Krickelins

-Kan du inte ta med kameran ut och dokumentera lite på berget och i byn?
-Jo, klart jag kan göra det!

Vandring är den enda rörelsen jag får till då jag är här nere i Frankrike. Jag har lagt fram min kettlebell och rullat ut yogamattan men jag får helt enkelt inte till det. Noll motivation.
Men alla promenader är ju också träning och dessutom jobbar jag då hårt med beundranseffekten – det är otroligt vackert här runt byn.

Det blommar överallt och det small verkligen till av prunkande grönska under dessa veckor då jag varit här. Lägger detta i minnesbanken och planerar in för nästa år. Att vara här i mars och början av april är verkligen kanon.
Jag brukar gå rundan upp på berget, över vinfälten, förbi åsnorna och sedan tillbaka genom byn. Ibland lägger jag på en extra tur uppe i bergen och då tar jag med en ryggsäck med termos och kokt ägg.

I byn finns tre restauranger, ett litet bageri, en vacker kyrka och mängder av vackra gamla gränder. Vinfält omgärdar byn och många hus är uppbyggda kring vinproduktion i källaren då vi lever i ett stort vindistrikt i Languedoc. Närmsta grannen producerar vin och längre bort på gatan ligger ett vinkooperativ där det pressas vindruvor från de olika vinbönderna i skördetider.

Kyrkans byggnad anses vara från 1200-talet och det som är fint med byn är att platsen i sig är ännu äldre än kyrkan. Borgen och byn nämns redan på 1100-talet, så det har funnits ett religiöst centrum här väldigt länge. Under dagarna här nere har vi spelat petank (boule) på torget framför kyrkan. Samma torg som ostronbilen kommer och säljer godsaker på under torsdag morgon. Han brukar ropa i en megafon då han kör in i byn och då vet man att man ska bege sig ut för att handla till kvällens måltid.

Under dagarna då jag varit här så har blåregnet börjat blomma. Detta foto tog jag igår eftermiddag. Så vackert!

Jag har planterat ett blåregn i min trädgård och jag råkade jag beskära lite väl kraftigt inför renovering av väggen bakom.
Jaja, den kommer ta sig. Förhoppningsvis blir mitt blåregn lika vacker som den här.
Undrar hur gammal detta blåregn är…

På väg hem. Detta är två hus från oss och jag är så nyfiken på hur det ser ut inuti dessa båda byggnader.

Hemma igen!
Här är min grind. Kul att ni var med på min lilla tur runt byn.

Hoppas ni får en riktigt fin dag.

Första veckan här nere arbetade jag intensivt tillsammans med min kollega. Jag kände kreativitet, glädje, gemenskap och lust. Det fanns också en del press och stress, men det är något jag i och för sig är van vid efter många år som egen företagare.

Den andra veckan, när jag var helt själv, såg annorlunda ut. Den fylldes av ångest, självkritik och oro. Jag försökte arbeta så mycket jag kunde, nu när jag inte behövde ta hänsyn till någon annan. Samtidigt gick jag i bergen, la mig tidigt och försökte att inte fastna i tunga tankar. Jag hade absolut bra dagar, och jag gjorde verkligen allt jag kunde för att ta mig ur det destruktiva men kanske var det helt enkelt inte vad jag behövde just nu, att vara ensam. Klimakteriet påverkar mig fortfarande, även fast jag går under behandling. Jag känner inte igen mig själv. Kanske är det också något jag behöver lära mig att förhålla mig till, snarare än att kämpa emot. Att jag inte kommer komma tillbaka till det som var.

Den tredje veckan kom min familj och något i mig landade. Axlarna sjönk. Kanske för att det fanns ingen möjlighet att vara uppe i mitt eget huvud hela tiden och ägna mig åt märkligt navelskåderi. Jag började sova hela nätter, scrollade mindre, vilade mer och kände mindre oro. Vi har träffat vänner här nere, varit sociala och också fått tid tillsammans på ett sätt som är svårt att få till hemma, där vardagens distraktioner tar plats mer. Så mycket tid och liv. Underbart!

Det får mig att fundera över vad som egentligen är viktigt just nu och vad som får mig att må bra. Jag behöver sluta välja ensamheten som en lösning, när det i själva verket är människor jag behöver. Samtal, relationer, gemenskap. Det är där tryggheten och självkänslan växer.

Nu ska jag bege mig ut på en lång tur i bergen och sedan packa ihop all vintage jag ska ha med mig hem. På återseende.

Glad påsk till er som kikar in här i helgdagarna.
Nu är det härlig ledighet och vi har vackra dagar här nere.

Solen letar sig in i varje vrå.

Jag går runt i mjuka kläder. Tröja på och tröja av. Man får passa på när man hamnar i sol och lä, då är det bikini på.
Imorgon ska temperaturen kika upp mot tjugofem grader.

Jag har bäddat rent alla sängar och välkomnat min familj. Tillsammans firar vi påsken här nere och har bokat in en mängd roliga grejer med vänner och bekanta här nere. Så kul att ha ett litet community här nere. Runt påsk är det många svenskar som kikar ner till sina franska hem och inviger säsongen.

Ett hörn i lillebrors rum. Lite ny färg på denna möbel gjorde under.

Min vintagejakt till huset har left sig lite. Jag får inte plats med mer men har istället skiftat fokus och börjat leta skatter som jag kan ta med mig hem till butiken i Varberg.

Källaren är fylld av lådor med inslagna vackra tallrikar, tekannor & annat fint. Ett skåp uppe i korridoren får också agera förvaring innan desss godbitar körs hem till Halland och erbjuds till kunderna.

vad tycker ni om den här idén?

Önskar er en fin helg. Hoppas dagarna blir fyllda av god mat, vila och vänskap. Kram från mig