funkar till nästen hela min garderob och är väldigt bekväma. Ni som undrar när vöskorna kommer in i lager bör inte vänta för länge nu… Snart är det lansering.

Just nu jobbar jag för att få med mig familjen hit i mellandagarna. Är så sugen på att spendera vinterdagar här. Vi får se hur det går.

Spana in takhöjden – det blir extra tydligt när jag använder mitt 24 objektiv och fotar. Nästan en sakral känsla här i korridoren där det är 4,5 meter i takhöjd. Den observanta ser också att jag flyttat ett skåp från denna yta. Det har fått flyta in i lillebrors rum och målats i en persikobrun kulör.

Visst blev det fint?