Det är fredag och min minsta går på sommarlov. Jag packar väskor, förbereder matlådor, vattnar trädgård och går igenom listor. Bockar av och når närmre. Hälsa på pappa står det på en punkt. Jag undrar hur det blir när jag är där och mina barn lägger in mig som en punkt i sin to do. Det är en skör tid det där när man precis kommit ur fasen med att rodda barn dygnet runt till att gå direkt på att stötta sjuka föräldrar. Jag ömmar för alla i denna situation – ur bådas perspektiv. Det borde finnas en mellanperiod att vila lite på tänker jag egoistiskt. Hämta hem lite så det finns energi att rodda runt och finnas där för alla andra. Men så är det inte alltid och runt om mig får fler och fler cancerbesked och jag känner att jag måste hinna leva och göra allt jag vill innan jag själv blir sjuk. Men jag har min to do. Alla måsten och ansvar som människa. Ett litet liv som ska levas.
Scrollar på min telefon och blir illamående. Vill stå på gatan och skrika rakt ut att ”Vi behöver fler arga kvinnor!”
Världen är ur led och jag har inte förtroende för en enda politiker. Vi sjunker.
Solkatter smeker golvplankorna och jag lukar trädgården iklädd bikini. Bränner axlarna och dricker hejdlöst med vatten. På gymmet är det rodd och burpees och pulsen är så hög så jag tror hjärtat ska hoppa ur bröstet. Jag badar sedan. I havet. Sitter därefter naken och andas djupt på en varm klippa. Doften av rutten tång blandas med vresrosen underbara.
Jag köper en dyr skjorta till skolavslutningen. Ingen blir glad. ”Du kan väl ha den ändå”, säger jag tyst.
”För min skull”, viskar jag så lågt att ingen hör. Och sedan tänker jag på de stackars barnen som inte ens får mat i magen därnere. Jag borde ge tillbaka skjortan och skänka pengarna till en organisation. Skammen svider i bröstet – vi har det så bra samtidigt som andra lider. Nyplockade jordgubbar på tårtan och sedan hamburgare på grillen efter avslutningen. Dumma ungar. Dumma vuxna. Folkmord pågår och vi lever på i vår sommaridyll bland den blomstertid nu kommer och ekorrhjul.
Jag måste sluta skriva nu för min lista kallar.
Vad står det nu igen då …. – köpa fästingtablett, fixa vattenspridare, slå in present, handla till kalaset, ordna blomma att hänga runt nacke vid utspring…
❤❤❤❤❤
Usch ja 💔❤️🩹
Mitt i prick 🩷
Precis så!
Men oj vad dina ord träffade och tårarna kom. Du träffar och du berör. Men då hör jag något av barnen som kallar och jag får också återgå till listan och samtidigt hoppas på att få en stund att andas. Ikväll är det grill och tårta för att fira att sommaren är här. Som du säger; dumma barn, dumma vuxna, dumma jävla krig. Dumma dom som startar krig!
Fantastiskt skrivet !
Står i samma situation med barn som flyttar ut, och foräldrar som blivit gamla och behöver hjälp… en liten paus hade varit så välkommen. Och livet ska levas – här och nu…
Vill sälja allt, køpa litet hus på landet, resa runt i Europa och kanske bosätta mig i en liten fransk/italiensk/spansk landsby och njuta av det enkla livet, kärlek och choklad croissanter 😉
Jag har inte heller förtroende för någon politiker. Vid nästa val har jag ingen aning om vad jag ska rösta på. Det är som att välja mellan pest eller kolera.
En av dina bästa texter. Inte bara budskapet utan hur du skriver; som om jag just fått en riktigt bra roman i händerna.
Håller med, så väl formulerat. Skriv en roman längre fram i livet. Du har sannerligen språket, och innehållet.
❤️
Känner igen och håller med på alla punkter <3
Fint att höra – huvudet snurrar av vardagstankar och allt får plats.
🧡
Precis så är det. Vardagsrealism samtidigt som man vill skrika åt sig själv och kanske världen att sluta fastna i detaljer när allt ser ut som det gör. Ändå går jag tillbaka i att fastna i detaljer, scrolla vidare i flödet med bilder på utsatta områden och glada kalasbilder och kör på i mitt ekorrhjul. Tack för dina skrivna ord! <3
Ser du någon koppling mellan alla cancerdiagnoser och mrna-vaccinerna?
Men herregud, varför skulle en person som inte har studerat medicin eller vaccin eller vad som helst i det fältet få för sig att det finns ett samband? Sluta med de här knäppa teorierna, ni försöker kasta oss tillbaka till en långt mer osäker värld där man kunde dö av en lång rad numera nästan utrotade sjukdomar.
Ingen är väl på riktigt intresserad av vad människor utan medicinsk utbildning och forskning har att säga om det. Det ska ingen ägna sig åt som inte är kvalificerad att göra det.
Det vill jag ogärna spekulera i. ha en fin dag. kram
JA – fler arga kvinnor och fler empatiska män! Grundproblemet är inringat för länge länge sen.
Ja, håller med!
I all välmening, inget fel med att vi har det bra. Men jävligt fel att inte alla andra har det också. Skammen ska ligga där den hör hemma, hos de som inte bryr sig om andra.
Helt rätt – vi ska ha det bra och göra det bästa vi kan av våra liv. Men det är väl den där maktlösheten i orättvisorna som molar i magen när man tar del av allt helvete som pågår. Helt sjukt ju!
Otroligt mycket igenkänning <3