K. LAGERQVIST, Vardag

Moodboards AW25 – en första liten kik på kollektionen

reklam för egen verksamhet 

När min kreativa hjärna började snurra inför skapandet av AW25 var det de klassiska blommönstren från Laura Ashley som dök upp först. Även Liberty, som följde mig genom hela 80-talets barndom. Mitt flickrum var en enda Laura Ashley-dröm – gardiner, kuddar, överkast, lampskärmar i rosaröda toner.

Jag tänkte också brittisk landsbygd, men ville samtidigt addera en touch av cowboy för att rocka till det lite. Resultatet? Blommiga viskostyger för klänningar och kjolar, kombinerat med välskräddade plagg i lite tjockare lin.

Just nu befinner jag mig mitt i produktionen för vinterns kollektion och skapandet av nästa vår/sommar. Dessutom fotar jag och lanserar aktuell kollektion. Det innebär att min hjärna jonglerar tre kollektioner samtidigt – samtidigt som jag jobbar som digital kreatör vid sidan av. Ibland känns det som om det nästan pyser ur öronen på mig.

Som idag, när jag försökte filma content, skicka in en deadline och samtidigt samla inspiration till morgondagens plåtning. Till slut lade jag mig bara på soffan och satte på ”Hela Sverige bakar” – kanske det mest hjärndöda man kan vila ögonen på när Samir och Viktor bakar hallongrottor. Men det funkar. Efter en kaffe var hjärnan igång igen.

Ett löppass senare idag, och så avslutar jag kvällen i bastun. Det brukar rädda både kropp och knopp.

Men i alla fall – vill ni se mina moodboards som jag skapade inför AW25?

Jag har plockat in en ny kulör som går åt havre och en denimblå – två nyanser som känns så fina tillsammans och även ihop med det mönstrade. Jag ska bli bättre på att fota mig själv i plaggen och visa er mer, men igår knäppte jag de här bilderna lite snabbt mellan middagen och seriestunden med killarna.

Imorgon väntar plåtning med modell, och på fredag kommer min vän Simon förbi och vi ska skapa lite rörligt material tillsammans. Därefter blir det redigering för hela slanten fram till lanseringen på söndag klockan tre.

Och måste säga – de här byxorna är verkligen något extra! De kommer i två olika längder, så att de ska passa olika kroppar.

Frankrike

Från Frankrike till full fart – nya kollektioner på gång

Hej på er,
Jag har ångest. Jag vet inte riktigt om det handlar om att lämna detta paradis eller om det är för att jag ligger efter med precis allt på jobbfronten – och hemma väntar en massiv vägg av arbete. Kanske är det en kombination. Jag känner mig sliten och hade behövt fler lugna dagar för att hitta tillbaka till lusten.

Just nu känns det lite som att stå på stranden och försöka sopa bort sandkornen – en omöjlig uppgift. Och så finns det privata bekymmer som tynger, så ibland vet jag inte ens vad som är vad. Ångesten ligger där, innanför bröstet, oavsett om jag vill eller inte.

Men nog om det. Här är några bilder jag knäppte i morse, precis när solen gick upp och jag började packa väskan inför hemfärden. Ett litet försök att hålla fast vid den  mjuka, stilla känslan innan dagen drar igång och jag skulle bege mig hem till vardagen igen.

Att skapa ett hem här nere i södra Frankrike har verkligen varit en fröjd. Allt har fått växa fram på ett ganska oängsligt sätt, med en tydlig tager vad man haver-mentalitet. Nästan allt är köpt vintage, och istället för att jaga något perfekt har vi satsat på att färgsätta rummen så att de lyfter fram de vackra golven och husets själ.

Pianot som står här i huset kommer från tidigare ägaren, Madame Astruc, vars föräldrar faktiskt byggde huset redan år 1850. Igår, på byrestaurangen, hamnade vi i ett långt samtal med en man som också bor här i byn – och han berättade om den betydelsefulla familjen Astruc.

Det gjorde mig ännu mer nyfiken på husets och byns historia. Tänk så många berättelser som gömmer sig i dessa väggar. Jag måste helt enkelt börja luska mer…

Jonas fixar inför hemresan i badrummet. Det går riktigt smidigt när vi hjälps åt. Att stänga av allt, dammsuga, bära in kuddarna och slå igen fönsterluckorna blir nästan som en liten ritual.

Mitt eget knep är att kasta in det som står kvar i kylen i frysen innan vi åker. På så vis finns det alltid något att ta fram nästa gång vi kommer hit, och vi slipper springa till matbutiken det första vi gör. Ett enkelt sätt att känna att hemmet väntar på oss. Redo att leva i direkt.

På återseende, Frankrike.
Nu väntar en ny vecka hemma. Och den blir intensiv. Jag ska färdigställa en senare kollektion, fota, redigera och lansera kommande AW25 samt skicka in flera deadlines.

Wish me luck!

Frankrike

Topples mellan två böcker

Hej. Jag bloggar från stranden med de svarta lavastenarna. Jag sitter med halva kroppen i havet och mobilen i min hand ~ bloggar mellan två böcker.

Just nu ska jag snart börja på Carl-Johan Vallgrens Din tid kommer och känner mig nästan pirrig av förväntan. Har någon av er läst hans Den vidunderliga kärlekens historia?

Jag är också så glad att jag tog mig igenom Alla fyra& kan lägga den åt sidan. Har suttit i många samtal med min man nu under semestern och diskuterat denna bok. Vet faktiskt inte vad jag ska säga om den än så jag låter bli.

På just denna  strand känns vattnet extra salt och just nu peakar turistsäsongen för fransmännen. Det är liksom full-fullt på varje millimeter. Tänker att jag absolut inte får svälja något vatten vid mina simturer för jag kan bara föreställa mig hur många som kissar i vattnet. Men den här stranden är ljuvlig ~ jag har med mig snorkel och cyklop och har varit nere och simmat bland alla fiskar tre gånger. Till lunch  åt jag ostron och tonfisk på restaurangen i hamnen och sedan bar jag med mig en stor iskaffe till strandkanten igen. Mitt nervsystem verkar stabiliseras mer och mer ju mer jag läser och bara är här i den vilsamma miljön och det känns väldigt skönt. Min man undrar varför inte även jag investerar i en stringbikini och det kanske jag också undrar…. Här i södra Frankrike verkar varken kropp eller ålder hindra en enda kotte att klä sig hur de vill på stranden. Befriande säger jag och tar av mig bikinitoppen för det är mycket härligare att simma runt med bar kropp. På återseende ~ nu ska jag öppna min nya bok. Kram

Vardag

Boken jag inte pallade men ändå inte kan släppa & någon form av ofrivillig tarmsköljning

’

Semester. Jag hade en tydlig plan: läsa ut minst en bok, sova mer än åtta timmar varje natt, ha meningsfulla och peppiga samtal om livet med min man, inte älta problem, få massor av fotkli, undvika all dålig energi, äta gott, kolla vintage och köpa något fint – och bada en miljon gånger.

Allt började toppen. Tills jag (tror jag) stoppade i mig ett dåligt ostron. Från klockan fyra på morgonen till åtta var det… ja, en rejäl tömning av systemet. Men när jag väl klev upp – med platt mage och allt – kunde jag ändå tänka att det var en sorts naturlig cleanse. Inget behov av tarmsköljning eller detox här inte.

Efter några glas vätskeersättning och lite yoghurt med melon var jag redo för dagen och tog tag i min semesterlista. Jag har nu bara några sidor kvar i Alla fyra av Miranda July. Jag hade faktiskt lagt undan boken för några veckor sedan – jag orkade inte med huvudkaraktären. Blev så otroligt triggad. Kanske är det rädslan för att själv tappa det totalt någonstans i klimakteriets berg-och-dal-bana?

Men nu läser jag vidare, och inser att en bok som provocerar, väcker tankar, skapar vrede, ger perspektiv och ibland framkallar en smula sympati – den har ju faktiskt allt. Jag ska återkomma med en större reflektion när jag är klar.

En sak jag fortfarande funderar på: varför blir jag så himla provocerad av att hon kallar sitt barn ”hen” hela tiden? Vad är grejen? Har någon av er läst boken och kan ge en tanke eller två om det?

 

Vardag

Semester i sikte

Jag har rest hela natten och är snart framme.
Lämnade Varberg redan 02.30 med en termos kaffe i bilens mugghållare och sommarprat i högtalarna. Planen var att lägga mig tidigt kvällen innan… men det var en så otroligt vacker sommardag.

Jag hade jobbat i butiken hela dagen och stängde vid 18, då barnen mötte upp mig för kvällsmat vid en foodtruck nere vid hamnen. Efter det hade det nog varit klokt att samla ihop mig, fixa tvätten och packa. Men kvällen var så fin att jag istället satte på bastun, tog med hunden på en sju kilometers promenad, njöt av värmen i bastun och avslutade med ett dopp. Gissa vad klockan var när jag började packa? Lagom mycket ångest när jag insåg att jag skulle upp om två timmar… och så blev jag nästan för stressad för att somna. Hahaha!

Så kan det gå när man alltid vill maxa – ibland fantastiskt, ibland lite dumt. Men det är lugnt, jag kommer sova ikapp.

I väskan den här gången packade jag tre böcker och två bikinis. Jag längtar redan efter nytvättade linnelakan, morgonkaffet, solen som går upp över hustaken och känslan av bara fötter mot svala kakelplattor. Ett morgondopp medan dagen gryr. Sedan lata stunder på en solbädd vid en av våra favoritstränder och långlunch med min man.

Jag har packat lätt – ovanligt lätt för att vara jag. Vanligtvis tar jag alltid med jobb ner till vårt franska hem, men den här gången hann inte provplaggen komma så jag kan inte fota och visa. Kanske är det ödet. Ett tecken på att jag ska låta arbetet vila lite.

På återseende – snart kommer en liten hälsning från vårt franska hem.