
Hej. Jag bloggar från stranden med de svarta lavastenarna. Jag sitter med halva kroppen i havet och mobilen i min hand ~ bloggar mellan två böcker.
Just nu ska jag snart börja på Carl-Johan Vallgrens Din tid kommer och känner mig nästan pirrig av förväntan. Har någon av er läst hans Den vidunderliga kärlekens historia?
Jag är också så glad att jag tog mig igenom Alla fyra& kan lägga den åt sidan. Har suttit i många samtal med min man nu under semestern och diskuterat denna bok. Vet faktiskt inte vad jag ska säga om den än så jag låter bli.
På just denna strand känns vattnet extra salt och just nu peakar turistsäsongen för fransmännen. Det är liksom full-fullt på varje millimeter. Tänker att jag absolut inte får svälja något vatten vid mina simturer för jag kan bara föreställa mig hur många som kissar i vattnet. Men den här stranden är ljuvlig ~ jag har med mig snorkel och cyklop och har varit nere och simmat bland alla fiskar tre gånger. Till lunch åt jag ostron och tonfisk på restaurangen i hamnen och sedan bar jag med mig en stor iskaffe till strandkanten igen. Mitt nervsystem verkar stabiliseras mer och mer ju mer jag läser och bara är här i den vilsamma miljön och det känns väldigt skönt. Min man undrar varför inte även jag investerar i en stringbikini och det kanske jag också undrar…. Här i södra Frankrike verkar varken kropp eller ålder hindra en enda kotte att klä sig hur de vill på stranden. Befriande säger jag och tar av mig bikinitoppen för det är mycket härligare att simma runt med bar kropp. På återseende ~ nu ska jag öppna min nya bok. Kram
’













