Det är något alldeles speciellt med hur solen faller genom huset om dagarna. Jag följer ljuset med stort nöje och intresse. Det skiftar dessutom med årstiderna och nu när solen ligger lågt om hösten så är morgonsolen alldeles gyllene då den går upp och sakta värmer upp dagen.
Från tio på natten till tjugofem om dagarna. I min trädgård når solen knappt ner o, jag ska vara ärlig – den lurar bakom hustaken och vandrar snålt över väld valda delar under dagen. Det är skönast att sitta på terassen med en bok och sedan ta trappan ner för ett svalkande dopp i poolen.
Så här såg min morgon ut igår. Jag plockade upp kameran då solen steg bakom hustaken i öst. En fin stund i pyjamas och med andra koppen kaffe.
Det är vilsamt här nere. Jag önskar jag kunde stanna längre och börjar fundera på hur jag ska kunna var här hela oktober nästa år. Köra ner med min hund kanske. Stanna på vägen i en liten tysk by. Jag behöver ett bokprojekt – snälla något förlag… är ni sugna på att jobba med mig? Ska nog börja knåpa på ett synopsis och maila till alla jag känner till. Bra ide!
Något om hur det är att köpa hus i Frankrike och om livet här? Är man intresserad av recept? Inredning? Vintage?
Ja, vad vill man läsa om tro? Ge mig era bästa bokuppslag och önskningar så affirmerar vi detta rakt ut i universum med en gång. Stor kram K
Oj oj, här blev det visst en ganska lång, ofrivillig paus i bloggandet. Förlåt för det!
Min ambition är alltid att skriva minst ett inlägg om dagen, men den senaste tiden har helt enkelt timmarna inte räckt till. Jag förstår verkligen de som tittar på mig med ett snett leende och undrar: “Hur hinner du med allt egentligen?”
Svaret är nog ganska enkelt – jag är inte särskilt social. Jag har inte så många människor omkring mig i vardagen och pratar inte särskilt mycket med folk, helt enkelt.
Jag beundrar verkligen min man, som jobbar på en arbetsplats full av människor han måste förhålla sig till – kollegor som avbryter, pratar, småsnackar… bara finns där. På vägen till toaletten eller kaffemaskinen blir det förstås några ord här och där, och plötsligt har en halvtimme försvunnit. Han påstår dock att han behöver sin arbetsgrupp omkring sig för att prestera som bäst – så ja, man är verkligen olika.
Själv är jag helt tvärtom. Om jag sitter vid datorn och försöker koncentrera mig så hör jag allt som sägs runt omkring mig, hela tiden. Tänk att sitta i ett öppet kontorslandskap och behöva lyssna på kollegors telefonsamtal, småprat om barn, väder och helgplaner – dag ut och dag in. Min hjärna hade fullkomligt exploderat. Allt mitt fokus skulle gå åt till att försöka stänga ute alla ljud och intryck.
Ja jösses.Tacka vet jag en mjuk säng och en kaffe på nattygsbordet, datorn i knät och fullt fokus på min arbetsuppgift.
Nu har tjejerna åkt hem och vi har haft fantastiska dagar här i huset tillsammans. Det har varit så mysigt att lära känna dessa kollegor lite mer på djupet. Smarta, roliga, kreativa och snälla. Känner mig otroligt tacksam.
Solen håller precis på att gå upp utanför fönstret här i den lilla byn, och jag sitter med min andra kopp kaffe.
Dagens to do-lista ser ut så här: – Vandra långt upp på berget – Blogga – Tvätta håret – Måla byrån – Göra klart kollektionen – Dammsuga köket – Vattna och ge näring till alla växter – Tvätta lakan
Och så ska jag försöka klämma in lite sol, ett dopp och kanske några kapitel vid poolkanten också – det ska bli runt 24 grader idag, så det vore ju synd att inte passa på.
Jag köpte med mig lite fina saker från årets antikmarknad – måste ju visa! Risken (eller kanske snarare chansen) är att det dyker upp fler inlägg under dagen, för jag har samlat på mig så mycket bildmaterial, vintagefynd och vackra minnen de här dagarna.
Just nu står tavlorna lutade mot väggen och väntar på att få komma upp, och den uppmärksamma ser kanske att jag flyttat in linneskåpet som stod här ute – det fick flytta in i ett av sovrummen i stället. Det öppnade verkligen upp rummet och gav en härlig känsla av rymd i korridoren.
Men titta så vacker tavla! Bredvid står dessutom tre skisser till som väntar på att få komma upp på väggen. Måste genast lägga till det på min lista – upphängning av tavlor!
Det blev faktiskt riktigt fint att ställa in en säng på kontoret – nu har vi plötsligt fyra sovrum! Den kanske får stå kvar ett tag ändå.
Här inne sov Malin. Innan jag skjutsade henne till flyget igår visade jag henne rummen uppe på vinden, och hon var helt tagen. Jag förstår henne – huset har verkligen fantastisk potential. Jag längtar så efter att få börja förverkliga alla idéer och se visionerna ta form.
Först väntar stenläggningen och glaspartiet i trädgården, och när det är på plats kanske det äntligen blir dags att prioritera övervåningen.
Ett annat av mina fina fynd – ett bäddtäcke till lillebrors rum.
Nä, vet ni vad jag ska unna mig nu? Jag tänker strunta i listan för en stund och bara sjunka ner i en Netflix-dokumentär. Så himla mysigt!
Jag har åkt ner hit till Languedoc tillsammans med tre kollegor. Vi är här för att besöka den fantastiska vintagemarknaden i Pézenas, som hålls två gånger om året.
Klockan är sex på söndagsmorgonen och jag hör tjejerna prata ute i köket. Själv har jag smugit tillbaka till sovrummet med min kaffe för att få en liten stund vid datorn innan dagen drar igång.
Jag märker ofta att jag blir lite socialt överstimulerad när jag umgås så här intensivt i flera dagar i sträck. Det är så otroligt trevligt och roligt – men samtidigt rubbas mina rutiner, och kroppen protesterar direkt. Jag sover sämre och blir helt förstoppad.
Hahaha! En rätt komplicerad människa är jag nog.
Men herregud så fint vi har det! Vi hjälps åt med matlagning och fix i huset, strosar runt på matmarknader, kikar i vintagebutiker och äter på massor av mysiga ställen. Igår åt vi en helt magisk ostronlunch nere vid havet, i strålande sol. Det är runt 27 grader på dagarna, men nätterna blir svala – bara runt tio.
Det är Emily Slotte, Malin Persson och Ulrika på @colorelle som är med mig här nere. Det är fint att åka med tjejer som dokumenterar dagar och vackra saker preci som jag.
Så himla gulliga tjejer. Följer ni någon av dem i deras kanaler?
Idag ska vi på marknaden och jag har faktiskt inte gjort någon lista på vad jag behöver. Jag vet att jag vill ha två byrås men jag fattar att de inte går in i bilen – vi får knappt in tjejernas resväskor i bagaget. En tekanna vet jag att jag behöver och kanske några kristallglas till rosevinet. Två stycken bäddtäcken att lägga i fotänden på barnens sängar kan vara bra också…
Jag har låtit tjejerna få varsitt rum här nere så vi har blåst upp en madrass för Malin på kontoret – det blev jättemysigt att använda detta rum som sovrum. Måste ta ett foto och visa er. Nä, nu måste jag styra upp mig själv här och äta lite frukost med tjejerna. På återseende!
Godmorgon – jag är på väg till mitt paradis och jag kan knappt bärga mig. Uppe i ottan, faktiskt tidigare än jag behöver men jag har vaknat två gånger i timmen hela natten. Varför gör man alltid det när man vet att man ska upp tidigt? Är det för att kroppen är så rädd att försova sig så den inte riktigt somnar kanske…?
Igår kväll höll jag en föreläsning i vår lokala färgbutik. Jag pratade om kulörer, inredning och mitt liv som kreatör.
Jag vet inte hur du är, men själv blir jag ofta lite sömnig och tappar fokus när jag lyssnar på presentationer om trender och inredning – det blir lätt för mycket yta och för lite känsla. Därför försöker jag alltid fylla mina egna föreläsningar med humor, sårbarhet, personliga berättelser, kunskap, reflektioner, drömmar och konkreta exempel från verkligheten. Variation är så viktigt! Och att vara en bra storyteller med energi är, enligt mig, A och O när man står på scen. Det verkade uppskattas i går, vilket gjorde mig väldigt glad.
Jag minns en gång när jag var på en föreläsning där personen bokstavligen stod och läste innantill från skärmen i 30 minuter. Högläsning, rakt av. Inte ens talspråk – bara ordagrant ur manuset. Kanske var hen nervös, blyg eller hade scenskräck, vad vet jag. Men samtidigt tänker jag: om man tackar ja till att stå inför hundra personer och dessutom får betalt för det, då bör man faktiskt försöka förbereda sig och göra sitt bästa. Fast ja… det är ju lätt att säga.
För jag vet hur svårt det kan vara. Jag har haft enorm scenskräck genom åren. I början kunde jag inte äta på flera dagar innan jag skulle prata inför folk – jag mådde illa, sov knappt och gick bara och oroade mig för att tappa bort mig eller bli röd i ansiktet. Jag hatade att prata inför klassen som ung, och bara att presentera mig på föräldramöten var en mardröm.
Men nu är det helt okej. Det är som med allt annat – ju mer man gör det, desto bättre blir man. Och vem vet, den där personen som läste innantill kanske har blivit en riktig proffstalare vid det här laget. Man kan ju inte vara bra på allt direkt – livet är en process.
Första gången jag gjort ett schema och bokat restauranger i förväg. Men så ska jag också hit med kollegor och är mån om att de ska få en riktigt fin upplevelse med alla mina favoriter här nere. Det ska bli runt 25 grader så jag är redo för poolhäng med bubbel och många skratt. Så härligt!
Det är inte helt lätt att vara fyrtiosex år och drömma om ett långt, tjockt och glansigt hårsvall – jag fattar det. Men jag gör vad jag kan för att nå dit. Den där drömmen som jag aldrig riktigt lyckades med som ung, eftersom jag ständigt blekte sönder håret i tron om att jag måste vara blondin.
2019 gick jag igenom en stor förändring i livet. Jag fyllde fyrtio, sov dåligt, hade privata bekymmer, separerade från min partner som jag drev företag med – och mådde allmänt uselt. Då började jag också tappa hår. Till slut klippte jag en kort page och färgade allt brunt, för att låta min naturliga färg växa ut ordentligt. Jag hatade håret då. Men kanske mest av allt mig själv.
Där och då bestämde jag mig för att sluta slita – och börja vårda. Samma filosofi som jag började tillämpa på kropp och själ. Sluta slita, börja smörja. Ge mig själv det jag faktiskt behövde.
Istället för att lägga pengar på dyra behandlingar på salong, började jag investera i riktigt bra produkter att använda hemma. Nu klipper jag mig två gånger per år, tvättar håret en till två gånger i veckan, undviker slitage och låter solen bleka håret naturligt under sommaren.
Mina rutiner just nu: Jag tvättar håret en eller två gånger i veckan – ibland räcker det faktiskt med en, tack vare ett fantastiskt torrschampo. Hos min lokala frisör köper jag schampoo & balsam från Kevin Murphy, som jag älskat i flera år. Doften är helt ljuvlig!
Jag blöter håret, tar en liten klick schampo och masserar in i hårbotten. Sköljer, och gör om – schampo två gånger alltså, men jag använder väldigt lite varje gång. Sedan balsam i samma serie. Varannan gång hoppar jag över schampo helt och använder istället en hårinpackning som heter K18 Leave-In Molecular Repair Mask – den stärker och reparerar håret och är en riktig favorit.
Efter tvätt kramar jag in en creme som ger lite saltvatteneffekt. Jag har mycket hårstrån men de är tunna, så håret kan lätt kännas platt. Faktum är att det nästan alltid är snyggast dag två eller tre efter tvätt – då får det mer volym.
Jag fönar sällan, men känner mig alltid lite mer “tillrättalagd” när jag gör det. Sedan tar jag OlaplexHårolja i längderna (bästa doften!) och avslutar med Kevin Murphy-Spray som ger både volym och mjukhet. Jag masserar in lite i hårbotten för extra lyft.
De följande dagarna adderar jag mer spray, lite hårolja – och mitt livs bästa torrschampoo, K18 Dry Shampoo. Jag kan inte fatta hur jag klarade mig utan det tdigare!
Ja, produkterna är dyra – men de är otroligt dryga och faktiskt värda varenda krona. Man behöver inte köpa allt på en gång heller. Sprid ut det över tid, testa dig fram, och prioritera det som känns rimligt för din ekonomi.
Ibland så sätter jag mig i bastun med olivolja och kokosolja i längderna – då blir håret mindre torrt och känns glansigt efter jag tvättat ur det med schampoo. Har ni några tips för håret ni vill dela?
