Ett dygn hos Villa Fridhem i Norrköping

Hej på er.
Jag sitter just nu i en hotellsäng i Norrköping med kaffekoppen bredvid mig och datorn i knät. Jag är här på inbjudan av @colorelle och Lindex för att tillbringa ett dygn tillsammans med ett gäng fina kollegor från branschen. Efter en vår där jag tackat nej till precis allt i kalendern kändes det verkligen fint att få komma iväg och träffa andra tjejer som jobbar med liknande saker som jag.

Vi möttes upp på vackra Villa Fridhem – en plats där historien bokstavligen sitter i väggarna.

Herrgården byggdes 1909 som sommarresidens åt prins Carl av Sverige och hans hustru, prinsessan Ingeborg av Danmark. Här växte deras tre döttrar upp – prinsessorna Margaretha, Märtha och Astrid – innan de gifte sig in i olika europeiska kungahus.

Efter tiden som kungligt sommarhem användes huset som konvalescenthem i flera decennier, och i dag drivs det som hotell och konferensanläggning – men med mycket av sin kungliga charm bevarad. En liten detalj jag fastnade för: Prinsessornas hushållslärare skapade den klassiska Prinsessornas kokbok här, och det sägs att prinsesstårtan fick sitt namn just för att de tre prinsessorna älskade den. Så gulligt.

Kolla bara så fina vi var i kläder från Lindex kollektion – den blå klänningen blev en riktig favorit hos mig.
Oftast brukar det dröja ett par dagar innan fotografen skickar över bilder från såna här tillställningar, och då känns det ofta som jag redan delat det mesta via mobilen. Men den här gången låg hela bildmappen klar redan innan vi gått och lagt oss – lyxigt! Så idag bloggar jag med deras bilder, och de blev så himla fina.

Allt var så trevligt – generösa, glada tjejer och många intressanta samtal om vår bransch, livet bakom och framför kameran – och allt däremellan. Så tacksam över att jag åkte.

Livet jag längtar efter – nära naturen och ute på landet

Drömmen om ett liv på landsbygden har vaknat till liv igen – starkare än någonsin. Tanken på att ha den vilda naturen precis utanför dörren, utan en granne i sikte, har börjat ta allt större plats i mitt sinne. Jag är nästan besatt av idén att förändra min geografiska tillvaro och äntligen förverkliga den dröm som så länge grott inom mig.

Jag längtar efter ett enklare liv. Jag ser framför mig ett nybyggt enplanshus omgivet av perenner och grusade gångar, en liten köksträdgård där jag kan odla mina egna grönsaker, en bastu med utedusch – och åkrar som sträcker sig långt bort i horisonten. Ett liv i lugn och harmoni, där vardagen får ta sin naturliga plats. Kanske kan min verksamhet flytta in i en lada som tillhör fastigheten – bara vara digital och låta jobbet följa min dagsrytm på ett ännu bättre sätt än nu.

Tänk att en dag stå där med näven full av frön till vilda ängsblommor och bara strö ut dem över åkern utanför huset. Se hur naturen får breda ut sig i all sin enkelhet och skönhet – som en förlängning av livet jag vill skapa.

Huset i sig ska vara en plats för ljus och rymd. Stora fönster som släpper in dagsljuset från alla håll, ett lättskött hem med en ståtlig takhöjd som ger en nästan sakral känsla. Luftiga ytor där vänner och familj kan samlas & umgås.

En eldstad ska stå i centrum, som hjärtat i huset. Och terrasser – generösa sådana – åt alla väderstreck, för att fånga varje soltimme och varje vindpust. Kanske ett litet hönshus också, med några nyfikna hönor som pickar runt i trädgården. Vackra och goda ägg i mängder.

En ny början.

Köket ska vara rostfritt – stilrent, tidlöst och praktiskt. Tänk kontrasten mot ett varmt, levande plankgolv som bär spår av årstider och liv. På köksbänken en stor bukett med vad som blommar just då – kanske luktärter, kanske vilda blommor från ängen utanför. Och på väggen, en liten tavla jag älskar, kanske från en loppisrunda eller en resa. Bara en sådan detalj som gör rummet till mitt.

Allt i det här huset ska få bära en tanke, en känsla. Inget för mycket, inget för lite – bara precis det som behövs för att det ska kännas som hemma.

Ett måste, förstås: en upphängning i köket för alla mina vackra grytor, karotter och knippen av torkade örter – plockade direkt från trädgården. Allt ska ha sin plats, synligt och nära till hands. Det här köket ska vara en levande plats, där dofterna av vitlök, örter och långkok blandas med ljudet av skratt , musik och klirrande glas.

Här ska lagas middagar i mängder – för vardag, för fest, för stunder som får ta tid. Ett kök som bjuder in till samtal och närvaro.

Ett ljusinsläpp att drömma om.

Inga problem med nakendopp eller bastustunder med kalldusch under bar himmel – här är skogen och åkrarna våra närmaste grannar.

Man undrar bara… följer fästingar och ormar med på köpet när man tar steget ut på landet?

Mellan kalas och kladdkaka – en liten morsdagshälsning från mig

Det är Mors dag – men ärligt talat börjar alla dessa vårens högtidsdagar flyta ihop i en enda salig röra. Försommaren är full av firanden: konfirmationer, invigningar, studenter, avslutningar… och aldrig umgås man så mycket med familj och släkt som just nu. Men ändå – så fint det är.

Kladdkakor och tårtor bakas, pastasallader blandas ihop, och det blir knytkalas i varje hörn. Alla hjälps åt. Tur att våra föräldrar är pensionärer och glada att bidra – för vi har haft fullt upp. Mors dag och bröllopsdag glider liksom lite obemärkt förbi i allt annat. Men det gör faktiskt ingenting.

Jag lyfter blicken, öppnar väderappen och spanar söderut mot vår lilla by i Frankrike. Mail från hantverkarna bekräftar att poolen är så gott som klar. Allt kommer att bli bra.

Att umgås så mycket med anhöriga har fått mig att tänka extra mycket på relationer – vilka jag verkligen vill ha nära mig, vilka jag behöver, och vilka energier jag vill omge mig med. Jag funderar också på mitt eget ansvar i det. Hur vårdar man det som är fint?

Mitt ledord för året är FÖRENKLA, och jag försöker applicera det på allt – även på relationer. Jag föredrar det som är självklart och lätt: ärliga samtal, empati, pepp och kärlek. Relationer där man får vara sig själv – hel, skör, stark, liten.

Kanske är det just därför vi firar 18 år som gifta imorgon. För att vi vågar prata om det som skaver, visa oss sårbara och se våra egna mindre smickrande sidor. Men också för att vi lyfter varandra, skrattar, peppar och håller fast vid det goda. Missunnsamhet förgiftar – kärlek och pepp bygger.

Hur firar ni Mors dag?

I min barndom firade vi den inte alls – mamma tyckte det var ett kommersiellt påhitt. Men jag älskar ju att bli firad, så jag försöker ta till vara på alla tillfällen jag kan. Hahaha. Och få saker har gjort mig så deppig som att ha varit sjuk tre år i rad på mina egna födelsedagar…

Idag har vi inga planer. Livet har gått på max den senaste tiden, så jag ser fram emot en lugn dag med trädgårdspyssel, en promenad, bastu och god mat. Och med stora barn i huset får man ju faktiskt ganska mycket ”egentid” på förmiddagen – de sover länge, och jag sitter här med kaffekoppen i sängen och datorn i knät.

Till alla fina mammor där ute –
jag önskar er en riktigt vacker och kravlös Mors dag.
Stor kram!

 

Från undanflykter till endorfiner

Dags att sitta upp i sadeln igen.
Därför denna allvarliga blick.  Det är dags att bryta min dåliga spiral och gå från undanflykter till endorfiner.

Jag har nog bokat av minst hundra träningspass de senaste månaderna och kommit med lika många undanflykter för att slippa gå till gymmet. Har intalat mig att jag ska träna hemma, ta långa promenader, lyfta lite vikter på egen hand… ja, ni vet. Fullt möjligt i teorin – men inte i praktiken. Efter 46 år i den här kroppen, med det här huvudet, borde jag veta bättre.

Ett tag funderade jag till och med på att säga upp gymkortet. Men då sa min man, vänligt men bestämt, att det nog inte var en särskilt bra idé – inte om jag vill fortsätta träna på riktigt.

Så nu står jag här. Träningsbrallorna är på, vattenflaskan är framletad, och jag peppar mig själv. Tänker lite på hur mycket träningsvärk jag kommer ha i morgon. Och på hur tungt det kommer kännas. Men ändå – jag är taggad. Nu finns det ingen återvändo.

Det regnar ute och jag har bastun igång, så det blir i alla fall ett mysigt avslut på lunchpasset. Ett dopp i regnet efteråt. Och det är ju fredag. Även om jag sällan får den där riktiga helgkänslan – jag jobbar ofta på lördagar och tycker faktiskt att alla veckodagar kan vara lika härliga. Måndagar, till exempel – de gillar jag nog lite extra.

Här är en ”före bild”. Ni ser ju peppen i blicken.

Vi hörs snart – jag lovar att återkomma med hur det gick. 🙂
Och du – ha en riktigt fin helg! Kram


 

Trädgårdsbuketter 2025 – en blomstrande början

Det känns fint att min vackraste vas – i husets härligaste rum – får spegla trädgårdens skiftningar genom säsongerna. Jag försöker dokumentera varje vecka. Titta så många buketter som avlöst varandra, ända sedan körsbärsblomningen!

Äppelblom, löjtnantshjärta och tulpaner.

Röda tulpaner trängdes i rabatten.

Syrenen blommade under två veckor och hela kvarteret doftade ljuvligt.

Nu blommar pionerna, och även mina perenna vallmo ’Coral Reef’ har börjat slå ut – otrolig färgprakt i rabatten.

Äntligen kom regnet, och trädgården drog en lättnadens suck. Nu får allt nytt liv, och de små plantorna jag nyligen satt får äntligen en chans att rota sig ordentligt. Det känns hoppfullt igen. Men vad är det egentligen med kylan? Maj har varit den kallaste jag kan minnas – jag hörde till och med att det snöade i Borås! Jösses.

Önskar er en riktigt fin helg – med både värme och blomning.