Vill börja med att skriva att det förekommer reklam i detta inlägg eftersom jag skriver om en marknad jag är med och anordnar samt att jag fotat finheter till min egna lilla butik idag. Vill ju inte föra Er bakom ljuset med dold marknadsföring liksom men vill gärna ta er läsare med mig genom min dag eftersom den var himla fin på alla sätt och vis.
Ska nog börja märka mina inlägg då jag skriver om mina egna företag så det inte blir några oklarheter i detta ämne hädanefter.
Ok. Mir var söt med vårblomster och prickigt i alla fall. På onsdagar och lördagar kan man köpa fina på torget i Varberg.
Vi jobbade på kalasfort eftersom vi var superhungriga. Vi har ett halsband med ”tro, hopp & kärlek” precis som Mir har tatueringar. Alltså ett kors, ett ankare och ett hjärta i en kedja. Så himla fint!
Mir fotade och la ut på sin Instagram.
Sedan drog vi till RIMAS. Bästa stället för falafel.
Vi satt och väntade i vårsolen och kom överens om att vi måste hitta någonstans i lä då vi skulle äta.
Mitt växthus var perfekt. Vi gjorde som vi alltid gör när vi är hungriga. Beställer lite av allt…
Efter detta fick vi bråttom och begav oss till Brukstorget för att vara med i en intervju och för att kika in i lokalerna där Kustfolk äger rum nästa helg.
Ja! Du har väl inte missat att #kustfolk2017 äger rum den 25-26 mars i Varberg? På Brukstorget, Birger Svenssons väg kl 11-16. De har bröllopsmässa i samma område den helgen så det blir fullt med inspiration både högt och lågt.
Det är Jennie, Lisa, Miranda och jag som står med taktpinnen i handen och har dragit ihop ett superfint gäng.
Eller vad sägs om:
Inte så tokigt va!? Så himla kul vi kommer att ha. När man jobbar ensam så mycket som jag gör så är man verkligen ödmjukt tacksam för sådana här fina samarbeten och dagar.
Först -Ursäkta sur uppsyn på ovan bild, var inte riktigt meningen såklart. Ville ta en fin bild i min coola tisha bara.
Jag har dock en tuff vecka och känner mig allmänt off faktiskt. Så är det ju ibland – livet du vet. Fast nu släpper vi det.
Jag tänkte börja skriva om mitt jobb och hur vägen från anställd till egen har sett ut. Om den där omvägen jag tagit som nog egentligen visade sig vara genvägen och allt det där emellan. Jag tänker speciellt på min krokiga skolgång och mitt brokiga yrkesliv nu när jag själv är förälder till olika individer med unika egenskaper. Barn som går i skolan och fostras in i samhällets snäva mallar och kantiga normer. Det är svårt.
Ännu svårare än när jag gick i grundskolan och slapp ha koll på alla andra via sociala medier dygnet runt. Snacka om distraktion och alldeles för mycket intryck. Vi sågs liksom på fritidsgården, åkte moppe och rökte Marlboro under bron. Sedan gick vi hem.
Det är viktigt att veta att du kan vara ett ufo i skolan, inte fatta ett skit alltså, men ändå klara dig rätt bra där ute i livet ändå.
Man får bara hitta andra vägar och vara lite kreativ. Men framförallt – man måste våga öppna dörrar och ha mod att gå in genom dem. Ödmjukhet och envishet är inte tokiga egenskaper det heller.
Funkar inte skolan så måste man dock tro på sig själv och jobba hårdare än alla andra. Oavsett om det är att bli den bästa diskaren den där golfrestaurangen någonsin haft, dela ut tidningar i rekordfart om nätterna, bära tolv tallrikar med ett leende in i disken då man är inne på sin tionde arbetstimma eller bara bestämma sig för att klura ut hur man ska driva ett kreativt växande bolag på bästa sätt utan att ha gått i gymnasiet och hatar siffror på allvar.
Skolarbetet var riktigt tungt för mig och blev världens uppförsbacke… Det enda jag behärskade någorlunda var Svenska och Bild.
Men jag älskade att läsa böcker, blandade poesi med tunga romaner och låste in mig i mitt blommiga flickrum. Sedan målade jag massor. Både akvarell och olja.
Jag var nog väldigt glad och trevlig utåt så det var liksom ingen som riktigt fattade att jag inte var med i matchen. Förrän betygen kom! Oj oj, vilken huvudvärk…
Jag började jobba tidigt. Jag har jobbat i ICA-butiker, på korvkiosk, i spelbutik, som tidningsutdelare…. ja en mängd olika arbeten som inte kräver någon vidare utbildning. Jag älskar att jobba oavsett vad jag än har haft för arbetsuppgifter. Tänker att det är viktigt att göra så gott man kan i alla roller annars får man aldrig ta nästa steg…
Och eftersom jag fick barn när jag själv var ett barn så fanns det varken tid eller lust för mig att ta igen skolarbetet efter jag fyllt tjugo. Jag var tvungen att jobba för att få livet att gå runt helt enkelt.
Vid sidan av mitt arbete startade jag bloggen Krickelin.
Låt mig berätta här att jag knappt ägt en egen kamera, hade noll datorvana och visste alltså inte ens hur man skickade ett mail när jag bestämde mig för att börja blogga. Detta var 2008.
Jag blev snabbt helt fast och tyckte det var underbart att uttrycka mig i text och bild och att kunna hitta likasinnade på nätet. Det var ett fantastiskt community där vi peppade varandra och jag som aldrig haft ett eget intresse som jag brunnit för innan var helt lyrisk. Ville bara blogga mest hela tiden.
Mitt stora intresse har visat sig vara lönsamt och under åren har jag byggt upp mitt eget varumärke och fått andra arbeten som hör därtill. Utan att det var målet från början – jag gjorde bara något jag tyckte så himla mycket om.
Det ihärdiga arbetet med bloggen gav mig till exempel en anställning som digital marknadsförare på samma företag som jag städat toaletterna åt några år tidigare.
Mycket har hänt på dessa nio år som bloggare. Branschen har växt och det har även mitt bloggande gjort. Numer jobbar jag som influencer, driver webbshop och tar också uppdrag som fotograf ibland.
Men jag har alltså haft en fast anställning fram till våren 2016, parallellt med att jag bloggat, fotograferat och byggt upp webbshopen For Good Luck. Det ligger en hel del arbete bakom detta och inget har kommit gratis.
Läsarfråga : Vi är nog många som drömmer om att starta eget, men en sak som det ständigt kommer ner till för min del är: pengar i uppstartsskedet. Både jag och min sambo har bra jobb, men inga enorma buffertar. Hur börjar man? Vad kom först för dig, förfrågningar om jobb (i sådana fall hur/var fick du dem) eller startade du utan att ha ett enda uppdrag? Många ”kreativa företagare” verkar leva med partners som har relativt välbetalda yrken. Har detta hjälpt dig att kunna få mat på bordet det första året? Hur kan jag, som är ”beroende” av en viss trygg inkomst, tänka kring detta? Några tips? Jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb och hoppas inte du tar min fråga fel. Tack för all inspiration!
Svar:
Ja, i slutet av dagen ska ju räkningar betalas och middagen dukas fram. De flesta behöver en inkomst för att gå runt och så även jag. Jag har som sagt hela tiden sett till att jag haft en fast inkomst och byggt upp mina företag parallellt. Det var inte förrän jag hade samlat på mig en hyfsat stor buffert och kalkylerat fram och tillbaka flera gånger med min man som jag vågade klippa banden och bli helt egen.
Jag har visat upp min kreativitet och kompetens i sociala medier sedan 2008 och allt eftersom har jobbförfrågningar trillat in. Jag ska tillägga här att mitt företagande hela tiden drivits av passion och det tror jag är en vinnande faktor i ett gott och framgångsrikt entreprenörskap.
Det ska vara förbannat roligt och något du absolut vill sätta dig med varenda kväll efter barnen har somnat och kanske till och med få dig att stanna hemma från festligheter. För att du har ett kall – du bygger upp något unikt med din signatur. Och det ska få ta tid och plats i livet.
Men! Det ska inte få ta värdefull tid från familjen – det kan vara en svår balansgång det där faktiskt.
Ett annat tips är att inte vara för noggrann…
Viktigt att briljera när det verkligen gäller men ofta är det bara så sjukt viktigt att leverera och vara effektiv.
Ytterligare ett tips. Ta rygg på människor som är fantastiska och inspirerar dig. Framgång smittar av sig så försök bygga broar och kroka arm så mycket du bara kan.
Ibland tror jag tyvärr att en del människor är lite fördomsfulla och tror att en del har partners som drar in stålar så den andra får ”jobba med sin hobby” och leka sig fram i livet. Så synd.
Det ligger otroligt mycket jobb bakom varje ensamföretagare. Speciellt kvinnliga som dessutom (tyvärr) förväntas ta en mycket större roll i hemmet. I mitt fall hade jag ju ett annat jobb samtidigt under många år.
Jag jobbade och drog in störst lön då min man pluggade på Handels för att slutligen kunna börja jobba med sin dröm. Så himla stolt över min mans prestationer i yrkeslivet. Sedan drog han in störst lön under en period då jag gick ner i tid för att lägga ner mer tid på mina bolag. Vi är ju ett team. Man får hitta sin egen väg till det egna företagandet ekonomiskt, allt är väldigt individuellt såklart.
Men man hittar alltid en väg om man vill det tillräckligt mycket och är beredd att jobba som en tok och leva väldigt ekonomiskt i perioder.
Oj, oj, vad långt det blev. Hoppas Du orkat läsa hela vägen hit och att du fått lite inspiration. Kanske en hel famn med mod att starta eget genom att läsa om min brokiga resa hit.
Tittar in här lite snabbt idag med ett riktigt bra tips som först och främst kommer från min bloggkollega Johanna Bradford.
Förra året var jag hemma hos henne och fotade denna vackra parfymjasmin.
Hon hade köpt krukväxten på en båge och sedan pillat bort den för att ha den som en hängande klängväxt istället. Smart och så himla vackert!
Jag köpte med mig en likadan hem den veckan.
Och den hänger faktiskt fortfarande kvar i fönstret. Den har dock bara blommat en gång men vattnar jag den regelbundet så växer den så det knakar.
Växten till höger är en stickling av en porslinsblomma som jag fick med mig hem från Lisa Burenius en dag. Den har också växt sig frodig där i köksfönstret.
Carolina Ehn och jag har känt varandra ända sedan vi möttes på mammagrupp med våra mellanbarn och konstaterade att vi hade en hel del gemensamt.
Våra familjer började umgås och har haft riktigt många fina år ihop. Under de senaste åren har också Carolina varit min kollega på marknadsavdelningen på Varbergs Stadshotell & Asia Spa. Nu jobbar jag dock inte där längre men kikar mer än gärna in då jag saknar mina kollegor och den vackra miljön så fasligt mycket.
Carolina är alldeles unik i sitt slag då hon brinner för färg och form och är hur pysslig som helst samtidigt som hon gillar att läsa manualer och nörda in sig på krångliga saker som jag själv får huvudvärk av. Hon är liksom som ett uppslagsverk och har alltid ett klokt svar att komma med då man behöver råd och stöd i allt från kluriga saker i Indesign till varma ord då livet är tungt.
Jag är ganska slarvig och glömsk till och från men Carolina är en hejare på att påminna på bästa ödmjuka och vänliga sättet och har alltid en komplimang innanför rockärmen. Dessutom är hon alltid sjukt förberedd med ob, treo och ett kokt ägg i väskan. Fatta hur lyxigt det är att vara vän med denna människa!
Dessutom glömmer hon inte en enda födelsedag utan ger något fint och personligt med ett tjusigt handgjort kort. När jag plitar ner detta nu så blir jag extra medveten om hur lyckligt lottade vi alla är som får ha henne i vår närhet. Hon är verkligen speciell och genuint fin rakt igenom utan krusiduller.
Det är faktiskt tack vare Carolina jag började blogga en gång i tiden. Hon har alltid varit en stor inspiration och förebild för mig. Hurra för Carolina!
Så roligt att hon är gäst i söndagsintervjun idag.
Vad äter du helst? Jag gillar mat och är helt klart en allätare. Men måste jag välja äter jag väldigt gärna sushi eller liknande. Mina barn älskar också sushi, så då är det enkelt!
Ok, vad äter du inte? Jag är som sagt en allätare och smakar på det mesta.
Vad brinner du för? Jag har väldigt lätt för att gå all in i saker som intresserar mig. Har jag bestämt mig för att lära mig något så gör jag det. Jag brinner nog för att alltid göra det bästa av allt jag gör. Jag gillar inte att prestera halvdant. Duktig-flicka-syndromet kanske…?
Vad lyssnar du på? Jag lyssnar ganska soft musik och ofta svenska artister. Amason, Laleh, Håkan Hellström,Tomas Andersson Wij, Anna Ternheim, Bo Kaspers Orkester, Daniel Norgren för att nämna några. Sen lyssnar jag ju såklart på min mans musik The Black Cabin.
Vart reser du helst och varför? Jag älskar att resa kan vi ju börja med. Sedan är inte resmålet så viktigt egentligen förutom att jag hellre reser till solen än till snön. Maten på resmålet är väldigt viktig. God mat gör ju liksom halva resan! Vi har rest en del med våra barn till bl.a Costa Rica, Bali, Sri Lanka, Thailand och diverse ställen i Europa. Helst är vi borta minst en månad för att riktigt komma in i semesterlunken. På sommaren är jag gärna hemma i Varberg. Varberg på sommaren är magiskt!
Har du något bra tips du vill dela med dig av? Jag skulle vilja tipsa alla om att våga säga ja till nya utmaningar. Framförallt borde jag ge det tipset till mig själv som alldeles för lätt säger nej till saker som känns skitläskiga men som jag egentligen vet skulle ge mig mycket om jag bara vågade…
En viktig rutin för dig? Plackers. Skulle inte kunna leva utan plackers/tandtråd tror jag….
Du fick också barn tidigt och din äldsta är nu 17 år, eller hur? Undrar om du kan dela med dig av ett bra råd föräldrar i mellan?
Ja det stämmer. Jag och min man träffades när vi var typ 20 och sen gick allt ganska snabbt. Vi flyttade ihop efter tre månader och drog sedan iväg på några månaders resande i Asien. Vi var störtkära (såklart) och på Bali blev vår äldsta son Ossian till. Verkligen inget planerat och ganska chockartat när vi kom hem till Sverige och fick ett plus på stickan! Men att vi var unga ser jag bara som en bonus idag!
Det här med att ge andra föräldrar bra råd… hmmm… Jag tycker faktiskt att man ska försöka undvika att ge råd om man inte får en direkt fråga. Jag har nog alltid försökt att inte lyssna på alla ”goda råd” och istället gått på min egen magkänsla. Det tror jag nog är mitt bästa råd. Magkänsla och att låta barnen hänga med på det du gör. Det funkar ju egentligen allt som oftast och de lär sig mycket av att få hänga med oss vuxna.
Och slutligen. Vad är din stora dröm i livet? Både jag och min man Henrik har nog en lite hemlig dröm om att någon gång bo utomlands. Gärna att barnen får gå i utländsk skola alternativt när kidsen har flyttat hemifrån. Vi får väl försörja oss på musik och fotografering eller liknande… *smile*
Tusen tack Carolina! Du är allt bra fin du.
Följ Carolinas kreativa och fina blogg Doredoris och ta också del av henne äventyr på @doredoris
Jag hoppas att jag kan komma hem till Carolina snart, intervjua herr Ehn och knäppa några foton i deras fantastiska hem. Visst hade det varit skoj?
Önskar dig som kikar in ett bra avslut på veckan. Jag ska natta mig själv tidigt och kanske ge den nya serien Big Little Lies en chans…
På lördagen vaknade jag med solen och den fyllde hela huset med vår. På beställning av Igor begav jag mig till köket för att grädda fattiga riddare.
Finns ju liksom inget godare än att vända brödskivor i pannkakssmet, grädda i mycket smör och sedan pudra med socker och kanel. Mums!
Eftersom det var vårhärligt ute så tillbringade vi dagen i trädgården. Krattade i rabatterna, hoppade studsmatta och myste i solen med kaffe.
Sedan fick jag bråttom att göra mig i ordning mig inför kvällens festligheter. Jag valde mellan min röda favoritdress och några andra blå klänningar.
Guld eller blått var frågan..?
De slutade med att jag drog på mig den röda dressen och de guldiga skorna. Sedan tog jag min man i hand och promenerade till Societetshuset för ett hejdundrande 10-års kalas.
Är lite trött i både skallen och i dansfötterna idag men jag ska ändå kika in här senare med veckans söndagsintervju. Idag är det en av mina favorittjejer som är gäst. Håll utkik ikväll.
