Drömmen om ett liv på landsbygden har vaknat till liv igen – starkare än någonsin. Tanken på att ha den vilda naturen precis utanför dörren, utan en granne i sikte, har börjat ta allt större plats i mitt sinne. Jag är nästan besatt av idén att förändra min geografiska tillvaro och äntligen förverkliga den dröm som så länge grott inom mig.
Jag längtar efter ett enklare liv. Jag ser framför mig ett nybyggt enplanshus omgivet av perenner och grusade gångar, en liten köksträdgård där jag kan odla mina egna grönsaker, en bastu med utedusch – och åkrar som sträcker sig långt bort i horisonten. Ett liv i lugn och harmoni, där vardagen får ta sin naturliga plats. Kanske kan min verksamhet flytta in i en lada som tillhör fastigheten – bara vara digital och låta jobbet följa min dagsrytm på ett ännu bättre sätt än nu.
Tänk att en dag stå där med näven full av frön till vilda ängsblommor och bara strö ut dem över åkern utanför huset. Se hur naturen får breda ut sig i all sin enkelhet och skönhet – som en förlängning av livet jag vill skapa.
Huset i sig ska vara en plats för ljus och rymd. Stora fönster som släpper in dagsljuset från alla håll, ett lättskött hem med en ståtlig takhöjd som ger en nästan sakral känsla. Luftiga ytor där vänner och familj kan samlas & umgås.
En eldstad ska stå i centrum, som hjärtat i huset. Och terrasser – generösa sådana – åt alla väderstreck, för att fånga varje soltimme och varje vindpust. Kanske ett litet hönshus också, med några nyfikna hönor som pickar runt i trädgården. Vackra och goda ägg i mängder.
En ny början.
Köket ska vara rostfritt – stilrent, tidlöst och praktiskt. Tänk kontrasten mot ett varmt, levande plankgolv som bär spår av årstider och liv. På köksbänken en stor bukett med vad som blommar just då – kanske luktärter, kanske vilda blommor från ängen utanför. Och på väggen, en liten tavla jag älskar, kanske från en loppisrunda eller en resa. Bara en sådan detalj som gör rummet till mitt.
Allt i det här huset ska få bära en tanke, en känsla. Inget för mycket, inget för lite – bara precis det som behövs för att det ska kännas som hemma.
Ett måste, förstås: en upphängning i köket för alla mina vackra grytor, karotter och knippen av torkade örter – plockade direkt från trädgården. Allt ska ha sin plats, synligt och nära till hands. Det här köket ska vara en levande plats, där dofterna av vitlök, örter och långkok blandas med ljudet av skratt , musik och klirrande glas.
Här ska lagas middagar i mängder – för vardag, för fest, för stunder som får ta tid. Ett kök som bjuder in till samtal och närvaro.
Ett ljusinsläpp att drömma om.
Inga problem med nakendopp eller bastustunder med kalldusch under bar himmel – här är skogen och åkrarna våra närmaste grannar.
Man undrar bara… följer fästingar och ormar med på köpet när man tar steget ut på landet?
